Det vart hela 11 år i Bangkok innan återflytten till Sverige i Maj 2007. Thailand kommer vi tillbaks till. Tills dess kommer jag skriva om livet i Sverige. Allt har sin tid.

fredag, november 10, 2006

Det var nära ögat!

Jag vart skrämmande påmind om varför jag sällan är ute och snurrar på landsortsvägarna efter mörkrets inbrott. Det blir mörkt fort, sedan är det djungelns lag som gäller.

Tvåfiliga vägar. Som tur var som oftast med väggren. Mopedister som väljer väggren och färdriktning efter vad som är bekvämast. Folk som går, cyklar, drar kärror. Lång ifrån alla med varken lykta eller reflexer.

Medtrafikanter som envisas med helljus så snart de får chansen. Antagligen bara jag som använder min backspegel. Helljus bakifrån, helljus framifrån. Omkörningar där omöjligt. Både mötande och i samma riktning. Mörkt. Mycket som rör sig runt vägen. Tröttande.

Då händer det. Jag ligger i 80 km/hr ungefär. En nära mötande bilist försämrar min syn. Bilen bakom hjälper inte till. Ett långsamgående fordon dyker upp bara 30 meter framför mig, som tur var till större delen i väggrenen och färdandes i samma riktning. Jag kastar mig ut i mellan körfälten.

Fingertoppskänslan sa att det fanns utrymme, men jag undrar om inte det smartaste hade varit att braka rakt in i baken på han i väggrenen.

Det var en lågbudgettraktor jag hade passerat. En sådan där traktor som bara har framhjul och som man kan spänna fast på vad som helst. Det finns massor i Thailand. Ungefär som en long-tail båt, fast på land. Inga reflexer, i alla fall inga jag kunde se förrän jag passerat. Strålkastare ja, men det gjorde inte mycket nytta för mig, eftersom jag inte såg dem innan jag hade dem i nacken.

Känslan i magsäcken, efter några sekunder, när det var lugnt, kände jag hur adrenalinet pumpade ut i ådrorna. Varm känsla. Benen började skaka.

Det var nära. Jag räddades av en medbilist som såg vad som var på gång att hända. Älskade Thailändska jag-vet-hur-man-kör-bil-i-thailand-bilist, du har just gjort min dag.

Hur många stryker inte med helt i onödan? Skall det verkligen behöva vara så här? Finns det ingen som bryr sig?

30 minuter tidigare hade vi passerat en olycksplats.

Traktorn nedan körde jag om dagen efter. Inte omöjligt att det var samma.



Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , ,

4 kommentarer:

Anonymous harensjo sa...

Jag känner igen det där. Det bästa är att försöka hålla sig borta från de minsta vägarna på kvällen. När vi åkte hem till flickvännens familj för några veckor sedan höll det på att smälla. En motorcykel kom körande på fel sida utan lyse! visst han höll sig till kanten, men det var inte långt borta.

12/11/06 15:53

 
Blogger Nille sa...

Jag minns inför en tenta på ABAC, då jag träffade kompisen Max nere på toaletten, rödgråten. Hans mamma hade gått bort dagen innan, i en trafikolycka.

Hon pendlade en hel del mellan Isaan och Bangkok.

Hans far hade strykit med ett par år tidigare, också han i en trafikolycka.

13/11/06 04:28

 
Anonymous harensjo sa...

Jäkligt trist....hade inte velat pendla på de vägarna. Spelar ingen roll hur duktig chauför du är, för det finns alldeles för många som inte kan köra.

14/11/06 07:29

 
Blogger Nille sa...

Nä, denna ide får gå bort tills vidare, annars är det risk att jag gör det. Eller, läskiga tanke, vi alla gör det...

14/11/06 08:29

 

Skicka en kommentar

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

Fortsätt läs på dig om Thailand på Thailandsforum. Här diskuteras allt om Resor Thailand samt allt om om att Bo och Jobba i Thailand Allt du behöver veta och lite till! Besök www.thailandsforum.se idag!
<< Startsida