Det vart hela 11 år i Bangkok innan återflytten till Sverige i Maj 2007. Thailand kommer vi tillbaks till. Tills dess kommer jag skriva om livet i Sverige. Allt har sin tid.

torsdag, november 30, 2006

Ahhh, äntligen...

Det var en fröjd att rensa skrivbordet i morse och packa lådor i eftermiddags. När jag gick ut genom entrén var det som om en sten föll från mitt hjärta. Äntligen fri igen. Fri att planera mitt eget liv, mig egen och andras tid. Första månaden skall bli lugn och skön men sen skall det hända saker.

Må det bära må det brista.

Yipii! Nu är man Jack-of-all-Trade igen!

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter:

onsdag, november 29, 2006

Nu satte mr-bråttom allt skägget i brevlådan

Det var samma sträcka som jag berättade om i ett annat inlägg. Trafiken stod nästan stilla och vi var ganska högt upp på gatan. Sikten var inte mer än 150 meter men tokpellen gick ut i mötande körfält ändå. Det tog bara 25 meter innan han stötte på patrull. Det gick så sakta att det var omöjligt för honom att komma in i rätt fil igen. Det såg dock inte ut som om han försökte. Som tur var låg det en infart precis där, så mötande fordon lyckades trixa sig förbi.

Detta upplevs ju inte alls som pinsamt för bilförarna. Frisk vågat hälften vunnet är deras måtto. I Thailand stannar man ju inte och skäller ut folk, så att det borde vara pinsamt, det finns inte. De ser snarare sig själva som smarta, och andra som dumma, än sig själva som de drumlar de är.

Han fortsätter givetvis framåt, fortfarande i mötande körfält.

Efter ytterligare 50 meter får han möte igen, och nu är det mycket trångt. Kö bildas bakom mötande fordon. Det tar en minut innan han kan gå in i rätt körfält igen, och öppna upp den filen han blockerat.

Tutor? Blinkande heljus?

Knappast!

Om någon blinkar eller tutar så är det han som felar, som vill uppmana de andra att lägga sig mot kanten, så han slipper gå in i sitt körfält igen.

Trafiken står stilla. Jag parkerar. Gående ser jag hur han ger sig ut i mötande körfält igen.

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter:

Hur stavar man Diana på Thai?

Diana undrade via sin blogg om jag kunde fråga min fru om hon kunde hjälpa till att stava Diana på Thai, så att det låter som Diana på Svenska när en Thai läser det. Hon får tydligen många olika förslag. Inte förvånad.

I vilket fall har jag postat hennes fråga på mitt Thailandsforum, och hoppas på att någon av mina besökare kan hjälpa till. Tyvärr kan jag inte kommentera på hennes blogg, och stavar inte heller speciellt bra på Thai (läser inget vidare heller).

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter:

tisdag, november 28, 2006

Även om det är trångt, så är det mysigt

Jag låg och tänkte på det i går, att det nästan är så att man borde nypa sig i armen ibland.

Jag gick och lade mig ganska sent och givetvis sov alla barnen redan som små stockar, i vår säng. Efter att ha flyttat på Emily och Josefine kröp jag ner hos Sebastian. Han låg där och snusade med ryggen åt mig. Jag började klia honom lite i nacken, inte direkt för att han tycker det är så mysigt, utan mer för att jag tycker det. Så här har man legat med alla barnen och jag ville bara säja att det är oslagbart. Och jag kommer göra det tills de vägrar.

Oavsett om man går och lägger sig tidigt, eller kommer hem sent, så är det så mysigt att klia lite innan man somnar.

Vad som sedan händer är en annan femma. Karusellen brukar gå igång strax efter midnatt, och hålla på tills tåget kör igenom rummet på morgonkvisten. Just nu är det Sebastian som är boven, båda gånger. När man får den första hälen inkörd i näsan, då vet man att det har börjat. Man vet att man har ungefär 1 timme kvar att sova (skydda sig) när han många timmar senare börjar skrika efter mjölken.

Ja, nu sover vi alla tillsammans igen. Det blev så, och får förbli så en stund. Mysigheten väger över.

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter:

Det var nära ögat, igen!

I morse höll vi nästan på att bli överkörda utanför tjejernas skola. Inte bara vi utan massor av andra människor klarade sig med en hårsmån. Poliskonstapeln som står och vaktar övergångsstället när barnen kommer till skolan, hade tydligt markerat för bilarna att nu var det dags att stanna, för nu skulle vi få gå. Vi hade redan hunnit halvvägs över när en blind (det måste han ju har varit) bilförare kommer från andra hållet. En ny Toyota Fortuner skall tilläggas. Folk hade börjat gå från andra hållet med, och det var inte mycket utrymme för denna bil att trycka sig igenom. Men det gjorde han.

Det gick inte fort, kanske 20 km/hr, men det är just ointresset att stanna som jag reagerar på. Antagligen hade han inte sett polismannens signal. Att folk var på väg över hade han inte missat, det var ju därför han hade sänkt farten. Så mycket för respekten för ett bevakat övergångställe utanför en skola, full med barn och föräldrar, precis innan det är dags för fösta lektionen.

Polismannen blängde knappt på föraren, han orkade inte ödsla energi antagligen. Själv ville jag slå på dörren, men avstod. Blängde på honom det gjorde jag, det kan jag lova.

Tur att ingen vart påkörd, men det är väll bara en tidsfråga. Eller, det händer nog hela tiden, ingen bryr sig ju. Det är bara jag som bryr mig känns det som.

Undrar vad han tänkte när han körde vidare?

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

måndag, november 27, 2006

Nu är det ju snart jul gott folk!

Emily har börjat prata mycket om tomten nu. Hon gillar honom verkligen (om hon bara visste). Hon tycker så synd om mig för att han kom precis efter jag hade gått ut, förra julen ;)

Emily började berätta om allt hon ville ha. Hon vart lite orolig när jag sa att tomten nog inte förstår Thai. Allvarligt orolig. Emily är helt säker på att tomten finns, men visst, hon ser ju att han ser ut som en farang. Hon tänkte lite, och sa, - Pappa, kan inte du översätta till tomten?

Detta är julstämning för mig känner jag, när mina barn tittar på mig med DEN drömmande blicken, och pratar om tomten. Det var inte alls så förra året. Emily är ju 4 nu, och detta extra år gör stor skillnad.

Vi firar julen hemma hos John och Phueng, i vanlig ordning (4:e gången om jag inte räknat fel).

Julen får mej att tänka på lekgruppen som vi försöker starta upp. Mamma är intresserad av att hjälpa till åtminstone första gången, och John kan låna ut sitt gigantiska lekrum (bottenvåningen, med egen ingång och gräsmatta). Nu blir det av! Läs mer om detta på Thailandsforumet.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

söndag, november 26, 2006

Vilken bra helg det vart!

Det vart verkligen en lyckad dag hemma hos John & Phueng i går. Inte nog med att fruarna var glada, barnen lekte bättre än någonsin tillsammans. Jennifer har (med all rätt) haft lite svårt för att låna ut sina favoritleksaker, speciellt senare på dagen när de alla blir trötta. Emily och Josefine pratar ofta om det, att de inte får låna hennes leksaker. Tydligen har John och Jennifer, pratat om det och det verkade ha gett resultat. Tjejerna lekt hur bra som helst. Det var ett enormt lekrum de hade skaffat sig. Här kommer det bli mycket kul i framtiden. Alexander och Sebastian leker mest på olika håll men börjar spana in varandra nyfiket.

Tänk att så lite kan göra så mycket.

John överraskade senare med att sätta igång grillen, på sin nylagda gräsplätt. Han är ruggig på mat, och med ett got vin så det vart det en bra avrundning på dagen.

Trodde du ja!

Efter att ha lämnat hem familjen vände jag in mot stan igen. John och jag mötte upp med Peter på Mojos på Suhkumvit Soi 33 (den berömda pianobarsgatan). Mojos är ett härligt ställe med live musik och utan allt för mycket som stör en trevlig konversation. Vi satt där fram tills en bit efter midnatt. Första gången jag träffade Peter sedan han kom tillbaks till Thailand.

I morse sov jag fram till 11:30, men inte helt utan möda. Eftermiddagen tillbringade vi på Siam Park, en bit ut på Lardparo. De har verkligen ryckt upp sig sedan vi var där bara för ett par månader sedan. Jättemycket nya åkattraktioner även om vi kom för badet. Mersmak. Det skall bli skönt att sova snart.

Aha, bara 5 dagar kvar!

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

fredag, november 24, 2006

Äntligen helg igen!

Det första jag skall göra när jag kommer hem är att koppla in vårt nyinförskaffade bredband. De andra datorerna skall kopplas in på nätverket, vissa via wifi och de andra via kabel. Jag skall bygga nätverk också, ja om jag får routern och bredbandet att fungera vill säja. För detta ändamål har jag köpt en egen Linksys router med inbyggt ADSL modem. ”Top of the line” och självinstallerande om man skall tro manualen. Nu skall det bli bevisat om även en dödlig kan lyckas med något av denna kaliber. ”Piece of cake” har jag hört, men aldrig trott på.

I affären hjälpte de till med att konfigurera routern det så förhoppningsvis eliminerare det ett par av de saker som annars skulle gått snett. Jag undrar hur TOT:s ledningar i huset ser ut? För av vad jag förstått är det ofta problemet för de med struliga signaler.

Sedan när jag är klar skall bli gott att korka upp en butelj gott rött vin för omväxlings skull. Det har varit lite väl mycket Singha öl på sistone.

– Ja, jag har syndat!

På Lördag förmiddag är det balettklass för Emily. Hon verkligen älskar detta och i Februari är det uppvisning igen. Medan Emily dansar tänkte jag att vi andra skulle åka och storhandla på Tesco/Lotus. Eventuellt åker vi sedan över till John och Phueng och badar på eftermiddagen och passar på att titta på deras nya lya. På Söndagen åker vi till vattenparken på Lardprao Rd., Siam Park, det vet vi säkert. Lite sunkigt men barnen älskar det.

Nästa vecka skall bli ytterligare en hälsovecka, någon som vågar hänga med?

Jag måste samla krafter till den stora dagen. Den 1 December då smäller det!

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

torsdag, november 23, 2006

Har du vänt kappan efter vinden?

Kompisen tipsade om en artikel i DI: "Nya regeringen chockhöjer arbetsgivaravgifterna"

Man skall inte svänga kappan efter vinden, tydligen...

Alla nyrika sossar som klev över blocket är lurade. Jag kan inte annat än att småle. Gott åt dem var min första spontana tanke.

Storkapitalet tar alltså tillbaks dessa pengar för att rabattera storföretagen istället. Direkt eller indirekt. Det låter som Thailand där medelklassen skall betala alla skatter.

Nu drabbas ju andra också. Detta lär ju inte blåsa ytterligare liv i den stagnerande ekonomin, snarare tvärtom. Vad är baktanken med detta kan man undra? Har det vänt redan kanske, och de drar åt handbromsen direkt, för att räddas vad som räddas kan?

I och för sig tycker jag att sossarna och moderaterna har drivit ganska liknande politik. Det kan vara bra att de särar på sig lite. Det har ju inte vart skillnader som natt och dag direkt.

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

Hoppsan, vad hände med bloggen?

Jag tröttnade ganska ordentligt på bloggen i morse. Framför allt är det uppgraderingen till beta som retar mig. Massor av saker som fungerade, men inte längre. Jag börjar undra om jag kanske varit inne och ”grottat” för mycket i min ram så jag bytte till en fräsh. I vilket fall, en Beta är en Beta, så det är inte mycket att gnälla över..

Ja, ja, jag skall fixa till den lite mer, men snälla vänta lite. Eller som de säjer här i Thailand:

- Yai Yen Yen (Kyl ner ditt heta hjärta: typ)

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter:

onsdag, november 22, 2006

Lekgrupp för Svenska barn i Bangkok

Jag har startat upp ett forum som framför allt kommer att fokusera på oss som bor i Thailand mer eller mindre permanent. Framför att kommer jag starta egna trådar inom områden som intresserar min närmsta krets. Vad det blir utav det återstår att se!

Just nu är det ganska innehållslöst så har du några frågor som du tror jag kan besvara, ta din chans, för jag kommer besvara allt.

Just nu diskuterar vi när, var, och hur vi skall starta upp en lekgrupp för svenska barn här i Bangkok. Till en början kommer detta handla om max 2 dagar i månaden, över helger.

Svarar du ja på någon av nedan frågor, är vi mycket intresserade av att komma i kontakt med dig.

Har du småbarn med svensk anknytning?

Kan du tänka dig att jobba med detta?

Har du lyft ett liknande projekt tidigare?

Klicka här för att komma till just denna diskussion, under tema Hem & Skola på forumet!

Har du annan expertis om Thailand är du också givetvis välkommen att dela med dig

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

tisdag, november 21, 2006

Vill de inte leva, mopedisterna?

Kan inte låta bli att förundra mig över framförallt motorcyklisterna här i Bangkok.

När jag blinkar för högersväng, och kryper ut mot mittlinjen för att göra min sväng, hur kan de då vara så dumma att köra om mig på yttersidan, i över 80 km/hr?

Det är bara en tidsfråga innan jag klipper min första moppe. Garanterat kommer jag få skulden.

Har de dödsönskan?

Kan någon förklara detta för mig?

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter:

Återbesök på Jatujak Market

Den här gången skulle vi möta upp vår flip-flop tillverkare samt försöka finna ut en leverantör av Thai silkes produkter, framför allt dekorativa produkter (tallriksunderlägg, dukar, mm). Allt vi funnit över Internet har varit alldeles för dyrt. Det var hela familjen som gav sig iväg. Med barnvagn forcerade vi de trånga gångarna, många gånger med våld.

Flip-flop tillverkaren har sin fabrik i Nonthaburi så det passade oss bättre att möta upp honom där, i hans butik i Jatujak, även om det är på helgen och ganska stimmigt. Han hade med sig ett par prov på vad han kan göra, som liknar det vi vill ha. Problemet vi har är förstås den låga kvantiteten, annars står de ju på rad. Samma sak med silkesprodukterna.

Jatujak (Chatuchak) market kallas också weekend market, och ett måste besök nu under vintersäsongen. Oj vad med saker man kan handla där.

Det verkar inte finnas något mellanskikt av leverantörer i Thailand. Antingen har de mycket, eller inget. Även om man erbjuder sig att betala extra för små kvantiteter är de inte intresserade (de som kan sitt jobb). För mycket jobb för alldeles för lite pengar. För det är ju som så, att för chefen så är det lika mycket jobb att tillverka 10 kepsar, som 10,000 (ja nästan i alla fall).

Småknallarna som jobbar ut från altanen är ju något man vill undvika. Det är kvalitet enbart acceptabel för den lokala marknaden, i mina ögon sett.

Man får helt enkelt ljuga och säja att det är testorders och att kunden är en hyperstor spelare i Skandinavien som vill testa nya grepp. Jag gillar inte att ljuga men det är enda chansen att få något att hända. De tror inte på dig ändå, men är för kåta på pengar för att våga nobba dig. Säjer du som det är, tror de på dig, ger dig ett leende, och NO action.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , ,

måndag, november 20, 2006

Bankomaten åt upp mitt kort

Jag kom precis från banken där jag fixat ett nytt ATM kort. Det förra glömde jag kvar i maskinen där jag bor. Jag gjorde ett uttag och blev stående med kvittot, när jag som vanligt tyckte balansen var ganska mycket lägre än vad den skulle vara. Funderare som jag är så försvann jag in i min egen värld en stund. Tillräckligt för att glömma kortet.

Sekvensen för att få pengarna, kvittot, och sedan kortet är fel tycker jag. Lätt att glömma kortet eftersom det är det sista du får, ganska många sekunder efter det andra.

Det tog i alla fall 3 dagar innan jag saknade kortet. Ytterligare 4 timmar att spola tillbaks tejpen till senaste gången jag sett kortet. Som tur var åkte det nog in i maskinen för inget saknas.

Med pass, arbetstillstånd, och bankbok gick det lätt som en plätt att fixa ett nytt kort. Det andra var trasigt så jag hade behövt göra detta ganska länge i vilket fall. Ytterligare en milstolpe avverkad.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter:

Tänk om de kunde hjälpa varandra?

Så lite skulle kunna göra så mycket!

En kvinna försöker komma ut på leden, nu i morse. Det är en liten väg, en fil i var riktning. Det är en del trafik i båda riktningarna men det går ganska sakta. Jag missar henne helt eftersom jag inte ser att hon är på väg ut förrän jag stannat mitt framför hennes utfart (ett garage). Pinsamt förstås. Bakom mig ser jag sedan hur hon glider ut mellan mig och bilen bakom (hon skall i andra riktningen).

I motgående riktning går det något fortare. Nu ser jag hur hennes nos tittar ut i det körfältet. En Jeep närmar sig. Det finns utrymme att komma ut nu eftersom det är en lucka till detta fordon som närmar sig. Parkeringsvakten som försöker hjälpa till håller manande upp handen mot Jeepen.

Jeepen saktar ner något, blinkar med alla ljusen, och tutar. Med detta försöker han förtala att.

Här kommer jag. Jag har sett dig men har du sett mig? Jag tänker inte stanna nämligen.

Jag undrar när dessa människor skall börja samexistera.

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter:

fredag, november 17, 2006

Finns det fotbollsspelare i Phuket?

Säsongsupptakten för Scandinavian Vikings har varit sådär. Kanske den sämsta någonsin faktiskt. 5 spelade matcher och bara 1 poäng.

Yup, bara 1 poäng, av 15 möjliga!

Laget är bättre än på länge så detta är lite besynnerligt. I stället för att harva på övre halvan slåss vi nu om sista positionen.

I vilket fall. Vi spelar en turnering i Phuket den 25-26 November och skulle kunna behöva ytterligare 2-3 spelare. Vi siktar på att vinna den givetvis. Någon som känner någon i Phuket som kan lira boll?

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

Barn & Skola: Jag behöver ditt råd!

Det är det här med det Thailändska skolsystemet, det som inte finns, och det jag skrivit om förr, som gnager igen. Det är framför allt i min döttrars skola som jag regelbundet kommer i kontakt med det, eller inte kommer i kontakt med kanske är en bättre beskrivning.

När vakterna som vanligt stod i grinden och dissade elever för sen ankomst, kände jag att det räckte. Jag var så här nära (2mm) från att be tyrannen att gå och göra något vettigt i stället. För att sedan gå (läs: springa) upp på personalkontoret och fråga varför det skall behöva vara på detta viset.

Jag vet redan deras svar, och jag har redan svar på dem. För att summera deras inställning: kvantitet framför kvalitet, bara för att det är enklast och det enda de förstår. Tyvärr.

Ja, jag vet, Thailand är ett U-land. Men. Bor man i Bangkok glömmer man bort det ibland.

Jag vill försöka göra något bra i denna skola. Hade jag kört mitt vanliga ”race” kunde det kanske gått överstyr och liksom drivit in mig i en återvändsgränd, och det vill jag inte, inte i detta fall. Speciellt inte eftersom jag antagligen hade varit tvungen att göra det på Thai, och det hade blivit lite ”smalt”, (vilket är en underdrift). Här vill jag verkligen gå framåt. Det är ju mina barns skola.

Min tanke nu när jag lugnat ner mig är att jag skall skriva till dem. Ansöka om ett möte med någon i ledningen, för att diskutera deras bestraffningssystem bla. Jag tänkte lite fint påpeka att om jag inte får svar så tar jag upp det på nästa årsmöte istället. I Emilys första termin, när jag skickade frugan som budbärare för att boka ett möte, kom hon tillbaks med budskapet: - vad vill du ändra, de gör vad du vill (och underförstått: bara de slipper prata med dig).

Jag vill inte väcka tigern som sover, men jag vill gör skolan lite bättre. Så lite måste jag nog ruska den. Jag tror jag kan, även om alla säjer att det är omöjligt. Det sa de på ABAC också, och där hade de alltid fel, även om jag tröttnade på att ställa mig på tvären i slutändan.

Jag undrar, finns det någon annan där ute som har kännedom om den thailändska kulturen, som kan ge mig några bra råd, så skulle det uppskattas.

Otroligt att jag inte kan skriva korta paragrafer, jag fattar inte...

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

torsdag, november 16, 2006

Bloggen min, den med eget liv

Min uppgradering är inte alls spännande. Kommentarer visas ibland, ibland inte. Det funkar dåligt överlag. Det är fortfarande en beta så man kan liksom inte klaga.

Jag försökte konvertera till WordPress tidigare men det gick inte. Och nu med Beta är det omöjligt. jag hittade en sajt som kan konvetera från RSS till blogg, och sedan därifrån till WP. Kommentarerna försvinner då tyvärr och jag vet inte om jag är så pigg på det, de hör ju till liksom.

Ha tålamod.

Andra bloggar om: , ,

Etiketter:

tisdag, november 14, 2006

Pat Krapao Gai på Nana Hotell

Även om jag höll dem som god 1:a på Pat Krapao Gai för 6-7 år sedan, är ju Nana Hotell, på Sukhumvit soi 4, känd för annat än deras lunchbord.

Krapao är alltså basilika, och Gai kyckling. Jag brukade be dem lägga på ett kai dao (stekt ägg) eftersom jag tycker det höjer smaken. Denna rätt innehåller av tradition också en hel del chili, och bör så göra. Är man lite känslig av sig bör man nog be om en mjukare variant. Be för böveln inte om en extra stark för att imponera på din omgivning.

Varför skriver jag om denna rätt undrar du kanske, när det finns så mycket annat att skriva om detta beryktade hotell. Nana hotell ligger ju också mitt emot det ökända Nana Plaza, ett 4:a våningars Go-Go bars komplex, samt håller det ökända Angels Disco på sin bottenvåning. Så, något roligare måste det ju finnas att skriva kanske du tycker?

Nä, roligare än så här blir det inte.

Deras Pat Krapao Gai med Kai Dao var det alltså: Det är världsklass på deras variant. I stället för att hacka kycklingen till färs så gör de den som en gryta. Själva grytvarianten gör ju att den ”nästan” blir som en annan rätt. Även om ingredienserna är mer eller mindre densamma. Ledtråd. För er som varit på Filipinerna måste jag säja att den påminner lite om den typen av mat, fyllig och såsig.

I vilket fall. Min kompis och hans flickvän hade den intressanta smaken att bo på just detta hotell när de var på besök förra året. Jag tog med mig hela familjen för att besöka dem. Dagtid förstås. Det vart en lunch tillsammans nere i hotell restauranten.

Och vet du att!

De körde denna Pat KraPao Gai fortfarande, efter så många år! Samma stuk. Helt otroligt. Ett måste om du gillar mat och reser igenom Bangkok.

Dock, man tar inte en småbarnsfamilj till denna plats efter mörkrets inbrott. Om du undrar varför: ladda ner One Night in Bangkok av Björn och Benny, så förstår du. Tro mig, den låten skriver man inte om man inte kan Bangkoks nattliv, inifrån och ut. Den var till och med förbjuden att spela under ett par år, så avslöjande är den.

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter:

Det är pappas dotter det!

När jag kom hem igår låg Josefine och slumrade i soffan. Klockan var 18:00 och hon var trött, hon hade nämligen missat att sova lunch i skolan. Vi hade glömt packa ner hennes gose-trasa. FÖR. Man kan inte vila på lunchen utan den. Så det så.

Klockan 19:30 sov hon fortfarande så vi beslöt att försöka få henne att sova hela natten. Och det gjorde hon ju förstås. Här har hon ju lite att brås på. Hon vaknade som en lite lärka klockan 6:30 och sjöng hela vägen till skolan. Väl där dubbel-konstaterade hon att goan var med. Och det var den.

Själv tillhörde jag länge skaran som utan problem klippte 12 timmars sömn. Bröderna var/är likadana. Jag misstänker att farsan sitter på sömngenen, för mamma kan jag inte minnas någonsin varit en sjusovare.

Priset tar dock kompisen Limbis från tonårstidens Norrviken. Efter den obligatoriska Fredagsfesten ringde man honom på Lördagen för att stämma av gårdagen. Fylla luckorna så att säja.

Vid 17:00 svarade hans mor: - Nej, Pär han sover fortfarande. Jag vill inte väcka honom, han verkar så trött. Ring senare.

Vid 20:00, innan man skulle på igen, provade man igen. Hans mor svarade, förstås: - Nej, oj, Pär är så trött. Kan du inte ringa imorgon igen?

Man brukade slutligen få liv i honom efter Lunch på Söndagen. Detta hände ofta. Limbis, mycket kan man säja om honom, men sova det kunde han.

Andra bloggar om: ,

Etiketter: , ,

måndag, november 13, 2006

Filmsnutt från Soi Dao

Här kommer en presentation i form av filmsnutt från Soi Dao, den närmsta byhålan, från byn där Plairs mamma bor. Det är en ofarlig resa på ca 18 km. Alldeles för dålig väg för att NÅGON skall kunna få upp någon fart. Det farligaste man kan göra på den är antagligen att gå hem på fyllan utan reflexer.



Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

söndag, november 12, 2006

Tillbaks i storstaden

Söndagseftermiddag och tillbaks från helgens äventyr. 3 timmar tog hemresan. Nytt rekord. Denna ”nya” väg klipper som sagt var resan med ca 120 km och spar oss ca 2 timmar. Synd att jag inte provade den tidigare.

Jag glömde telefonen i Bangkok. Trodde inte jag skulle vara så saknad men det var hela 15 missade samtal, jösses, det måste vara rekord det med. Jag började nästan undra vad jag skulle med den till.

Nu skall jag pumpa upp det jag skrev utifrån djungeln. Allt i korrekt tid.

Etiketter:

lördag, november 11, 2006

Ordspråk och sägner

Jag minns att morfar brukade säja att om man går runt och drar in snoret när man är snuvig, så blir det till slut förstoppning och man dör. Det var antagligen ganska irriterande att lyssna på det, och mer en pik på att man skulle gå och snyta sig. Jag vet inte om han sa detta mer än en gång, men jag trodde på det ganska länge. Det fungerade ganska bra och jag tror inte jag tagit för mycket skada av det.

De har sina egna metoder att få som de vill här, de vuxna i Thailand. I morse när ett av barnen satt och knackade på en vägg på verandan, som var i plåt, hörde jag Plair och hennes mamma skoja med barnen.

- Knackar du sådär så väcker du ödlorna till slut. Ödlor äter småbarnshuvuden, det vet du!

Jag tycker det var lite småroligt skojat. Inte så pedagogiskt kanske, men ett bra sätt att få dem att sluta, och kanske dröja med att göra om det. Mer logik för ett barn än att förklara att man tycker det är ett jobbigt ljud. Det tyckte ju inte de.

Tanken slog mig igen. Jösses vad jag börjar förstå mycket av de konversationer som sker runt omkring mig. Även när de sluddrar på fyllan, pratar med dialekt, eller pratar fort, är jag många gånger med. Jag behöver gissa mindre och mindre. Tyvärr så är det spontana ordförrådet dåligt så när jag får en fråga stockar det sig som oftast. Jag tror att jag är i ett jätteläge att ta ett par rejäla kliv framåt. Jag måste få tid till att ta tag i detta. Hemma har vi ju valt bort Thai när jag är inblandad.

Min Thai är inte imponerande efter dessa 10 år.

Någon som har hört några andra roliga ordspråk, eller sägner?

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

Livet på landsbygden

Det är inte bara jag som njuter av lugnet här ute i den Thailändska landsbygden. Barnen formligen älskar varje sekund. Bara sådana saker som att kunna springa in och ut på egen hand. Att gå på äventyr utan mamma och pappa (ibland med annan vuxen, men ofta själv). Men framför allt att mamma och pappa är i full harmoni med sig själva.

Oftast lyser det igenom att vi är stadsmänniskor. Förstås. Jag som sitter och skriver på datorn, och barnen som är livrädda för allt som kryper eller surrar. Det räcker med en liten myra som ilat bort sig för att de ska få panik. De studerar gärna alla former av insekter från pappas trygga famn, och på säkert avstånd. Plair smälter helt klart in bäst av oss alla men det är ju inte så konstigt.

Jag har med mig lite X jobb men bestämde mig precis för att skippa det, och fokusera på att njuta i stället. Det kanske inte blir så mycket jobb om man skulle flytta ut hit? Man kanske blir lat i miljön?

... och harmonisk.

Josefine och Sebastian kom precis upp på skrivbordet (sängen) för att berätta om sina senaste äventyr. Bara leenden. Nu gick de vidare.

Just nu håller vi på att förbereda kusinen Phi:s 5-års kalas. Även om jag tog ett kort avbrott för att skriva om det. Det blåses många ballonger. En sak är säker, hade man många fler barn än vad jag har, skulle nog en elektrisk pump vara en bra investering. Kanske man sedan skulle kunna leverera färdigblåsta ballonger till andra kalas, och bli Thailands partykung nummer 1. Jag skall nog ta och införskaffa en sådan tror jag minsan.

Om en stund skall jag och Plair åka in till byhålan (Soi Dao) för att införskaffa tårta och andra festprylar (cola, godis, kakor, och öl förstås). På de flesta barnkalas jag vart på i Thailand är det ganska bra fart på föräldrarna också. För och –nackdelar med det förstås. De har lagat vägen sedan sist. Jäklar i min gata vad det var mycket hål den sista biten, bara för 2 veckor sedan. Antagligen väntade de tills efter regnsäsongen med att fixa detta.

MAKE SENSE!

Andra bloggar om: , ,

Etiketter: ,

Om att jobba från den Thailändska landsbygden

En tanke som slagit mig flera gånger är att flytta ut på den Thailändska landsbygden. Dra ner på tempot och jobba nästan uteslutande över nätet. Jag har den fördelen med det jag sysslar med, att det kan göras vart ifrån som helst, bara jag har en hyfsad uppkoppling (250 kbps skulle kunna fungera men vara segt). Eftersom jag nu sitter med min dator där ute, i ingenmanslandet, tänkte jag plita ner några minnesanteckningar.

1. Det kan bli svårt att jobba mer än någon timme i sträck om man inte har med sig en adapter för eluttaget. Just nu är jag nere på 67% av batteriet, men då använde jag visserligen datorn en timme i gårkväll, samt lät den stå i sov-mode över natten. Dock, det brukar gå fort härifrån.

2. Det är ganska dammigt överallt i Thailand av någon underlig anledning. Speciellt här ute. Antagligen delvis för det är så torrt men det finns säkert andra orsaker också. I långa loppet kommer det inte fungera om man inte löser detta. Elektroniken kommer damma sönder på nolltid. Ett slutet rum känns som en dålig lösning. Kanske en stark riktad fläkt som blåser över datorn?

3. Jag installerade mig först ute på verandan. Skugga och bris. Kände att detta skulle kunna vara livet på en pinne. Dock. Det var alldeles för ljust, jag såg knappt något alls från skärmen. Nu sitter jag i ett rum längst in i huset, i sängen vi använder när vi är på besök. Fortfarande mysigt men inte en långsiktig lösning det heller. Arbetsställningen suger.

4. Sedan finns det väll både för och –nackdelar med att gå ner i varv. Jag måste ju fortfarande tjäna pengar, så någon måtta får det vara på hur bra jag har råd att må. Helt klart känner jag mig mer harmonisk när jag sitter här ute. Jag undrar om det lyser igenom när jag skriver?

5. Sist men inte minst. Internetuppkopplingen. Den har jag inte, så allt jag skriver under helgen tankas upp först på Söndagen. Men med rätt tid och datum förstås. Utbyggnad av marknätet kan vi nog glömma. 3G är på gång i Thailand men det tar nog ett tag innan det blir användbart här ute. Dessutom använder jag DTAC och deras täckning här är usel. Jag vet inte hur deras EDGE (3G) lösning fungerar i jämförelse med AIS:s TRUE. Någon?

Skulle jag förverkliga mina drömmar blir det nog en smygstart. Behålla en lägenhet i Bangkok, hyra in sig på något litet kontor, och pendla. 3 dagar här, 4 där, osv. Dock, jag måste kunna hitta nätverk någonstans i bygden för att detta skall vara möjligt. Jag MÅSTE kunna kolla e-posten dagligen, åtminstone utan tunga filer.

Samtidigt vill man inte ligga ute på landsvägarna för ofta, speciellt inte på kvällar och nätter. Det vore stor skillnad bara att pendla mellan Bangkok och Pattaya, eller Hua-Hin. Chantaburi också för den delen. Det är de sista 70 km som är värst.

60% kvar av batteriet.

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

fredag, november 10, 2006

Det är lugnt på landet!

Det kan vara ganska tyst här ute. Bortsett från syrsors, grodors, och ödlors sång förstås. Nu missade jag missade säkert något spännande djur. För.

En eldfluga blinkade just förbi.

Svenskt tyst blir det inte ens här ute.

Vi kom oanmälda denna gång. Min fru börjar få smak på det Uddmanska överaskningsmomentet. Ingen hemma och kolsvart. Bara en nattsvart himmel och de efterlängtade stjärnorna. Vi sitter kvar i bilen, släcker ner, bara himlen lyser på oss nu. Väntar.

En lykta cirklar runt kullen ett par kilometer bort. Långsant långsamt närmar den sig. Det är dem.

Överaskningen fullbordad. Motorn i natten dödar tystnaden. De kritvita sjukhusbelysningarna tänds upp. Nu gick bevattnings anläggningen på. Pumpen dunkar sönder det lugn som fanns kvar. Den tecknade favoritfilmen går i stereo i bakgrunden. Nu kommer grannarna inrullande. Klockan är 21:00 och festen har flytatts hit.

Imorgon blir det födelsedagskalas för lilla Phi. Hans 5 årsdag och det är därför vi är här. Han låg i magen när jag träffade på honom första gången. Hans mamma var höggravid. Vad uttråkade de såg ut, Plairs unga bror och hans flickvän. Nu är de separerade. Förstås. En till, Ohm Im, har kommit till världen. Hoppas de ringer i alla fall.

Det är så mörkt och tyst efter mörkret lagt sig. Det är mysigt runt brasan.

Det är Fredagskväll. Fem stycken är de som sitter på ljugarbänken. Svärfar är den äldsta, den yngsta killen kan inte vara mer än 18. Det är väll bara dem kvar i byn kan jag gissa. Man tager vad man haver. Lao Kaowen (risbrännvinet) börjar långsamt puls i deras ådror. De är på gott humör.

Vad annat finns det att göra, än att ta sig en sup? Hur lätt är det att tacka nej? Snart får jag sluta och skriva och göra dem glada, bli full och mindre skrämmande. Allvarlig är ett skrämmande tillstånd i Thailand.

Andra bloggar om: , ,

Etiketter: ,

Det var nära ögat!

Jag vart skrämmande påmind om varför jag sällan är ute och snurrar på landsortsvägarna efter mörkrets inbrott. Det blir mörkt fort, sedan är det djungelns lag som gäller.

Tvåfiliga vägar. Som tur var som oftast med väggren. Mopedister som väljer väggren och färdriktning efter vad som är bekvämast. Folk som går, cyklar, drar kärror. Lång ifrån alla med varken lykta eller reflexer.

Medtrafikanter som envisas med helljus så snart de får chansen. Antagligen bara jag som använder min backspegel. Helljus bakifrån, helljus framifrån. Omkörningar där omöjligt. Både mötande och i samma riktning. Mörkt. Mycket som rör sig runt vägen. Tröttande.

Då händer det. Jag ligger i 80 km/hr ungefär. En nära mötande bilist försämrar min syn. Bilen bakom hjälper inte till. Ett långsamgående fordon dyker upp bara 30 meter framför mig, som tur var till större delen i väggrenen och färdandes i samma riktning. Jag kastar mig ut i mellan körfälten.

Fingertoppskänslan sa att det fanns utrymme, men jag undrar om inte det smartaste hade varit att braka rakt in i baken på han i väggrenen.

Det var en lågbudgettraktor jag hade passerat. En sådan där traktor som bara har framhjul och som man kan spänna fast på vad som helst. Det finns massor i Thailand. Ungefär som en long-tail båt, fast på land. Inga reflexer, i alla fall inga jag kunde se förrän jag passerat. Strålkastare ja, men det gjorde inte mycket nytta för mig, eftersom jag inte såg dem innan jag hade dem i nacken.

Känslan i magsäcken, efter några sekunder, när det var lugnt, kände jag hur adrenalinet pumpade ut i ådrorna. Varm känsla. Benen började skaka.

Det var nära. Jag räddades av en medbilist som såg vad som var på gång att hända. Älskade Thailändska jag-vet-hur-man-kör-bil-i-thailand-bilist, du har just gjort min dag.

Hur många stryker inte med helt i onödan? Skall det verkligen behöva vara så här? Finns det ingen som bryr sig?

30 minuter tidigare hade vi passerat en olycksplats.

Traktorn nedan körde jag om dagen efter. Inte omöjligt att det var samma.



Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , ,

Bloggens status

Det verkar som om bloggers automatiska uppgradering har fungerat hyfsat. Den tog ordentligt med tid. Minst 8 timmar?

Jag ser att det verkar vara något problem med ÅÄÖ i mallen, men det hoppas jag lösa på egen hand. Erik berättade presic att det är problem med att komma åt kommentarerna. Tyvärr kommer det bli svårt för er att hjälpa mig med andra problem innan jag löst detta. Detta får bli prioritet numero ono.

Kontrollpanelen och dess funktioner är lite annorlunda. Jag skall försöka att INTE få spel om saker och ting måste omläras.

Så, i dessa övergångstider, vänligen ha överseende!

Andra bloggar om: , ,

Etiketter:

Matvanor i Thailand

Jag fick en kommentar från Diana som undrade lite över våra (mina) matvanor här i Thailand. Hon har själv växt upp med ris och andra thaisoppor i Sverige. Hon undrar hur en halvsvensk familj gör i Thailand.

I vilket fall så här är det för oss:

Alla som känner mig vet ju att jag och matlagning inte lätt kopplas samman. Inte det att jag inte älskar mat, men jag är så hungrig när jag är hungrig liksom. Varför offra timmar på något som man slukar på 3 röda?

I Sverige lagade Susanne (min plastmamma) fantastiska Söndagsmiddagar för alla som ville, bara för att se min portion försvinna medan hon räckte sig efter saltet. På detta område är jag min fars raka motsats. Pappa blir ALDRIG klar med sin måltid. Det är inte bara jag som är färdig innan han tar första tuggan.

Utan Susannes söndagsmiddagar hade jag antagligen fått sjöbjugg. Min diet var urdålig. Man kan inte äta korv och makaroner till frukost och lunch varje dag. Jag förstår inte att jag orkade träna 6-7 dagar i veckan. På efterhand är det inte speciellt konstigt att jag vart varken starkare eller snabbare. Jag verkligen älskar hennes matlagning, och har alltid gjort. Synd bara att mina ätvanor inte visar det.

I vissa länder så uppskattas det att man är glupsk och sopar rent på bordet. Thailand är ett sådant land. Sverige inte. Kanske ett i-landsproblem?

Annars är Thailand och mat är en skön mix. Matens mecka liksom. Jag har lärt mig att äta på ett helt annat sätt här. Här är det tjat och matsom gäller. Ungefär i den ordningen. Ett par gånger i veckan tar vi oss ut på restaurant i kvarteren där vi bor. Det finns massor av dem. Vi beställer in ett gäng olika rätter och äter allt tillsammans.

För mig blir det lugnare liksom när man äter på detta vis, tillsammans. Det passar mig bättre, och jag äter inte mycket fortare än andra.

Vi har lite standardrätter vi brukar ta in: miniostron, grillad fisk i sötsur sås, kycklingsoppa med kokosmjölk, och skaldjurssoppa. Har vi vänner från Sverige på besök brukar vi beställa in kyckling med nötter i sötsur sås, det älskar de alla. Alla rätter serveras förstås med en stor skål ris som vi har gemensam. Allt detta toppas med obegränsade mänger av Singha öl.

Ofta äter vi hela familjen ute för ca 400 baht (ca 80 kronor och öl ej inkluderad). Lyx, jag vet.

Hemmavid blir det lite annorlunda, men ris äter vi nog varje dag. Barnen brukar få rissoppa till frukost, vilket säkert är 100 ggr nyttigare än kornflakes. Det kan också bli stekt ägg med prinskorv, eller nudelsoppa. För min del blir det oftast havregrynsgröt, eller kornflakes med mussli. Min aptit för annat än kaffe på morgonen, är inte stor tyvärr.

Verkligen tyvärr, för här tror jag många med mig missar, att få i sig ”rätt” bränsle.

På kvällen går vi ofta ner och plockar ihop lite färdiglagat från gatuköken. Riskokaren brukar stå på konstant hemma hos oss. Lika ofta lagar Plair mat själv, både Thai och Svenskt. Hon är riktigt het på 2 svenska rätter: Potatismos, som hon lärt sig av min mor, och smakar exakt som man vill, samt köttfärssåsen som hon lärt sig av Susanne.

Här är en trevlig thailändsk matlänk, kanske du har någon bättre?

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter:

torsdag, november 09, 2006

Blogger uppgraderar

Jag så precis att bloggverktyget jag använder, Blogger (av Google), äntligen har uppgraderats. Det är bara att initiera detta sen skall det gå av sig själv. Tydligen är det en större omställning, så eventuellt tar det ett tag innan jag fått ordning på detta.

Eftersom jag tvivlar lite på applikationsvärlden så gör jag en full backup innan. Jag kör som tur var min blogg på egen server så detta blir en "piece of cake"

Jag har verkligen väntat på detta. Men, jag tvivlar att det kommer funka på första försöket, så... på återseende.

Andra bloggar om: , ,

Etiketter:

Göran Persson och Tsunamin

Jag är en av de få som tycker det var bra att Persson läxade upp Thaksin efter Tsunamin. I mina ögon kan ambassadörerna kan driva sina myspys här-händer-inget-om-du-inte-är-snäll möten själva. Skall det hända lite får man ruska oxå. Vad är viktigare, att rädda 4,000 liv än att inte sabba för svenska företag i Thailand, jag bara undrar?

Andra bloggar om: , , , ,

onsdag, november 08, 2006

Den Thailändska vintern , är den på väg?

Det var lite småkyligt här i Bangkok i morse. Kanske vintern är på intågande?

Jag älskar verkligen den Thailändska vintern, och allt vad den för med sig. Ungefär i denna ordning:

- Öltälten som de smäller upp över hela staden. Ölmärkena tävlar om att vara störst, bäst och vackrast, speciellt utanför World Trade Center (som de renoverar för tillfället). Levande musik, tilltugg, och jättestora öltorn, förhoppningsvis December ut.

- Att kunna sova utan påslagen klimatanläggning. Något speciellt med det naturliga.

- Att röra sig utomhus utan att bli klibbig.

Några saker med detta som får mig att minnas hur bra jag har det här, är:

- När man skall gå in i duschen och det är småkyligt i luften. Jag är så jäkla frusen på morgnarna, och under Thailändska vintern små-påminns jag om det. Plairs mamma lär få koka duschvatten åt mig i helgen. De har inget varmvatten.

- För ca 6 år sedan slogs det köldrekord här i Bangkok. Det gick ner till 12 grader. I norra gick det tydligen ner mot nollsträcket. Kallt visst, men i jämförelse med vad?

- Tjutandet i skallen när det är tyst. I vårt sovrum längst in i lägenheten blir det nu så tyst, så det som stör mest är det egna suset man har i skallen. Det är sällan man påminns om detta brus här i Thailand. Det är ju aldrig tyst, någonstans.

Just nu är det härligt att vara i mina kläder.

Andra bloggar om: , , , , ,

Folk i lådorna

Senast i förrgår frågade Josefine efter Poi (vårt förra hembiträde). Det var när jag gick ut på kvällen som Josefine frågade om jag skulle åka hem till Poi!? Idag dök hon upp som gumman i lådan, Poi alltså. Tyvärr var jag inte hemma när hon kom, så jag fick inte se barnens miner, vilket hade varit helkul förstås.

Tjejerna mötte henne direkt med jättekramar. Sebastian var lite försiktig innan han smälte. Han var ju hennes favorit utan dess like (hon var jättebra med brudarna också). När jag kom hem hade Poi redan varit hos oss i en halvtimme. Sebastian hade mjuknat upp och sprudlade av glädje.

Sedan kom gubben i lådan. Kusinernas pappa. Som vanligt helt oannonserad, även om vi numer visste att han var vid liv. Barnens mor hade klipskt ringt hans nuvarande flickvän och presenterat sig som en jobbförmedlare. Helt plötsligt så visste nuvarande flickvännen var han fanns.

Även om hon inte kan styra detta själv får hon inga stjärnor i taket av mig. På sådant här är jag MYCKET långsint. Hela jävla familjen har ju varit så oroliga så de nästan gått åt.

Han ville se bilder på lilla Ohm Im. Tyvärr låg de på min jobbdator. Nästa gång. Filmer har vi ju också. Han lämnade en tusen bahtare (vilket motsvarar en svensk tusenlapp i värde, och i svårighet att spara) som vi lovade att göra något med. Eventuellt skulle han försöka komma ner till sonens födelsedag denna Lördag. För säkerhetsskull så åker vi ner i vilket fall. Det börjar bli vana. Ringer inte fadern åtminstone, och önskar grattis på födelsedagen, då vet jag inte vad jag gör. Allt mer än det är plus, och det får vi ha överseende med.

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter:

tisdag, november 07, 2006

Jag har kommit på knepet

Hoppas jag...

Det var en ganska vanlig dag idag. Josefin var som vanlig på ok humör både hemma, och i bilen på väg till skolan (ca 300 meter). En tanke slog mig: Konstigt att hon alltid slår om till ledsen först när hon kommer nära klassrummet?

Jag provade att ta henne åt sidan efter vi hade parkerat. Jag pratade med henne om att vi nu skulle gå till skolan. Jag frågade om det var roligt, och berättade att pappa åker till jobbet efteråt. Jag sa att jag blir ledsen när hon grinar och att det inte är roligt att åka lämna henne (kanske dumt). Jag tog också detta med stora tjejen snacket, hon gillar ju att bli stor (nästan alltid). Vi log lite och hon tittade på mig med sin full-i-faan blick. Den kunde betyda 2 saker som jag såg det:

1. Satan i gatan, farsan har läst mig.
2. Aldrig i livet.

Jag hoppas att det inte var en tillfällighet men, Josefine skuttade i förväg, precis som första dagen på omstarten. Rakt in i klassrummet och rakt ner i Khobkaew’s (lärarinnan) knä. Leendes.

- Hej då älskling, nu går pappa och jobbar!

Andra bloggar om: , , , , ,

Tokfan hade parkerat rakt över parkeringsinfarten

Inte för att det strömmar in bilar direkt. Inte heller är det en ”riktig” parkering, snarare en grusplätt som blivit över. I vilket fall använder vi den som parkeringsplats. Gatukökens gäster gör det med. Det är en parkering för oss. Just nu är den halvfull.

Tydligen väntade han på någon, och passade på att gå och köpa lite frukt.

Men det är lugnt, jag kan stå här och blockera vägen resten av dagen, och irritera livet ur mina Bangkokian polare. För en sak är säker, här kommer ingen förbi.

Andra bloggar om: , , ,

måndag, november 06, 2006

Vår skitiga pool är allt annat än vacker

Att det är blött i vattnet kom väl inte som någon överraskning, men vad som gjorde det var att ”de” hade varit smarta. Jag har länge undrat över vår nyrenoverade pool. Mörkturkost kakel? Till råga på allt, även där man sätter sista foten innan man dyker i. Vad har de INTE tänkt med däremot, det har jag många gånger undrat, när jag tittat på kanten och dess halkbana? Färgen har jag slutat tänka på.

Vad säjer de efter att ett par ungar slagit på skallen ordentligt? (eller vad sa de?) Vem skall de skylla på?

Antagligen föräldrarna, som låter barnen bada där det är farligt. Ungdomarna då, eller oss vuxna, vi kan ju också slå på roten. Vems fel är det då?

Vårt förstås. Vi skulle sagt till innan de startade bygget. Nu är det vårt fel alltihopa.

Suck. Thailand i ett nötskal.

Färgen. Nu vet jag varför den är i mörkturkost. De jäkla asen har lurat oss. Man ser inte längre den ljusgröna nyansen när det börjar bli redigt smutsigt, och antagligen livsfarligt att bada. Speciellt ser man det inte på kvällen. Speciellt livsfarligt är detta om man heter Sebastian, är snart 2 år gammal, och dricker 2 liter poolvatten vid varje bad.

Någon sa att man inte behöver oroa sig för att barn inte skall kissa och bajsa i poolen. Något skulle stänga sig automatiskt.

Lögn.

Och det är nog inte bara mina barn som läcker en plupp här och där, av och till. Som tur var har jag sluppit se någon komma flytande. De har alltid stannat i byxan. Så här långt i alla fall. Peppar peppar.

I Lördags när jag badade såg jag alla dessa partiklar som flöt runt. I ljuset, och från nära håll, kunde man se hur smutsigt det var. Från balkongen hemifrån såg det hur rent ut som helst. Glömde säja det till Plair, så det var därför det vart bad även i kväll. Nu skall vi klaga.

Detta tillägnar jag min vän Peter som jag spelade fotboll med i Vikings tills han för 2 år sedan flyttade hem till Danmark. Hans äldsta son, då 10, dog under en simtur på ett flerstjärnigt hotell på Koh Samui. En lampa hade gått sönder och ström gått ut i vattnet. Vem fick ta ansvaret? Gissa vem det inte var istället.

Det här är bara droppen på isberget och vårt liv i paradiset. Man blir inte smart av att le, men kanske behagligare att ha att göra med.

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter:

lördag, november 04, 2006

Anta utmaningen

Det småduttas på tok för mycket. Trevliga ”måste” bjudningar blandat med frivilliga mysaftnar äter till slut upp mig levande.

I förrgår avskedsmiddag med systers familj. I går cigarr-rökte vi in Niklas son Oden till världen. I kväll? I morgon?

Båda legitima händelser, det senare dessutom på en Fredag. Det vart Koi på Suckomwith 20, Hu’u på Silom, bara för att avslutas på Bed på Suckomwith. Bara helrör med starksprit. Helkul. Men, det är nog ingen dum ide att börja ta in Champagne, som de börjat göra i Sverige, om man gör om detta.

Vilket är troligt.

Koi var annars ett intressant ställe. Ägaren låter Bangkoks modeller äta och dricka gratis. Det kryllade av unga, vackra, egotrippar förstås. Hoo var ett liknande ställe, men där betalade alla (tror jag). Lägger man Sirocco besöket på detta kan man ledigt lockas till att tro att jag bytt stil, umgänge och ekonomi.

I morse fick jag betala priset för min utsvävning. Dunk, dunk, och dunk.

- Kan någon öppna och släppa ut galningen som sitter och bankar pannbenet från insidan?

Det går att ha kul utan alkohol har jag hört. Nu är det är dags att testa.

Anta den softa utmaningen. Vi är 2 nu. Jag och Dr Mehkong (alias: våga droga det är tufft att vara full). Motståndet borde te sig ganska enkelt, i alla fall så här långt. Tävlingen gäller från du läser detta, tills på Fredag. Busenkelt ju. Det är ju bara några dagar (i bästa fall).

Förloraren, eller förlorarna, är de enda som får pris. Vetskapen av att vara alkoholist. Och chansen att göra något åt det.

Det måste förstås vara en tävling, annars blir det ju meningslöst.

Det långsiktiga målet är förstås att hålla sig borta från alkoholen på vardagar, helt och hållet. Vi vet ju alla att allt fungerar bättre i rätt mix. Vi testar lite lätt innan vi tar det STORA steget.

Vågar du anta utmaningen?

I så fall: kommentera och anmäl dig, det är öppet för alla!

fredag, november 03, 2006

Lebua & Sirocco, i State Tower på Silom

I går var syrrans sista natt i Thailand, och de hade valt att lyxa till det lite. Inte så lite kanske. Vilket rum de hade, 180 kvadratmeter. Och vilket hotell. Jösses. Du kan läsa mer om Lebua och State Tower på denna länk.

I restauranten bjöd de oss på en fantastisk måltid i härlig miljö. Vi tog oss sedan upp till Sirocco, den helt otroliga ”Sky” baren på takvåningen, för ett nattfösare, och för att avsluta kvällen. Oj, oj, oj.

Sirocco, ett av få ställen från vilken Bangkok faktiskt är vackert. Det är bra att påminnas om det ibland. Att staden kan vara vacker.

Det vart sent, men det var det värt.

Det är sällan dyra hotell imponerar på mig, men här var det ett som gjorde. Lebua Hotel i State Tower, på Silom, var något helt enormt. Här skulle till och med jag kunna slappa ett par dagar eller fler. Allt var vackert och genomtänkt. Inredning. Service. Rummen. Faciliteter. Ja, allt.

Jag hittade inget alls att klaga på faktiskt. Det är sällan det händer.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter:

Josefines tårar skär i mitt hjärta

I dag var allt som vanligt igen. Josefine ville inte alls bli lämnad i skolan. Tårar och åter tårar. Inte den start man behöver för en bra dag. Jag önskar de kunde sätta in en webbkamera i klassrummet så jag kunde kika till henne efter en stund.

Det vart sent i går. Stressigt i morse. Mat i farten.

Slarvigt av oss. Bättre om vi hade tagit sovmorgon allihopa, eller Josefine åtminstone.

(Bilden är från November 05)

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter:

torsdag, november 02, 2006

Första skoldagen på nya terminen

I morse var det bara glada miner. Båda tjejerna såg med glädje fram mot terminsstarten. En av de första sakerna Josefine sa i morse var:

- I dag skall jag inte grina, nu är jag stor!

Nästan så man blir tårögd.

Fortfarande vid ankomsten till skolan var det bara leenden. Josefine sprang sista biten, och ända in i klassrummet, där hon raskt intog sin plats. Fortfarande jätteglad. Jag skulle tro hela klassen plus fröken var mäkta förvånade.

- Va, Josefine är glad? Här ligger det en hund begraven...

Hon hamnar ofta på bordet längst bak, ofta ensam. Mer på eget val, än att de andra är elaka.

Många gånger har de andra barnen kommit fram för att muntra upp henne, men bara för att bli avsnästa. På förmiddagarna håller de flesta distans till henne, av vad jag kunnat se. De gillar henne, men är försiktiga. De vill inte väcka den sovande björnen antar jag.

Efter att ha vinkat av henne gick vi upp för att lämna Emily. Detta är sällan några problem. Inte heller denna gång. Emily var förstås även hon lite extra förväntansfull denna morgon. Som vanligt hälsar hon snyggt på fröken (med en wai förstås), men tittar knappt åt de andra barnen. Det är alltid så, jag vet inte varför. Jag ser ju hur det bubblar i henne för att sätta sig jämte de andra.

Hon sitter fint och klämmer i sig den sista korven vi köpte på vägen till skolan, innan hon går till de andra barnen. Ja, vi är sena som vanligt.

De är ganska restriktiva mina barn, och Sebastian ser ut att bli likadan. Man lyfter inte upp dem hur som helst, och har aldrig kunnat göra. Överlag skall man närma sig dem försiktigt. Väl accepterad så är porten öppen, och står sedan på vid gavel.

Desto mindre gruppen är, desto snabbare jobbar de sig in. Är den mycket liten kan de till och med ta över helt. På hemmaplan kan de till och med bete sig som små monster. Men, är gruppen stor, då går det trögt.

Faktum är att jag känner igen mig själv en hel del här, och när jag tänker efter, troligtvis gör min syster och mamma det med. Vi vill liksom lära känna omgivningen innan vi börjar skaka den. Men, när vi väl börjar skaka den, då skakar det ordentligt. Det kan nog grabbarna i fotbollslaget, och mina kollegor, intyga..

Detta känns som något genetiskt, mer är intränat. Det gäller att tygla och rikta energin. Vi får se om jag lyckas lyfta dem till nästa nivå (vad det nu är).

Om någon ger sig på ett av syskona, yngre som äldre, då sitter de inte timida längre. Någon måtta får det ju vara.

Jag minns mormors historier om mamma som slogs för sin storebror i sandlådan när de var små. Ofta lekte de ute på Haga, och där skall hon visst ha gett även ers Majestet Konungen en omgång. Detta kan kanske förklara varför CSN jagar mig så in åt Norden. Hämnden är ljuv.

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter:

onsdag, november 01, 2006

Besök det bästa forumet om Thailand!

Efter som jag skriver och tjatar så mycket om Thailand på egen hand så tänkte jag att det kunde vara lämpligt att gå ytterligare ett steg. Därför har jag startat upp ett Forum om Thailand!

Framför allt riktar detta forum sig till personer som har frågor och/eller svar om Thailand. Det riktar sig också till personer som driver egna projekt om/i Thailand. Eftersom alla medlemmar får en egen signatur som kan innehålla en direktlänk till sin egna webbsida/blogg, så kan det vara att förena nytta med nöje att skriva inlägg då och då. Skriver du intressant så är det klart att din länk besöks den också.

Det är ju hemskt tomt i den just nu, men jag skall nog lyckas fylla upp den. Jag hoppas att du kan bidra med lite innehåll. Jag lovar att se till så att frågor besvaras inom rimlig tid. Har du förslag på förbättringar är det bara att posta om det.

Edit: drygt 3 år senare är detta ett av de största Thailandforum som finns på svenska. Det är mycket mer än vas som beskrivs ovan. Välkommen!

Etiketter:

Bangkoks nya flygplats, mitt i mörkret

I går fick jag göra mitt första besök på Bangkoks nya flygplats. Eftersom jag inte är speciellt kritisk av naturen hade jag inga större förväntningar. Vilken lögn.

Flygplatsen är alltså byggd utmed en ringled i Bangkoks utkanter. Jag brukade färdas denna väg till och från Assumption University (ABAC), tills för 5 år sedan. De hade en filial där, dit avdelningen för finansiell ekonomi flyttades 2 år tidigare, suck. På båda platserna var det verkligen bara träskmarker och djungel innan byggena startade.

Nu skulle jag med bil ta mig ut för att lämna brorsan, Ingela och lilla Linn. Vägen ut hade jag ganska klart för mig men jag hade inte kört ringleden på mycket länge. Skall jag vara ärlig är jag inte säker på att det var samma ringled. Desto mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag om att det inte är samma väg, utan en nybyggd.

I vilket fall, strålande skyltat hela vägen hemifrån ända till drop-zonen på flygplatsen. Skyltar i god tid, och på rätt plats, som sa exakt det jag ville veta. Bra för såna som mig som gillar att planera körningen lite i förväg.

Det var sent på kvällen. Motorvägen var ordentligt upphöjd sista biten, kanske 30-40 meter, och man kunde snegla ner på landningsbanor på båda sidor. Det var ungefär som om vägen gick rakt igenom flygplatsområdet. Ja, det gjorde den ju. Flygplatsen lös upp som ett nytt månbas Alpha där ute i träsket, och jag befann mig rakt ovanför. Mäktigt. En härlig mix av belysning, på och avfarter, glaskonstruktioner och rymd. Till och med parkeringshuset hjälpte till att lyfta intrycket. Det var ju detta parkeringshus de hade byggt utan väggar. Helrätt tycker jag.

Att släppa av dem var busenkelt. Gott om plats. Gott om tid.

Första kontakten avklarad med plus i kanten. Helt klart det mäktigaste jag sett i flygplatsväg!

Tyvärr så är det ju också meningen att den skall fungera, flygplatsen alltså. Thailändarna är bra på det här med vackra skal. Insidan är dock något som alltför få vet hur de skall hantera. Kanske den är byggd för Thailändsk logik? Det kan ju förklara de många och långa gångarna som man skall följa (har jag fått förklarat för mig), för att inte åka eller gå fel på vägen till och från gaterna.

Kontentan är troligtvis att den vackraste designen vann projektet, inte den mest funktionella (jag utgår från att korruptionen låg ett steg över detta och att det inte var avgörande). En mix är naturligtvis det bästa. Jag kommer tillbaks om detta efter första provturen.

Andra bloggar om: , , ,