Vad gör man med en psykopat?

Läste en intressant artikel på Chef.se idag som jag vill rekommendera. Kan väl bara instämma i det mesta.

Jag vet dock inte om kanske psykopat är ett förlegat namn eftersom man även där nu börjar prata om olika grader. Jag skulle tro att någon med kombinationen fast metabolic type och ADHD ligger i riskzonen för att klassas som detta. Så låt Psykopater vara psykopater och lägre grader något annat :)

»En frisk människa kan begå onda handlingar i affekt, en psykopat där emot handlar iskallt kalkylerande«, säger Gunnar Kullgren.

Likaväl som det finns de som bär drag av psykopati i sin grundpersonlighet finns det de som har drag av andra personlighetsstörningar, till exempel är lite paranoida och därför överdrivet misstänksamma. Eller andra som är tvångsmässigt kontrollerande och därför extremt petiga med detaljer.

Det kanske är naturens strävan efter att skapa dynamik som gör att vi har de här skiftande dragen, tror Gunnar Kullgren. Om vi alla till exempel vore mycket känsliga skulle kanske ingen ta risker och inget bli gjort. Det finns trots allt fördelar med att vissa har dessa psykopatiska drag, menar han därför. Det här är ju människor som besitter stor handlingskraft.

Stämmer Gunnars teorier är det nog bra att somliga av oss blandar våra gener med stammar från långt långt borta :)

Läs hela artikeln på Chef.se notera att det finns en del intressanta kommentarer i slutet av artikeln.

Grannfejden i Sollentuna - skall vi ringa in Aschberg?

Lite lustigt...

Det hände i somras...

och nådde inte mig förrän nu...

2 för varandra främmande människor, men bekanta till mig, vart av en slump grannar när de handlade villor på samma gata. I somras skall tydligen den ena velat bygga ut sin veranda utanför bygglovet, men blivit nekad av sin granne.

I vredesmod skulle då den ena grannen ungar nekas leka på deras sida av ett gemensamt berg. hehehe underbart!

Den andra grannen byggde ut ändå men hur det emottogs har jag ingen aning om. Kanske det har blivit polisanmälan.

Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. Jag kan definitivt sätta mig in i bådas situation men frågan är om dessa herrar besvärade sig med detta. Underbar konflikthantering.

Är detta inte Sverige i ett nötskal?

Och så undrar folk varför jag inte vill ha några grannar!?

i-land, u-land, eller b-land? Det är nog faan kört för oss..

Då var det bevisat - Sverige blir mer och mer ett b-land. Det är kört helt enkelt.

Kollade in vårdguidens websida om vaccineringen i morse. Det fanns igen. Min och alla andra familjer i norra Sollentuna begav oss i tid till Rotebro Vårdcentral för vaccinering. Trodde vi ja!

Hur svårt kan det vara att uppdatera en webbsida och spara tusentals människor tusentals timmmar? Dessutom fick man vandra hela vägen in i lokalen för att finna ut att det var slut. Hur svårt kan det vara för vårdpersonalen att sätta upp en skylt utanför som informerar om detta?

Tänk att av 30 personer som jobbar på den vårdcentralen var det INGEN som tänkte på att göra detta, sätta upp en skylt på utsidan alltså!? Nej då, man bara sitter där och besvarar frågor och väntar på vidare instruktioner. Vart har alla människor som kan ta egna beslut, samt lösa problem som ligger utanför deras arbetsbeskrivning, tagit vägen?

Sorry svenskar - det är kört! Rädda dig själv. Miljarder människor i utvecklingsländerna kommer få det bättre på vår bekostnad. Jag kallar det rättvisa andra kallar det rätt åt oss - kanske båda har en poäng? Oavsett är det åt det hållet vi vandrar...

100 kanaler och bara skit - kör på en konsert med Robbie Williams istället

Fler och fler kanaler - så många kanaler att man inte ens orkar hålla reda på vad som går vart och när. Billigare och billigare per kanal men ändå högre och högre månadskostnad. Mer och mer... men dygnet har ju bara SÅ många timmar.

Nä dagens upplägg känns som gammal skåpmat. Man vill ju kolla på vad som helst när som helst... YouTube typ...

Hur konstigt är det att man laddar ner från Piratebay som alternativ till de 100 kanalerna som bara visar fel saker vid fel tillfälle?

Svininfluensan 2009 vs. Spanska Sjukan 1918

50 miljoner människor, kanske uppåt 100 miljoner, strök med under spanska sjukan som härjade under första världskriget. Man kanske inte kan se detta som ett värsta scenario men det kan inte skada att ha ett sådant.

Om detta skulle upprepa sig skulle det betyda att strax under 1% (0.67%) av Sveriges befolkning skulle stryka med och många fler insjukna (9%). Lite underligt dock att de flesta av dem som strök med då var unga starka människor mellan 17-30? Hälften av alla inkallade insjuknade även om bara en bråkdel strök med.

På platser där man fick snabb och mest korrekt vård (regementen) var risken för att stryka med efter du insjuknat betydligt lägre. 1% mot 10% för alla andra. På militärsjukhusen botade man alltså effektivt den mest utsatta gruppen.

Att vi inte skulle hantera en Pandemi MYCKET bättre idag är ganska osannolikt. Även av dagens virus verkar inte alla som insjuknat dö av platt fall.

Ps. Under 1% som värsta scenario känns betryggande. Det känns inte som om man borde stressa över att man inte har något Tamiflue direkt...

Data hämtad från Herman Lindqvists krönika om spanska sjuka. Herman har aldrig fel :)

Bitterfittor, finns de på riktigt?

Ja, klart de gör - visst är det komiskt?

Såg på Ballar av Stål igår för första gången och en av tjejerna som medverkade kallade sig Bitterfittan. En riktig parodi på en urflippad självgod feminist.

Jag hade en diskussion men en sådan nyligen och minnet från det blommade till liv :)

Helt långsökt är det ju inte förstås, detta med Bitterfittor. Det finns fortfarande kvinnor i detta land som tycker det är viktigare att svenska kvinnor får det mer jämnställt (läs: dem själva) än att kvinnor i utsatta u-länder får det.

Detta är för mig helt OFÖRSTÅENDE.

Låt oss rikta denna energin mot länder där kvinnor är förtryckta för nu.

Kvinnor tjänar inte lika mycket som män? Nähä? Oavsett tjänar massor av män och kvinnor mer än mig. Det stör mig inte. Jag kan byta jobb om jag inte är nöjd.

Svårt att ta dessa bitterfittor på allvar förrän de riktar energi dit där den gör skillnad för fler än dem själva. Nä, jag läser det som JAG, JAG och JAG... HA, HA, och HA. Kvinnlighet före kompetens.

I dagsläget är det inga problem för kompetenta kvinnor att ta sig fram. Känner ingen som inte skulle anställa kompetens framför kön, inte i Sverige i alla fall. Nu skall man dock komma ihåg att social kompetens rankas minst lika högt som MENSA intelligens och därav att smarta människor med den avsaknaden, eller insikten, får trampa vatten. Med kvotering blir det: kön framför kompetens.

Varför inte kvotera in personlighetstyper, vore inte det smartare för ALLA?

Läste dessutom en artikel i DN här om dagen där Bitterfittan menade att det var dags att göra barnen könslösa, fram för könsneutrala lekar, kläder, ord, mm. Så att alla skulle få samma chans liksom. Sen då?

Finns det inte längre plats för traditionella pojkar och flickor?

Bara provrörsbefruktning?

Nä, låt pojkar vara pojkar och flickor vara flickor. Det är så naturen har skapat oss och det är så vi passar in i evolutionen. Tillräckligt många skapas olika av naturen för att vi skall påtvinga en försvarslös generation detta.

Kvinnor som är duktiga har gott om chans att ta för sig, åtminstone i Sverige. De blir fler och fler, låt det få ta sin tid. När vi blir bättre på att mäta kompetens kommer även löneskillnaderna planas ut - i dagsläget vinner man ju på att ta för sig. Fler män än kvinnor har den egenskapen.

Snacka om att mänskligheten VILL ha död på sig själv.

Eller skall vi lyssna på dessa människor, bitterfittans kompisar?

Hjärnfenomen bakom finanskrisen

Vad som göms i snö kommer fram i tö.... svårare än så är det inte. (en bajskorv kanske hinner förmultna men det är en annan femma)

Läste detta i E24 precis.

Med facit i hand var finanskrisen bara något som väntade på att hända. Ändå reagerade vi inte. Orsaken kan vara en egenhet i den mänskliga hjärnan som gör att vissa funktioner slås ut när vi lyssnar på "experter".

Det verkar som om min hjärna saknar denna strutsfunktion. Eller kanske har ett inbyggt filter. Hjärnan min har spelat mig många spratt men kan kanske komma till användning till annat än att oroa sig. Kanske skall försöka få in ordet "realist" i min CV, och trycka på vad det kan vara värt.

Lekpalatset + Jag = Error

Jag skrev ju om vårt dystra äventyr hos Lekpalatset tidigare. Idag fick jag chansen att besöka dem igen. Nya lokaler och hela leksaker (än så länge).

Det var Emily som var bjuden på kalas där annars hade det nog aldrig hänt. Imponerad? Nä inte alls. De har använt lokaler på andra våningen av ett kontorskomplex. Troligtvis finns det än länk mellan ägarna av det huset och Lekpalatset. Eller bara vraklåg hyra.

Lokalen var ytterst olämpad för en lekpark av denna kaliber. 20 meter bred och 200 meter lång ungefär. Personalen fick springa livet ut sig för att serva alla kalas. Emily fick vänta 2 timmar innan hamburgarna kom in (läs: köttbulle i en fralla), jösses vad ungarna stampade.

Parkeringen utanför var definitivt inte konstruerad för något som detta. Den påminde mycket om hur det kan bli i Bangkok ibland när parkeringsvakten går på toaletten.

De hade duktigt mycket besökare tyckte jag. Fortfarande mycket ung personal men det borde väl vara ok om de kan sitt jobb och inte bara är där för att vara billiga. En sak som slog mig - vilken panik det skulle bli om det började brinna. Entrén skulle bli en riktig flaskhals. Det kanske fanns en nödutgång men den såg jag inte fast jag letade. Det måste finnas en länk till Järfälla kommun någonstans...

Jag skulle gärna göra vad de gör men i Sollentuna. Man lär sig väldigt mycket om vad man INTE skall göra genom att besöka Lekpalatset på Saldovägen i Järfälla.

Pengar gör de nog men det verkar också vara det enda av intresse.

Nä, jag och lekpalatset rockar inte!

Ps. Och nej, de hade ingen skylt om att jag var portföbjuden :) Jag vet att några av er säkert funderade över detta. Jag har ju dissat dem hårt, och de har ju kommenterat en hel del här på bloggen.

Det blir svårt att kalla Svenskar för rasister efter den här kvällen

Många är de invandrarlag jag mött i fotboll på olika nivåer, många är de gånger då ordet rasist har nämnts - fel domslut, hårda kommentarer, hårt spel.

Det är alltid de jävla Svenska rasisterna fel - Vad skönt det måste vara att alltid ha dem att skylla sina tillkortakommanden på.

I kväll vann Kevin från Malta Idol 2008. Det tog bara ett år för Kevin att lära sig svenska och vinna våra hjärtan.

Och hur vann han våra hjärtan kan man undra? Först och viktigast - han visar tydligt att han gillar Sverige och Svenskarna... (En viktig ingrediens för att över huvud taget kunna ställa några krav på sin tillvaro här kan man ju tycka.) Dessutom var han en fantastisk artist som vi inte var sena att erkänna.

Jag noterade även att av dem som gick till final var ytterligare 4 av utländsk härkomst. Detta summerar vad jag själv känner. Invandrare kan, om de vill, tillföra Sverige mycket, och Svenskar erkänner detta.

Överallt ser jag Svenskar umgås med folk av utländsk bakgrund som om de vore bröder. För dem som känner sig utanför undrar jag - Varför?

Varför har du inga Svenska vänner? Undviker du dem?

Fel namn, fel utseende - det är dags att skrota de ursäkterna och ta tag i livet på allvar. Välkommen till Sverige, det antagligen minst rasistiska landet i världen.

Framtiden är din och möjligheterna många.

Det svenska utbildningssystemet verkar suga fett

I veckan diskuterade jag kunskapsnivåer med en kompis i Bangkok. Hans dotter är ett år yngre än Emily och skriver redan 100 ord. I hennes skola oroar man sig för hennes eventuellt bristande oförmåga?? Emily skriver Emily och det är ungefär de bokstäver hon är trygg med. Skolan i Bangkok är visserligen en Internationell toppskola, Pattana men ändå.

Emily skrev sitt namn på Thailändska för över 2 år sedan. I den skolan hon gick började de med bokstäverna redan vid 2.5 års ålder. Detta var en Thailändsk privatskola och ingen Internationell. Jag tyckte det var lite väl, speciellt eftersom bokstäverna som skulle skrivas var så små och hennes motorik inte i närheten av att klara det.

Jag har väl alltid tyckt att lek är viktigt men nu är det som så att Emily har varit på mig om att lära sig skriva och läsa. Några av hennes kompisar kan redan. Jag utgår från att de lärt sig hemma och inte i förskolan. Vi har alltså börjat ta tag i detta på egen hand. Samtidigt gissar jag att det är dags att ta tag i de andra ämnena. Matematik har vi redan börjat med. Sjukt hur olika Josefine och Emily räknar! Nästa investering blir nog en jordglob. Geografi är kul.

Mina farhågor bekräftades i dagens pappersutgåva av DN. Artikeln heter "Medelmåttiga studieresultat i Sverige". Man rangordnar bla. 15 åringars (OECD länder) kunskaper i de naturvetenskapliga ämnena.

De Svenska ungdomarna placerar sig visserligen framför de Amerikanska (knappast en styrkemätare) men en bra bit bakom länder som Kanada, Japan, Australien, och Korea. De Finska studenterna är outstanding.

Med dagens artikel får jag bekräftat att den svenska skolan inte räcker till. Varje dag passerar jag ett mellanstadiefönster på Emilys skola och jag skräms över bristen av engagemang läraren i det rummet visar. Visst - det kanske är ett undantag, men det tror jag inte. Det finns ingen annan utväg än att själv utbilda sina barn - liksom ligga steget före så att de får chans att lära på sitt sätt, och i sin takt.

Jag är väl medveten om att många föräldrar redan anammat detta och det är väl antagligen det som bidrar till att deras barn sedan sticker ut kunskapsmässigt?

I Sverige säger de att vi har mindre och mindre tid över för våra barn och att allt mindre av den tiden är kvalitetstid. Kanske kan vara en bidragande orsak?

Det är lite sent att komma på detta men bättre sent än aldrig.

Jag har redan pratat med min chef om att gå ner till deltid. Idag har jag nog bestämt mig. Årskiftet ungefär. Mitt nästa ideella åtagande skall bli att lära mina barn allt som behövs lära sig om livet, och lite till :)

Adopterad från Thailand?

På Thailandsforum noterade jag för en tid sedan att vi hade en hel del adopterade Thailändare som besökare. Sedan började TV köra serien om hur man återförenade adopterade med deras föräldrar. Några av dessa utspelades i Thailand.

Sådant här rör mig ganska djupt. Jag är ju en ganska blödig person när det kommer kring. Till och med Bolibompa kan locka fram en tår lite då och då.

I alla fall. Vi startade igång en sektion för adopterade Thailändare på forumet och även om vi inte har jättemycket drag där dyker det upp några här och där som söker på nätet efter andra i liknande situationer, eller om Thailand överlag.

Alla minns väl Mikael som TV följde när han slutligen fick träffa sin mamma och syster. Nu dök Nicklas upp på forumet med en historia som TV nog önskat att de hade fått på film. Läs hans historia här. I kort så var han på semester på Koh Chang med sin flickvän när de träffade en tjej som jobbade där och greps av hans historia. Hon tog med dem till Bangkok och hon och hennes kompisar satte igång värsta jakten. Jakten tog dem till Ayuthaya. Resten få ni läsa vidare om i länken ovan. En härlig historia.

Vidare om detta med våra ambitioner med att bli en mötesplats för adopterade Thailändare. Tydligen har det funnits några andra försök men de verkar alla ha runnit ut i sanden. De är för få helt enkelt. Vi har försökt kontakta några vilande forum samt webbsidan för föreningen för adopterade Thailändare (FFAT) , men utan framgång.

Varför gör vi detta?

Dels känns det rätt i hjärtat, dels så är det människor som knyter ihop påsen - Svenskar som kan röra sig fritt i Thailand och på riktigt känna av wibbarna i kulturen. Ingen särbehandling där inte. Hoppas att några av dem kan ge oss andra lite mer insikt - en win win liksom.

Jag hoppas även att forumet skall ge dem kontakt med andra i samma situation. De borde åter organisera sig och gemensamt sätta våra och Thailändska myndigheter på sin spets. Flera av de adopterade på 70 talet var kidnappade och sitter på förfalskade dokument med små utsikter att hitta sina biologiska föräldrar.

Ta på dig vindstället för det kommer börja blåsa snålt, mycket snålt

Jag tänker inte säga, - vad var det jag sa!?

Jag tjatar så mycket om allt så jag har förståelse för att man inte orkar följa alla mina råd :)

Hoppas dock jag varit tillräckligt tydlig om detta med lågkonjunktur och den kris vi så tydligt varit på väg in i länge nu så du inte gjort några dumheter som du får ångra(?).

Jag är faktiskt mest överaskad över att det tog så lång tid innan proppen gick ur. Andra är överaskade över att den just gjorde det - gick ur. Det verkar tom finnas branschmänniskor som är överaskade och det övergår mitt förstånd - Inte att de gör det utan att vi låter dem hålla på.

Jag är medveten om det att i uppgångar får optimisterna mest av kakan och i mycket kanske de ligger bakom att man bryter index.

Tydligt är att marknaden och människorna behöver detta stålbad, synd bara att det måste svänga så jäkligt men det är väl människans läggning att vara optimist eller pessimist och inte realist. Jag måste lära mig att dra växlar i högkonjunktur - att förutspå domedagen behöver jag ingen hjälp med.

Företagen kommer nu ta chansen att effektivisera. Företagen kommer i kort bygga kostymen för nästa uppgång och de kommer göra det billigare. Det är nu man skaffar sig marknadsandelar. Kanske inte precis nu :)

Jag måste dock erkänna att det känns som detta kommer slå hårdare än vad jag förutspått. Det är då inget som våra politiker kan beskyllas för, Sverige hänger ju bara med. Optimisterna pratar om en ljusning i slutet av 2009. Jag tror att i slutet av 2009 vet man mer om hur pass allvarligt detta är. Säkert är att ett par sänkningar av reporäntan har marginell effekt i ett sådant här läge. Risken är ju att bankerna behöver det utrymmet själva och det inte alls tillkommer låntagarna.

Ganska lustigt faktiskt att se dessa panikartade justeringar av instrument vi inte riktigt inte är 100% med vad de kommer göra för oss. Speciellt inte i tider när så många faktorer utom vår kontroll spelar in. Världen består ännu inte av bara ettor och nollor och det är väl tur det. Goda nyheter är att staten sitter på överskott.

Sedan jag kom till Sverige har jag skrivit en hel del inlägg om den så tydligt stundande lågkonjuktur. Länk här! Nu är den här så håll i hatten!

Och sanna mina ord - detta är bara början!

Jävla etiketter nu för tiden!

Det har retat mig länge men jag har inte ids skriva om det. Det var IKEA som började. Antagligen för att underlätta i logistiken sedan har de andra följt efter.

Det är de här jävla etiketterna de sätter på textilierna jag menar på. Inte nog med att de är stora som en dagstidning de verkar gjorda i okrossbart papper dessutom. De får plaggen att puta ut och låter som en kaffebryggare när man rör sig.

Jag bäddade just om.

Hur troligt är det att jag vill ha en tidning i varje örngott. Jag kommer vakna vid varje huvudvridning!? Nä - fram med saxen och klippa. Gäller kläder med för den delen. Hur skönt är det med en kartong hängandes i svanken?

Hur bra är det här påfundet egentligen? Ofta försvinner ju tvättinstruktionerna för det är ju knappast som så att man nitar fast dem på kvittona och pärmar dem eller hur.

Nä, här får de fasen tänka om!

FRA, DNA register, Videkameror och annan övervakning

Jag skall erkänna att jag inte följt den senaste debatten i detalj, den om FRA, men känner ändå inte riktigt vad problemet är? Just nu är det magkänsla men detta skall väl vara framför allt de hederliga medborgarna till nytta?

På Internet försöker man med riktad marknadsföring, sk behavioral targeting, vilket i kort betyder att genom att samköra olika register får man reda på allt om dig. Ganska mycket information samlas upp via sk. cookies. Vilka webbsidor du läser, hobbyns, hur mycket tid du spenderar på nätet, familjesituation, hur gammal du är, vilket kön, vad du söker efter, mm. Om det inte redan sker via gratismailen är det väl bara en tidsfråga innan man tappar information ur eposten också.

Utvecklingen kan inte stoppas.

Framför allt ser vi resultatet via nätannonseringen. Jag tycker det är bra men många ogillar det. Jag tar hellre emot riktad marknadsföring än skräp. För annonsören blir det billigare att nå mig och för konsumenten blir produkten i slutändan billigare. Kanske slipper vi skräpposten tom?

Tekniken kan ju användas även inom andra områden.

Samma med videoövervakning. Om någon begår brott blir det inte mindre kriminellt om det finns vittne eller inte. Kan man lite på alibi och vittnen? Vore det inte bättre om kan kunde stämma i bäcken i ett tidigt stadium? Om man begår ett brott åker man dit - simple as that!

Aftonbladet idag - Spåra brottslingar via DNA. 15 träffar om dagen i registret - bra eller dåligt?

Det kommer alltid finnas människor som kommer outsmarta systemet så man skall inte oroa sig för att detta kommer stoppa uppfinningsrikheten.

Nu är ju jag som en öppen bok i och med bloggen så att jag står där jag står i den här frågan kommer nog inte som en överraskning.

Storebror kommer veta allt i framtiden. Bra eller dåligt?

Frågan borde inte vara vad vi samlar in utan hur information skall få användas, av vem och när. Idag får myndigheterna inte ens sammköra sina register hur som helst. Bidragsfusket är utbrett.

Domedagen är här - håll i hatten!

Skrev redan för ett par månader sedan att NU är det kört.

Inget hände. Jag skriver det igen. Det är säkert, vi går in i en lågkonjunktur, jag lovar, på heders liksom - och det värsta har inte kommit. Sanna mina ord.

Någon annan som noterat lågprisjättarnas försök att sälja ut lagret? Rea - hämta nu och betala efter nyår, räntefritt! Det är inte bara en kedja. Ringar på vattnet?

En stor fastighetsmäklare kommenterade senaste kvartalets mörka siffror som - vi är uppriktigt chockade och helt tagna på sängen, detta kunde vi aldrig förutse????

Nu undrar jag - Är det jag som är smart, gamarna som är dumma, någon som ljuger, eller kom det verkligen som en överraskning?

Pessimist ja visst men visst kan det komma tillfällen även med en lågkonjunktur men det här är nog inte året man skall ta hem en container med roliga saker från Kina. Jag har en känsla av att detta blir den värsta nedgången i modern tid.

Välkommen till loppmarknad 2009 - allt, för alla, av alla, överallt.

Amen.

Dumma jävla föräldrar!

Sitter och slökollar på ett program från USA om föräldrar driver på sina barn i olika tävlingsformer. Asduktiga ungar som inte skulle varit så bra utan sina föräldrars inverkan - men faan, det får mig att vilja spy.

Jag vill bara skrika - SKAFFA ER ETT LIV FÖR I HELVETE!

Sveriges Nationaldag - något att fira

Den 6 juni har kallats Gustav Vasas dag, Svenska flaggans dag och är nu Sveriges nationaldag. Någon gång under 1800-talet togs den 6 juni fram som en nationell minnesdag. Dagen firades till minne av den 6 juni 1523, då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung och Kalmarunionen därför slutgiltigt upphörde och Sverige på nytt blev en självständig stat.

Det är egentligen inte innan den vart helgdag som den firats.

Själv tycker jag det är helt fantastiskt att dagen så snabbt blivit så stor. Det är egentligen jättekonstigt att vi aldrig riktigt har firat den. Det kommer blir rörande att se alla nya svenskar (invandrare) vifta med svenska flaggor - för det tror jag att jag kommer få se. Svenskarna behöver se det - och invandrarna behöver få visa det, att de är stolta svenskar de med. Visst är det som så att det måste byggas en bro mellan dessa grupper. Vi är inte så olika som vi tror.

Invandrarnas attityd i Sverige påminner mycket om Svenskarnas i Thailand. Man lever sitt eget liv i ett annat land och integrerar inte mer än nödvändigt. Är det någon annan som noterat att man inte tar vardagskritik från en utlänning lika allvarligt - lätt att sopa av banan liksom. Jag tror inte för en sekund att invandrarna i Sverige känner sig underlägsna svenskarna - snarare överlägsna. Precis som svenskarna känner sig när de är utomlands.

På något vis går Svenskarna som bor i Sverige runt i någon slags dimma - oroar sig mer för andra grupperingar (jobb, grannar, bekanta) än den mellan dem och invandrarna - ungefär som om att de inte ser problemet. Invandrarna ser i sin tur ofta ner på Svenskarna - ofta så pass att det räcker med en förolämpning i form av elak blick eller en syrlig kommentar för att det skall tända. Man tar inte skit från skit så att säga. Någon som mött ett invadrarlag i någon sport?

Jag hoppas innerligen att vi alla blir bättre på att leva tillsammans och jag tror Nationaldags firandet kan bidra till detta.

Länge leve Sverige!

Sollentuna centrum får en ansiktslyftNING

Men hur tänkte de när de planerade golvet?
Var tredje rad med plattor är ju hal som is - det kan ju inte ha varit meningen?

Miljötänk - visst är det framtiden?

I alla fall tycker jag det.

Jag tycker att man har en helt annan syn på detta nu för tiden. Gå tillbaks 20 år och du vart ofta klassad som rödstrumpa, kommunist, eller bohem när du valde den miljövänliga linjen. Nu är du smart.

Nu har tom kapitalismen fattat galoppen - så nu vet vi med säkerhet att framtiden är grön.

Grönt är numer pengar.

Pengar luktar inte.

Just pga detta faktum tror jag på en revolution i området inom en snart framtid. Man är dessutom ganska långtänkt. Ta bara alternativa bränslen som ett exempel. Bara för att utsläppen är låga är det nödvändigtvis inte ett miljövänligt alternativ.

Man går alltså ända tillbaks till framtagningsprocessen för att jämföra alternativen. Men - När skall man satsa mer på återvinning tro?

Jösses vad det konsumeras, och förbrukas, i väst. Jag menar - går en gummistövel sönder slängs den, inte lagas. Tänk om man släppte in en Thailändsk sopsorterare på en svensk soptipp - han skulle ju tro att han var i himlen. Borde man inte kunna exportera användbart skräp? Borde inte det gynna alla?

I låglöneländerna skulle jag tro att mycket av det vi slänger skulle kunna användas 10 år till - borde inte detta också bidra till minskad produktion och mindre utsläpp? Kanske en del prylar tom skulle kunna exporteras tillbaks till väst renoverat eller som återvunnen råvara?

Tyvärr kan vi inte förvänta oss att få något stöd för att minska produktionen, inte än på länge. Vi får nog vänta tills jordens befolkning fördubblat sig innan hotet blir tillräckligt stort för denna drastiska åtgärd.

Nu till frågan, hur profiterar man enklast på den gröna framtiden, vad skall man satsa på

Kanske jag börjar bli gammalmodig men det finns trender jag hoppas slippa se mina barn falla för

Stringjeansen är en av dem. Tydligen har det redan börjat trampa på i Syd-Amerika och väntas slå i Storbrittanien ganska snart. Gansks så säkert når de även Skandinavien och Sverige. Jag läste om det i Aftonbladet idag - Stringjeansen, nu är de här!

Personligen tycker jag det är värre än toppless på stranden. Det uppmuntrar till fantasier - samtidigt undrar kvinnor varför män ser dem som sexobjekt. Någon?

Tiden i Thailand har kanske gjort mig lite pryd. Nakenheten hålls inför lyckta dörrar där. Det känns mer rätt men som sagt var, smaken är ju som baken - delad.

Ledsen att säga det men klär man sig som en prostituerad då får man räkna med att bli behandlad som en. I detta fall är min definition av att klä sig som en prostituerad att man klär sig på ett så pass utmanande sätt att vi män inte kan tänka klart vid själva åsynen. Hur gärna man än vill skall man inte glömma bort att vi är djur i grunden. Det är först sista kvarten av mänskligheten vi försökt sluta tänka med reptilhjärnan. Resultatet därefter.

Jag tillhör inte dem som tappar förståndet helt av naken hud men gudarna skall veta att de som gör det finns där ute. Ingen risk att jag tänker utsätta mina döttrar för det.

Medskyldig skulle jag bli.

Och inte faan blir jag frisk, vad är det som händer?

Klart man går och väntar och känner efter om Omega-3 kuren skall börja kicka in. Erkände jag inte det skulle jag fara med osanning. Tror benhårt på detta så det blir nog dubbel effekt, innehållet i tabletten plus placeboeffekten.

Jag vart sjuk ett par dagar innan jag startade kuren och är fortfarande sjuk. Nästan 10 dagar nu. Svårt att känna något positivt alls. Däremot har en av hudförändingarna jag hade i ansiktet börjat suddas ut - det skall bli intressant att se om det består. Det var ju en av egenskaperna av Omega-3.

Inte första gången jag är sjuk mer än ett par dagar sedan hemflytten. Jag skulle tro att jag under dessa 10 månader Sverige varit sjuk mer än vad jag var under de 11 åren i Bangkok. En annan kompis som är på väg mot Sverige kommenterade på just detta för ett par veckor sedan:
– jösses vad folk är sjuka i Sverige!?

Det kanske ligger något i det, kanske vi är sjukare i Sverige. Vad skulle det i så fall bero på tro?

Ofullständig kost skulle jag tro. Medicin ordineras ofta istället för motion och kostråd. Konstgjord andning i mina ögon.

Konspiratorisk lagd som jag är tror jag förstås på högre makter. Storindustrin har pengar att tjäna på sjuka människor. Jösses vad med skattemedel och andra redan skattade pengar som går rakt tillbaks till läkemedelsindustrin, eller dem som äger dem.

Det bästa med hälsoutvecklingen vi ser idag är att den nästan får noll mothugg från läkemedelsindustrin. Det känns som om den äntligen blivit försedd med munkavel.

Kanske vi kan bli friskare och lyckligare på egen hand, jag tror det...

Alkoholist javisst!

Jag har länge tänkt skriva om alkohol och alkoholism men aldrig lyckats få ut något vettigt. I morse läste jag en artikel på Aftonbladet skriven av Marcus Birro som jag vill dela med mig av. Kanske jag slutligen kommer igång med något eget - nu när jag brutit isen?

Alkoholism är en demokratisk sjukdom. Den tar ingen hänsyn till klass, kön, ålder eller yrke. Den är som kärleken: blind.

Den skär rakt igenom allt. Däremot kan den döljas bättre eller sämre beroende på var den slår till. Det är en bergfast fördom att ett fyllo får skylla sig själv. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Alla har sin egen personliga botten. Alkisen på parkbänken är egentligen en riktig överlevare. De flesta dör långt innan de hamnar på någon parkbänk.

Alkoholism är ett sådant fult ord, varför kunde det inte heta något som - glad i glaset, eller nåt? Skulle det då inte bli lättare att acceptera att man kanske dricker lite för mycket och/eller lite för ofta. En bra utgångspunkt för förändring liksom.

Dåliga ursäkter för att få dricka alkohol finns många:

- Men gud, man kan inte äta god mat utan ett gott vin!

- Min barndomskamrats polare är i stan, jag bara måste visa dem stan!

- Fick en utskällning av chefen, måste kyla ner mig.

- Fancy bar har nyöppning.

- Lisas syster fyller år.

- Vi lämnade offert idag, måste firas.

- Jag har ju semester.

bla. bla. bla.

Det det handlar om är ju att tarmen suger efter alkoholen.

Fredag och Lördag och helst måttligt - thats it. Det borde kunna räcka tycker man. Sunt leverne och ett föredöme för våra ungdomar.

Lev som man lär liksom. Yippie!!

Fixar man inte detta har man problem och bör fundera på att söka annan hjälp än den från flaskan. Detta skall inte och får inte vara fult att erkänna en överkonsumtion, och det är vad Marcus artikel handlar om.

Vad tycker du själv?

Statens hälsoinstitut presenterar intressant och oroväckande statistik, länk här!
Wiki är alltid intressant: Alkoholism

Lekpalatset, varför skall det vara så svårt?

Nyligen skrev jag om vår dåliga erfarenhet hos Lekpalatset (Länk här). Detta var inte vårt första besök där, utan vårt tredje. Tidigare har jag inte haft något att anmärka på och detta sista besök ställdes förstås mot de 2 första besöken på samma plats. Det ställdes också mot besök på liknande ställen i Thailand. Jag kunde inte låta bli att göra den jämförelsen eftersom den låg närmst. Det var verkligen u-lands kvalitet på vårt sista besök hos dem.

Varför skriver jag om detta igen kanske du undrar?

Det är inte värre än att människorna bakom just Lekpalatset har börjat kommentera här på min blogg. Hade det inte varit för att de vägrat erkänna brister hade allt varit bra med det. Jag kanske rentutav hade skrivit något vänligt om dem – om de nu hade visat sig vara intresserade av att ta åt sig min kritik. Men nej då. Det är idel motattacker. Jag återgav inte händelsen ordagrant, det var barnens fel, det var föräldrarnas fel, och bilderna visade inte på allt jag påstod menade de. I slutändan skulle Lekpalatset bli en bra plats bara jag lät bli att besöka den!?

Hrmm, varför flyttade jag en gång bort från Sverige?

Tur att jag hade kameran med mig annars hade väl allt detta inte ens ägt rum!?

Som svar på tal skall jag nu visa er en rad bilder. Det skall bli mycket intressant att sedan läsa Lekpalatsets säkert mycket konstruktiva dementeringar.

Denna först bilder var typisk för utrustningen denna dag. (Klicka på bilderna för förstoringar!)


Det verkade som om luften gått ur det mesta. Det röda är en bro som skulle gå in i det gröna passaget. I mina ögon var det antingen alla hål i borgen eller en dålig kompressor som fick borgen att kollapsa. I Lekpalatsets ögon var det föräldrarnas fel - de som lät sina barn leka på egen hand.

Sedan har vi det här numer berömda tornet. Det som barnen på egen kraft välte och föräldrarna inte stoppade. Jag ser då ingen unge ovanpå tornet. Det måste vält av att barnen lutade sig mot innerväggen.



Föresten, ser du foten som sticker ut från tornrummet?



Man kan ju undra hur kul det är att ligga i tornrummet när tornet vält och resten av barnen kommit på att det är lika roligt på tornet som i?



Nu kan jag hålla med om att de med större barn kanske skulle noterat allvaret i deras lek, eller konsekvenserna av den. Dock. Det var mest vi med småbarn som inte kunde slita oss från borgen och fick ställa upp tornet sant kontrollera om det låg någon i tornrummet. All heder till oss - civil courage! :)

Det faller ändå tillbaks på reglerna Lekpalatset själva satt upp. Regler som verkade mer vara för syns skull, för att skydda dem själva. Inte för att efterlevas.



För att summera får man inte klättra på saker som kan falla samman. Idag var det ovanligt många saker som kunde falla samman och eftersom de inte stod i reglerna fick man uppenbarligen klättra på dem.

Bläckfisken fick man dock inte klättra på oavsett. Det behövdes ju inte, den föll ihop på egen hand. Vem har ansvar för detta kan man undra? Föräldrarna eller Lekpalatset?



Nu är jag ganska säker på att det var alla dåliga lagningar som fick borgarna att mer eller mindre kollapsa. För jag såg flera tallriksstora hål bara på den röda bron. Som tur var lyckades jag fånga en av dem på bild (annars hade den väl inte funnits?). Notera även alla små fina färgfulla runda prickar som är egentligen är förtäckta lagningar. Inget fel att laga borgen som barnen säkert har hoppat sönder, men kanske den borde vara färdigtejpad vid det här laget?



Jag gjorde hela detta inlägg för att försvara mig mot anklagelsen av att vara en dålig, ansvarslös samt gnällig förälder. Detta är en öm punkt för mig eftersom jag vet att jag alltid kan bli bättre och att resan verkar lång. Jag hade önskat att lekpalatset skulle delat den uppfattningen.

Nu hoppas jag på 3 saker:

1. Att andra föräldrar är mer uppmärksamma när deras barn leker på lekplatser som de tror är övervakade och säkra.

2. Att Lekpalatset blir så förbannade och ser till att detta aldrig skall upprepas.

3. Och om gud förbjude - om Lekpalatset skiter i detta - då hoppas jag att Järfälla kommun gör något åt det. Nästan man får känslan av att de är delaktiga i verksamheten, eller ser mellan fingrarna.

All bilderna kan förstoras genom att du klickar på dem!

Här är en länk till det inlägg jag skrev som orsakde detta ramaskri.

Lekpalatset i Järfälla - Livsfarlig lekplats

Fler bilder från deras trasiga hoppborgar här!

När vi kom till Lekpalatset var det redan packat med folk. Kul för dem tänkte jag, annars har det ju oftast varit ganska lugnt där. Det slog mig redan innan ungarna hunnit in i hoppborgen att personalen var väldigt ung. Inget fel på det men med företagets inriktning kanske det skulle funnits åtminstone någon "vuxen" där, eller någon som åtminstone kunde ta ansvar som en vuxen. Killen i grillen visste inte ens vad en hamburgare med bröd kostade. Första dagen för honom. Det är alltid första dagen för någon - det är ok. Ganska snart förstod jag att det snarare var billig arbetskraft företaget var ute efter.

Tornet i ena hoppborgen vägrade stå upp. Det föll ihop gång på gång. Det bildades en lucka där barnen försökte uppehålla sig. Andra lekte ovanpå det fallna tornet. Läskigt kändes det som. Jag och en annan förälder försökte gång på gång ställa upp tornet men det föll lika snabbt.

Jag gick bort för att berätta detta för ansvarig. Han var inte riktigt mottaglig för konstruktiv kritik. Jag min dumme fan trodde att de skulle uppskatta kommentaren. Icke sa Nicke!

- Du, tornet där borta rasar hela tiden, sa jag. Det ser lite läskigt ut, kanske något barn kan fastna och skada sig?

- Jag vet, sa han. Jag har sagt till barnen flera gånger att vara försiktiga men de lyssnar inte.

- Det verkar inte hjälpa, sa jag. Borgen verkar trasig. Det är flera stora hål precis där. Jag tror det är därför tornet inte orkar stå upp, för att luften åker ur lika snabbt som den kommer dit.

- Jag har sett det, sa han. Men lapparna vi lagar med lossnar hela tiden. Vad skall jag göra?

- Antingen lagar du hålen, ställer ut en vakt, eller stänger av borgen, sa jag.

- Det kan jag inte göra, sa han.

- Du riskerar barnens hälsa, något måste du göra, sa jag.

Nu började han bli trött förstås. Whatever - var det sista han sa innan jag lämnade honom för att hålla reda på de mina. Killen var uppenbarligen den som var ansvarig. Hans 4 kollegor var i 16 årsåldern. Alla hade fullt upp med att sälja biljetter, laga hamburgare, och plocka av borden.

INGEN höll sig inom lekområdet. Efter en timme sprang en av killarna ut för att fixa tornet, kanske jag inte gnällde i onödan. Tornet rasade lika snabbt även för honom.

Kan inte fatta hur de kan ha så mycket ungar (kanske 100 stycken) och INGEN som vaktar på dem! Klart de inte skall vara barnvakter men man kan tycka att de dels borde ha ett krav på sig, dels borde ha ett egetintresse i att inget händer.

Vad ägarna sysslar med kan man ju undra? Låta en så ung kille, så unga människor, ta ett sådant ansvar!? Det var faan mer kaos där inne en på en Thailändsk lekplats. Att ta en fika medan barnen lekte gick ju bort.

Katastrof Lekpalatset! Katastrof Järfälla kommun!

Just det - Järfälla kommun. De borde trotts allt vara ytterst ansvariga. En bra sak med våra skattepengar är just att de skall hålla ordning och reda på oseriösa lycksökare. Framför allt säkra för våra barn.

Tornet var inte det enda som kollapsade, detta gällde ytterligare 2-3 attraktioner.

Fler bilder från deras trasiga hoppborgar här!

Rädda ett barn - Hjälp mig att sprida budskapet!

Ps. Eftersom det vart så många kommentarer från Lekpalatset vart jag tvungen att skriva ytterligare ett inlägg. Det inlägget hittar du här!
Ps2. Läs kommentarerna här först.

Då var problemen i skolorna löst

Satt och kollade på ett debattprogram om det upptrappade våldet i våra skolor. Det dröjer ju inte så länge innan mina barn är där – i skolorna då förhoppningsvis. Det slog mig att det nog vore en bra ide om man besökta sina barn i deras vardagsmiljö lite oftare än vad man gör. Barnen behöver vuxna förebilder och jag inte så säker på att lärarna varken skall eller kan ta den rollen.

Tyvärr blir det ju lite krystat om man kliver runt på barnens skola bara sådär. Kanske till och med lite pinsamt för barnen. Jag började fundera på hur man får andra vuxna till skolan, utan att det blir för konstlat.

Tanken slog mig - om man öppnade upp skolmatsalen för allmänheten, skulle det inte bli att man käkade lunch med ungarna lite då och då i så fall? Kanske man skulle kunna göra det lite subventionerat bara för sakens skull. Kanske maten skulle bli bättre. Tänk om omgivningen tände på iden de också och tog en lunch på lokala skolan ibland? Skulle det inte bli mer ok med tiden?

När nyhetens behag lagt sig, när det vart som vilken restaurant som helst – ja, bortsätt från att genomsnittsåldern antagligen alltid skulle vara ganska låg – skulle inte detta kunna bli ett nytt grepp nu när vuxna och barn bara glider längre och längre ifrån varandra? Att lära sig respektera varandra.

Åtminstone jag skulle känna mig trygg om jag visste att det fanns andra vuxna som rörde sig på skolorna. Andra vuxna som kanske inte var vardagsblinda.

Sådär ja, då ha jag löst ytterligare ett problem.

Lustigt sammanträffande

När vi gjorde vår mellanskärgårdsluff förrförra veckan hamnade vi ju bland annat på Skeppsholmen. När vi väntade på båten tillbaks till Vaxholm passade vi på att kolla in alla de fina båtarna som ligger där. På anslagstavlan noterade jag en massa lappar med anteckningar. En 4-5 stycken var det och olika datum. Kopierade så antagligen uppklistrade på fler platser än bara denna.

Anledningen till att jag reagerade på detta var att en av mina favoritbloggare, UFO Annie :), brukade få precis denna typen av urlånga kommentarer på sin blogg. Är det nu som så att jag lokaliserat åtminstone ursprungsstaden för dessa märkliga reflektioner över livet. För det var just det var, långa urladdningar över dagliga reflektioner. Den som skriver detta har det något tuffare än jag. Det spinner ganska så mycket snabbare.

De var just så, en lång mening som bara byggde vidare i oändlighet och tycktes ta form just i skrivandes stund. Jag finner detta ganska fascinerande faktiskt. Långa och många meddelanden utspridda vind för våg. Undrar vem det är som skriver dem, och varför?

(klicka på bilden här under så får en ordentlig förstoring)

Så vart rusar ekonomin, eller gör den kanske inte det?

Kan det vara som så att informationssamhället slutligen hunnit ikapp oss. Människan sitter inte direkt i en stuga på landet och bakar snus nu för tiden. Informationen är omedelbar. Tidigare har det ju vart som så, för många vinstvarningar, konkurser, skrämmer ju. Nu när man snabbt kan isolera händelserna kommer ju saken i annat läge.

Visst, finansiella institutioner får panik men de lägger sig inte platt. Samhället är för smart idag.

Trodde inte det skulle hända redan nu men kanske det är som så att toppar och bottnar på dessa konjunktursvängningar börjar planas ut. Informationsteknologin har ju annars bara skyndat på cyklarna fram tills nu. Snabba cyklar är något som jag inte alls gillar. Jag vill ha åtminstone någon realistisk förhoppning om min framtida situation. Kanske därför jag flyttade till Thailand. Kurvan kändes alltid som om den pekade uppåt.

Problemet är väl alla vi vanliga människor som inte fattar något alls.

- Döö, vi e skitabra som de e, detta gäller inte oss. Kolla min lön om du inte tror mig, jävla översittare. Kolla min bil. Kolla min firma. Ser ru hur mycke pengar jag har. Fattar ru? Jag har vart med, fatta det! Jag skall köpa den där friggeboden för 2 miljoner. Om 2 år är den värd 4 och då skall jag garva dig i facet. Fatta.

Det är ju detta som måste bromsas innan det planar ut. Vi måste vakna. Frågan är nog hur mycket vi tar innan vi kastar in handduken och ljuset tänds. Oavsett vad som händer kan vi räkna med att se våra bostäder tappa minst 30% inom 2 år. Kanske vi får kliva tillbaks i lön med, många har fått oskäliga löneökningar. Detta är bara realistiskt i en skyddad verkstad (Sverige). Tro mig för det!

Någon annan än mig som tror att denna lågkonjunktur inte blir samma kris som det brukar bli?

Burma, missförstå mig inte fel nu

Jag är ju en sådan där människa som misstror många biståndsorganisationer. Ofta känns det som det är mer egenintresse än ett genuint intresse för den utsatte. Ofta högavlönade som lägger strategier långt från oroligheterna med hjälp av volontärer med äkta brinnande hjärtan. Folk med pengar vill skänka, folk med nätverk suger åt sig. Till resten av oss, - skänker vi bara pengar för att lätta våra axlar eller för att verkligen hjälpa? Har vi utvärderat mottagaren? Finns det bättre sätt att hjälpa än att skänka pengar? Köper vi oss fria från ansvar, är det det vi gör?

Helt klart är det bättre att ge sig ut på gatorna än att skänka pengar nu när Burma skall ”räddas”. Röda tröjor är nog bra men vore det inte bättre att bränna ner deras ambassad rakt av? Spöa skiten ut ambassadören kanske?

Vad är egentligen avsikten med denna demonstration?

Att få Burma att förstå att vi inte stödjer deras regim är väl huvudorsaken men ärligt talat tror jag de skrattar hela vägen till banken.

Personligen tror jag det huvudsakliga värdet här är att internationella ledare ser att vi bryr oss. Kanske de upptäcker att de kan fiska röster genom att hjälpa andra samtidigt som de hjälper sig själva. Frågan är bara om det är värt det. Minns hur mycket kritik Göra Person fick när han var på besök i Bangkok och öppet kritiserade Thailand vid tiden efter Tsunamin. Inget vidare tyckte high-so svenskarna på plats. Skitbra gjort tyckte jag!

Tänk om fler av världens ledare vågade göra vad Göran Person vågade, prata med hjärtat. Då tror jag världen skulle vara en bättre plats att leva på.

Fredrik Reinfeldt, nu är det din tur!

Till dess kan vi ju skänka en slant till ingen nytta!

Den 11 September 2001, vad gjorde du då?

Jag väntade några dagar med denna. Tänkte det kunde bli lite väl trångt ute i mediarymden om man körde det på rätt datum.

Jag är en människa med dåligt minne men minns denna bättre än igår. Vi satt ett gäng killar från Bangkok Vikings uppe på The Dubliner på Sukumwith Rd. Det var efter fotbollsträningen och vi tog en nattmacka och en törstsläckare.

En helt osann känsla när första planet drog in i WTC. Sen kom det andra, och allt det andra. En Amerikanare hade vi med oss. För honom var det helt OSANT. Han somnade nog inte så gott. Speciellt inte som han var i samma industri som många som satt i husen.

Vart var du?

Moppe är farligt

2 gånger den senaste månaden har jag sett unga människor ligga utslagna på vägbanan jämte sin MC. Inte säker på storleken med det kan vara EU moppar. De formligen forsar fram på dessa. 150.000 stycken skall det visst finnas i landet. När man är 15 är man ju världsmästare på allt och framför allt odödlig. Farlig kombination.

Lite förvånad över att ha sett detta så ofta här i Sverige faktiskt. I Thailand brukade man se det ganska ofta men knappast ett par gånger i månaden. I Thailand gick det också fortare så där var det inte mycket liv kvar i kropparna efter de slagit i backen, här finns det hopp. Den ena killen låg i korsningen ner mot Värtahamnen frö ca 3 veckor sedan, den andra killen låg här där vi bor nu på eftermiddagen, på vägen utanför Vi butiken. Hoppas de klarade sig.

Thailand styrs fortfarande av en militärjunta

Och utan intresse för landet.

Och det är knappast en demokrati, frågan är om de någonsin varit det. Tror du inte på det kan du förklara varför man censurerar media kanaler utan att kontrollera dem?

Inbilla mig nu inte att Kungen tar illa upp när man driver med honom. Han föredrar action för Thailändarna än rövslickeri gentemot honom, och detta har han ju själv sagt vid upprepade tillfällen. Det handlar ju förstås om att höja kungen till skyarna, och kanske andra ledare med för den delen. Detta för att vagga in Thailändarna i någon slags inbillad illusion, för att sedan använda denna illusion för egna medel. Medel som inte nödvändigtvis håller Thailändarnas intressen högst utan snarare för dem som redan har.

Alla slickar rumpan på Gen Prem, det kungliga rådets ständiga ordförande. Mannen med den högsta makten i Thailand (sätt från mitt perspektiv). Det är ju den som håller i marionetten som bestämmer.

Läste precis på Guavas blogg att censuren i Thailand nu gått till att inkludera även bloggar. Verktyget Word Press är det som nu blivit nedsläckt på de flesta av Thailands IP:s. Förstås så ligger Guavas blogg på WP.

Typiskt Thailändskt sätt att angripa ett problem på. Idioter utan kunskap som tar beslut även deras underståtar antagligen tappar hakan av.

- You Tube är farligt, släck ner allt..
- Word Press bloggar är farliga, släck ner alla

Nätverket i Thailand är fortfarande så oerhört mycket viktigare än kunskap och därav inkompetenta ledare.

Vart skall detta sluta?

Ps. Tipsa svensk media om detta scoop!

Tjena på dig du!?

Jag tycker det är lite konstigt att man inte hälsar på alla på jobbet. Man sätter sig ner vid samma lunchbord och man nickar knappt till varandra. Visst, man morsar på de man känner, eller borde känna, men det verkar vara allt.

Företaget är alltså så stort att de inte orkar beblanda sig med varandra i onödan, är det så? Själv tycker jag man kan artighetshälsa eftersom man ändå jobbar under samma flagga. Visst, man kan inte alltid veta om det är en kund eller kollega man möter i hissen, men kan en hälsning göra skada?

Det är lite svenskt det här, även om grannarna i Bangkok inte var så hälsglada de heller. Minns när jag förr bodde i Sverige hur grannarna nästan undvek varandra. Trist.

I min nuvarande trapp är det 50/50 men då har vi också hälften svartskallar i huset :)

Svenskar har gärna få MYCKET goda vänner och några bekanta än massor av halvkompisar, eller? Inget fel på det men annorlunda mot tex. Thailand där jag skulle säga att man har massor halv halvkompisar men få riktiga. Med riktiga kompisar menar jag sådana som står upp för en i vått och torrt, inte bara så länge man har något värt att vara bekant med. Jag tycker vi hade en skön mix av detta i vår exil bekantskapskrets i Bangkok. Mig har det i alla fall gjort gott även om en del av mina gamla vänner kanske tycker att jag blivit lite dryg på gamla dagar…

Blocket eller Tradera?

Det är väll ingen hemlighet att jag spenderat en hel del tid på Blocket på sistone. Det är mycket jag inte fattar inom detta område och en är hur i herrans namn Blocket kan vara större än Tradera? Jag menar, Tradera är ju Ebay i Sverige och använder sig av en maximal och professionell lösning. Massor av billiga hjälpmedel för de som annonserar mycket, men framför allt analyserar de sina besökares beteenden och förbättrar sig över tiden. Man bläddrar igenom deras hemsida som vilken shopping sajt som helst, ordentligt informativ. De vet vad besökaren vill ha. Låt säga att du letar efter en bokhylla vilken information behöver du?

Tradera vet, blocket vet inte.

Blocket publicerar 20 nya annonser om bokhyllor per dag och där i ligger skillnaden. De publicerar priser och varunamn vilket är bra. Vad de borde göra är ju att visa en bild. Jag är nog inte den enda som blir galen av att klicka efter länkar för att komma till bilden av en skitful bokhylla. Men visst, 100 annonser om dagen på en sopig sida är bättre än 5 om dagen på en skitbra sida. Man är ju där för att hitta något. Nej du, Blocket vet inte hur man gör, de lever på gamla meriter och får passa sig tror jag.

Hur i helvete har detta gått till?

Är vi dumma i huvudet eller rent utav lurade?

Ring billigare med Halebop?

Kompisen Erik som är på besök i fosterlandet grävde något djupare än mig när han letade mobiloperatör. Medan jag surfade mest mellan Comviqs egna erbjudanden kollade han in de olika leverantörerna. Ingen dum ide och det betalade sig. Han valde Halebop och efter att ha lustläst deras hemsida tycker jag de verkar klockrena.

Eller vad tycks om detta:
1. Ring till Thailand för 0,89 öre/min (fast och mobilt).
2. Ring gratis till anda Halebop kunder
3. Ring gratis till ALLA andra mobila och fasta nät i Sverige för 49 kr i veckan, eller betala 0,69 öre/min.

När de gäller öppningsavgifter verkar de vara ungefär som de andra operatörerna.

Att byta till Halebop kontantkort och behålla ditt nuvarande mobilnummer är helt gratis och hur enkelt som helst. Första gången du laddar kortet efter flytten får du dessutom 100 kr extra att ringa för. Ditt abonnemang får inte vara operatörlåst förstås.

Har du något bättre? Har du någon annan erfarenhet av Halebop?

COOP Forum, vill de överleva?

Jag vet inte varför jag gillar att klanka ner på COOP Forum men det är något jag inte kan låta bli med. Jag fattar inte hur man har lyckats köra ett företag så mycket i botten, och jag fattar inte vilka deras visioner är? De finns för sjutton över hela landet och hur jäkla svårt skall det vara att alltid ha billiga och bra produkter av det som efterfrågas? Konkurrenterna måste ju skratta sig hela vägen till banken.

I vilket fall ligger COOP Forum bra strategiskt till för oss, och säkert för en massa andra. Det vart ett besök igår och ett par intressanta iakttagelser gjordes: 1. Kassorna går definitivt inte snabbare är Tesco/Lotus i Bangkok, snarare långsammare. 2. De få människorna som jobbar ute i butiken de vet fasen vad de snackar om, verkar ha ett genuint intresse i prylarna de säljer.

Jag vet inte hur ofta det hände att man hade 10 säljare kring sig i Bangkok, varav hälften inte pratade engelska (men de skulle ändå fram till farangen och försöka), och den andra hälften inte visste mer än priset på produkten de sålde. De svenska säljarna har mycket mer kompetens. Kvantitet framför kvalitet gäller som tur var inte överallt.

En liknelse dock: En grupp chefer var på studiebesök. De stod mest i grupp och hängde, pratade med, och beundrade varandra. De försökte hjälpa förbipasserande när de vart tillfrågade. Jag frågade en av dem om en rem och han såg direkt bortkommen ut men kunde ändå inte låta bli att försöka. Jag vart tvungen att fråga om han åtminstone visste vart den ordinarie personalen fanns, och knappt den kunde han svara på. – Ehh, det skall finnas några killar i orange uniformer här någonstans… INTE imponerad.

Känns det igen?

COOP verkar helt klart domineras av svågerpolitik. Ruggdunk framför kompetens. Den iakttagelsen gjorde jag redan för länge sedan, när jag besökte deras huvudkontor i andra ärenden. Trevliga men oerhört centraliserade.

Kanske därför man använder enbart inkörda leverantörer istället för att vara sin egen, för då tjänar ledningen mer pengar? Kanske leverantörerna ÄR COOP s chefer? Leverantörerna styr COOP, medlemmarna betalar.... Kan det vara så?

Det enda intresset verkar vara att hålla sig flytande och att någon annan skall tjäna pengarna (läs leverantörerna).

Regnet kom som en överraskning, igen

När det regnar då stannar Thailand. Ungefär som om det kom som en överraskning!? Återigen noterade jag alla budmoppar som står stilla i regnet. Så fort det börjar dugga så kör de in under en viadukt och tar igen sig lite. Världens bästa ursäkt för att komma sent eller ta sig lite extra rast. Regnkläder vad är det?

Jag minns vår budkille på TVV, som kunde försvinna helt när det regnade. Detta oavsett hur många eller viktiga paket han hade att hämta eller lämna. En gång fann vi honom vid en moppetaxi-stolpe väntandes på kund… i regnkläder.

Visst kan de vara företagsamma om de vill.

Hembiträde version 1.08 uppgraderar ytterligare

I lördags kväll checkade Johns hembiträde nästan ut för gott. Jag vet inte om det var det extrajobb som vår ditflytt gav eller något annat. Hon försvann sent på kvällen för att dagen efter ange en vän i nöd som orsak. Hon skulle komma tillbaks under Måndagen, men det gjorde hon inte. Hon hade tydligen missförstått direktiven, meddelade hon när hon slutligen dök upp.

Inne i hennes rum låg 2 böcker, en om hur man sminkar sig samt en nybörjarbok i engelska....

Nyligen kom hon från en veckas semester i sin hemby i Isaan. I Isaan har hon sin son, familj, släktingar och bekanta. Kan hända att hon där upptäckte att det enda sättet att bygga hus åt sina föräldrar (som de andra mer "framgångsrika" flickorna gjort) var att byta jobb. Jag kan tro det fanns många goda råd nu när hon bor så centralt och bra...

Hon kom tillbaks på Tisdagsmorgonen, men bara för att återigen försvinna på kvällen.

Antingen har hon en Thaipojkvän som hon måste ta hand om, eller så extraknäcker hon på barerna, det är min slutsats.

Om det är på detta vis eller inte kan vi låta vara osagt, men hon blir inte det första hembiträdet som uppgraderar till prosituerad om så skulle vara fallet.

Prostituerad är förstås ett alldeles för hårt ord eftersom det enda hon önskar är att träffa en farang som kan ta hand om henne. Vem som helst skulle jag tro. Glädjer det inte henne kommer det åtminstone glädja hennes föräldrar, vilket troligtsvis är gott nog.

Det brinner på (MBK) Mabukrong i Bangkok

Mabukrong är ett väldigt populärt köpcentra i centrala Bangkok. Inte bara Thailändarna älskar stället utan även turisterna. Det är alltid fullsmockat, över helgerna speciellt. Precis när vi parkerat ända uppe på 5:e våningen kommer en vakt springandes och är alldeles stirrig. Han menar att det brinner på 7:e våningen. Plair blir hispig förstås, men även jag går igång. Kör omedelbart ut igen menar han!

Jo, just det. Om det brinner, och alla rusar till sina bilar i ett i övrigt fullsatt parkeringshus, och skall ut samtidigt - det låter Thailändskt logiskt att då köra 5 våningar ned för att komma ut.

Nä, det låter ju som det absolut dummaste man kan göra.

Eftersom jag kände den skarpa brandlukten (även om jag inte såg rök) tog jag situationen på fullaste allvar. Ut med barnen ur bilen, och tillbaks in med barnvagnen i bilen igen (kändes dumt att lämna den utanför när det antagligen var gott om tid, vagnen ville vi ju ha kvar). Bilen är försäkrad och för det andra ganska lätta att byta bort mot barnen, den fick stanna utan tvekan.

Med Sebastian på armen, flickorna i händerna, följde vi strömmen av människor ner i trapphuset. Vissa var HELT panikslagna och sprang nästan omkull varandra i trapporna. Emily och Josefine släpade inte fötterna efter sig denna gång, det kan jag lova. Oj vad de spang de små töserna.

När vi kommit ned till bottenvåningen går det som väntat segt för bilarna att komma ut, det står nästan stilla. Som väntat skall man nog tillägga. Tror ni jag höll på att slå i backen när jag noterar att vakterna sitter och inte bara samlar in parkeringsbiljetterna, utan tar betalt också!?

Eftersom de sitter kvar i sitt bås och gör detta går det segt, mycket segt.

Att antingen bara vinka förbi bilarna eller springa och samla upp biljetterna (varför man nu måste samla up dem) flera stycken det kan man ju inte göra förstås. Inte utan att ha fått ordern. De kan inte ta denna typ av beslut själva för att om branden släcks tidigt och faran är över, då får de bara skit för det. Som hade varit fallet idag.

Minns Tsunamin. Historien upprepar sig. När skall de lära sig? Varför är man så dåliga på att improvisera?

Nästa gång det brinner på MBK kommer de lösa detta bättre, men tyvärr kommer inte BIG C eller något av de andra stormarknaderna att lära sig av detta. Thailand i ett nötskal. Ett tecken på att Thailändsk logik inte är detsamma som vad vi anser i väst.

Köpcentrat var mer eller mindr utrymt när brandbilarna dök upp. Jag skall tillägga att brandbilarna hade ett helvete att komma fram eftersom alla utfarande bilar spärrade vägarna. Men, tänk att jag slutligen fick se brandbilar i action här i Bangkok, det trodde jag aldrig!

Jag var en av de sista att hämta ut min bil i det stängda köpcentrat, eftersom vi istället tillbringade dagen på Discovery Center mitt emot.

Jag har filmat kaoset, men eftersom YouTube och Thailand ligger i luven på varandra kommer den bara kunna ses från utanför Thailand, förstås.

Thailändsk censur, moral & etik

Guava släppte precis ett inlägg på sin blogg som du bara måste läsa. Det handlar om thailändsk censur, moral & etik, och om hur de trasslar in sig själva när de försöker vara kloka åt andra människor. I kort ett bevis på att man i en skyddad verkstad (thailändska politiker kommer ofta från en skyddad miljö) har en total nolluppfattning av verkligheten. Det senaste är att man vill radera bort thailändska ord som betyder något fult på engelska, eller franska, eller svenska, eller... Det här är ju bara ett i raden av nygamla idiotiska uttalanden, förhoppningsvis kommer detta att diskuteras även över thailändsk media. Sådant här kommer jag inte sakna.

Från Sverige kanske även jag kan tycka att det är charmigt att läsa om...

Du finner artikeln, censur in absurdum här!

Andra bloggar om: thailand, kultur, etik, moral, censur

Tio år för kungaförolämpning

Klippt från SVD:

En schweizisk man har dömts till tio års fängelse för att berusad ha förolämpat Thailands kung genom att vandalisera hans porträtt.

Även om detta var fruktansvärt korkat gjort så står detta straff förstås inte i proportion till brott begånget. Utvisning på livstid hade troligtvis varit fullt tillräckligt, men även det kanske för hårt. Kanske man skulle stenat och våldtagit hans fru, så som man gör i andra utvecklingsländer?

Hur denna handling kan bestraffas i likhet med en människohandel, narkotikasmuggling, mord, mm, det övergår mitt förstånd. Men och andra sidan, det här är TIT (This Is Thailand). Här ler man, glömmer man, och går vidare.

Är Thailand en demokrati? Nej, Thailand är en militärdiktatur styrd av en militärjunta. Man påtvingar vördnad för kungen, sätter honom på en piedestal, och får folk att avguda honom. Man använder honom sedan som ett verktyg för egna medel. Inte ens Thailändarna får ogilla sin kung offentligt.

Den Thailändska kungen är en fantastisk människa och skulle aldrig utmäta detta straff på egen hand. Vad som än sägs om honom råder det i mina ögon inget tvivel om att han är en godhjärtad, men kanske sorgsen människa. Jag tror jag vet varför han är sorgsen.

Kungen säger ofta ”- jag är också en vanlig människa, jag gör också fel”.

Detta är förstås ingen kommentar det kungliga rådet, med General Prem i spetsen, uppskattar speciellt mycket. Eftersom de får jobba hårdare för att lyfta honom mot skyarna.

Detta diskuteras också på Thailandsforumet


Andra bloggar om: demokrati, thailändska kungen, militär juntan, brott, straff

Men stackars oss då!?

Även om mycket är billigare här i Thailand, och vår privatekonomi lär få sig en känga efter hemflytten finns det ändå ett par punkter som är positiva. Det kommer bli lättare att snåla i Sverige, det är jag säker på. Vi spenderar trots allt en del, men massor på i mina ögon helt onödiga saker och alldeles för ofta. Vi borde ha en viss marginal på vår sida här.

Många av våra bekanta har en helt annan ekonomi än oss. Fruarna har ofta underhåll på en bit över 10,000 kr i månaden (ibland det dubbla) och då är de stora inköpen borträknade. De har inneboende hembiträden plus barnflicka och ändå håller flera av mammorna sig fullt sysselsatta över 12 timmar om dagen, och hinner knappt hämta barnen i skolan, utan skickar chauffören.

Hushållsarbetet är ju så påfrestande. Desto fler betjänter desto fler att hålla reda på, samt sätta i sysselsättning, eller ersätta.

Som jämförelse: en BRA Thailändsk lön ligger på runt 4,000 kr. Med BRA menar jag då så mycket man knappt kan hoppas på att tjäna efter avslutad universitetsutbildning, och efter massor av yrkesverksamma år. Det finns som vi märker flera olika vägar att gå.

Vad gör de?

Fikar på Starbucks, glider på Paragon, shoppar i märkesbutiker. Jargongen är densamma, internationell. Faktum är att dessa Thailändska hemmafruar påminner ganska mycket om övriga internationella husfruar (ja, det är nästan uteslutande fruar), må de vara Japaner, Kineser, Amerikaner eller Svenskar.

Jag upplever många som oerhört fokuserade på deras barns vara och inte vara, även om de inte tillbringar all ledig tid med dem. Ungefär som om man ser det som en heltidssyssla att barnen måste ha ”smarta” leksaker, gå på bästa skolan, ha det mest pedagogiska utbildningsmaterialet, märkeskläder, och på annat sätt diskutera barnens utveckling med de andra mammorna (antagligen pratar de om papporna också, och de mammorna som inte finns i rummet, precis som på vilken syjunta i världen som helst, men jag hoppar över detta kapitel nu). Detta betyder nu inte att man leker mer med sina barn, är en bättre mamma, utan bara att mer av ens liv cirkulerar kring dem.

Och… av någon underlig anledning är det nästan att betrakta som fult att vara fattig i Thailand även om 80% av befolkningen skulle kunna räknas in här.

Ingen vill förstås pekas ut som en fattig stackare… och det säkerställs genom överspendering.

Med det vet du nu varför man hellre springer med pengarna runt halsen, spenderar dem på vänner på krogen, än sätter in dem på banken.

Det är viktigt att få vara Phi (storasystern, den framgångsrike) lite då och då.

Jag förstår inte varför det är så viktigt att vara viktig här i Thailand. Respekt är i mina ögon något man förtjänar, och inte köper sig till. Man blir inte en bättre människa bara för att man har mer pengar på banken, det är inte heller säkert man blir lyckligare.

De flesta av mina vänner inser att den dagen man flyttar hem kommer saker att te sig annorlunda, och skillnader jämna ut sig. Alla inser inte detta, eller vill inte se det, tyvärr.

Tro nu inte att jag ser oss som bättre människor, eller att vi inte vill ha mera pengar vi också, men se mitt dilemma!?

Min fru behöver verkligen lära sig att hålla i slantarna, och Sverige kommer göra henne gott på denna punkt, eftersom hon blir tvungen. I Sverige behöver hon inte köpa nya kläder, glass och godis till barnen var dag för att betraktas som en bra mamma, snarare tvärt om.

Varför är det synd om oss?

Kanske det blir synd om oss, men det är inte vad jag skriver om nu…

Andra bloggar om: privatekonomi, hemmafru, lyxhustru, hushållsarbete, thailand

Svenskar och Thailändare

Det var en bekant som nämnde det för några veckor sedan, och det var definitivt inte något han fick från det blå precis just då. Han hade tänkt på saken tidigare det rådde det inget tvivel om.

I vilket fall, vi diskuterade Svenskar och Thailändare, likheter och olikheter.

Han menade att det var större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan svenskar och thailändare. Hmm.

... Jag köper nog det argumentet!

Här i Thailand lever jag ett liv som i en twilight zone. Träffar sällan på turister utan umgås främst med andra som bor och jobbar i Bangkok sedan länge. Tydligt är att vi glömt bort hur ni tycker och tänker där hemma och gärna soppar undan konstiga beteenden här i Thailand, som just lokal konstigheter. Detta är ju inte alltid sant.

Speciellt kvinnor har svårt att köpa mina argument. Samtidigt är deras motargument många gånger så förvirrande att man mot slutet knappt vet vad som är fram eller bak. Att diskussionen vid det laget också handlar om något helt annat, är en annan femma.

Som sagt var, tillsvidare köper jag nog ovan argument.

Kanske mitt liv i Sverige kan bli intressant att läs om om ändå :)

Vad tycker du?

Andra bloggar om: thailändare, svenskar, beteende, kvinnor, män

Thailändska tonåringar i Sverige

Blogg kollegan Svenne Farang släppte via sin blogg in oss i sin familjs innersta. Hans Thailändska styvdotter har stora problem med att smälta in i Sverige. Hon skolkade tills att hon fick praktikplats och när hon nu inte längre ens går till praktikplatsen, sträcker Svenne ut en hand efter hjälp.

Jag har hört liknade historier från andra oberoende källor och tror att detta är något Thailändsk mer än ett invandrarproblem. De verkar längta hem till Thailand ganska snart. Pressen i Sverige är nog inte vad de hade räknat med är min gissning. När du gör fel får du det ganska snart intryckt i ansiktet. Så fungerar det ju inte i Thailand direkt, där det daltas in i oändlighet snarare. Kulturkrocken är ett faktum.

Detta är ett bra tillfälle att göra något av en tanke jag haft en tid, att öppna upp ThailandsForumet mot alla er som lever med, eller själva är, Thailändare. Denna nya forum del kallar vi tills vidare ”I Sverige med Thailändare” och här diskuterar vi allt som rör den Thai/Svenska situationen i Sverige. Detta kan vara arbete, byråkrati, uppehållstillstånd, familjär angelägenheter, eller vad som kan kännas relaterat.

Svenne ställde frågan på thailandsforum och förslagen börjar dugga in, läs: Thailändska tonåringar i Sverige. Alla kommentarer är varmt välkomna!

Klicka här för att komma till Svenne Farangs mycket välskrivna blogg om livet i Sverige, och längtan till Thailand.

De skall tilläggas att numer är dotterns bekantskapskrets enbart andra Thailändska ungdomar.

Andra bloggar om: ungdomar, invandrare, integration, thailändare, skolk

Svennis till landslaget!?

Detta var en trevlig överraskning att mötas av så här på morgonkvisten. Visserligen bara lösa rykten men ändå!

Lagerbäck skulle kunna behövas bättre hos det Thailändska landslaget, ett gäng sanslöst skickliga tekniker, men helt utan känsla för kollektivet. Jag vet inte hur många gånger vi, Bangkok Vikings, mött unga skickliga Thailändska lag som sprungit åttor runt oss, haft 85%: igt bollinnehav, men vi ändå besegrat med 2-1. Sjukt men sant.

Mentaliteten bland våra idrottsmän går ju mer och mer åt individualism, och men den typisk svenska Lagerbäck är det väll kanske inte så konstigt att det blir lite slitningar i fotbollslandslaget. Jag är förstås av den uppfattningen att den första som skall gå är Lagrell eftersom det är i toppen vi städar när organisationen är smutsig. Inte för att han gjort ett dåligt jobb utan för att han varit med så länge att han helt enkelt inte behöver lyssna på andra för att driva igenom sina idéer längre. Man måste försöka hålla en mellanväg.

Kan Svennis lyckas bättre än Lagerbäck eller Tommy x 2?

Det blir nog svårt men om någon skulle göra det är det väll Svennis. Han är inte bara en taktiker utan en människokännare. Han har förstått att det inte bara är taktik utan även att bäst när det gäller är en viktig faktor. Han får helt enkelt ut mer av sina spelare än många andra elittränare. Chippen och Zlatan skulle inte ha behövt bli arga på honom för att bli bättre.

Zlatan har tappat min respekt för alltid även om jag tycker att han skall vara med när han är i form. Bevisligen spelar han bara för sig själv, men oj vad bra han är när han är bra.

Jag undrar också om det är proportionerligt med psykopater bland elittränarna? Jag ställer mig ofta frågande till hur mycket det egna laget tillåts göra innan de tycks ha gått över gränsen, och hur lite det andra tycks få göra. Är tränarna objektiva och konsekventa eller är mentaliteten mer - om man misslyckas har de andra fuskat. Jag kan se att denna mentalitet driver allt framåt, på gott och ont, även om de inte når den absoluta toppen.

Det är för mig en gåta hur skrikiga tränare kan uppfattas som bra tränare. Hur lagdelarna skall röra sig på planen under match tränar man på INNAN match. Under matchen styr man skeppet inte spelarna. De måste helt enkelt vara alldeles för rädda för att förlora, för att våga vinna.

Svennis känns som en frisk fläkt.

Andra bloggar om: landslaget, svennis, lagerbäck, zlatan, fotboll, thailand

Udomsuksa och ISO 14001

I morse tog jag mig själv i kragen och frågade tyrannerna i grinden om det var enligt deras ISO standard, att radera upp studenterna för sen ankomst och "dissa" dem för det? Ja, detta var enligt deras nya ISO, sade mannen jag frågade. Deras ”nya” ISO, jag undrar vad det kan betyda? Frågan är om detta verkligen kan ingå i ISO standarden?

Det gör det förstås inte, och vid en närmre titt på ISO: s hemsida visade sig deras 14001 vara ett miljöcertifikat. Vilket jäkla lurendrejeri!

Naturligtvis åker studenterna samtidigt på repressalier för saker man annars ser mellan fingrarna för (smutsiga skor, skjortan utanför, mm,.). I Thailand är det mycket lagar och regler överlag. Egentligen får man inte göra någonting, men är ofta inget man efterföljer. Detta används istället som ett verktyg att centralisera makten, på skolor, på företag, inom politiken mm. Ranking är viktigt här. Stå på rätt sida och ha ett skönt liv, ställ dig på tvären och du får det surt ungefär. All makt till makten..

Jag vill återkomma till dessa vakter, eller administratorer som jag hellre vill kalla dem. De finns i alla länder. Smarta människor med låg empati för andra människor. De har ingen naturlig känsla för vad som är rätt eller fel utan föredrar att följa det skrivna reglementet till punk och pricka. Det är viktigt för dem att veta att de gjort rätt, och att det kan bevisas. Dessa människor skall inte sitta med makten förstås, men tyvärr verkar de dras till den typen av arbeten. Byråkratin får inte bli krångligare än vad den är, och den skall naturligtvis inte gå att gömma sig bakom. Administratorerna är duktiga, nyttiga, och användbara människor, men rätt man på rätt plats går före.

Minns tsunamin, minns skandalerna i samband med valet (Sverige), minns mer…

På vägen ut genom grinden stötte jag på fru Petronell (no2 furstighinnan på skolan) och frågade henne samma sak. Samma dumma svar. Jag undrar om de ens vet att de har en miljöstandard?

Just nu är jag ganska sugen på att skaffa mig lite mer kött på benen och trycka ett informationsblad jag kan dela ut till uppradade studenter. För jäkligt att de skall bli förnedrade på detta vis även fast föräldrarna betalar för att ha dem där. ”Customer is King” – vad hände med det? Först den dag de anammar detta kan de bli spelare på den internationella planen. Man kan inte båda äta kakan och ha den kvar.

Någon som har koll på ISO standarder för utbildnings instutitioner?

Andra bloggar om: utbildning, skola, straff, ISO 14001, byråkrati

Så Carlolina Gylling tar alltså ut sina bröstimplantat..

Ja vad säjer man om det annat än vad i helskota skulle de in där och göra första gången?

Skönhetsidealet får ni ta ansvar för själva. Jag är inte ensam om att föredra ett par äkta små, än ett par stora konstgjorda. Ibland undrar jag verkligen vad ni håller på med där borta i landet i Sverige, när ni tror att roten till er låga självkänsla ligger i era yttre attribut. Jag trodde ni var smarta människor.

Det första jag undrar är varför man skriver om det, och därför glider jag in på sidan. Istället för att skriva om avigsidorna, och riskerna med dåliga implantat, får läsaren gissa att det handlar om låg självkänsla.

Under rubriken ”Carolina Gynning: Brösten ute – Nu säljs de”, i Aftonbladet, gör de stor sak av denna händelse

Nu vill Carolina Gynning vända blad i sitt liv.
I torsdags opererade hon ut sina bröstimplantat – och lät fotografen Elisabeth Ohlson Wallin göra konst av händelsen.

”Ser det som ritual”
Implantaten ska Carolina lägga i en plexiglaskista och begrava symboliskt.
– Jag ser det som en ritual. Jag rengör mitt liv, säger hon till Svenska Dagbladet.

Varför skriver man inte som det var? - När jag var ung ville jag rankas bättre än de andra tjejerna, det var viktigt för mig. Jag nöjde mig inte med att vara tvåa, jag ville vara först. Nu när mitt självförtroende är på topp tänker jag operera ut implantaten. Jag har längre inget att bevisa utan kan vara mig själv. Jag hoppas innerligen att jag inte blir lika ”ute” som Pamela Andersson, och att jag sätter tillbaks dem. Det skulle ju vara ett oerhört bakslag för den självbild jag har idag. Det eftersom det då är bevisat att utan dem kan jag inte vara där jag vill, i rampljuset. Det finns inget viktigare för mig, och har aldrig gjort, än att synas.

Carolina vill bli en förebild för tjejer som känner trycket att förstora brösten för männens skull.
– Samhället har skapat ideal om hur man ska se ut. Är du inte perfekt så är du inte okej, säger hon.

Tyvärr är det som så att samhället sätter hård press på alla, inte bara kvinnor. Jag kan inte tänka mig något annat ingrepp än bröstförstoring (för kvinnor och transvestiter) som kan ge så stort omedelbart resultat, därav ingreppen. Mycket trist.

Det bästa vore ju förstås att gå till roten med problemet. Vi lever ett stressigt liv. Föräldrarna, och andra nära, som skall vara våra förebilder och mentorer hänger oftast inte med i svängarna. Inte förrän det är för sent fattar de att något är snett. Feminismen som skyndat på att bryta upp familjerna får ta på sig en stor del av denna skuld. Istället skulle man förespråkat förändringar som uppmuntrar till att ha ena föräldern hemma. Inkomstskatten skulle givetvis vara baserad på familjens totala inkomst, inte den individuella.

Barnen behöver en mor som finns därför dem, och de behöver en far som ser till så att detta kan hända. Detta borde vara grundstenarna i en familj (jag är säker på att det av naturen ibland skulle bli det omvända, inga konstigheter med det). Varför skall vi under en fjärt i universum sätta naturens lagar ur spel bara för att tillfredställa våra egon?

Sedan ska silikonet auktioneras ut på Ebay och pengarna skänkas till välgörande ändamål.

All eloge till Carolina men nu börjar det lukta skumt. Det skall bli mycket intressant att se vad baktankarna är, om det finns några? Är det inte som så att det ligger i tiden att göra vad hon gör och att hennes rådgivare föreslagit att detta kan ge henne det lyft som hon alltid hoppats på – att ha en seriös image offentligt (själv står hon nog frågande till varför hon inte alltid haft det tror jag). Samtidigt är det nog som så att enbart vinsten går till välgörande ändamål, först skall operationen betalas, managern ha sitt, och finns det något kvar dribblas det mesta nog bort på annat vis. Du når knappast toppen om du inte har den mentaliteten.

Här i Thailand är den ingen skillnad. Skönhetsingreppen slår alla rekord. Bröstimplantat och näsförstoringar måste stå högst på önskelistan. Sedan kommer nog den kinesiska ögonlocken (ja, många Thailändare tycker det asiatiska är vackrare än det västerländska) och läpparna.

Så tjejer världen över, istället för att skylla på männen, varför ställer ni er inte frågan: - Varför är det så himla viktigt för er att vi skall avguda er?

Andra bloggar om: skönhetsingrepp, bröstförstoring, carolina gynning, feminism

Prostitution, ett känsligt ämne!

Man kan kanske undra hur jag lyckats skriva över 200 inlägg under snart 5 månaders tid, UTAN att nosa på prostitutionen.

Tro mig, åtskilliga är de gånger jag satt mig ner, börjat, och raderat. Hur jag än skriver blir det så fel. Det finns ALLTID undantag som bekräftar regeln.

Jag hade den svenska synen på prostitution innan jag flyttade till Thailand. Nu vet jag inte vad jag skall tycka men jag har svårt för att tycka synd om dem som lever liv i lyx och dur finansierat genom prostitution. Oavsett svensk eller Thailändsk.

Om prostitution är kriminellt tycker jag det skulle liknas vid droghandeln, och där är det ju langarna som skapar efterfrågan. Att sälja droger till missbrukare är olagligt. Om man nu ser på sexköpare som sjuka människor (vilket kan diskuteras), missbrukare, vad är skildnaden?

Åtskilliga är de som aldrig skulle köpt sex om det inte fanns till salu, det är en sak som är säker.

I Sverige förbjöds köp av tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning den 1 januari 1999 genom den så kallade sexköpslagen som Ulrica Messing drev fram. Lagen har tagits in i Brottsbalken från och med den 1 april 2005. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader.

Motiveringen finns i utredningen Könshandeln (SOU 1995:15), som dock föreslog kriminalisering både av köp och försäljning. Utredningen inriktade sig huvudsakligen på heterosexuella förbindelser, då homosexuella förbindelser tydligen bedömdes mindre problematiska. Enligt utredningen är de kvinnliga prostituerade ofta missbrukare av narkotika eller alkohol och har i ökande omfattning psykiska störningar, även om Kunskapen om säljarna i könshandeln är i stort begränsad till kvinnorna i den synliga prostitutionen på gatan. De har fått en dålig start i livet, tidigt berövats sin självrespekt och fått en negativ självbild. Männen som är köpare är avvikande när det gäller inställningen till sexualitet och kvinnor, ibland med allvarliga problem när det gäller synen på och förhållningssättet till sexualitet. Prostitutionskontakterna innebär sexuell utlevelse utan relation, närhet eller krav, i motsats till genuina mänskliga kontakter. Troligen skulle många av männen behöva behandling. Prostitutionen är också skadlig för samhällsmoralen: Att män kan köpa tillträde till kvinnors kön för att tillfredsställa sina egna sexuella behov strider mot uppfattningen om alla människors lika värde och strävandena mot full jämställdhet mellan kvinnor och män. Könshandeln förmedlar en oacceptabel människosyn och är ett hinder för individens utveckling. Utredningen genomsyras av tanken att det är myndigheternas uppgift att med lagstiftning och andra åtgärder påverka människornas beteende i riktning mot sunda ideal, eller social ingenjörskonst.

Även förbud mot försäljning av sexuella förbindelser har föreslagits i riksdagen. Motiveringen är att lagen blir verkningslös mot prostitution om endast köp är olagligt, att försäljning av sexuella tjänster innebär aktiv medverkan till brott, och att i den nuvarande situationen kan skatteintäkter härstamma från prostitution, så att myndigheterna tjänar på en olaglig verksamhet.

Motiveringen ovan är tagen från wikipedia om prostitution.

Jag förespråkar inte prostitution utan en mer objektiv syn på den. Alla är inte stackars oskyldiga flickebarn som dras in i det. Min värsta mardröm är att någon av mina barn skulle bli kidnappade och säljas som sexslavar. Detta händer varje dag, att barn rövas bort från sina familjer.

Och så länge detta inträffar i oförminskad skala har jag svårt att ta åt mig den diskussion som sker om prostitution i svensk media.

Skulle mina barn välja att sälja sina kroppar har jag ju misslyckats som förälder. Ett visst ansvar har man ju utanför brottsbalkarna.

Andra bloggar om: prostitution, sexhandel, torskar, hallickar, thailand, människosmuggling

Obol vilken soppa!

Historien upprepar sig tydligen. Det är många som nu tjänar sjukt mycket pengar. Och mycket vill ha mer, det vet vi ju!

Med mycket pengar på fickan dras man in i projekt som är lite större. Man kanske investerar i ljusskygga investmentföretag som lovar att så länge ingen tar ut sina pengar och ekonomin snurrar på kommer avkastningen vara enorm. Man kanske rentav investerar i egna projekt. Fastighetsbranschen är populär.

Här i Thailand ser vi hur fastighetsmarknaden står i full blom. Pengarna strömmar in som de aldrig tidigare gjort. Aktörerna är många men tydligt är att Medelhavsområdet tappar mot Thailand. För oss som bor här är det knappast förvånande. Inte bara flyttar svenskarna som bor där hit, utan även affärsmännen. Vad jag fasar över är alla klippare som kommer till Thailand med mycket pengar och enbart egen vinning i tankarna. De som dras hit likt hajar för ett skrovmål. Man lovar guld och gröna skogar och snackar omkull alla. Man har inga egentliga intressen av att leverera.

När ekonomin sedan vänder kan man inte färdigställa pga. likviditetsbrist; detta efter alldeles för omfattande provisionsutbetalningar och sidoinvesteringar.

Vem drabbas? Affärsmannen?

- Nä, det är du, du som betalar för något du bara sett illustrerade bilder på. Affärsmannen har redan stoppat undan sina sköna slantar. Han är smartare än så.

Tillbaks till detta om Obol. Först och främst finner jag det besynnerligt att de lyckats snacka sönder så många framgångsrika företagare. Det måste vara som så, att för många ”wannabee” affärsmän var Obolkillarna förebilder. De betalar provision för att bli insläppta i viktiga närverk, sedan börjar skrovmålet. Dessa människor tror ju själva på vad de säjer, deras visioner är enorma och det är klart att folk lockas med.

Jag oroar mig för konsekvenserna av detta. Jag tror inte Sverige kan påverka den globala ekonomiska cykeln. Men, det finns många Internationella företag i samma bransch. Om de alla börjar erfara fler och fler uttag, ja då kan karusellen vara igång på allvar. För inte vill de betala tillbaks några pengar inte, det ingick ju inte i deras planer.

Jag tror världen kan behöva några års lågkonjunktur även om det inte är något jag själv önskar. Det är dags att landa.

Finner du detta intressant kanske du kan vara intresserad av att läsa inlägget om fastighetmarknaden i Thailand. Allt jag skriver är förstås utifrån egen synvinkel, och skall som så betraktas.

Andra bloggar om: obol, investeringar, fastighetsmarknaden, ekonomi, thailand

Sanningen om bombdåden!

Jag gav en kommentar om detta på forumet i Tisdags, och tänkte föreviga den här. Låt säga att det mest troliga scenariot utspelar sig: att vi får aldrig reda på vem som låg bakom bombningarna, och att spekulationerna bara fortsätter.

Vem har då mest att vinna på det?

Vem hade mest bråttom att göra något?

Svar: Regeringen och regeringen. Kanske inte den absoluta toppen, men gott den sidan. Skulle TRT spela dem i händerna?

Istället för att tvingas rusta ner kan de nu fortsätta rusta upp (säkerhetskameror, special styrkor, mm..), och med det behålla makt och kontroll. Istället för att bli transparenta kan de fortsätta mörka.

I värsta fall behöver de inte nedrusta. Samtidigt får bort rampljuset från sin ledning som nyligen trampat i smeten. De kan även fördröja det planerade valet, detta med bombningarna och folkets säkerhet som ursäkt. De behöver mycket mer tid, och det kommer de försöka skaffa sig.

Motstådet är starkar än både vi och dem befarat. I detta skede är Thaksin den sista person de vill ha hit. Han kan lyfta motståndet till en annan nivå.

Tyvärr är det alldeles för mycket makt, pengar och prestige på spel, för att någon skulle bry sig om folket av Thailand.

Vad TRT skulle kunna vinna på detta är en gåta!? De tänker nog lite längre än näsan räcker tror jag. Regeringen är dock tillräckligt impulsiv och hierarkisk för att lyssna på en ensam mans råd, och handla blint. Det har de bevisat. Vi såg det med den plötsliga militärkuppen och med det nära på idiotiska försöket att tygla valutaspekulationen, för att nämna några.

Det TRT anhängarna ändå vinner på detta är att de får en bättra position vid förhandlingsborden. Varför? De vet ju vad som hände. Hellre bättre positioner än sanningen.

Nå Khun Prem, hur skall du ta dig ur denna snara?

En intressant analys av tänkbara gärningsmän

Jag läste en intressant analys på The Nation denna morgon. Är du intresserad av vad som händer och varför, samt som mig, gillar konspirationsteorier – ja, då kommer du gilla detta!

Ett rykte som går är att juntan via sitt Council for National Security (CNS) vill reformera polismyndigheten. Det vill säja minska deras inflytande. En god ide om det inte vore från hållet förslaget kommer från.

Milisen i Syd har mestadels haft militärt utvalda mål, det var det inte denna gång, så nu skriver jag av dem för gott.

Kom eftermiddagsbombningarna kanske bara som ett varningsskott från någon som tyckte att midnattsattentaten var att gå för långt? Kan ni tänka er situationen om man inte hade utrymt de olika platserna.

Till analysen i The Nation, klicka här!

Andra bloggar om: analys, politik, terror, diktatur, thailand

Vem ligger bakom bombningarna?

Eftersom det är så många faktorer som spelar in, som man inte vet något om, är det svårt att göra annat än att gissa. Detta är nog min sista gissning, och den bygger på den teorin jag haft sedan militärkuppen. Att det inte behöver vara kungen som orkestrerat militärkuppen - utan snarare en annan person, en som representerar eller är, den ultimata makten. Ni som följt mig vet vem jag menar på.

General Sonthi är tillsatt för att tygla södra, och detta är ett strategiskt val, oavsett vem som ligger bakom hans tillträde. Av den anledningen avskriver jag den tråden, den om miliserna i söder. Jag kan inte se vad de skulle kunna vinna på detta.

Vad som återstår är männen med stora intressen i Thailändsk politik, maktens män, de med pengarna. De vi läser om dagligen i Thailändsk massmedia. Tveklöst finner vi dem på båda sidor av konflikten. Militärjuntan utreder flertalet korruptionsanklagelser mot TRT vänliga, samtidigt har de flyttat in sina egna in i statliga styrelser.

Pengarna börjar rinna åt andra hållet. Hur mycket som rinner och exakt vart är det många grupperingar som försöker styra. Som alltid går dessa grupperingar över gränserna. Thailändarna spelar gärna båda sidorna.

Det ligger nära till hands att tro att stora och viktiga ”loosers” ligger bakom detta. Oron för Thaksins återkomst, sett från militärjuntans sida, är en annan. Man kan skapa en orolig situation för att hålla honom borta. Oavsett vem som ligger bakom känner jag att det inte initieras från den omedelbara toppen, utan något längre ner i pyramiden. En fraktion som agerar i eget intresse.

Andra bloggar om: bangkok, thailand, politik, militärjunta, terror