Barnens första Igloo

Det gäller att passa på, det lär ju inte bli så många fler sådana här vintrar :)

Snön blötade ju till sig ordentligt förra helgen och nu har det frusit på igen. Perfekt bygga-saker-i-snö väder just nu. vad tycker ni om vår igloo?
Att få på ett tak blir nog riktigt svårt. Vi har "bara" skurit bitarna rakt av och inte på riktigt bygga-igloo-vis. Kul var det och snyggt blev det. Inte helt egenbyggt men första raderna gjorde de faktiskt själva.


Ytterligare några rader vart det innan vi bestämde oss för att ha lite skoj innan den eventuellt rasade. Vet inte om vi vågar vinkla inåt och få till ett tak.



Hittade sedan en instruktion på hur man bygger en igloo och skall kanske ta mig en titt på den och börja om i morgon. Kanske bygger en mindre isf :)

Önskelistor under tillverkning

Ungarna börjar bli stora. Just nu klipper och klistrar de sina önskelistor till tomten. Ingen inblandning av mig. 3 små projektledare alltså.

När de är klara är det bara för en annan att scanna och skicka vidare. För bövelen vad bekvämt!

Dagsverke 1 avklarat Mormors tv lagad

Mormor tuppade av i början av förra veckan och ambulanspersonalen stängde hastigt av tv: n. Den har sedan dess varit hopplös att få igång. Idag var det min tur att försöka.

TV: ns menyval gav inga hintar - Ingen Signal! Efter supportsamtal till Com Hem konstaterades att TV: n inte fick signal från dekodern. Beslöt mig för att testa kablarna (morfar hade en massa sparade) och tammefan, visar det sig inte att både antenn och scartkabel var skadade! Jobbig felsökning eftersom man förutsätter att kablarna fungerar.

Där kom bilden men inget ljud! Iväg för ytterligare en scartkabel.

Nej då - fortfarande inget ljud!

Det visade sig vara en ljudinställning i TV: n som var felaktigt påslagen.

Mormor började nästan gråta av lycka - stackarn hade varit utan TV i en hel vecka. Inte lätt att vara pensionär i vårt samhälle idag (våra mormor får dock hyfsat med besök var vecka och är lyckligt lottad där tror jag)

Och så håvar vi lite snacks inför kvällen

Oden och Emily inspekterar några av småfiskarna vi plockat upp med en grannes jättehåv. Senare på kvällen vart det friterad småfisk a'la thailändskt vis. Innan dess hann barnen mer eller mindre leka ihjäl varenda fisk.

Koja är alltid kul

Köksbordet förvandlades till en häftig koja. Det tog inte mer än ett par minuter innan den var proppfull med leksaker.

Det roliga här var att kojleken idag var på Thailändska. Sällan annars de pratar thai med varandra numer.

Sebastian tyckte visserligen att det räckte med att systrarna pratade thai men Emily sa blankt nej. ALLA pratar thai var ordern.

Fotbollsträning på Bergkällavägen

Alla ungarna tycker det är kul att lira och det är roligt. Vi använder målen i vår träning förstås även om det kan uppfattas som väl seriöst av andra. Ska det vara så skall det liksom.

Tyvärr är planen väl uppsprungen. Ont gör det när man ramlar och underligt studsar bollen - men vad gör det när man inte vet annat.

I höst hörde jag att tjejerna kan börja lira om de vill. Vad det blir i höst vet vi inte men det står mellan fotboll, dans och gymnastik. Gissar att Josefin väljer dans och Emily gymnastik Fotboll skulle vara smidigast.

Grillkväll i Huddinge

Det var bäddat för heldygn hemma hos Håkan och Warisa. P

På eftermiddagen hängde vi på dagiset där Warisa jobbar. Senare på kvällen drog Håkan igång grillen och grillade magiska köttbitar.

Jensa kom över och trion från Bangkok 99 var återsamlad. En stor skillnad nu mot då: antalet barn närvarande, mängd alkohol konsumerad och kuddkramartiden. 10 år - ja jösses vad tiden går.

Ett bra och enkelt dygn. Barnen var självgående. Håkans barn i ungefär våras åldrar.

Lekslottet i Tullinge. Ja det var lite skillnad mot Lekpalatset i Järfälla det...

Det vart en heldag med Håkan och hans familj och det började på Lekslottet i Tullinge och slutade hemma hos dem strax efter lunch på Söndagen.

En jättetrevlig lekplats. Hela leksaker, rent och gott om personal. Detta till skillnad mot skräckupplevelsen vi dokumenterade från Lekpalatset i Järfälla. Det var inte bara en skräckupplevelse det var också ett uppvaknande. Jag vart ju mer eller mindre attackerad av folk som tyckte jag inte skulle lägga min näsa i blöt. Ganska kul att just det inlägget ligger på 4:e plats när man söker på Lekpalatset :) Länken till det inlägget här!

Fram mot middagstid tog vi oss hem till Håkan där middag och övernattning stod på tur. Warisa överträffade sig själv i vanlig ordning - man kan undra hur länge det är möjligt att göra det. Som jag sa till henne - nästan så jag hoppas hon blir arbetslös så hon tvingas öppna en Thai restaurang eller ta sin catering till andra nivåer :) Hon driver redan ett hobby företag som heter Thaidekoration som sysslar med catering, matlagnings - och fruktdekorations kurser.

Det borde vara en enkel sak att dra massor av mer relaterad trafik till deras hemsida och där har jag ett stående erbjudande om att ta dem ur startklossarna. Kostar? Massor av mat...

Fjällen here we come!

Sådär ja, då har jag äntligen fått tummen ur och bokat oss en fjällresa.

Använde mig av Bengt-Martins som jag tycker hade en bra hemsida. De verkar spendera mycket på att synas. Dem skulle man byta tjänster med :)

Vårt val föll på en 90 m2 stuga med öppen spis, bastu och 8 bäddar. Och... bara 100 meter från liften!! Kanske inte urtypen av fjällstuga men här har du en bild så att du kan avgöra själv. Vi behöver lite utrymme eftersom pappa åtminstone har lovat följa med.

Plair och barnen i backen, det blir kul. När jag var liten åkte vi upp till fjällen varken vinter mer eller mindre. På den tiden fanns det snö i Stockholm på vintrarna också. Så det vart lite åka så att säga.

Jag trånar mest efter en mysig helg men det får man väl göra?

Ytterligare en kräftskiva avklarad!

Hela familjen älskar kräftor förstås. Äta lite underliga djur är ingen konstighet för dem, då är det värre med havregrynsgröt. Vad de däremot tycker är underligt är svenskarnas motvilja till att äta andra mindre motbjudande insekter - så som gräshopp tex.

Detta var den tredje kräftskivan för året för oss - om vi räknar in kräftmiddagen vi var bjudna på i Uppsala i försomras. Försommar ja, det är det inte nu. Känns som man kan titta sig i himlen efter en brittsommar. Det är helt enkelt för jäkla kallt för att något sådant skall kunna bita sig fast. Synd att kunna dra den slutsatsen redan innan sommaren är slut. Oavsett har denna sommar varit bra.

Det var kallt igår kväll hemma hos farsan med. Tur att man hade fleece med.

Kräftorna var goda, snappsen gick ner, och sällskapet var gott.

Tyvärr ställdes Uddmanloppet in pga min influensa. Familjens sensommarfest brukar gå i loppets fotspår. Det verkar som om utan mig inget lopp?

Lite synd för jag hade börjat få bra fart på de gamla benen... Förhoppningsvis går det ett nytt tåg nästa helg...

Eftermiddagskul

Vi samlades några kompisar från Bangkoktiden för en lugn och trevlig BBQ hemma hos Anders och Mary som vi nästan bor grannar med. De flyttade från Bangkok samma år jag anlände och är några vi kommit i kontakt med på avvägar och ganska så mycket senare.

En massa barn den här gången...

Cirkus Maximum - Oh la la

Det var ungefär hundra år sedan jag var på Cirkus senast. Av en händelse hamnade vi ute i Trosa för en föreställning av Cirkus Maximum.

Hör på den här. Johns Burmesiska barnflicka har en kompis (också Burmes)som jobbar där. De har haft kontakt över nätet. När de nu är på semester i Sverige ordnade han 12 friplåtar på bästa plats åt dem (oss).

Det var en grym föreställning. Vi var helt betagna. Barnen hade hakorna limmade i golvet mest hela tiden. Perfekt orkestrerat.

2 timmar efter showen drar de till nästa ställe. I morgon är det ny föreställning. De här killarna kan logistik.

I Trosa skulle jag i övrigt kunna bosätta mig.

Uddmanloppet 2008 - Lördagen den 10 Augusti

Loppet går runt Kistaområdet i Norrviken och är ungefär 1600 meter om jag inte minns fel. Man måste höra till familjen för att vara med. Vi kör alla avdelningar - gubbar, snubbar, brudar, kärringar, och barn. Alla har chansen att vinna något.

För några skulle jag vara grymt imponerad om det lyckades ta sig runt utan att gå, min fru och syster inkluderade.

Vi har inte kört på några år. Tävlingen fungerar bara om jag är hemma, och om jag är hel :) Det har varit lite si och så med den varan på sistone.

Det är ganska mycket prestige i loppet och därför är det flera som inte vågar ställa upp. Lillebrodern Adam måste ses som storfavorit, jag som en utmanare och Amanda 14 år som en joker. Adam och Amanda har talang medan jag mest hatar att förlora. Farsan var en ruggig löpare men nu för tiden är han ofarlig. Gubben är ju 65 bast.

Adam har vunnit alla lopp utom ett. Det första när han var 12. Då var jag typ 32 och inte helt sopig på att kuta. Jag tog han året efter men fick träna som en galning. På den tiden var man ändå en av dem som drog ned medelåldern, samt bidrog med lungor, till Bangkok Vikings.

Nu skall vi inte glömma bort tävlingarna i tävlingen. Amanda har gett sig faan på att hon skall spöa Linus. Linus är bergsäker på att han kan ge mig och Adam en match. Sedan har vi svågern Micke som tänker lägga åtminstone Linus bakom sig - ja, om han inte fejkar en skada strax innan loppet vill säga.

Jag skulle vilja säga att det är ganska öppet trotts allt. Den som ger sig faan på att vinna och förbereder sig väl har en god chans. Om alla gör det vinner Adam. Han behöver bara 2 veckor för att rensa sina stureplanslungor. Killen är 23 år och väger inte mer än 65 kilo. Ruggigt löpsteg.

Vi har nu också en jäkla massa ungar så förhoppningsvis kan vi köra ett minilopp för dem, runt blocket typ (150 meter). Det kommer bli många tårar för ett rättvist handikappssystem blir svårt att finna. Kanske detta loppet är lagom för de vuxna slöfockarna att vara med i.

Må bäste Uddman vinna!

AIK - Malmö FF och Gnagetland

Det var första gången vi deltog i Gnagetland och det gav mersmak. Mycket ungar och mycket kul. Alla barnen var med, frugan, samt bror med familj.

Matchen vann AIK med 2-0. Rättvist tycker jag även om det satt långt inne. Nu har vi ordentligt häng samt andrum för skönspel.

På arenan stötte vi på kompisar till barnen, 2 olika familjer.

Mycket gnagare på vårt dagis - som tur är.

Nu är det ganska varmt

Det var ett fantastiskt väder idag. Det började att trampa på redan i Torsdags och hela helgen vart värmebölja. Tror det mätte 25.5 grader över dagen. Tack vare fina brisar gick det att uthärda. Maj?

Det blir säkert ytterligare ett rekordår - fast åt andra hållet än förra året.

Slår min profetia in blir det för varmt.

Morgonlek i vårsolen

Efter en sen kväll vaknade vi upp hemma hos Håkan och Warrisa till strålande solsken. 8 grader varmt på morgonen men snön låg fortfarande. Lite lek innan hemsresan.

Middag hos Håkan

Efter Skansen bar det av hem till Håkan. Warrisa lagade en fantastisk måltid. Thai förstås. Vin och öl i massor, och många goda skratt.

Årets första nyckelpiga och en långpromenad med BBQ avslutning

Vi bestämde oss för att grilla lite korv tillsammans med några av barnens kamrater från dagis. Josefine hittade årets första nyckelpiga. Lite tidigt, lite kallt.

Som en skänk från ovan lyckades vi få alla barnen på en och samma bild.

Och visst är det härligt att vara ute även om det är bitande kallt. Min familj har dålig rutin på detta. Jag får tvinga dem att röra sig när de fryser.

Årets första dopp?

Tror jag vi skjuter lite på framtiden men vad härligt det är nere vid sjön ändå. Idag vart det nästan en 2 timmars promenad. Man känner att man inte är 100% när man blir andfådd av att knuffa vagnen nästan plan mark.

Lite pyssel hemma hos farmor

Middag hemma hos mamma. Gångavstånd. Hon hade dragit ihop en paelia. Efter middagen vart det lite pyssel för dem som var intresserade. Mamma hade en proffslåda.

Att vara pysslig har jag inte ärvt från mamma - för det är jag ju inte - tyvärr!

tjejerna fick med sig några härliga arm och halsband hem.

Lördagsgodis och promenad

... I vanlig ordning kan man nästan säga.

Provade lite nya grepp idag och det var veckopeng till barnen. 20 kr var fick dem och med detta fick de handla sitt eget Lördagsgodis, eller spara. Aldrig fel att lära sig pengarnas värde, samt budgetera.

Nu var det visserligen aldrig något snack om att spara några pengar men Josefine lärde sig något nytt. Hon ville ha ett 3-pack Mer dricka utöver 20 kr godis. Det gick ju inte förstås. Efter några vändor slutade det med en dricka och lite mindre godis. Alla var nöjda och glada och Josefine en erfarenhet rikare.

Vem vet, kanske man kan lära dem att spara och att handla andra saker än godis för pengarna... Eller lite av båda.

Lekpalatset i Järfälla - Livsfarlig lekplats

Fler bilder från deras trasiga hoppborgar här!

När vi kom till Lekpalatset var det redan packat med folk. Kul för dem tänkte jag, annars har det ju oftast varit ganska lugnt där. Det slog mig redan innan ungarna hunnit in i hoppborgen att personalen var väldigt ung. Inget fel på det men med företagets inriktning kanske det skulle funnits åtminstone någon "vuxen" där, eller någon som åtminstone kunde ta ansvar som en vuxen. Killen i grillen visste inte ens vad en hamburgare med bröd kostade. Första dagen för honom. Det är alltid första dagen för någon - det är ok. Ganska snart förstod jag att det snarare var billig arbetskraft företaget var ute efter.

Tornet i ena hoppborgen vägrade stå upp. Det föll ihop gång på gång. Det bildades en lucka där barnen försökte uppehålla sig. Andra lekte ovanpå det fallna tornet. Läskigt kändes det som. Jag och en annan förälder försökte gång på gång ställa upp tornet men det föll lika snabbt.

Jag gick bort för att berätta detta för ansvarig. Han var inte riktigt mottaglig för konstruktiv kritik. Jag min dumme fan trodde att de skulle uppskatta kommentaren. Icke sa Nicke!

- Du, tornet där borta rasar hela tiden, sa jag. Det ser lite läskigt ut, kanske något barn kan fastna och skada sig?

- Jag vet, sa han. Jag har sagt till barnen flera gånger att vara försiktiga men de lyssnar inte.

- Det verkar inte hjälpa, sa jag. Borgen verkar trasig. Det är flera stora hål precis där. Jag tror det är därför tornet inte orkar stå upp, för att luften åker ur lika snabbt som den kommer dit.

- Jag har sett det, sa han. Men lapparna vi lagar med lossnar hela tiden. Vad skall jag göra?

- Antingen lagar du hålen, ställer ut en vakt, eller stänger av borgen, sa jag.

- Det kan jag inte göra, sa han.

- Du riskerar barnens hälsa, något måste du göra, sa jag.

Nu började han bli trött förstås. Whatever - var det sista han sa innan jag lämnade honom för att hålla reda på de mina. Killen var uppenbarligen den som var ansvarig. Hans 4 kollegor var i 16 årsåldern. Alla hade fullt upp med att sälja biljetter, laga hamburgare, och plocka av borden.

INGEN höll sig inom lekområdet. Efter en timme sprang en av killarna ut för att fixa tornet, kanske jag inte gnällde i onödan. Tornet rasade lika snabbt även för honom.

Kan inte fatta hur de kan ha så mycket ungar (kanske 100 stycken) och INGEN som vaktar på dem! Klart de inte skall vara barnvakter men man kan tycka att de dels borde ha ett krav på sig, dels borde ha ett egetintresse i att inget händer.

Vad ägarna sysslar med kan man ju undra? Låta en så ung kille, så unga människor, ta ett sådant ansvar!? Det var faan mer kaos där inne en på en Thailändsk lekplats. Att ta en fika medan barnen lekte gick ju bort.

Katastrof Lekpalatset! Katastrof Järfälla kommun!

Just det - Järfälla kommun. De borde trotts allt vara ytterst ansvariga. En bra sak med våra skattepengar är just att de skall hålla ordning och reda på oseriösa lycksökare. Framför allt säkra för våra barn.

Tornet var inte det enda som kollapsade, detta gällde ytterligare 2-3 attraktioner.

Fler bilder från deras trasiga hoppborgar här!

Rädda ett barn - Hjälp mig att sprida budskapet!

Ps. Eftersom det vart så många kommentarer från Lekpalatset vart jag tvungen att skriva ytterligare ett inlägg. Det inlägget hittar du här!
Ps2. Läs kommentarerna här först.

Skogsmullar på äventyr

Svårt att tro att det är den 2:a Mars. Vi tog en sväng ut i skogen jag och barnen. Inte nog med att det knoppar, det blommar också. I skogen rann en liten bäck.

Nu skall mormor få något att göra!

Min gamla mormor har hunnit bli 87 år. Hon är den sista av mina gammelföräldrar som fortfarande är i livet. Morfar gick bort för ca 3 år sedan så det är nog inte så kul för henne alltid. Min syster och morbror besöker och ringer henne ganska ofta. Min mamma och jag är tyvärr lite sämre på det.

Pratade med mormor om böcker och sånt häromdagen och konstaterade att hon inte läser så mycket längre, framför allt för att synen inte är den bästa längre.

LJUDBOK!!

Sagt var - ner till El giganten och handla en portabel CD spelare (råkade får med mig en Wii spel konsol också - aj!). Ikväll åker jag över till mamma och lånar några ljudböcker som mormor kan välja ifrån. Imorgon bitti åker jag förbi och installerar.

Förhoppningsvis fixar hon detta - om inte - vad har man att förlora?

Proppen har gått ur

En av mina ”missions” har varit att vänja barnen vid att höra att jag älskar dem så ofta jag bara kan, minst en gång om dagen – oavsett om de varit snälla eller bråkat. Belöningen kommer omedelbart. Ganska ofta får man direkt höra detsamma tillbaks, och det värmer ju förstås.

Min kärlek till mina barn är förutsättningslös, allt som kommer tillbaks är bonus.

För ca 1 månad sedan hände något annorlunda. Emily kom fram, utan förvarning, tittade mig i ögonen och sa – pappa, jag älskar dig (lipar nästan när jag skriver detta).

Efter det så har alla hängt på. Nu springs det runt och älskas från alla håll och kanter, flera gånger om dagen. Proppen har gått ur.

Ps. Man blir lite blödig när man är på resande fot. Att höra detta över telefon när man är ute och reser är ju fantastiskt.

Fääääääääääärdig

Om jag inte tar fel så var det en av Beppe Wolgers dockor som brukade gny så.

Nu är jag också färdig. Taxi bokad (04.00). Struket och snart packat. Veckohandlat och fyllt upp alla kylskåpen.

Idag var som sagt var en händelserik dag. På allt detta var både Emily och Josefine på kalas.

På Stinsen fick de gå in i lekhörnan medans vi handlade, alla utom Sebastian som var för liten. Gränsen gick vid 3. Dessutom var det fullt, de fick bara ta in 20 ungar. Sebastian vart JÄTTELEDSEN. Såg tomt ut och Plair misstänkte att personalen var rasister. Sedan glömde vi Emilys jacka. De hade stängt lagom tills vi kom på det. Farfar får hämta den i morgon.

Tack och hej leverpastej!

Järvafältet - fullt men trevligt

Och man förstår varför...

Det vart alltså en tur ut på Järvafältet tillsammans med Anders, Mary och deras barn. Matilda och Felicia är i samma åldrar som våra barn, och pratar thai de med. Smidigt är bara förnamnet.

Medhavd matsäck hade vi. Anders drog igång grillen. Nästa gång tar vi nog med oss något att grilla också :) Otroligt att de ställer ut påsar med björved vid grillarna, för alla att använda sig av! Sverige är fantastiskt - ibland.

Sebastians egen hjälte - Spiderman

Det är svårt att bli förbannad på Sebastian för att han är så jäkla envis och påstridig som han är. Jag menar en meterhög man som pekar finger och försöker få pappa eller mamma, eller någon av systrarna för den delen, att ändra uppfattning – det blir nästan komiskt.

- Pappa bestämmer, säger jag
- Pappa och mamma bestämmer, rättar Josefine
- Bass stämmer, Bass och pappa stämmer, skriker Sebastian

Eller…

- Jag Spiderman, du spindelmannen, säger Sebastian
- Jag är Spiderman, du är spindelmannen, säger jag lite retsamt
- NEJ JAG SPIDERMAN, DU SPINDEL, skriker han med gråten i halsen

Sådär håller det på. Tårarna sprutar innan vi är klara. Ger han ett par minuter på det, sedan är det försoningsdags. Han gillar att försonas och tur är väl det.

Oavsett är ju envishet något gott, speciellt om man är redo att kampa för sin tro. Och det kan jag lova att Sebastian gör. Klart vi låter honom vinna ibland. Klart vi försöker allt vad vi kan att hålla oss för skratt.

Ps. Han fick massor av spindelmannen prylar i julklapp. Massor av kläder från Farfar och Susanne, och en stoppad värstingdräkt av sin faster. Han sover ALLTID med spiderman prylar (det gjorde han redan innan julen men då fanns det inte lika mycket att välja på). Jag skall limma upp en bra Spiderman bild på honom så snart jag hinner.

Mera Pulkaåkning...

Det tjatas om pulkabacken mer eller mindre varje dag nu. Verkligen kul att vi äntligen fått lite roliga aktiviteter runt hörnet.

Barnen börjar bli riktigt duktiga på att åka åklapp. Vi fick ärva 2 snowracers av kusinerna men just nu är åklapparna smidigare. Backen är kort och åklapparna springer de upp med själva. Ner kommer de för egen maskin...

Även om det innebär en volt i knappt styrfart ibland...

-2 grader är det så det känns både tryggt och kallt. Det blåser också. Snön blåser bort från gräsmattorna. Brrr.

Fick låna värsta polarjackan av min svåger för ett par månader sedan. Den tillsammans med skidbyxorna och läderkängorna vi handlade på loppis i somras räddar dagen. Skidhandskar hade jag redan. Mössan jag kör under luvan är Sebastians. Jeansen fungerar som långkalsonger.

- Fryser jag?

- Skiter valarna på land?

Nä, nu är jag snart redo för en utmaning.

Promenad i skogen

Någon pulkaåkning vart det inte tal om. Alldeles för lite snö, och alldeles för blött. Det gick att göra isbollar på sin höjd. Det vart dock en lång härlig promenad. 2 km avverkade vi på 1.30 timmar, och helt utan gnäll (även om det såg trögt ut i deras michelinuniformer).

Bara jag som frös. Måste köpa mössa, sockor, långkalsonger, och välja skor bättre.

Med det milda vädret vart avtrycken i snön väldigt tydliga, och roliga. Barnen gillade att gissa djuren. Vi såg hare, katt, hund, fågel, orm (eller cykel), och björn (eller stor hund).

Eftersom det nog fanns björn i skogen passade vi på att köra en överlevnadskurs. Det vart ganska autentiskt eftersom vi redan hade sett spåren (även om det nog "bara" var en liten en). När jag vrålar kastar de sig ner i liggande ställning, blicken i backen, i total tystnad. Bra lärljungar.

En ganska så kall Decemberdag

Lämnande och hämtade Emily på sitt sjunde kalas så här långt i eftermiddags. Josefine och Sebastian väntar fortfarande på sina första. Har de kalas och bjuder på dagis måste de bjuda alla. Bra tycker jag. Jösses vilken börda detta kan bli, både ekonomiskt och tidsmässigt. Nu behöver man ju inte gå på alla, men ändå. 15 barn i var grupp gör 45 potentiella kalas.

Prinsesskalas var det och hon var som på förra helgens maskerad, en Thailändsk prinsessa. Phung skickade med kostymer till alla 3 i förra veckan när John kom på besök.

Det var egentligen kylan jag skulle skriva om. Det är ett par minus nu. Tyvärr ingen snö. Vi var ute och filmade en sväng och fingrarna höll på att frysa sönder. Det vart en promenad i grannskapet för en film vi skall skicka till Plairs familj i SoiDao. Vi hälsade på hos syrran, mamma, och brorsan. Vi gick förbi dagiset. Och vi besökta alla lekplatser utom en. Den vi skippade låg nere vid sjön, de andra de frös för mycket för att orka ta sig dit. Synd, det kunde varit pricken över i :et.

Nostalgi på hög nivå

Åtminstone om man får fråga barnen.

Videokameran har ju varit ganska trasig länge. Gått att spela in ibland, och gått att titta på filmer genom lite oftare. På slutet, inget.

Köpte en ny idag och då vart det förstås videokväll. Uppskattat. En fantastisk halvtimme från tiden kring flytten. Massor av film från barnens skola. Siam Zoo. Siam Park. Pattaya. Julafton hemma hos John. Julafton hemma hos oss. Det vart så mycket så tårarna började spruta på de äldre barnen. De vill tillbaks.

Nu tänkte jag försöka leta fram filmerna från byn. Det blir fint det. Pricken över i :et liksom. Sedan har vi Ko Samed filmerna.

Mmmmm, det kan bli en lång kväll det här.

Världens blondaste Thaiunge!

Ungefär som djur på ZOO men det var klart vi skulle få en bild på Enis Pia med oss hem. En ovanligt blond 50/50 blandning. Av vad jag förstått är det mörka väldigt dominant. Jag vet att det finns fler så blonda blandbarn men det kan inte vara många. En annan kille har TVÅ!?

Tror mina ligger ganska mycket i mitten.

Mormors farmor, vad kallar man det?

Vi var hemma och fikade hos mormor nu på eftermiddagen. Tyvärr blir det alldeles för sällan men här var vi. Jag noterade ett nytt släktkort på väggen och vart lite nyfiken. Det visade sig föreställa hennes farmor, far, farbror och 2 fastrar. Kortet är gammalt. Mormor går mot 90, tror hon är ungefär 85 nu. Pigg tant men skallen på skaft. I vilket fall tillbaks till kortet.

Farmor på bilden hette Emmy och bör vara ca 35 år gammal här. Fadern, den unge herren till vänster, Axel, kan vara 13-14 år kanske. Fastrarna Lisa och Greta, och sedan farbrodern Gösta längst ner. Kul att mormor kom ihåg alla namnen. Farfar och farmor hette Janson. Mamma hennes gifte alltså in sig i familjen. Hon var född Gustavsson. Jösses, jag kommer inte ihåg hennes förnamn? Har träffat henne massor av gånger. Även hon höll sig vid liv länge. Jag var över 20 när hon gick bort.

Sin farfar träffade hon aldrig. Han föll ner från en byggnadsställning när han var 32. De byggde på norr mälarstrand på den tiden och han tappade fästet och föll handlöst från 3:e våningen. Inte så jättehögt men det räckte. Pappa Axel gick också en tidig död till mötes. Han dog även han i 30 årsåldern. Lungcancer.

Conny och mamma, läser ni detta. Fyll gärna på.

Man får passa på och fråga medan det finns någon att fråga. Synd att jag missade alla på pappas sida, och även morfars. Det blir svårt för mig att fylla luckor här så jag får nog sätta mig med mamma och pappa om detta. Intressant.

Släktforskning ligger nog nära mig. Även om det nog ligger MYCKET långt fram i tiden. Snacka om meningsfullt oavlönat tidsfördriv.

2.5 grader på morgonen

Det är faktiskt kallare än vad det låter!

Det påminner mig också om att jag MÅSTE handla handskar, jacka och en kupévärmare mycket snart. Det börjar ju bli lite småkallt på mornarna.

En varm jacka har jag dock redan fått av svågern men den är så varm så tar man på sig den i varmare väder än – 10 grader då är man nog rökt.

Förra helgen var den sista jaga-begagnade-kläder helgen för sässongen. Trodde vi ja! Myrorna som vi skulle besöka hade inte alls öppet på Söndagar. Vi provar igen denna helg. Sjukt annars vad mycket pengar vi sparat på att köpa begagnat. Vi har ju byggt upp helt nya garderober. Denna gång tänkte jag hitta lite till mig (jackor, kanske skor)..

Det var nog en liten miss att handla så mycket som vi gjorde på blocket. Visserligen handlade vi mest märkeskläder där men så jäkla heta var de nog inte. Klädbytardagarna var mycket bättre. Där kunde man handla skor för 20 kr, jacka för 40 kr osv.,. Snygga grejor också.

Och barnen är små.

Det är väl för dem vi handlar, inte för oss. I mina ögon är de de vackraste som finns vare sig märke eller färg på jackan. Kanske att jag har missat något, kanske det är en stående skönhetstävling som pågår? Jag börjar faktiskt misstänka att barnens kläder är en del av statusprylar folk samlar på sig. Ett sätt att skilja sig från mängden kanske. Trist karusell bara, när de flesta tänker likadant. Och så snurrar ekorrhjulet vidare...

Nä, satsa pengarna på bra mat, resor, och nöjen istället!

Så fula behöver inte begagnade kläder vara.

Lördagsutflykt med Waxholmsbolaget

Tokig ide kanske men varför inte? Vi har pratat om att ge oss ut i skärgården, äta lunch på någon ö, och mysa. Vi åker från Vaxholm tänkte jag, med Waxholmsbolaget. Båtarna serverar tydligen inte mat längre så den gick bort redan från början, att äta på båten alltså.

Grinda var lite nära, Möja känns som gränsfall på för långt ut, och så har vi ju Stockholm förstås. Skärgården in mot huvudstaden är ju inte helt fel.

Vore det inte ganska småmysigt att glida in på Strömkajen för en sen lunch. Strosa lite i en hösttyngd Kungsträdgård. Sedan ta en sen eftermiddagsbåt tillbaks till Vaxholm…

Och sedan snabbt hem till tipsextra och kalla öl förstås!

Sverige - en illusinon?

Kanske dags att jag dämpar mina beskrivningar av Sverige något. Ganska ofta faktiskt när jag pratar med polarna som är kvar i Thailand att de chockeras lite över hur bra jag tycker Sverige är. Man får frågor om hur grannarna är, hur barnen mår, hur atmosfären är, och mycket annat. Ungefär som om de går i ”flytta nu” tankar. Detta gäller ju bara de som har barn förstås. ”Förstås” skriver jag för att jag inte tror någon vuxen människa utan barn med förståndet i behåll, skulle flytta västerut om det inte vore för att snabbt kunna komma tillbaka igen.

Nu försöker jag tänka positivt förstås. Det kanske ser annorlunda ut här på bloggen om ett år eller så. När vekligheten hunnit i fatt mig, om det inte är där jag redan är väl säga.

Det blir ju en annan sak när barn kommer in bilden, men det vet man ju inte förrän man fått dem. Själv är jag ganska splittrad över allt detta. Visst vi trivs jättebra men om vi är hemma det vet jag inte. Känns mest som man aldrig mer kommer rota sig som gjorde förr. Tankarna snurrar om vilket som är mitt önskescenario. En sak är säker – jag skulle vilja resa till Bangkok ett par gånger om året för att träffa polarna där. Tyvärr är resan så lång och kostar så mycket.

Jag har ganska mycket åsikter och gudarna skall veta att jag inte alltid lever som jag lär. Jag tror inte att problemet är löst för att man flyttar till Sverige däremot tror jag att alla med barn i Thailand kraftigt överväger att ha sina barn i Sverige över längre perioder. Kanske att man inte alltid kan vara med själv, men jag tror detta är något man funderar över, och jag tror man gör det ganska mycket.

En sak jag är säker på och det är att jag inte vill att något av mina barn skall dra iväg på det vis jag gjorde. Jag vill ha dem hos mig helst men i värsta fall åtminstone ha dem i samma land, eller i alla fall i samma världsdel. Vad vi än gör, vad vi än tycker, så blir det ett par år i Sverige. Nu är vi här och nu tar vi chansen. Barnen lär sig skriva och läsa svenska, frugan också plus blir svensk medborgare. Jag har svårt att se att jag är kvar i Sverige efter 55 och absolut inte som pensionär.

Sen har vi barnen då förstås. Det är ju de som styr vårt liv.

Vad skall man med sängar till?

Sängar kanske är det mest naturliga för en svensk familj och kanske till en viss del för en Thailändsk familj. När vi besöker min frus familj ute på landsbygden lämnar de mer än gärna ifrån sig sin säng. Det slutar med att jag och något av barnen sover där, resten sprids ut över golven. Jag kan förstå detta beteende i Thailand, det att man sover på golvet. Golvet är oftast svalt och skönt. Att sova på hårt underlag är inte heller dumt för ryggen, ja det vill säga, om du inte redan skämt bort dig med bomullsmadrasser. Då är du rökt förstås.

Nu är det som så att det kanske inte riktigt är så som jag trott. Familjen fortsätter att sova på golven här i Sverige, mer än gärna. Barn och fru.

Vi är ganska lätta att ha över natten om man säger så. I morgon skall vi gästa hemma hos Håkan, killen med världens största samling av roliga historier. Håkan rullar väl ut ett lakan i pannrummet eller nåt. Bara jag som klagar antagligen…

Kylan kryper på!

Synen som mötte mig när jag kom från jobbet var lite lustig men inte helt oväntad.

Just när alla hoppades på en brittsommar så slog kylan till. 2 dagar har det varit en bit under 15 graders strecket och den närmsta prognosen ger oss temperaturer ned mot 5-8 grader, om jag inte fått det om bakfoten. Det är så kallt så att eventuellt högtryck nog skulle få mycket svårt att bryta igenom. Nu får vi nog ställa in oss på vinter.

Barnen längtar väldigt mycket efter snön även om de förstår att det måste bli kallare först!

Dagisframgångar skördade

Eftersom jag är på kurs mån-onsdag fick frugan andra veckans inskolning helt på egna axlar. När jag för en stund sedan fick tag på henne berättade hon att det gått jättebra.

Emily är ju så gott som klar men även Josefine hade utan något som helst motstånd låtit sig lämnas. Skönt. Idag var det en hel timme Plair gick ifrån.

Sebastian gick också bra. Det vart en misslyckad lämning förra veckan som ställdes in men idag släppte han iväg Plair helt utan bråk. WOW! Det hade visserligen blivit lite gnabb ute på gården. Men inga tårar. Han såg grinden och ville gå hem. Inga tårar men han hade blivit lite putt...

Mmm, detta bådar gott!

Thailändsk sommarfest på Värmdö bygdegård

Över Thailandsforumet fick jag i morse nys om den Thailändska sommarfesten som Wat Buhdarawa arrangerar årligen, och på eftermiddagen styrde vi åter kosan mot öster. Även fast vi körde med GPS var lite knepigt att hitta men till slut gjorde vi det. Dags att uppdatera kartboken.

När vi kom nära var det ingen tvekan, det var Thailändare överallt. Bara följa mehkongdoften. Den Thailändska festmusiken ekade mellan tall och gran. Karaoken gick för fullt och det dansades friskt. Precis som det skall vara när thai har fest. Är det något de är riktigt bra på, kanske världsmästare på till och med, så är det att ställa om till fest. Nästa gång kör jag nog inte.

Flera av Stockholms thairestauranter hade ställt dit egna mattält. Flertalet privatpersoner hade gjort samma sak. Det var en salig röra av olika maträtter och saker till salu. Och så var det munkarna förstås, och traditionella insamlingar till dem. Jag har alltid undrat hur de delat upp pengarna.

Nedan ett videoklipp med lite Thailändsk festpuls!

Kräftskiva igår

Så var vi inne i kräftsäsongen igen. För vår del hamnade vi med tjocka släkten. Alla mina syskon, alla deras barn, och nästan alla deras föräldrar var på plats. Om det är bra eller dåligt att vara hemma innan tolvslaget får någon annan svara på, men trevligt och städat var det. Detta var definitivt ingen kräftskiva som kommer gå till historien. Och det är en bra sak när man pratar kräftskivor ur mitt perspektiv. Det gjorde de hela tiden i Thailand, gick till historien alltså. Skandinaviska Samfundet i Siam: s kräftskiva saknar jag inte mycket. De var blötare än blötast. Jag skrev om dem för en tid sedan, läs här!

Det är något visst med de svenskar som flyttar ut…

Då var de här, nu blir det krig

Den här dagen har barn och fru längtat efter länge. Och jag med för den delen. Det var dem vi bodde hos sista veckan i Bangkok. Familjen Andersson minus pappa John (som är i Bangkok och jobbar) har alltså kommit för att bo hos oss fram tills på Onsdag åtminstone. Massor av ungar och massor av karaktärer blir det.

Deras Alexander kommer älska vår våningssäng då han är en orädd klättergalning. Tjejerna kommer köra skytteltrafik ner till lekparken. Plair och Phung kommer dricka upp allt rödvin, flera gånger om.

Hundra väskor och en himla tur att jag hade broderns bil! Behöver jag säga att grannarna undrade om de fått nya grannar!!

Nu kom även Linus med sin familj, nu blir det drag. Trevlig helg på er!

Tåg och promenad till Skansen

Lite bilder från helgens besök på Skansen. Länk här. Omväxlande väder men en trevlig dag. De gamla husen var öppna för visning och den biten blir ju bara intressantare och intressantare. Jag vart påmind om vart andras barn skall sluta med nappen... Kanske vi kan kasta in Josefines trasa och Sebastians napp till kattungarna i vår...

Kolla in Sebastian när han får spel…..

Storö, nära Runmarö, i Stockholms skärgård

40 km ut på Värmdös spets, vid Stavsnäs, blev vi upplockade av Svågern med hans senaste leksak. En flersitsig jetski. Det var 10 minuter över sundet och snart befann vi oss mitt i skärgårdsidyllen på Storön. Storön är en liten ö strax sydväst om den större Runmarön. Runmarö har ca 300 bofasta och är ett par kvadratkilometer till ytan. Där finns även skola upp till högstadiet.

På storön fanns förstås redan systerns med familj, men även brodern med sina 2 småttingar. Pappa hade lämnat dagen innan. Upplagt för myshelg - som det också vart - även om det inte var helt regnfritt. Det var ett underbart hus de hade hyrt. Detta inkluderade 2 friggebodar, några småbåtar och sjötomt mm.

Sådär ja, då fick man smak på skärgården med. Tänk vad häftigt att bo där ute över sommarhalvåret!

… Och i Thailand över vintern!

Bilderna får tala för sig själva tills vidare! Följ denna länk till fotoalbumet!

Vodka on the rocks, absolut

Som tur var mår man inte så här så ofta. Eller tur? Egentligen är det väll otur att man tvingas hålla igen. Dels verkar kroppen filtrera sämre med åren, dels känns det inte som det är värt det på samma sätt längre. Nyhetens behag är borta sedan länge. Igår var i alla fall en sån där kväll som var undantaget. Syrran fyllde 40. Jag mår som en räv idag, och det var värt det.

Det kom ett par hundra droppar regn men jag tror vi klarade oss bra i vilket fall. Baren var välfylld. Bröderna badade i polen (med kläder) i slängda av varandra, uppmanade av svägerskan.

Det var alltså en sån där kväll då man undrar hur man kom hem. Eftersom vi bor nära VET jag varken körde (jag vet, i Sverige kör man inte på lyset) eller åkte taxi, men jag har svårt att minas vilken väg vi antagligen gick. Jag utgår från att vi gick tillsammans, jag och min fru.

Snart kommer kompisen John från Bangkok på besök. Plair och hans fru är goda vänner, och våra barn är gamla kompisar och i samma åldrar. En dag som idag är det väl tur i oturen att John kör antar jag.

Då börjar allvaret

Våningssängen var alltså inte 90 bred uppe och 120 nere, utan 80 där uppe.

Hur kom jag på det tror ni? Givetvis sökte jag med ljus och lykta efter madrasser och kom till slut hem med en som INTE passade där uppe. 80 var det där alltså. 80 uppe är visserligen tillräckligt, speciellt eftersom de inte använder ovandelen, men vart missförstod jag detta. Skrev jag 80 eller 90 när jag berättade om sängen här på bloggen tidigare? De sover nere, sidledes, alla tre. 120 brett räcker gott och väl. Vi får alltså ledigt plats med ytterligare ett par ungar om det skulle vilja sig :)

Dagens uppdrag får bli att åka och byta den på JYSK här i Rotebro (jag handlade den i Järfälla). 120 madrasser verkar mycket svåra att hitta enkla varianter av och jag letar fortfarande. Smärtgränsen går vid 300-400 kr och då bör man få en 9 cm fet madrass. Men som sagt var, storleken är antingen MYCKET populär, eller inte alls.

På Lördag har systern 40-års kalas och tanken är att små och mellanstora barn skall husera hemma hos oss (när de börjar bli sega). Vi behöver många sovplatser till dess, madrassköp och byte kan inte vänta.

Imorgon börjar jag jobba. Det skall bli jättespännande även om jag är lite spänd. Det kommer bli mycket nytt och jag undrar vad. Det är ett stort internationellt företag med 3,500 anställda spridda över hela världen (ja, Thailand också) så omställningen från min egen erfarenhet från ett litet företag med 50-talet anställda skall bli intressant. I ett litet företag får man ju rycka in där det behövs, när det behövs. I ett stort företag antar och hoppas jag att man kan syssla med, och utveckla en spetskompetens. Det börjar bli dags för det nu…

Regnet – Här kommer vi!

Brorsan är nere på deras landställe i Oskarshamnstrakterna (Kalmar typ) och det är dit vi beger oss om någon timme. Det regnar mycket i södra Sverige, och har gjort över en tid, medan sommarvädret ligger mer över rikets centrala delar. Då lämnar vi alltså solen för regnet. Ur sol i regn.

Klart det är tråkigt om det fortsätter regna men ett par dagar med bror och familj kommer ändå bli mysigt. Lite brasa i öppna spisen. Plocka bär (om regnet tillåter). Och det finns säkert en del annat.

Tråkigt bara för dem, de har ju slagit ihjäl tid i över en vecka nu…

Ps. Det visade sig att Guava befinner sig halvägs till Oskarshamn, utmed den väg vi kommer färdas på. Läge för fikapaus mao.

Vardagen verkar hinna ikapp oss

Jaha, då närmar det sig 2 månader i Sverige. Det mest sjuka med detta är att det knappt känns att jag varit borta alls? Barnen pratar dålig svenska och frugan ser ut som en invandrare, och om det inte vore för dem skulle det nog kännas ännu sjukare. Den 12 juli börjar jag jobba och i mitten av augusti börjar barnen på dagis. Plair börjar på SFI på heltid ungefär i samma veva.

Jag kan bara gissa hur snurrigt det kommer kännas mot slutet av september?

Då har man haft en månad av typiskt svenska rutiner. Helt plötsligt får man börja göra punktinsatser när utrymme finnes. Samordna dagisleveranser, tvätt, matinköp och städning. Jag ser inga problem med detta men det tar nog lite längre tid för frugan att anpassa sig till den lite mer effektiva livsstilen. Den där man alltid försöker göra något nyttigt på vägen till något annat.

En annan kompis vart omflyttad till Sverige efter ungefär lika många år som mig i Thailand. Hem helt själv. Han upplevde det som ganska tomt även om det till en början kändes bra. Nu är han tillbaks i Thailand, är gift, och har barn. Att flytta hem med familjen är, och måste vara, en helt annan grej. Egotrippen gör man ju bäst i Thailand, egotripparnas paradis.

Nästa stora milstolpe för oss måste vara också ett jobb för Plair. Så snart det hänt får vi betrakta oss som ganska klara. Hon kommer gå på SFI på förmiddagarna så till en början är det eftermiddagar som gäller för jobb, och i viss mån kvällar och helger. Halvtid vore en bra start. Får hon ett heltidsjobb lär hon hoppa av skolan, eller nog lägga om den till ett par kvällar i veckan. Vi är inte för optimistiska på denna punk men tror nog vi hittat i alla fall något innan årets utgång. Frugan är inte kräsen alls som det ser ut idag. Skall hon kunna åka till thailand ofta, samt skicka pengar hem, kommer detta ju bli ett nödvändigt ont.

Pengar, pengar och pengar….

En helg på Valdemarsö

Helgen spenderade vi med goa vänner på deras sommarställe på Valdemarsö som ligger i sjön Valdemaran i Södermanland. En åktur på nästan 2 timmar tog oss till Flens kommun där paradiset är beläget. Sedan var det bara en gångbro på ett par hundra meter innan vi var över. Detta är alltså kompisen från Bangkok, Niklas, barndoms marker. Niklas och Dee är på tillfälligt besök över sommaren. Ytterligare en kompis med barn i ungefär samma åldrar som mina (Meija är 2½ år och Oden 8 månader). Att även Plair och Dee är goda vänner sedan tidigare gjorde ju inte vistelsen sämre. Även Niklas föräldrar var på plats och förgyllde tillvaron, och det fanns gott om rum för oss alla. Hela 40 år har de haft stället. Tänk vad mysig. En liten familjegård. Det skulle man ha. Vilket härligt arv att lämna efter sig.

Det vart maskgrävning och fiske förstås. Napp efter bara några minuter. Barnen stormtrivdes även om fisket satt långt inne. Vi var tvungna att vänta ut regnet först.

På denna länk har ni lite fler bilder från helgen på Valdemarsö. Bilderna får tala för sig själva. Jag hoppas vi hinner ut en sväng till innan de åker tillbaks till Bangkok.

Linbanan i lekparken

Nere vid Norrvikssjön ligger mysiga Trollholmens skola. De har enbart klass 4 till 9 och någon enstaka klass per årskurs. Mysigt. Där hoppas jag mina barn hamnar vad tiden lider.

Vid denna skola ligger det ytterligare en trevlig lekplats. Denna är speciell eftersom den har en linbana. Helkul tycker tjejerna.

Midsommarafton på Rotsunda Gård

Midsommarafton på Rotsunda Gård

Midsommarstången är ursprungligen en fallossymbol för fruktsamheten, och kom troligen till Sverige från Tyskland på 1300-talet eller 1400-talet. Den kallas även majstång, vilket kommer av det åldriga ordet 'maja' som betyder löva. Midsommar firas sedan urminnes tider. Ursprungligen var midsommarsolståndet på Norra halvklotet den första dagen på årets tredje kvartal, (i gamla tiders solkalendrar). Övriga högtidsdagar var nyåret vid vårdagjämningen, halvåret höstdagjämningen, det sista kvartalet midvintersolståndet och de däremellan liggande åttondelarna, (Mårtensgås osv).

Helt klart var Rotsunda Gård en annorlunda tillställning mot Hersby, som de annars brukar besöka. Hersby är mer tradition och historia, och det saknade jag. Detta var mer familjärt och inte alls lika mycket folk. Problemet med Hersby är ju att det oftast är knölfullt inte för att det på något vis är dåligt.

Allt som behövdes för ett gott firande fanns här (eller hemma i kylen). Inte så konstigt kanske att det var mer familjärt då det var arrangerat av en av de lokala förskolorna. Deras personal, och äkta hälft var lekledare och det kan nog bli riktigt bra med tiden. Vi får bara hoppas att de andra förskolorna i området sluter upp, och inte ställer sig på tvären. I vilket fall, det är farmor och plastfarmor som dansar med Emily och Josefine runt stången.

Efter firandet var det bara ett stenkast hem till min mor där vi skulle ha vårt privata firande. Vi 5, och mamma och pappa med sina respektive. Trevligt.

Nu är det dagen efter och vi skall gå för att äta resterna. Mums.

Ahh vilken underbar sommardag!

Idag var den helt klart mesta sommardagen så här långt. Dagen till ära tog vi en promenad utmed Norrvisksjöns södra del. Vi hann med ett par 3 lekparker samt passera en eventuell framtida skola. En lite mysig skola med sjöutsikt, årskurs 4 till 9. På min tid solade vi också på rasterna men nu för tiden har de tagit det lite längre, tjejerna låg i bikini på skolans baksida (det borde synas på en av bilderna). Plair har inte kommenterat detta ännu, men det kommer nog snart. Om inte annat kommer det nästa gång hon pratar med en Thailändare. Hon borde vara chockad.

Det var otroligt skönt, varmt i solen, skönt i skuggan, torrt i luften, grönt i markerna och klarblå himmel. Bilderna får tala för sig själva.

Ps. Klistrade in några bilder från födelsedagsfesten när jag ändå var på G

Oj vilket kalas!

Lägenheten var fylld till bristningsgränsen. 10 småbarn och 15 vuxna. Eftersom alla kom samtidigt, ungefär klockan 15.00, höjdes temperaturen med nästan 5 grader ögonblickligen. Det är man ju inte bortskämd med i Bangkok, att folk kommer på uttalad tid, varken thailändarna eller utlänningarna. Tro mig för detta, trafiken är bara en ursäkt. Alla vet om den och den överraskar ingen.

Jag tror man blir lat och seg i värmen.

Oj vad med saker de fick. Oj vad rörigt det är i deras rum. Barnen hade jättekul förstås, och dog så snart sista gästen hade lämnat, ca 19.00.

Länk till bilder här!

Emily och Josefine sover hos kusinerna

Ikväll sover Emily och Josefine hos sina kusiner Amanda och Wendela. Detta är bara ett stenkast bort, så skiter det sig så är det inte hela världen.

Kvällen till ära lånade vi deras kök och matsal för att bjuda på middag. Vi har fortfarande lite rörigt hemma i lägenheten så detta kändes enklare. Vi lämnade dem vid 22.00 och tjejerna var så glada, stolta och förväntansfulla. Sebastian är väll den som tycker minst om upplägget, nu har han ju ingen att bråka med.

Det är mycket de kan göra på egen hand nu för tiden. Nästan varje dag springer de ner till lekparken alla 3. Åker rutschkana och leker i sandlådan. De är borta ett par timmar även om de hälsar på ett par gånger för att pinka och äta. Man märker att de växer av detta ökade ansvar. Porten är jättetung men Emily har kommit på knepet.

Men oj, vi måste lära dem skaka av sig sanden innan de kommer hem. Dammsugaren går varm.

Det är mycket frihet i Sverige för dem, frihet de aldrig haft. Och nu skall de sova borta för första gången. Spännande.

Besök på öppna förskolan

Öppna förskolan var en intressant upplevelse. Organiserat som vilket dagis som helst, men med föräldrar delaktiga. Gratis, och fika till självkostnadspris. Tyvärr har de bara öppet några dagar i veckan så det gäller att passa på. Man kan förstås hatta runt också, eftersom det finns ungefär 5 öppna förskolor i var kommun, med olika öppettider. Tydligen kan man även besöka andra kommuner, så som vi gjort denna vecka (Upplands Väsby). Fröknarna var väldigt nyfikna på oss, och vi på dem förstås. Miljoner frågor, annars harmoniska människor kändes det som. Man blir lite avundsjuk när man träffar på människor som hittat så rätt här i livet.

Josefine och Sebastian var lite lugnare medan Emily var delaktig i det mesta. När de andra barnen stod och dansade (läs hoppade) till pippi sången dansade Emily som en fullvuxen kvinna. Visste inte om jag skulle vara stolt, eller rädd för att bli ställd mot väggen. Detta har de ju fått lära sig i skolan, att dansa snyggt och vara sexig. Skolan i Thailand kan vara intressant.

UFO känslan är stark och visar inga tecken på att avta. Underligt att man kan känna sig så utanför!?

Du jag, sitta här, stop!

Otroligt hur mycket svenska det blivit bara på en vecka. Sebastian kör 5-6 svenska ord redan. Emily babblar på som bara den. Just nu sitter jag och frugan och garvar läppen av oss. Emily och Sebastian sitter och pratar svenska med varandra. På gott och ont tror jag de kommer prata svenska med varandra inom 3 månader.

- Kom hit
- Sitta här
- Nej
- Hahaha
- Hej då
- Vi har inte ut
- Jag har inte
- Hahaha

Grammatiken är inte så bra men helt sjukt vad de vill lära sig, och lär sig fort. Det är nog bara en fördel om jag börjar prata lite thai här hemma, med alla utom min fru förstås. Vi har ju en stor fördel i att alla 3 barnen redan pratar språket, annars tycker jag det är besynnerligt med oviljan från både vuxna och barn här i Sverige att ha ett andra hemspråk?

Mina barn tycker fortfarande det är hel coolt med ytterligare ett språk. Frågan är hur lång tid det tar innan även de vill glömma Thailändskan, och man får truga den på dem. I Sverige verkar det vara ganska ofint att skylta med att man är invandrare, i Thailand tvärtom.

Jag börjar tro att jag kanske kommer kunna förbättra min thai, trots allt. Ingen tvekan om att vi kommer få jobba hårt för att behålla Thailändska språket. Hur är det för er andra som har barn med en Thailändare i Sverige, snackar barnen språket?

IKEA, ikea och HM

IKEA har jag saknat. Det finns ingen motsvarighet i Thailand även om flera försöker. Så snart IKEA gör entré tror jag de kommer dräpa. Jag tror det finns utrymme för åtminstone 3 jättebutiker. Av jag förstått är anledningarna till att de ännu inte finns där främst två. Det handlar inte längre bara om deras produkter, det handlar ju om värdet på marken i närområdet också. De vill köpa upp mycket land, som de förstås vill äga själva, och sedan sälja eller hyra ut. Detta blir ju svårt i Thailand eftersom utlänningar inte ens får äga 1% av dessa markägande företag.

Samtidigt skall man komma åt en landplätt tillräckligt stor, som ligger hyfsat strategiskt till, och som inte redan är apdyr. Det finns nog också ett ganska stort motstånd mot IKEA bland topparna i Thailand. Ett utmärkt sätt att inte släppa in dem är att inte släppa till med utrymmet de behöver. Du kan läsa vidare om IKEA i Thailand på denna länk.

Igår vart det i vilket fall en välbehövlig tur till dem. Även om släkten hade fyllt upp skåp och lådor ganska bra åt oss var det mesta mina egna gamla saker från för ca 15 år sedan. Prylarna var varken nyinköpta, kompletta, eller icke kantstötta, ens då. Det var alltså glas, bestick, och tallrikar som stod högst på önskelistan.

Eftersom jag hade en fru med så handlades det förstås en hel del annat också. Jag spjärnade emot allt jag kunde men det slutade ändå med 6 kassar. Allt var prisvärt men glas var RUSKIGT billigt. I övrigt handlade vi nog för lite av allt. 6-pack för bestick och glas räcker ju inte, och inte heller de 8-pack för tallrikarna jag plockade ihop. Det blir att fylla på.

Barnen lämnade vi in på lekavdelningen förstås (tjejerna alltså). En sak som slog mig var att både när jag hämtade och lämnade tjejerna var det fler barn i TV rummet än i bollrummet. Mina barn lekte underligt nog helt själva i bollhavet? Snurrigt, men det var ju för bollarna man själv längtade till IKEA som liten. Vad händer med de svenska barnen?

Efter IKEA vart det en tur till mormor som bor i Barkaby, bara ett stenkast bort. När vi kom dit var morbror Conny där med moster Maggan och min kusin Jessica. Jag måste komma ihåg att föreslå Jessica att använda ett smeknamn om hon en gång åker till Thailand på semester. Jet-Sii-Kha klingar inte väl i alla öron. På Thailändska betyder det rakt upp och ner ”knulla mig tack”. Kolla in denna länk för lite andra språkliga missförstånd (eller lättlärda ord) mellan Thailändska och Svenska.

Jag har fortfarande inte hunnit med att kontakta alla vänner, annat än via e-post. Jag hoppas ha klarat av detta snart. Ursäkta mig.

Idag blir det klädernas IKEA, nämligen H&M.

Packat och klart!

Sådär ja, ikväll bär det av!

Väskorna är nästan färdigpackade. Problemet med tvillingvagnen som vi bestämde oss för att ta hem löstes med Johns takräck. I vilket fall kommer det bli fullt i bilen. Kanske vi kommer behöva en taxi också.

Den här dagen har man funderat över i många år, hur det skulle kännas att flytta hem, men framför allt om hur det kommer kännas att vakna upp första morgonen i egen säng i Sverige. Snart får jag svaren.

Idag har i övrigt varit en sjuk dag. Jag har bara glidit här hemma, tagit hand om barnen (som är ganska självgående) medan Plair är ute på stan och gör lite ärenden som det helt plötsligt vart tid för. Alla barnen sover middag. Jag hoppas de sover länge och är pigga i natt.

Jag funderar mycket över just det jag skrivit ovan. En mardröm jag hade tills fram mot ca 5 år sedan var att jag skulle få ett Nille-ryck och flytta hem över en natt, vakna upp i pojksängen helt tömd på medel och undra vad vasen jag tagit mig för. Detta känns som det största beslut jag tagit i hela mitt liv, och jag tog det förstås i ett ögonblick…

Jag kommer hem med ganska mycket i bagaget men där fru och 3 barn är det största.

Hemma på Bergskällavägen i Rotsunda Gård vet jag att de har haft fullt upp med att möblera lägenheten, även om temporärt. Imorgon vet jag att det kommer 3 bilar ut till flygplatsen för att hämta och välkomna oss. Fantastiskt vilken familj man har. Nästa så man blir lite fuktig i ögat.

Massor av gamla vänner har hört av sig sista tiden, och flera nya intressanta bekantskaper har stiftats. Sedan har vi alla vänner jag faktiskt hållit god kontakt med över åren.

Vi kommer hem precis innan sommaren och vi har inte kniven på strupen förrän någon gång i höst (om jag räknat rätt och om alla bitar slutligen faller på plats). Kunde det ha börjat bättre?

Ps. Sådär ja, det var nog det sista blogginlägget från Thailand på mycket länge!

Vemodigt känns det...

Ikväll var vi bortbjudna på middag hemma hos Stefan och Zurena. Vi tog oss ut till våra gamla hemkvarter där de bor, detta efter en lång dag på shopping i Bangkok city. Det vart ett besök på det nya MBK, Platinium, som ligger mitt emot Pratunam market. Första gången där, och jag är imponerad. MBK kommer få en tuff konkurens.

Peter och Bee var kom över till Stefan de också. Även om vi snart träffar båda dessa familjer i Sverige på semester kändes det onekligen lite vemodigt. Killar jag känt nästan sedan första året i Bangkok (1996).

Imorgon hoppas vi möta upp med Niklas och Dee (även dem träffar vi snart i Sverige).

Inte att jag ångrar mig men känslan är konstig. Mycket konstig.

Snart vaknar jag upp i en mjuk kall säng. Knäpptyst kommer det vara, förutom pipet från mitt eget huvud. Jag undrar vad jag kommer tänka då, precis innan jag öppnar ögonen?

Frugan kliver in i bilden

Jag har inte gett Plair för mycket kredit över bloggen så jag ville passa på att få ut detta. Nu när jag nästan säckar under av alla ovissheter kliver hon fram som ett skyddande helgon. Man skulle kunna säga att det är hon som styr skutan för tillfället. Det har varit samma sak när jag varit kryppling för någon idrottsskada, eller så sjuk bara en man kan vara, då fixar hon allt. Och jag fixar inget.

Tur att jag har min fru, synd bara att hon inte tjatar mer på mig. Jag skulle gott kunna behöva ett par sparkar i arslet.

Emily först och sedan Josefine

På något vis känns det bra att Emily och Josefine kom just i den ordningen de gjorde.

Emily har det mycket lättare i skolan och det hade nog varit jobbigt att ha haft henne flåsandes i nacken (som en lillasyster), än tvärtom som det nu är. Jag har läst (och tror på) att i syskonskaran känner man inte alls samma hot från syskonen av det andra könet, så vad Sebastian har för sig där bakom det skall hon alltså kunna hantera mycket bättre. Samtidigt tror jag Josefine, mer än Emily, behöver en nära förebildatt se upp till, även om båda har gott att lära från varandra.

Min uppfattning är att många Thailändare uppfattar Josefine som ouppfostrad. Hon är bångstyrig och gör inte vad folk säger åt henne. Hon är också hemskt envis när hon väl fått för sig något, hyss eller annat. Jag tror det finns massor av Thailänska svar på Josefine men att Thailändska föräldrar förtrycker dessa beteenden. Det är ju här så viktigt att vara som alla andra. Glada och artiga på utsidan, och sig själva långt inne i själen enbart. Det konstiga är att efter en tid så verkar Thailändare (som lärare och andra som tvingas träffa Josefine ofta) lära sig att tycka om henne, och hennes olikheter?

Emily är annorlunda, hon fogar sig i ledet. Hon föredrar att veta vad som gäller, och att följa de reglerna. I Thailand är detta ett önskat beteende. Inte någon nackdel i Sverige heller. Massor av svenskar är på detta vis, men i Thailand saknar man nog lite mer den bångstyrige typen av medborgare, den som inte fogar sig utan vidare. De som vi har så gott om i Sverige.

Sebastian är lite knepigare att klura ut. Visst, han både liknar och påminner mer om Emily, men han verkar växa upp i sin egen värld, bli ytterligare en karaktär.

I vilket fall, det finns en tydlig skillnad mellan Emily och Sebastian, mot Josefine, och det är språket. Josefine har varit ganska sen med alla hennes modersmål. De andra 2 har haft ganska lätt för sig, och gjort mycket av det lilla de fått (svenskan). Josefine brås nog på mig här också. På detta verkar hon vara en drömmare och ganska impulsiv. Hmm. Vart kommer denna gen från?

Eller?

Kanske det är så enkelt som att det är ordningen i syskonskaran som skapar individen...

En lucka i vardagen!

Vi var bjudna på middag hemma hos John i Lördags. Det var så mycket mat och dryck laddat att vi stannade över natten, och en natt till. Ungarna stormtrivdes förstås.

På toppen av det fick vi en inbjudan att flytta över till dem medan vi väntar på besked från Migrationsverket. Vi kommer nog nappa på det erbjudandet. Detta i kombination med att utnyttja min mors gästfrihet i Pattaya. Fördelen med just detta upplägg är att vi kan flytta över till John innan vi ens flyttat ur klart.

Jag minns att vi fick ett liknande erbjudande från annat håll när Josefine låg på intensiven, att bo närmre sjukhuset. Den gången utnyttjade vi det inte.

Fantastiska vänner man har. Många med stora hjärtan. Dem kommer man sakna förstås.

Det var en skön helg, precis vad vi behövde!

Hönsfot eller havregrynsgröt?

Frågar du mina barn får du ett annorlunda svar det kan jag lova. De föredrar mat de känner till, mat de inte ser sin mor rygga för. I detta inkluderas larver, skalbaggar, hönsfötter, gräshoppor, groda och padda (vi hade en utsökt padda i förrgår) och andra i våra (era framför allt) ögon kanske udda maträtter. Vad jag med säkerhet vet är att många av dessa insekter åtminstone innehåller mycket näring och därmed är nyttiga.

Jag undrar vilka svenska maträtter vi (ni) glömt av? Thailändare som kommer till Sverige förstår jag frossar i blåmusslor och mört (om de kommer åt dem), sådant jag trodde var oätligt. Den svenska mat foran skall utforskas det kan jag lova. Finns det inga svenska recept kvar får vi väll tillreda dem på Thailändskt vis.

Blir ni bjudna på middag hos Uddman i framtiden, håll andan :) !

Barn och flera språk

Jag har skrivit om flerspråkighet förr men tar upp det igen. Josefine som är mellantjejen har varit ganska sen med språket. Inget ovanligt med det men så har det varit. Emily var normal. Sebastian tidig (i jämförelse med sina syskon i alla fall). Jag tror Emily och Sebastian lär sig språk med ungefär samma förutsättningar, men att den unge herren fått extra skjuts av att ha syskon som pratar med honom kontinuerligt.

Det var Josefine jag skulle skriva om här. Det har slagit mig på sistone att hon pratar mycket mer och att man också förstår henne bättre. Vi pratar om en 3 veckors period där hon gjort fler framsteg än kanske hela sista året. Det handlar om båda språken. Helt plötsligt verkar pengen ha ramlat ner. Plair och jag tog upp ämnet i bilen på väg ner till Soidao, och det var faktiskt första gången vi diskuterade saken, och vi var skrämmande överens. Jösses vad duktig hon blivit! Hon fyller 4 år i Augusti så visst är det inte konstigt att hon kan prata, och visst kunde hon prata innan också, men hon har också haft stora problem att skilja språken åt, ofta har det bara blivit ett mumlande.

Nu tycker jag inte man skall jämföra sina barn varken men varandra eller andra för mycket, men visst är utvecklingen intressant att följa. Josefine är i mycket väldigt olik sina syskon och hennes beteende ganska annorlunda. I Josefins fall finns det risk för att hon brås på mig när det gäller språket (även om jag tycker jag fått bukt med det värsta).

Knull och juck i djungeln

Det var en helt vattenfri förkväll till Songkran. Istället var allt fokus på lekar och spånken. Detta är en högtid då man vänder hem. Det finns mycket glädje och mycket att fira.

Byns Pho Jai (byhövding) och hennes familj höll i arrangemanget. En smart vänlig kvinna i sina bättre år (typ min ålder). Hennes make var garanterat ortens slagskämpe när han var yngre. Stor, stark, och het med alkohol i kroppen. Sonen (kamrat till Plais bror) är i kropp en kopia av sin far, men i sinnet kontrollerad (i mina ögon). Han imponerade över balongklivar tävlingen, den där man sätter en ballong vid foten och försöker kliva på andras, medan man skyddar sin egen.

Det var tjejerna i ena hörnan och killarna i de andra. Alla visste att tjejerna skulle vinna, de gör de ju nästan alltid. Nu var de dessutom nästan lika många och nästan lika stora som killarna, så det fanns inget tvivel om saken. Killarna attackerade individuellt, tjejerna i grupp, offer för offer. 9 av 10 killar var borta i ett nafs, medan endast 3 av de 8 tjejerna gått åt. Det var sonen till Pho Jai som var kvar. Hur han skyddade sin ballong var imponerande, speciellt eftersom alla medel tycktes tillåtna. Slutligen låg tjejerna på honom och tog sönder ballongen med händerna.

Pho Jaiens dotter (18 år) hade en längre diskussion med min fru om hur man fångar en farang. Som sin bror före henne gör hon nu en session på Burger King vid Silom, bara gångavstånd från Patpong…

Emily var med i ballongtävlingen för småbarn medan syskon och Ohm Im redan sov sött. Emily var med i varje tävling hon inbjöds till.

Pappa Uddman vart slutligen utmanad han med. Och vad han tycker om tävlingar känner alla till. Kan man vinna skall man försöka. Jag vart utmanad av en kille att barfota sparka en liten oljetunna (stor som en hink) i plåt så långt jag kunde. Inte för att jag sparkat en boll på länge men här visste jag att jag hade chans. Jag undrade bara om det handlade om ren kraft eller om något annat.

Den blå tånageln som jag nu sitter med får vara värd segern och de 3 Chang ölen jag drog in till hushållet.

Sedan var det knull-leken, den där man binder en gurka i ett snöre och hänger den från höfterna, och försöker skjuta en rund liten grönskak framför sig. Jag var ohjälpligt sist i första heatet. Men jag bättrade mig. Det andra heatet tog jag överlägset. I första träffade jag knappt, i andra träffade jag med varenda juck. Jag hade fått en bättre grönsak mellan benen, på bättre avstånd, och med bättre instruktioner. :) Vinnaren i första heatet var som tur var med även här.

Överlag tycker jag att man skrattar åt oss faranger. Vi tycks ofta ses som tröga, feta gamla penningstarka mjölkkossor. Nu har de fått något att tänka på.


Andra bloggar om: songkran, lekar, thailand, fylla, fest