Det vart hela 11 år i Bangkok innan återflytten till Sverige i Maj 2007. Thailand kommer vi tillbaks till. Tills dess kommer jag skriva om livet i Sverige. Allt har sin tid.

torsdag, augusti 24, 2006

En vanlig morgon i Bangkok

Det gick ganska enkelt att lämna Josefine denna morgon. Jag trodde att det skulle bli en jobbig dag eftersom hon kom tillbaks efter 2 dagars sjukfrånvaro, och att hon anlände själv (Emmy hemma). Hon log och var glad när hennes fröken mötte henne, vilket värmde mitt hjärta. På vägen ut från skolan stod 2 högstadieelever, en man och en dam, och sjöng thailändska kunga sången. Jag vet inte riktigt vad jag skall kalla den men de har 2 de använder frekvent, national sången och denna om kungen. Detta visade sig vara en bestraffning för något, antagligen för att uniformen satt fel på något vis, eller för att de va sena.

Det fantastiska här är att ungdomarna nog inte gör kopplingen mellan bestraffningen och kungen, eftersom de fortsätter att vörda honom. Intressant.

De här vakterna är överlag pellejönsar. Riktiga kontroll freaks som antagligen aldrig lyckades lämna skolan. Antagligen toppstudenter och ordningsvakter, och sedan lärare, och efter att blivit upptagna i den inre kärnan, nu detta. Alla barnen är förväntade att göra en wai (thailändsk hälsning) till dessa vakter när de anländer, vilket också barnens föräldrar uppmuntrar till. Men inte vi, jag säjer inte att de inte skall göra det, men heller inte att de skall göra det. Vakterna gör ingen wai tillbaks till barnen, vilket är riktigt överlägset. För de mindre barnen räcker vakter, lärare och annat löst folk fram handen, med handflatan uppåt, framför barnen. Barnen är då förväntade att göra den perfekta waien, hålla ihop händerna och lägga pannan i handen. Suck!

Det var under ett par veckor som Emily gjorde detta men sedan tröttnade hon. Vakterna hoppas fortfarande, och försöker. Men visst kan Emmy waia och visa respekt, hon waiar sin mor, sin mormor, och sin lärare. Framor kramar hon och det duger nog för henne. Polismannen som hjälper oss över "gatan där bilarna aldrig stannar för skolbarn", brukar ta Emmy och Josefine i handen och leda dem över. Han verkar vara en riktigt vänlig man, och en av de få som kan få en spontan wai av mig (vad det nu kan vara värt). Emmy smäller av en också, av och till, det gillar jag.

Casino som fyller 7, och skall ha kalas med sin yngre bror, Vegas 3, på Lördag, har tagit detta till sin spets. Och visst är det så här det kommer bli. Make sense! Hans mor var upprörd över att han inte hälsade henne längre (waiade), Casino lät meddela att eftersom hon aldrig hälsade tillbaka så fick det vara.

I eftermiddag skall Sebastian jobba. Mamma och Emmy följer med. Vår vän Oui brukar ringa när hon behöver barn som medverkare till någon av hennes tv shower. Våra barn ler inte gärna inför främlingar, och speciellt inte inför deras kameror, annars hade de nog kunnat tjäna kosing.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

Fortsätt läs på dig om Thailand på Thailandsforum. Här diskuteras allt om Resor Thailand samt allt om om att Bo och Jobba i Thailand Allt du behöver veta och lite till! Besök www.thailandsforum.se idag!
<< Startsida