Även om mycket är billigare här i Thailand, och vår privatekonomi lär få sig en känga efter hemflytten finns det ändå ett par punkter som är positiva. Det kommer bli lättare att snåla i Sverige, det är jag säker på. Vi spenderar trots allt en del, men massor på i mina ögon helt onödiga saker och alldeles för ofta. Vi borde ha en viss marginal på vår sida här.
Många av våra bekanta har en helt annan ekonomi än oss. Fruarna har ofta underhåll på en bit över 10,000 kr i månaden (ibland det dubbla) och då är de stora inköpen borträknade. De har inneboende hembiträden plus barnflicka och ändå håller flera av mammorna sig fullt sysselsatta över 12 timmar om dagen, och hinner knappt hämta barnen i skolan, utan skickar chauffören.
Hushållsarbetet är ju så påfrestande. Desto fler betjänter desto fler att hålla reda på, samt sätta i sysselsättning, eller ersätta.
Som jämförelse: en BRA Thailändsk lön ligger på runt 4,000 kr. Med BRA menar jag då så mycket man knappt kan hoppas på att tjäna efter avslutad universitetsutbildning, och efter massor av yrkesverksamma år. Det finns som vi märker flera olika vägar att gå.
Vad gör de?
Fikar på Starbucks, glider på Paragon, shoppar i märkesbutiker. Jargongen är densamma, internationell. Faktum är att dessa Thailändska hemmafruar påminner ganska mycket om övriga internationella husfruar (ja, det är nästan uteslutande fruar), må de vara Japaner, Kineser, Amerikaner eller Svenskar.
Jag upplever många som oerhört fokuserade på deras barns vara och inte vara, även om de inte tillbringar all ledig tid med dem. Ungefär som om man ser det som en heltidssyssla att barnen måste ha ”smarta” leksaker, gå på bästa skolan, ha det mest pedagogiska utbildningsmaterialet, märkeskläder, och på annat sätt diskutera barnens utveckling med de andra mammorna (antagligen pratar de om papporna också, och de mammorna som inte finns i rummet, precis som på vilken syjunta i världen som helst, men jag hoppar över detta kapitel nu). Detta betyder nu inte att man leker mer med sina barn, är en bättre mamma, utan bara att mer av ens liv cirkulerar kring dem.
Och… av någon underlig anledning är det nästan att betrakta som fult att vara fattig i Thailand även om 80% av befolkningen skulle kunna räknas in här.
Ingen vill förstås pekas ut som en fattig stackare… och det säkerställs genom överspendering.
Med det vet du nu varför man hellre springer med pengarna runt halsen, spenderar dem på vänner på krogen, än sätter in dem på banken.
Det är viktigt att få vara Phi (storasystern, den framgångsrike) lite då och då.
Jag förstår inte varför det är så viktigt att vara viktig här i Thailand. Respekt är i mina ögon något man förtjänar, och inte köper sig till. Man blir inte en bättre människa bara för att man har mer pengar på banken, det är inte heller säkert man blir lyckligare.
De flesta av mina vänner inser att den dagen man flyttar hem kommer saker att te sig annorlunda, och skillnader jämna ut sig. Alla inser inte detta, eller vill inte se det, tyvärr.
Tro nu inte att jag ser oss som bättre människor, eller att vi inte vill ha mera pengar vi också, men se mitt dilemma!?
Min fru behöver verkligen lära sig att hålla i slantarna, och Sverige kommer göra henne gott på denna punkt, eftersom hon blir tvungen. I Sverige behöver hon inte köpa nya kläder, glass och godis till barnen var dag för att betraktas som en bra mamma, snarare tvärt om.
Varför är det synd om oss?
Kanske det blir synd om oss, men det är inte vad jag skriver om nu…
Andra bloggar om:
privatekonomi,
hemmafru,
lyxhustru,
hushållsarbete,
thailandEtiketter: Debatt, Flytten, Niclas