Det vart hela 11 år i Bangkok innan återflytten till Sverige i Maj 2007. Thailand kommer vi tillbaks till. Tills dess kommer jag skriva om livet i Sverige. Allt har sin tid.

torsdag, augusti 31, 2006

Finns det ett samband mellan dyslexi och musarm?

Träning gör susen med min onda axel. Jag tränar tills det gör lite ont. Ökar sedan vikter och repetitioner för var dag. I dag kunde jag utan problem trä in armen i skjortärmen utan problem. Det är just den rörelsen, musrörelsen liksom, som gör så ont. I vissa moment känner jag inte ens av det. Sjukt. Tänk att det var under denna 6 veckors lucka när jag inte tränade, när jag hoppade på kryckor, som detta smög sig på.

Fasen vad många som måste gå med dåliga kroppar år ut och år in, men aldrig tar sig för att gå till gymmet för att se om det fungerar, eller nog bättre, förebygger. Min mus/tangentbords hand är nog snarare kronisk vid det här laget tyvärr. Jag skall prova ytterligare en ergonomisk variant innan jag kastar in handduken.

Jag tänker på min plastmor som är journalist, och som den bättre delen av sin karriär knappat på forntida skrivmaskiner. Jösses, och här sitter jag och gnäller. Jag kan inte minnas att jag någonsin hört henne klaga om detta fenomen. Det kanske är som så att mushand är en följdsjukdom av dyslexi, och tanken är att jag inte skall hålla på med detta. Och det kan jag lova, fanns det inte ordbehandlingsprogram av idag så skulle jag inte hålla på med detta. Jag ser ett samband...

Avdragsgillt eller inte spelar väll ingen roll här där skatten knappt finns, men i Sverige tycker jag fasen att det skulle vara gratis för alla över.... FYRTIO, både med ergonomiska hjälpmedel och träning på gym.

onsdag, augusti 30, 2006

Nu kommer nog regnet på allvar. Det ligger i luften.

Det regnade en del natten som var.

Jag minns de första 5 åren i Bangkok. Jösses vad det regnade när det regnade. Det var mycket varmare när det var varmt förr också vill jag minnas (men här kan jag ha fel eftersom det är luftkonditionering dygnet runt för mig nu för tiden). De senaste åren så tycker jag regnperioderna varit mycket lugnare. Min gamla Vento tvärstannar om jag kör över en vattenpöl så här tror jag inte att jag är ute och cyklar. Det klassiska regnandet som inte gick att skydda sig mot känns bortglömt.

Förr vadade man dagligen genom gatorna med byxorna upprullade till knäna. Man var glad om man kunde se trottoaren. Notera att detta inte är en överdrift. Det var hemskt att treva fram i det kolsvarta svaveldoftande vattnet, utan att veta om något brunnslock gått sönder, eller rent av blivit stulet. 10 meter i minuten var man glad om man klarade av. I bland ställer de en blomkruka på ena sidan av ett sådant hål, men det räcker ju naturligtvis inte när vägen påminner mer om en stört flod än en väg, och samtidigt kan man inte räkna med att de ställt ut en. Dessutom var blomkrukan nog det första som sänktes i det hålet. Tro mig, detta är inga hål man önskar ramla ner i. Slår du inte ihjäl dig på vägen ner får du nog en kallsup och dör på plats.

Både nya och gamla bilar, men främst gamla då, hade ordentliga problem. Vattnet låg ofta i höjd med motor och avgasrör, vilket kunde döda även en ”bra” bil. Fortfarande är det många med mig som glider runt i en gammal häck, och då räcker det, som jag skrev, att köra över en liten vattenpöl för att bilen skall stanna. Jag har märkt att det gör skillnad om motorn är ordentligt varm. Jag tror fukten inte biter sig fast på samma sätt då, eftersom det dunstar snabbt. Verkstads-Rogge sa att jag skulle göra ren fördelnings dosan, men det hjälpte inte. Jag lämnade till och med in bilen på en verkstad för att fixa detta. Det regnade sedan inte på ett tag, sedan körde jag över en vattenpöl....

Allt stannar när det regnar. Det tar inte längre 10 minuter att åka till affären, det tar en timme, i bästa fall.

Oavsett om det regnar mycket eller litet, så är det som om himlen öppnar sig, när det väl regnar. Vad som är avgörande är hur länge, och hur ofta det regnar. Klongerna (vi kallar de konstgjorda floderna inne i stan för det) som går runt och kring i staden, skall leda regnvattnet ut i hav och floder. Tyvärr så regnar det ofta i de centrala och norra delarna av Thailand samtidigt, klongerna har svårt att rinna ut i den redan överfyllda floden, och ofta kan det ha motsatt effekt. Många floder mynnar ut i just Bangkok. Klongerna skall också leda ut regnvattnet i träskområdena som omringar staden strategiskt, vilka fungerar som gigantiska vattenreservoarer. Tyvärr så har man byggt en ny flygplats, och gigantiska hus projekt, över det största träsket.

Det skall bli intressant att se vad som händer, om det börjar regna som förr!?

Tänk för guds skulle inte längre än näsan räcker!

måndag, augusti 28, 2006

Srivara Garden, här bor vi!

Eftersom en gammal barndomskompis snart kommer på besök, Jensa, tänkte jag att jag skulle beskriva området jag bor i, lite mer i detalj, för honom, och alla er andra. Kartan jag länkar till här beskriver hotellen man kan bo på, vart jag bor, och vart båten går från, om man snabbt och roligt vill komma in till stan.

SC Park är det klart bästa hotellet i min närhet och kostar mellan 1,000 och 2,000 baht natten. Town in Town hotel kostar lika mycket, ligger närmre, men börjar bli lite nerkört. Town in Town Place ligger på ett stenkast men är ganska enkelt, och därmed billigast med priser runt 600 baht natten. Man kan ledigt gå från SC Park hem till mig, det är inte mer än 1.5 km och jag gick ofta den sträckan när jag tränade på deras gym under helgerna (nu har jag ju bytt sport klub).

Om man vill ta sig snabbt in till stan så erbjudes en båt länk vid början av Ramkamhaeng Soi 39. Vid båt stationen finns också ett tempel, så man kan enkelt förena nytta med nöje. Resan tar ca 15-20 minuter och tar dig ungefär till World Trade Center, som också är slutstation åt det hållet. Väl vid slutstationen byter du båt och fortsätter åt samma håll till nästa slutstation, och då hamnar du i gamla Bangkok efter ca 5-10 minuter, där alla attraktioner finns.

Taxi samma sträcka tar c 45 minuter upp till en 1.30 timme. Mätarn är ALLTID på slagen när man åker taxi i Bangkok. 1 timme kostar ca 120 baht (30 kronor). Alla taxis har luft konditionering. Taxin tar ALLTID snabbaste vägen eftersom de vill släppa av dig och ta en ny start avgift så snart som möjligt. Desto skabbigare taxi desto större risk att chauffören är opålitlig. UNDVIK skabbiga taxibilar!

Barnkalas på Suckomwith Soi 23

Det vart en ganska lång och blöt helg det här. Inte nog med att det var 50 ungar på Casino och Vegas kalas, det var en massa vuxna också. Sharad (deras far) är inte känd för att vara den som spar på krutet. Han hade hyrt in både akrobater, clowner, trollkarl och ansiktsmålare till barnens stora förtjusning. Var det inte show så var det splash tävling i bassängen. Massor av läsk, mat och godis, och öl, och mer öl. Vi lämnade festen vid 16:00 och då var barnen mycket trötta, och somnade i taxin. Det är inte var dag man går på barnkalas på Suckomwith soi 23.

Efter att jag varit hemma och lämnat av familjen åkte jag till avslutningsfesten för Chang International League, fotbollsligan som jag spelade i för Cosmos FC, tills för ett par skador sedan. Jag gjorde en veteran match den här säsongen det var allt, men jag såg en god chans att träffa pojkarna igen, tyvärr på en Söndag dock. Denna liga hette tidigare Farang League, och på den tiden spelade vi där med Vikings. Ligan tog sedan in en massa Thai lag och vart sedan alltför tuff för oss glada amatörer. Mauro som spelade för Vikings startade upp Cosmos och några av oss valde att spela för båda lagen, i olika ligor. Mauro var min kapten under den tiden jag coachade vikings. Det var den gamla goda tiden det, Vikings glansdagar... I vilket fall, Chang som är ligans sponsor är ett av Thailands bäst säljande öl märken. Behöver jag tillägga att ölen fortsatta att flöda fritt denna SÖNDAG!? Som tur var vart det inte alltför sent, men visst känns det.

Etiketter:

lördag, augusti 26, 2006

Fula fiskar finns det gott om

I dag har vi varit på Ocean World som ligger i det nybyggda, superflashiga, Paragon shoppingcentra. John med familj är i Bangkok så de gjorde oss sällskap. John har för övrigt blivit förflyttad tillbaks till Bangkok. Den 1 Okotber börjar han arbeta på deras kontor här. Cirlkeln är sluten. John kom till Thailand 1991, ett år före mig, och tog jobb i Phuket som dyklärare. Efter några år följde han efter en kollega upp till Bangkok för att arbeta inom telekomsektorn, för ett litet svenskt ägt företag. Från logistikansvarig till VD på ett par år, landade honom sedan ett jobb vid en av de större spelarna i branschen, som tyvärr sedan skickat honom runt i världen. Nu är han hemma igen. En mycket god vän, med barn i samma åldrar, hmm, perfekt.

Ocean World gillade barnen mycket. Stefan sa att det var bättre än Singpores motsvarighet. Ja, det var mäktigt med dessa kollosala akvarium, och färglada fiskar i alla storlekar. Till och med Sebastian och Alexander stortrivdes. Lite dyrt kanske i Thailändska mått mätt, men det var det värt, 450 baht för vuxna och 280 baht för barn.

På kvällen var vi alla bjudna till Björn och Pun på middag. Som vanligt när man har fest med Björn så var det mer spritsorten än matvarianter. De har inga barn själva kanske skall tilläggas, (men jag vet att de jobbar på det) och fick en god försmak på vad som komma skall. Jag tror om något år att det blir lugnare middagar hos dem. 7 ungar vart det totalt. Fullt ös på dem, och fullt ös på oss. Det var en trevlig tillställning toppad med en DVD John hade med sig, en Robert Gustavsson kavalkad. Från vänster till höger, Linnea, Jennifer, Emily, Sebastian, Alexander och Josefine. Emma hade inte kommit när vi tog bilden.

Business på hög nivå

Självaste ambassadören för USA till Thailand, Ralph Boyce, tillsammans med några Amerikanska jättar inom industrin, mötte med den Thailändska motsvarigheten till vårt hälsodepartement i går. Mötet handlade om Thailands strikta alkohol, tobaks, och läkemedels politik, framför allt inom kategorin annonsering och marknadsföring. Amerikanerna vill givetvis ha en större del av denna gigantiska marknad. Dr. Hatai Chitanondh, president för The National Health Foundation (NHF) gav Amerikanarna kalla handen. Detta är inte förhandlingsbart lät han meddela.

Att USA styrs av kapitalet kom väll inte som en överraskning, men var detta inte lite väl lågt? Frågan är nu om spelet fortsätter på högre nivå, eller om det kanske är som så, att detta bara var ett spel för gallerierna, en formalitet för att kunna göra nödvändiga förändringar. Dessa företag har ju noll intresse i människor, utan enbart i ökade vinster, och då kan man undra hur USA:s ambassad kunde leda konvojen? Ambassadören är köpt så klart. Med den lön och de villkor han lever under, så kliver man inte av bara för att man måste rucka lite på sin moral. Trots allt, drivkraften för de flesta som lyckas ordentligt, stavas pengar, inte etik, moral, och ansvar. Har du kapacitet att gå över lik för att lyckas då tror jag vägen ligger öppen, för konkurrensen är tack och lov begränsad. Det är tyvärr dessa människorna som i större utsträckning tar topp positionerna i samhället.

I bland hör man ursäkter som, - Jag jobbar 14 timmar om dagen och 7 dagar i veckan, och jag förtjänar min lön. Det gör du säkert min vän. Men, varför jobbar du så mycket, eller har du inget annat liv kanske? Varför spenderar du inte mer tid med din familj, du som har den ekonomiska möjligheten? Du kan inte ta pengarna med dig i graven. Jag vill nämna fröken Stenbäck som antagligen kan klassas som en mycket proffesionell arbetsnarkoman, antagligen som hennes far var. I en intervju efter hennes fars bortgång sa hon att även om hon bodde på internat, och inte träffade sin far mer än en helg i månaden, så var kvalitén på faderskap han gav under de dagarna överlägsen de flesta andra. Ja, men det är ju klart, om man mäter detta i betalning av dyra skolavgifter, märkeskläder, och fickpengar så är det nog så. I övrigt tror jag de flesta barn hellre vill se mer av sin far. OCH, vilka var hennes referensramar kan man undra?

Jämför detta med min svåger, Michael, som gått den långa vägen från arbetslös elektriker till att nu driva en medelstor elfirma. Visst, han jobbade mycket i början när han växte, men vad gör han nu? Han delegera ansvar till sina nyckelpersoner och lever ett rikt liv, spenderar tid med sin familj, reser och leker.

Redan här skiljer sig eliten från oss vanliga människor, och sedan bara fortsätter det, över våra döda kroppar. Jag drar inte alla över än kam, det finns bra och dåliga människor på alla plan. Jag känner mig nästan som en kommunist när jag läser om vad jag skrivit. Samhällskritiker skulle kännas bättre.

torsdag, augusti 24, 2006

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Sebastian sprang runt som en galning och vägrade arbeta. Inte ens hans fackförbund kommer att stödja honom efter detta. Emily fick jobbet i stället, och det var ju tur att vi tog med henne.

Det blir mer bloggande än vad jag trodde. Jäkligt skönt att lätta på trycket här och där. Det är ju med mig, som min mor påpekade, jag behåller mycket för mig själv.

Jag är lite förvånad över att min far inte kommenterat något ännu, varken via telefon eller blog. Han brukar annars vara värdsmästare på att se saker och ting från den andra sidan...

Mamma var den första att svara på ett inlägg, hallelulja, än finns det hopp för mänskligheten. Kan hon kan alla.

Suss, det är helt ok om du kommenterar grammatik och rättstavning, jag vill verkligen lära mig skriva bättre.

Att skicka in bloggarna via e-post fungerar uselt tyvärr, så det slutar jag med tills det förbättras. Radbrytningarna är okonrollerbara.

Jag hoppas jag har rätt att klippa in ett inlägg som detta här och där.

Poi får åka hem till Burma


I går så berättade Plair för Poi att vi inte tänkte behålla henne som hembiträde. Dels har vi trångt, dels drar vi åt svångremmen. Poi började grina, och Plair med förstås. Det här är ju en av anledningarna till att man skall skilja på personal och familj, men det är vi inte så bra på tyvärr. Alla barnen tycker om henne även om Emmy undrar varför hon bor hos oss, och frågar Poi varför hon inte åker hem till sin familj? I vilket fall kom vi överens om att hon stannar September ut. Lite tråkigt men så får det bli.

En vanlig morgon i Bangkok

Det gick ganska enkelt att lämna Josefine denna morgon. Jag trodde att det skulle bli en jobbig dag eftersom hon kom tillbaks efter 2 dagars sjukfrånvaro, och att hon anlände själv (Emmy hemma). Hon log och var glad när hennes fröken mötte henne, vilket värmde mitt hjärta. På vägen ut från skolan stod 2 högstadieelever, en man och en dam, och sjöng thailändska kunga sången. Jag vet inte riktigt vad jag skall kalla den men de har 2 de använder frekvent, national sången och denna om kungen. Detta visade sig vara en bestraffning för något, antagligen för att uniformen satt fel på något vis, eller för att de va sena.

Det fantastiska här är att ungdomarna nog inte gör kopplingen mellan bestraffningen och kungen, eftersom de fortsätter att vörda honom. Intressant.

De här vakterna är överlag pellejönsar. Riktiga kontroll freaks som antagligen aldrig lyckades lämna skolan. Antagligen toppstudenter och ordningsvakter, och sedan lärare, och efter att blivit upptagna i den inre kärnan, nu detta. Alla barnen är förväntade att göra en wai (thailändsk hälsning) till dessa vakter när de anländer, vilket också barnens föräldrar uppmuntrar till. Men inte vi, jag säjer inte att de inte skall göra det, men heller inte att de skall göra det. Vakterna gör ingen wai tillbaks till barnen, vilket är riktigt överlägset. För de mindre barnen räcker vakter, lärare och annat löst folk fram handen, med handflatan uppåt, framför barnen. Barnen är då förväntade att göra den perfekta waien, hålla ihop händerna och lägga pannan i handen. Suck!

Det var under ett par veckor som Emily gjorde detta men sedan tröttnade hon. Vakterna hoppas fortfarande, och försöker. Men visst kan Emmy waia och visa respekt, hon waiar sin mor, sin mormor, och sin lärare. Framor kramar hon och det duger nog för henne. Polismannen som hjälper oss över "gatan där bilarna aldrig stannar för skolbarn", brukar ta Emmy och Josefine i handen och leda dem över. Han verkar vara en riktigt vänlig man, och en av de få som kan få en spontan wai av mig (vad det nu kan vara värt). Emmy smäller av en också, av och till, det gillar jag.

Casino som fyller 7, och skall ha kalas med sin yngre bror, Vegas 3, på Lördag, har tagit detta till sin spets. Och visst är det så här det kommer bli. Make sense! Hans mor var upprörd över att han inte hälsade henne längre (waiade), Casino lät meddela att eftersom hon aldrig hälsade tillbaka så fick det vara.

I eftermiddag skall Sebastian jobba. Mamma och Emmy följer med. Vår vän Oui brukar ringa när hon behöver barn som medverkare till någon av hennes tv shower. Våra barn ler inte gärna inför främlingar, och speciellt inte inför deras kameror, annars hade de nog kunnat tjäna kosing.

onsdag, augusti 23, 2006

Rektor försvarar våldtäkts anklagade lärare

Två lärare i Sai Mai står anklagade för att ha våldtagit flera minderåriga flickor vid skolan de undervisar på. Flickorna är runt 6 år gamla. Lärarna förnekar detta och får stöd från skolans rektor.

Efter att lärarna, i ett tempel svurit på att de talade sanning, bad rektorn om en offentlig ursäkt. Det, eftersom det nu var bevisat att lärarna var oskyldiga..

Rektorn menar att denna komplott har varit iscensatt efter ett missnöje under den senaste val sammanräkningen, där dessa lärare var närvarande som kontrollanter.

Medicinska undersökningen bekräftar dock att flickorna blivit utsatta för övergrepp.

Helt klart är detta en politisk historia. Om det är sant eller inte återstår att se. Man tycker dock att man skulle ta flickornas historia mer på allvar. I media framstås nu dessa små liv och deras mödrar som de riktiga bovarna, och står nu anklagade för förtal.

En rektor "äger" normalt sin skola. Lärarna driver ofta kampanjer för sina Rektorer när det är val i kommunal fullmäktige. I Thailand är gruppen starkare än rättvisan. Pengar är makt. Makt är pengar. Det spelar ingen roll vart pengarna kommer ifrån så länge alla får vara med och dela.

I en Thailändsk skola är inte eleven i fokus, utan läraren. Detta är speciellt sant ute på lansbygden. Det fokuseras mycket på att lära barnen vett och fason. Fortfarande i dag ställer skolorna höga krav på studenternas frisyrer, hur uniformen sitter, och att barnen visar respekt. Att ifrågasätta en lärare är inte att tänka på, även om han säjer att jorden är platt.

Samtidigt låter Onesqa (Office for National Education Standards and Quality Assessment) meddela att 15,000 skolor har underkänts efter kvalitets kontroll. Nära på 4.5 millioner studenter är omfattas av detta. Man har mätt elevernas analytiska förmåga, lärarnas (o)förmåga, samt miljö och läromedel.

Stackars fattiga Thailändare!

Nu för tiden skriver jag sällan om mina politiska åsikter om Thailand. Den största andledningen till detta är att det mer och mer framgår som ett meningslöst tidsfördriv. Och, att jag mår dåligt när jag tänker på det. Men varför trivs man så bra i Thailand kan man undra? Ja, det är tyvärr så enkelt som att sköt dig själv och skit i andra principen är fulländad. Slicka upp, sparka ner.

Som det mesta i Thailand är också detta område avsaknad av den typ av logik som vi västerlänningar är vana vid. Jag säjer inte att det inte finns logik här, bara det att vi inte förstår den så som den appliceras. För det första måste vi inse att Thailand är ett U land, och ett land där utvecklingen ligger 50-100 år efter vårt. Detta både på gott och ont. Tyvärr så är de oförmögna att lära av våra misstag och kommer därför gå ett värre öde till mötes, innan situationen blir bättre. Att förändra beteende mönster tar tid, eftersom detta nedärvs.

Förebilden för Thailändsk politik är den i USA. Och som i USA så är huvudintresset att tjäna pengar. Ja, de dribblar och fixar och försöker få det att se ut som om man vill folkets bästa. Men i det stora hela handla det om att komma åt de stora lukrativa statliga kontrakten som finansieras med skattemedel, samt svåger politik. Stackars lurade befolkningar. Jag skall inte fördjupa mig i några detaljer här men jag vill nämna några för mig enorma besvikelser:

1. Thailands premiär minister, Thaksin Shinawatra, var landets rikaste man redan när han tog över makten, och han är inte fattigare nu. Den senaste skandalen är en utförsäljning av aktier i hans familjeföretag, via offshore bolag. Thaksins spontana kommentar var att det är så det går till och att han gör som alla andra. Yep, vilken härlig förebild för ett så redan korrumperat land. Varför bygger man en hypermodern tunnelbana eller flygplats när skolsystemet är sönderfallet? Ett kort svar: allierade politiker var redan utlovade dessa projekt, eller delar av dem, INNAN de anslöt till partiet. På att förbättra utbildningssystem spenderar man pengar på att göra massan mer upplyst. På sikt är detta inget man eftersträvar i Thailand eftersom man ser det som en politisk hotbild. På denna punkt skiljer sig väll inte Thailand från vilket u-land som helst.

2. Bangkoks polis chefs son skjuter en annan polisman mitt mellan ögonen från nära håll. Detta på en fullsatt bar som har börjat tända upp belysningen inför stängning. Polis chefens son var ute privat. Polis mannen som dog var i tjänst. Gärningsmannen flydde platsen med hjälp av sina bröder och livvakter, och höll sig gömd i ett halvår. Meddelanden från familjen, och nära anhöriga, lät säja att han hade blivit utsatt för en konspiration, och att han inte var mördaren. Har du bott i Thailand tillräckligt länge så vet du att en människa av denna kaliber inte behöver fly, knappt ens om han är skyldig, eftersom han står över lagen. Mycket riktigt, fängelsevistelsen vart kort. Bevisningen var inte tillräcklig eftersom bilder från övervakningskameran inte var tydliga nog, och att vittnena inte var trovärdiga!? Det enda straff man märker är att fadern har varit tvungen att kliva tillbaka, även om han gjort flera försök att komma tillbaks, tyrann som han är. Detta kostade många gentjänster för familjen, och säkerligen massa pengar till den avlidne polismannens familj. Detta är tillräckligt med bevis för mig. (inte första gången dessa söner tabbat sig offentligt, och det var inte den sista heller)

Hey, tourist! Pay me, I smile you!

tisdag, augusti 22, 2006

Jävla möss!

Jag tror jag dragit på mig både en mus arm/hand och en mus axel. Mus armen är dock en gammal historia. Första gången jag var på gymmet efter hälseneavbrottet så gjorde det duktigt ont i vissa rörelser. Just när jag knappar på tangent bordet, och använder musen, så känns det ordentligt att dessa ömma punkter är i spel. Jag hoppas att det blir bättre av träning. Till råga på allt fick jag nackspärr i går kväll, på andra sidan. Nu är det synd om mig.

söndag, augusti 20, 2006

Sömniga småflickor på Bangkoks gator

Att gå på bio denna Söndagseftermiddag kanske inte var så genomtänkt. Dessutom var det bara jag med båda brudarna.

I går var vi på middag hemma hos Stefan och Zurena. Det var en mycket trevlig kväll där jag stötte på ett par bekanta jag inte sätt på ganska länge, Ulf, Darryl, Björn, och Marko. Alla utom Jakob med + 10 år i Thailand. Jakob, Stefans kusin lagade maten, rostbiff med potatis sallad. Han är gammal kock, så det smakade mycket gött! Det vart sedan småprat framåt midnatt, och då var Emily fortfarande vaken, men hon var "the last soldier standing". Josefine och Sebastian hade kastat in handduken, om än motvilligt, bara en timme tidigare. Barnen hade nog en toppenkväll eftersom det var en massa ungar närvarande, Linea, Ami, Mano, + våra 3. En sagolik blandning av Europa och Thailand. De körde på i 190 hela kvällen.


Josefine, Sebastian och Linea

De sov sedan enda fram till 10 på Söndagen, och skulle nog kunna ha sovit resten av dagen som det såg ut.

I alla fall, Emily somnade med en 30 minuter kvar av filmen, och Josefine strax innan slutet. Garfield på engelska kanske inte var så uppiggande för dem. Bävade mig för att behöva bära båda ända till parkeringsplatsen. Jag försökte lite lätt att väcka dem, men fick inget gehör alls. Det slutade med att jag fick bära Emily men som tur var gick Jossan själv, men som i dvala. Entré dörrarna öppnas inåt, och det visade sig bli en akrobat konst att klara av, eftersom Thailändarna aldrig håller upp dörren av reflex, utan bara går vidare och släpper dörren bakom sig. Samma visa denna gång. Strax utanför biografen, Cinemaplex på Ramkamheang Road, så accepterade Emily att också hon gå själv. Härligt!

Nu skall vi bara softa resten av kvällen, och eventuellt kanske entlediga vårt hembiträde...

fredag, augusti 18, 2006

Jag sprang på Max från ABAC tiden...

Detta har onekligen varit en av de bättre veckorna på alla plan. Som avslutning på veckan träffade jag på Max, en Thailändare som jag lärde känna sista åren på ABAC, eller Assumption University, som det också kallas. Riktigt trevlig kille som för övrigt bodde i samma lägenhetshotell som mig. Vi samåkte en hel del till plugget, när schemat passade. Efter examen flyttade han ner till Pattaya trakterna där familjen hade hus. Hans telefon slutade fungera och han drog sedan för att plugga vidare i England. Jättekul att träffa honom igen efter alla dessa år! 5 år och knappt så vi kände igen varandra.

Att läka en hälsena är ingen lekstuga

Handlade ett 1 års medlemskap på Iriya spa & fitness i veckan. Säkert med än 5 år hos CS Park är i enda. Iriya passas mig bättre, kortare resväg, billigare om man tränar på dagtid (vilket jag alltid gör), och nyare maskiner. De har dessutom tv apparater framför de moderna löp banden och det kommer komma väl till pass när man kan börja springa igen. Körde 30 minuter på deras skidåkar maskin i går och det gick bra, men kanske skulle kortat av vid 20 minuter, men ”this is the story of my life”. Och det var ju därför korsbandet rök för 3 år sedan, och nu senast hälsenan för snart 3 månader sedan. Båda gångerna hände det i andra dagens sista match under fotbollsturneringar, slog det mig precis. Kanske jag inte behöver lägga ner fotbollen som jag tänkt mig, utan kanske bara spela 1 av dagarna 

Hälsenan börjar bli ordentligt rörlig men det skulle vara omöjligt att springa, eller ens gå fort utan att halta framåt. Det är nu hela 3 månader sedan operationen. När jag går normalt så tror jag det ser hyfsat bra ut. Detta var en mycket jobbigare skada än korsbandet, och gjorde fasen så mycket ondare. Veckan fram till operationen var olidlig. Notera att jag shoppade runt för att se vilket sjukhus som hade bästa erbjudandet under denna tid. Bumrungrad Hospital som vi normalt går till gick bort denna gång, Bangkok Hospital fick visa upp sig och det var tur för vart mycket nöjd med dem. I övrigt var det på Bumrungrad Josefine förlöstes via akut kejsar snitt, 2 månader för tidigt.

Före ingrepp



Efter ingrepp


onsdag, augusti 16, 2006

Man har varit för länge i Thailand när man...

Detta är mina egna varningstecken som kan signalera att man varit för länge i Thailand. Idag, tema trafikvett:

1. Kommer till en skarp vänster kurva, och blinkar vänster...

2. Kommer till en fyrvägs korsning, och drar på varnings blinkers för att markera att man skall rakt fram...

3. Tycker det är helt ok, att köra om i väggrenen när motorvägen rullar så långsamt som 90 km/h.

4. Lastar sin gamla flakbil från 82' full med släkt och vänner. Super sig full och drar på en dagsutflykt 100 km bort. Gör omkörningar där möjligt, och så fort som möjligt.

5. Reser 300 km med sin nyköpta Mercedes Benz, med sin 3 år gamla son ömsom stående ömsom sittande i det främre passagerar sätet, självklart helt utan säkerhetsbälte.

6. Åker moped med hela familjen genom Bangkok. Mamma och pappa med byggarbetshjälmar, son 3 år och dotter 3 månader, självklart utan, inklämda imellan.

7. När man inte tycker det är konstigt när familjen vid punkt 6, rullar upp bredvid dig vid ett rödljus, pekar mot ditt lilla spädbarn i barn stolen, och menar att du är en dålig förälder som inte försett ditt lilla barn med mössa. De skakar på huvudet och åker vidare. Du undrar om man inte skulle köpa en mössa i stället för en större barnstol...

Den första har jag gjort själv. Bilen framför blinkade och jag hängde på av ren automatik. Jag skrattade åt mig själv, jag lovar. Punkt 2 & 3 finns det chans att man kommer tillämpa förr eller senare...

tisdag, augusti 15, 2006

Länge sedan det var så mycket trafik på motorvägen till Pattaya

Resan till Pattaya i Fredags tog strax över 3 timmar. Detta är över 1 timma längre än en normalt långsam resa. 1.30 timme är inte alls ovanligt. Den här gånger var det trafik stockning på alla ställen där det var möjligt, och lite till.

Eftersom min FRU missade att tanka innan JAG svängde upp på motorvägen, och det faktum att tanken som det var såg ut att precis ta oss till rastplatsen med mack, så vart den en resa mot mätaren. Jösses, vad det gick långsamt. Sista milen stängde jag av luftkonditioneraren för att spara några droppar. Med metaren tydligt under lägsta markering rullade vi senare in på en mack. 2-0 till mig. Jag repeterar vad jag sa när jag gjorde 1-0, detta skall inte upprepas! Resten av resan gick långsamt förstås, men den gick med full tank, och en luft konditionerare på full kräm.

Vi droppade av Poi (vårt hembiträde) hos mamma för att själva åka ner till stranden. Mammas hus blir snabbt dammigt eftersom de bygger i närheten. Eftersom det var en månad sedan mamma åkte hem till Sverige, hade Poi nog lite jobb. Tur att vi har henne.

På vägen ner mot stranden, Jomtien, stannade vi till och handlade en nygrillad kyckling. De här kycklingarna är fantastiska, och hyfsat billiga, ca 120 baht inklusive klibbigt ris och olika såser. Såserna är nästan skam att använda eftersom kycklingen är så välgjord. De fyller dem med grönsaker innan de går upp på grillspettet.

Efter 2 sköna dagar på stranden var vi tillbaks i Bangkok på söndag kväll.


På Måndagen, som var en helgdag, tog vi oss ut till en närbeläget nöjespark, Siam Park. Ungarna hade skitkul, även om parken var lika skabbig som alla andra Thailändska attraktioner. Sebbe var under vattnet ett par gånger, men verkade inte bry sig alltför mycket. Han ville verkligen gå själv, i den till midjan på honom, fyllda bassängen. Emmy tuffade till sig ordentligt och körde vatten ruchelkanan själv massor av gånger. Hon lyckades tom. lura med sig Jossan ett par gånger.

Det är skönt nu när Emmy och Jossan klarar sig bra på egen hand, även om vi inte släpper dem med blicken. Med Sebbe ramlandes i bassängen, Emmy i skytteltrafik på ruchelkanan, Josefine utforskande av vatten gångarna under lekplatsen, och Plair långt borta för att vakta våra saker, vart det lite stressigt. Det var massor av ungar i bassängen. Jäklar vad fokuserad jag var.

Etiketter:

Trist avslutning på EM i friidrott

Ja, detta var ju onekligen en trist avslutning på ett fantastiskt fint EM. Ett EM som jag tyvärr endast kunde följa via dagspress här i från Bangkok.

Att Patrik Sjöberg kallar Jimmy Nordin patetisk, det är ju ... patetiskt. Detta går ju inte att jämföras, Jonas verkar ju åtminstone ha en spärr. Det är tydligt att Jonas lider, helt eller delvis, av en svensk folksjukdom vi kallar alkolism. Jonas är ett bevis på varför vi måste ha nollpromille i trafiken. Patriks uttalande om Jimmy, och andra spydiga kommentarer om andra idrottare, i kombination med denna kokain skandal, har fått mig att tappa respekten för honom.

Alla förstår ju att man inte snortar kokain helt plötsligt bara för att man är full, OM man inte gjort det förr, och speciellt inte om man är över 40.

99.9 gånger tackar han nej till kokain. För att tacka nej 99.9 av gångerna bör han ha blivit erbjuden tusentals gånger, inte hundratals som han själv säger. Aftonbladets omröstning om man tror på Patriks ursäkt verkar lite överflödig, men jag kan inte annat än förundras över att så många som 30% köper hans undanflykt. Detta skall man inte behöva rösta om för att få ett ”nej, det tror jag inte på”. Tusentals gånger, JÖSSES, fluktuerar det så mycket droger på krogen!?

Sjöberg har inte gjort en pudel ännu, men det borde han nog överväga att göra ganska snart. I mina ögon bör en pudel i detta fall innebära att erkänna frekvent användande av kokain vid någon period i livet, samt att bränna personen han FICK det av. Denna person om någon, skall ju sitta bakom galler, för det är ju denna person vi är riktigt rädda för, alla vi som har barn som växer upp.

I Patriks fall tycker jag inte att det olagliga här är det värsta, utan det faktum att han är familjefar, och är en förebild för andra ungdomar, som är det värsta. Hur riskerar han detta förtroende bara för att ha lite kul? Hur i helskota skall han kunna hålla sitt barn, och andras, borta från droger? Han kan knappast bortförklara detta genom att kalla det ett pojk streck.

Jag håller inte alltid med om att den straffskala vi alla följer alltid är den rätta. I detta fall så bör nog ett exempel statueras, för att kontra Patriks dumhet. Denna smäll hoppas jag han tar med huvudet högt. Dock, om han gör en super pudel, hoppas jag på straff lindring. Ty, jag tror att en super pudel kan ha en bättre effekt än ett super straff.

För att summera: Alkoholen är nog en större bov i dramat än knarket, eftersom det är här allt börjar. Alkoholen är väldigt tillgänglig och oerhört accepterat. Människan verkar vara i desperat behov av verklighetsflykt och avkoppling, kanske staten skall gå till grunden med det riktiga problemet? Eller, kanske de vill att vi skall bedöva oss, kanske vi är lättare att hantera då?

fredag, augusti 11, 2006

Tredje försöket, via epost!

Nu verkar det som om jag börjar få ordning på bloggen. All engelsk text skall också nu vara helt utbytt mot svenska. Detta inlägg skall förhoppningsvis skickas via epost, och fungerar det, så blir det hela lite smidigare. Tyvärr kan man inte bifoga bilder via epost utan det får man lägga upp manuellt senare. Skickar man via mobiltelefon så kan man dock skicka bilder med. Via mobil telefon, jösses vad bra. Tänk om jag kan få det att fungera med...

Min andra blog!

Då provar jag för andra gången. Inte helt smärtfritt när bloggen skall skrivas och läsas från min egna server.