I går vart en polis ihjälsparkad av en grupp tonåringar. Han var visserligen ute i privat ärende och civilklädd, men jag tror ändå vi ser en avtagande respekt för auktoriteter i Thailand. Detta har jag funderat på länge jag bara tar detta tillfälle i akt att ventilera det.
Bråket uppstod i trafiken (förstås). Polismannen körde sin Mercedes Benz och hade sin flickvän med i bilen. Ungdomarna färdades i en Toyota och av vad förstått, var berusade. Bilarna stannade och polisen var, antar jag, förbannad för att de inte visade respekt för honom, som faktiskt kom färdandes i en Mercedes.
Dessutom ville han inte tappa ansiktet inför sin flickvän gissar jag.
Ungdomarna förstod för sent att han var en polisman och sparkade istället brutalt ihjäl honom. 3 ungdomar sitter anhållna (dem såg vi på TV i morse) men det var tydligen 8-9 personer inblandade. Flickvännen låste in sig i Mercedesen och gömde sig bäst hon kunde, och klarade sig helskinnad som tur var.
Varför i herrans namn skulle han stanna och kliva ur sin Mercedes för?
Såg han inte att Toyotan var fullproppad med fulla arga tonåringar?
Eller sket han i det och sa: - Jag är en väldigt viktig person, jag kör Mercedes, visa respekt för mig eller stå ert kast.
Det senare tror jag.
Det har säkert gått hem förut. Är det något man inte bråkar med i Bangkok trafiken så är det ju nya dyra bilar. Man vet aldrig vem de kan ringa och vad de kan ta för sig. Ungdomarna var dötrötta på detta faktum antagligen. Jag är rädd för att det kommer mer. 2 grupper som är alldeles för långt från varandra, som bara tid och en genrationsväxling kan lösa befarar jag. Ömsesidig respekt föds inte över en natt.
Detta påminner om när jag växte upp, när pensionärer kunde buffa sig fram på trottoaren utan att vika en tum. De krävde respekt och kände inte något annat. Min generation blev uppfostrad (tror jag) att respekt är något man förtjänar, inte kräver. Givetvis tyckte dåtidens pensionärer att vi ungdomar behövde lära oss veta hut oavsett. Båda parterna hade rätt, och fel.
Nu handlar det ju inte bara om pensionärer och ungdomar förstås, men om samhället överhuvudtaget. Jag tror vi når en balans så småningom, men så länge vi fyller på, utan att ställa krav är jag rädd för att det kommer att låta vänta på sig. Jag lever själv som invandrare i Thailand, det minsta felsteg och jag är historia. Jag behöver inte ens göra ett felsteg faktiskt. Det räcker med en tillräckligt stor konflikt mot en inflytelserik person, och varken mitt ord eller vittnens väger alls längre.
Jag känner inte att det är något problem att hålla sig inom Thailands ramar. Jag har förståelse för att jag som utlänning inte är önskvärd om jag inte sköter mig.
Jag har också förståelse för att jag att det finns värre straff än att vända åter Sverige. Om så är fallet skall man passa sig JÄKLIGT noga, tycker jag. Jag pratar givetsvis om Sverige över dessa sista rader.
Kom nu inte och påstå att jag är rasist. Både fru och barn håller utländskt medborgarskap.
Etiketter: Debatt, Trafik