Det vart hela 11 år i Bangkok innan återflytten till Sverige i Maj 2007. Thailand kommer vi tillbaks till. Tills dess kommer jag skriva om livet i Sverige. Allt har sin tid.

söndag, maj 20, 2007

Du jag, sitta här, stop!

Otroligt hur mycket svenska det blivit bara på en vecka. Sebastian kör 5-6 svenska ord redan. Emily babblar på som bara den. Just nu sitter jag och frugan och garvar läppen av oss. Emily och Sebastian sitter och pratar svenska med varandra. På gott och ont tror jag de kommer prata svenska med varandra inom 3 månader.

- Kom hit
- Sitta här
- Nej
- Hahaha
- Hej då
- Vi har inte ut
- Jag har inte
- Hahaha

Grammatiken är inte så bra men helt sjukt vad de vill lära sig, och lär sig fort. Det är nog bara en fördel om jag börjar prata lite thai här hemma, med alla utom min fru förstås. Vi har ju en stor fördel i att alla 3 barnen redan pratar språket, annars tycker jag det är besynnerligt med oviljan från både vuxna och barn här i Sverige att ha ett andra hemspråk?

Mina barn tycker fortfarande det är hel coolt med ytterligare ett språk. Frågan är hur lång tid det tar innan även de vill glömma Thailändskan, och man får truga den på dem. I Sverige verkar det vara ganska ofint att skylta med att man är invandrare, i Thailand tvärtom.

Jag börjar tro att jag kanske kommer kunna förbättra min thai, trots allt. Ingen tvekan om att vi kommer få jobba hårt för att behålla Thailändska språket. Hur är det för er andra som har barn med en Thailändare i Sverige, snackar barnen språket?

Etiketter: ,

10 kommentarer:

Blogger Lagers tabberas sa...

Mina barns thai haltar betänkligt, mest för att mamma Rodjana blivit alltmer försvenskad. Det tar emot att prata thai med barnen och när jag gör viss försök åt det hållet väser de: "prata svenska".
Sedan ett år tillbaka går dock sjuåringen i hemspråksundervisning - en thailärare kommer en eftermiddag en gång i veckan och de är två thaielever i skolan som tagit sig an uppgiften hos henne.
Båda ungarna förstår betydligt mer thai än de själva pratar - det lossnar förhoppningsvis snart.

20/5/07 23:02

 
Blogger Tony sa...

Vi har 4 killar 2 x 14, 15, 19, som har varit här i 5 år, dom pratar mest thai med varandra och morsan, svenska med kompisar, och jag pratar svenska med alla för det mesta. Ibland blandas det lite också, dom tycker att det är kul när jag försöker prata thai. Killarna får läsa svenska som andraspråk i skolan samt har hemspråksundervisning och studiestöd av en thailändsk lärare. Imponerande vad skolan ställer upp med resurser, mycket bättre än jag trodde. Jag lär mig absolut lite thailändska på kuppen.

21/5/07 00:18

 
Anonymous Enis sa...

Vår dotter på sju pratar inte thai (men hon kan nog mer än vad vi tror den lilla lurifaxen). Modersmålsundervisning en timme i veckan.

Då frugan bott 20 år i sverige så blir det mest Svenska hemma i familjen (Synd tycker jag).

21/5/07 13:36

 
Blogger Linda sa...

Mitt perspektiv blir barnets, och inte ett med thailändskt urspurng utan med estländskt. Min pappa kommer från Estland och då jag var liten kunde jag prata estniska med en rasande fart. Om jag ville. Oftast pratade pappa estniska med mig och jag svarade på svenska. Sen hände något. Av någon anledning slutade min pappa att prata estniska med mig och min bror och tyvärr har jag tappat språket mer eller mindre helt sedan jag var 10-12 år. Antagligen ligger det där och ruvar någonstans i hjärnan och skulle förhoppningsvis inte vara så svårt att fånga upp igen, men utan studier är det helt hopplöst. Jag blev erbjuden hemspråksundervisning när jag började grundskolan, men tackade konsekvent nej - någonting jag idag ångrar med stora bokstäver. Kanske finns det en period i livet då man bara vill passa in (läs: i.a.f. upp till sena tonåren) och i de här fallen prata svenska, men jag tror att man i längden har enorm behållning av att prata flera språk. Jag hoppas att era barn kan fortsätta med sin thailändska! :)

21/5/07 17:19

 
Anonymous Diana sa...

Och jag är ju svensk med thaimamma. Jag talar inte thai. Fick ingen "hemspråks"undervisning i skolan pga att det inte fanns fler barn än jag. Och så fannsd et väl ingen lärare heller kan jag förmoda.

21/5/07 18:22

 
Blogger Nille sa...

Jag pratade idag med en thailändsk vän som har jobbat som hemspråklärare och hon berättade bland annat att man kan starta med detta redan i förskoleålder. Hon berättade också att de ställer krav på att hemspråksundervisningen får stöd hemifrån, för att det annars är meningslöst. 1 gg i veckan är ju inte så mycket om det är allt.

Lagers och Enis: Tjata på era fruar. Både dem och barnen skall vara stolta över det vackra språket som tillhör dem.

Linda: Jag har hört liknande historier. Där man ser tillbaks och ångrar sig. Det är därför jag tjatar så mycket på att det är vi föräldrar som skall uppmuntra till detta, och framför allt den förälder som hade språket med modersmjölken.

Diana: Jag vet inte hur det var förr men nu är det en rättighet detta med hemspråksundervisning. Jag har för mig att det var så även när jag var liten, och jag är ju nära på dubbelt så gammal som dig.

Mina intryck efter att både ha tänkt hårt på detta en tid, samt ha diskuterat det med andra är att det är att det kan vara lite skämsigt att vara invandrare, man vill visa att man är en värdig medborgare och inte nyinflyttad.

För Thailändare är det också status med ett annat språk än thailändska vilket kan vara ytterligare ett hinder.

Hemspråksläraren jag talade om i början här, har bott i Sverige i 10 år. Hennes äldsta dotter är 5 år och pratar bra Thailändska. Inte lika bra som svenskan förstås men bra. Låt oss se henne som en förebild tycker jag.

21/5/07 21:57

 
Blogger Nille sa...

Tony: Dina barn var stora när de kom hit. Om de glömmer bort språket får du skämmas :)

21/5/07 21:58

 
Anonymous Diana sa...

Hm! Det kanske stämmer, det du säger med hemspråksundervisningen, men det är vad jag har hört från mamma.. Undrar om jag/hon missförstått eller om jag helt enkelt vägrade..

22/5/07 17:05

 
Blogger Nille sa...

Diana: Som sagt var, du är inte ensam. Jag skulle verkligen vilja sätta tummen på detta fenomen.

ALLA mina svenska vänner i Bangkok talar svenska med sina barn. De flesta Thailändare i Sverige pratar svenska med sina barn. Vet ej om alla invandrare är likadana men är tveksam till det.

Jag vill veta exakt varför, så jag kan mota Nalle i porten, och kanske hjälpa några andra på köpet.

Jag är medveten om att vi har en fördel eftersom barnen redan pratar thai... Jag antar att det kan vända för oss med...

22/5/07 23:37

 
Anonymous Enis sa...

Barn vill passa in, endera genom att bara prata svenska eller att bara vara med den grupp individer som pratar "sitt" språk. Båda varianterna är lika dåliga i ett vidare perspektiv avseensede att glömma bort det sociala/kulturella arvet samt risken för segregation.

Här har vi som vuxna ett stort ansvar att ta genom att på ett lättsamt sätt (Ej tvång) öppna våra barns sinnen.

23/5/07 08:53

 

Skicka en kommentar

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

Fortsätt läs på dig om Thailand på Thailandsforum. Här diskuteras allt om Resor Thailand samt allt om om att Bo och Jobba i Thailand Allt du behöver veta och lite till! Besök www.thailandsforum.se idag!
<< Startsida