Lite senare

Det vart en del svängar till baren under kvällen. Vi var flera som på bästa thaivis turades om att gå till baren och fylla upp famnen. Vet inte hur många gånger vårt bord städats innan denna bild vart tagen.

Överlag var det mycket god stämmning och en sagolik blandning av människor med olika bakgrund men med stor gemensam nämnare. Thailand.

Rock and roll

Barnens kväll också.

Tävlingen

Vara barn var inte med denna gång.

På plats

Mera sen

Några öl i baren

Smakar alltid lika bra.

Framme i gävle

Nu tar vi igen oss en stund innan vi åker till festen.

Lördagsmorgon i sollentuna

Detta lämnar vi bakom oss när vi drar norr över. Detta postas från mobilen, och fungerar det kommer jag definitivt skicka bilder och filmer live från festen i kväll.

Skadeglädje..

Jag måste erkänna att Englands misslyckande i EM kvalet framkallade skadeglädje från min sida. Det känns faktiskt bättre än Sveriges seger mot Lettland (vi var ju klara oavsett). Sällan jag gottar mig åt andras olycka, men det gör jag nu.

Snacka om självgoda beslutsfattare. Engelsmännen alltså.

Undrar om mantrat fortfarande gäller. – skall vi gå till ett stort mästerskap ska det vara med en Engelsk manager, annars kan det lika väl vara!

Jag menar, vad vore premier league utan utlänningarna?

Hur kan de ens tro att de har ett landslag som kan spela hem mästerskap bara av att ställa ut skorna?

Engelska människor, LANDA!

Ps. Logade precis in på Facebook och vad ser jag? Kompisarna har startat upp en grupp om just detta, So now you miss Svennis??! Bye Bye England... Gott folk, bara att anmäla er där.

Detta får mig att tydligare se den oerhörda styrkan dessa sociala nätverk har som opinionsmätare. Nästa fråga blir väl bara hur man skall mäta dessa åsikter. Får återkomma om detta men intressant är det.

Jävla skitsoffa!

Så illa var det kanske inte men inte gick det helt smärtfritt efter nya soffan anlänt inte.

De senaste veckorna har annars varit extra bra veckor. Många positiva saker och få negativa. Nu vände alltså trenden.

IKEA soffan jag handlade förra veckan har alltså anlänt. Leverans mellan 9-15 med en halvtimmes varsel. Tack för kaffet. Där stod den alltså när jag kom hem, ordentligt hoppackad, utan överdrag, utan ben, utan monteringsanvisning.

Trodde jag ja!

Inte förrän jag skulle dra på överdragen hittade jag monteringsanvisningarna, de låg snyggt där i lilla mjukpaketet. Bara att skruva ut några skruvar och köra vidare. Nej då, jag blir inte alls irriterad när det blir så. Nej då, inte alls.

Ett av kuddfodralen gick sönder direkt när vi skulle trä på det. Soffan är 2-delad, en 2-sits med Schäslong. 2 delar där åtminstone överdragen verkar vara tillverkade vid olika tidpunkter, kanske till och med på olika fabriker. Färgnyansen verkar inte matcha 100%. Detta vet jag ju inte med säkerhet innan jag beskådat soffan i morgonsolen. Morgonsolen ja. Kanske i morgon, kanske någon annan dag.

JOBBIGT!!

Vid sådana här tillfällen visar sig mina svagheter tydligt. Jag vill verkligen framåt utan bakslag. Jag får verkligen hålla i mig för att inte hornen skall växa ut. Jag behöver väl inte berätta att barnen frestar på läget ytterligare. Provhoppar nya soffan innan den är monterad. Leker frisbee med pappkartongerna. Osv.

Som sagt var inte ens min mor skulle älska mig nu.

Ps. Lagom tills jag hade skrivit ner detta lugnade jag ner mig tillräckligt för att Josefine skulle våga sig upp och kramas lite. Helt plötsligt kan man nästan skratta åt sig själv. Även om det inte ursäktar beteendet.

Så här ser soffan ut fast lite mörkare, ja åtminstone den ena delen. Stålställningen får vi försöka maskera annars är den ganska snygg tycker jag, soffan alltså.

Spanien - Sverige 3-0 - det var väl inte så farligt?

För att se det från den positiva sidan.

Matchen på Onsdag mot Lettland blir ju helspännande.

Lite sent kanske för er i Thailand men för oss i moderlandet är det verkligen något att se fram mot. Är man en fegis kan man ju alltid lyssna på Spanien matchen samtidigt, men då tar man ju bort spänningen.

Frågan är om inte Scandinavian Vikings skulle kunna gå ut mot Letterna och oavsett stå i duschen med ett avancemang i bakfickan.

Loy Khratong i Gävle

Vi hade ju planerat att resa lite i November men det verkar inte som om det vart så mycket. Nu dök det i alla fall upp en aktivitet i Gävle som vi tänkte åka till. Och inte vilken aktivitet som helst, utan självaste Loy Krathong! Det var Endo som postade det på Thailandsdforumet. Detta påminde mig om att vi nog måste bygga en kalender där.

Thaifesterna i Gävle verkar dra mycket folk, så det skall bli kul.

Du kan läsa mer om Loy Krathong på denna länk men i kort så är det en buddistiskt högtid och en tacksägelse för havs och flodgudarna.

På Söndagen planerar vi att svänga förbi Furuviks djurpark som jag har hört skall vara ganska trevlig. Med andra ord verkar det som om vi får något gjort denna månad i alla fall. Bra.

Häng med vet ja!

Cops – Hej på dej din gamle knarkare

Kollade just ett avsnitt av tv serien Cops. Sällan jag fastnar bakom sådant skit men nu hände det igen. Inget jag är stolt över. Oavsett. Jag tycker det är tragiskt med alla dessa livsöden som exponeras. Vet inte vad som är mest kriminellt, det eller brottet de begår.

Knarkare på livets brant. Hur fasen hamnade de i den situationen i första stund?

Hade man kunnat göra någon skillnad?

Klart man hade men det kommersiella intresset i det var väl inte tillräckligt stort. Jag skulle nästan kunna citera Michael Moore här. Det ekonomiska intresset av att ha dessa människor på gatan är alltför stort.

Man säger att alla har ett eget ansvar för sitt eget öde. Själv ställer jag mig tvivlande till det. Man glöms lätt bort. Inte heller alla syns, inte ens om de försöker. Vi sitter alla i samma båt, men vi passar in olika bra. Fakta.

De känns ungefär som om man vill han en knarkande underklass. Eller åtminstone som om att det är ett pris man är villig att betala för framgång.

Nu handlade detta program visserligen om USA. En sida av USA man sällan ser, tyvärr. En sida som antagligen är mer sant än vad vi annars ser på tv. Detta är alltså ett land som står som förebild för många u-länder, Thailand inkluderat.

I vilket fall, jag tror inte världen är redo för total kapitalism ännu. Vi är alldeles för egoistiska för det.

Där ser man, snön smälte bort

Trist för barnen men de verkar inte ta det så hårt. Tar mest dagen som den kommer. I vilket fall. Den lilla snön vi hade regnade bort idag. Fortsätter det att regna, och blir lite kallare slår det kanske om till snö igen.

Känns som en Stockholmsvinter i ett nötskal.

Några minuter att drömma sig bort

Vad vill jag om jag får välja, brukar jag tänka. Sällan får jag svar. Det är helt enkelt för långt mellan Thailand och Sverige för att man skall kunna kombinera dem speciellt bra. Helgerna i Thailand och veckor med jobb och skola i Sverige? Liiite knepigt kanske. Tankarna börjar som vanligt snurra på men bara för att vandra bort för att tänka på annat. Kombinationen är ju annars drömscenariot och har alltid varit.

Oavsett vad som händer hänger vi nog i Sverige minst 3 år till. Skulle saker och ting gå min väg riktigt ordentligt kanske det kan bli en längre semester i Thailand någon gång under dessa år. Har ju massor av föräldraledighet att ta ut. Detta är ändå vårt ”sämsta” scenario.

Snart har jag nått mitt första mål.

Full föräldrapenning.

Tveksamt om jag kommer utnyttja det till fullo men det är skönt att ha möjlighen.

Ett perfekt scenario vore ju att ha något on-line halvtidsjobb på konsultbasis. Jag tror inte jag har råd att vara borta från arbetsmarknaden helt (kunskapsmässigt alltså). Jobba lite, läsa mycket, och lära mer,,,, från Thailand, är ingen dum tanke. Något slags jobb kommer jag ju ha, något annat verkar ju osannolikt, men helst skulle det vara kul med något som betalade sig också. Det viktiga är ändå att jag inte soffar till.

Emily fyller 7 och börjar skolan näst nästa höst. Innan dess skulle vara enklast.

Väljer vi att bo kvar i Sverige kommer vi säkerligen tillbringa längre perioder i Thailand oavsett. Både när barnen är små och när dom är stora. Inte varje år men några gånger under uppväxten. En termin här och där. Barnen får gå i Thailändsk skola, lära sig läsa och skriva ordentligt. Detta kommer vara nyttigt för barnen och kompletterar ledigt ett eventuellt kunskaps bortfall. Hamnar vi i Thailand så blir det ombytta roller förstås.

Mormors farmor, vad kallar man det?

Vi var hemma och fikade hos mormor nu på eftermiddagen. Tyvärr blir det alldeles för sällan men här var vi. Jag noterade ett nytt släktkort på väggen och vart lite nyfiken. Det visade sig föreställa hennes farmor, far, farbror och 2 fastrar. Kortet är gammalt. Mormor går mot 90, tror hon är ungefär 85 nu. Pigg tant men skallen på skaft. I vilket fall tillbaks till kortet.

Farmor på bilden hette Emmy och bör vara ca 35 år gammal här. Fadern, den unge herren till vänster, Axel, kan vara 13-14 år kanske. Fastrarna Lisa och Greta, och sedan farbrodern Gösta längst ner. Kul att mormor kom ihåg alla namnen. Farfar och farmor hette Janson. Mamma hennes gifte alltså in sig i familjen. Hon var född Gustavsson. Jösses, jag kommer inte ihåg hennes förnamn? Har träffat henne massor av gånger. Även hon höll sig vid liv länge. Jag var över 20 när hon gick bort.

Sin farfar träffade hon aldrig. Han föll ner från en byggnadsställning när han var 32. De byggde på norr mälarstrand på den tiden och han tappade fästet och föll handlöst från 3:e våningen. Inte så jättehögt men det räckte. Pappa Axel gick också en tidig död till mötes. Han dog även han i 30 årsåldern. Lungcancer.

Conny och mamma, läser ni detta. Fyll gärna på.

Man får passa på och fråga medan det finns någon att fråga. Synd att jag missade alla på pappas sida, och även morfars. Det blir svårt för mig att fylla luckor här så jag får nog sätta mig med mamma och pappa om detta. Intressant.

Släktforskning ligger nog nära mig. Även om det nog ligger MYCKET långt fram i tiden. Snacka om meningsfullt oavlönat tidsfördriv.

Då kom det lite snö, lite mer på riktigt

Självklart var det direkt ner i overallen utan att ta av sig pyjamasen. En löptur upp till syrran för att hämta lite leksaker. Sedan lite rally i deras lilla sluttning. Det räckte väl. Lite mer snö så är det en perfekt nybörjarbacke. Gräset bromsade en del när det kom fram. Det vart tungt att dra dem åt båda hållen. 1 minusgrad nu på kvällen så vem vet vad som är på G för morgondagen.

På hemvägen släpade Josefine fötterna. Provsmakade ”isglass” hela vägen hem. Plair kom sedan på de utmärkta iden att ta med sig en flaska med thailändsk glasssmaksättning när man går ut på vinterpromenader. Ni som vart i Thailand vet vad jag menar. De kör typ godissirap rakt över en mugg med ”snö”. Tydligen går det bra utan med, speciellt när det finns i överflöd.

De gillar att bo i landet av glass!

Svenskan börjar bli otroligt bra!

Det går fort nu. Jag tänker på språk och barnen.

De börjar bli sjukt duktiga på svenska nu, allihopa. Inte bara förstår de det mesta man säger, de kan även uttrycka sig. Dryga 3 månader på dagis har gjort sitt. Morsan kommer bli chockad när hon kommer hem från Thailand nästa månad. Hon drog ju redan i slutet av Augusti om jag inte minns fel.

Emily och Sebastian har lättast för sig. Josefine är lite som mig, lite språkligt seg.

Men som sagt var, det går att lära gamla hundar att sitta så hon fixar nog detta som en plätt.

Ganska vanligt som jag förstår det, att flerspråkiga barn inte pratar speciellt bra ända fram mot 4-årsåldern. Josefine kan nog inkluderas i den gruppen. Jag är ju en realistisk förälder. Mig såg man inte på balkongen för att hissa flagga när barnen tveksamt klämde första ordet vid 3 månaders ålder, eller tog första ”staaaaplande” steget (?) vid 7 månader.

Det finns både för och nackdelar med att vara realistisk men det är inte vad jag tänkte skriva om idag.

Emily och Sebastian hade redan från första bekantskapen med andra språket, inga som helst problem att skilja på vilka ord som hörde till svenskan och vilka som hörde till thailändskan. Även om ordförrådet länge var begränsat. Josefine blandar och är i jämförelse otydligast. Sebastian är väl för sin ålder längst fram. Har inte svenskan gått förbi ännu så gör den det vilken dag. Emily pratar förstås överlägset mest och bäst.

Det blir mer och mer viktigt att fokusera på thailändskan, och det gör vi. Snart kanske till och med jag kan vara med och prata utan att det gör skada.

Dags att få arslet ur vagnen med den thailändska lekgruppen här i Stockholm.

Det samma gäller Plair också faktiskt, hon gör oerhörda framsteg. 3 timmar i skolan var dag och massor av hempluggande ger resultat. Så mycket pluggande så vi snart måste överväga att anställa ett hembiträde. Jag har som sagt var 10 timmarsdagar redan som det är (ville bara bespara dig en syrlig kommentar:). Igår fyllde hon i den 30 sidiga ansökan på arbetsförmedlingens hemsida helt på egen hand. Ok, några frågor var det, men inte många. I vilket fall, studier i all sin ära, vi behöver en inkomst till. Tror det är dags för henne att komma ut i arbetslivet och lära sig vidare.

Barnens kompisar, en slump?

En kul grej på dagis som vi just fick reda på. Sebastians bästa kompis heter Joel. Egentligen är det mer som en lillebror, Joel är ju lite yngre. I vilket fall, Sebastian gillar att leka med honom. Det visar sig att Joel är bror till en av Josefines 2 bästa kompisar, Jessica. Hör och häpna nu.

Nicole heter den andra tjejen. Mamman östeurope och pappan måste vara neger. Nu har hon en ny man, en Italienare. Och tror ni inte han går i Plairs SFI klass!?

Lite kul med de 2 första barnen. Jag gillade deras mamma redan på inskolningen. Nu är alla barnen bästisar. Det kan ju inte vara en slump, eller?

Någon som sett en bortsprungen liten pojke?

Ja det har jag ju gjort förut. Tänker inte på Sebastian men väl på hans kompis som vart kvar i Bangkok, Alexander. Det var en jäkel på att springa bort.

Lite underliga saker som hänt frugan på sistone. I förrgår när hon var på väg till dagis för att lämna barnen vart hon tilltalad av en ung herre.

- Är det du som tappat din lilla pojke?

Det var det ju inte. Lite längre bort satt det alltså en liten pojke yngre än Sebastian och väntade på att någon skulle hitta honom. Plair tog med honom in till dagiset och en av fröknarna hade tidigare noterat att en dagmamma gått förbi utanför med en hord barn. Hon sprang efter och mycket riktigt hade de missat på räkningen. En generad inte alltför munter dagmamma var tvungen att gå in på ett DAGIS för att hämta sin eftersläntrare.

Blickar!? Typ.

Plair tillade: - trodde inte sånt kunde hända i Sverige, det är ju ett så perfekt land…

Det visade sig sedan vara kusinen Lins dagmamma. Hon är störtskön och hade det inte vart hon hade jag nog sågat hela dagmammekåren efter detta. Innan jag träffade just denna dagmamma kändes de mer som hemmafruar som inte önskade arbeta.

All eloge till henne men det här var ju inte bra.

Ser man på. Där rök ytterligare en oskuld.

Inte ofta nu för tiden men det vart ju en del just vid hemkomsten.

Jag hade ett möte i stan (bilen på verkstad) på eftermiddag och ”tvingades” åka kommunalt hem. Det vart hela paketet, tunnelbana, pendeltåg, och buss. Så farligt var det ju inte men ytterligare en gång var jag lite vilsen.

Det blir mindre och mindre sådant numer, vilset…

Trist kanske men livet har sin gång och man vänjer sig med det mesta.

Det jag reflekterade på var vad tråkiga alla var, hur mycket de sket i alla andra. Eftersom jag inte rör mig helt enligt mönstret var det ju några stackare som mer eller mindre gick in i mig. En ursäkt från mig, en bitter blick tillbaks från dem och vidare. På bussen likadant.

- FÅR JAG KOMMA FÖRBI HÄR!

- KAN INGEN SÄTTA SIG PÅ DEN PLATSEN SÅ DET BLIR LITE UTRYMME?

- Sätt dig själv vet ja!?

Vad fasen är det med oss svenskar? Eller, vad fasen är det som hänt?

Vi har det för bra nu. Egon växer och blir stora. Hoppas jag inte vänjer mig vid det.

Ekonomin kommer aldrig blomma som den nu gör. Snart blir det flygplatser och massor av nya landningsbanor, vi får se hur kul livet blir då. Låt oss bry oss lite mer om varandra redan nu. Vi sitter faktiskt i samma båt när det kommer kring.

Packat & Klart

Arbetsveckan mer eller mindre till enda. Nu bär det istället av till birkaterminalen och avslutningsresan med fotbollslaget. 24 timmars till Åland. Förhoppningsvis kommer det gå lugnare till än vad det brukade göra för 20 år sedan.

Har ingen aning vilka av killarna som blir med men kul skall det bli!

Lite kontrast till tillvaron som familjefar och torrboll, oavsett.

Börsuppgången över för denna gång?

Låt oss se om detta blir årets förutsägelse eller inte.

Inom 2 veckor brakar börsen på riktigt, troligtvis redan i slutet av nästa vecka. Tekniskt sett ser det inget roligt ut. Börsen har stått och vägt ett tag och bryter den mönstret nedåt ja då är nog resan över för den här gången. Långsamt återgår företagen istället till realistisk värdering.

Och björnen går i ide

Man känner riktigt hur kroppen stänger ner för vintern. Mer och mer för var dag som går. Som med träden som tappar sina löv och konserverar sig, som med björnen som går i ide, varför skulle vi stå opåverkade?

Jag tror vi påverkas mycket av att se hur naturen ställer om. Lite grand i bakgrunden utan att man tänker på det. Visst är ljuset en faktor men långtifrån så dominant som folk vill göra gällande. Vintern är på ingång, inte depressionen.

Så njut av detta istället. Gå ner i varv men håll dig på mattan. Håll systemet rullande och kasta absolut inte in handduken om du nu har den läggningen. Vad som händer hör naturen till. Inget nytt fenomen.

Folk som mig, med låg ämnesomsättning, skall vara extra försiktiga. Vi har ju lätt att gå ner på tomgång som det är (gäller inte mig just nu kanske) och kan falla djupt. Håll igång ämnesomsättningen. Dra ner på socker och annat onyttigt. Ät mer proteiner. Motionera.

För snabba ämnesomsättare kommer nog en nödvändig landning. Stanna till. Kolla läget. Sätt nya mål. Skaffa en stabilare bas. Det kan vara nyttigt att inte bara se till sina styrkor.

Den största lögnen är nog bristen på dagsljus.

Livet är fullt av möjligheter, och nu är en.