Det vart hela 11 år i Bangkok innan återflytten till Sverige i Maj 2007. Thailand kommer vi tillbaks till. Tills dess kommer jag skriva om livet i Sverige. Allt har sin tid.

lördag, oktober 10, 2009

Smockfullt på Rotebro loppmarknad



Det var ett tag vi var på Rotebro loppmarknad sist och eftersom vi fortfarande behöver uppgradera barnens vintergarderob blev det läge för ytterligare ett besök. Denna gång var det knökfullt med folk. Dubbelt så mycket som jag någonsin sett där. Inte bara massor av besökare utan även massor av utställare. Har visserligen sett trenden när jag passerat förbi sista månaden men detta var FULLARE än fullt.

Mest prylar som stått länge i diverse källarförråd, mest prydnadssaker från sekelskiftet (porslin, vinylplattor, möbler mm). Inte mycket barnprylar från detta århundrade tyvärr...

Man undrar över människorna som åker runt och säljer på dessa marknader...

Gissar att en hel del av godset kommer från oärligt rensade källarförråd. Några av säljarna såg riktigt slitna ut - hälare?

Nu när det börjar komma mycket tror jag att ett korvstånd hade varit det mest lönsamma att köra där...

Etiketter:

onsdag, augusti 01, 2007

Thai Market i Jakobsberg

I Söndags glömde vi som vanligt bort att thaibutiken i Märsta håller stängt på Söndagar. Det vart en snabbsökning på Internet och konstatering att det finns en butik mycket närmre, en som har öppet på Söndagar. Visserligen en bit dyrare men likväl öppet. Den nuvarande ägaren har haft butiken i 2 år och håller ett gott sortiment. Läste på deras hemsida att de kan tänka sig att sälja. Visst vore det kul att ha en lite thaibutik men ack så vådligt ekonomiskt. Alltför många som kastar sig huvudstupa in i alla tänkbara affärer som har med Thailand att göra...

Tydligt är att många hittar butiken just för att Märsta är stängt på Söndagar.

Thai Market heter butiken och ligger på Vasavägen 128 nära Jakobsbergs centrum

Etiketter: ,

söndag, juli 01, 2007

En helg på Valdemarsö

Helgen spenderade vi med goa vänner på deras sommarställe på Valdemarsö som ligger i sjön Valdemaran i Södermanland. En åktur på nästan 2 timmar tog oss till Flens kommun där paradiset är beläget. Sedan var det bara en gångbro på ett par hundra meter innan vi var över. Detta är alltså kompisen från Bangkok, Niklas, barndoms marker. Niklas och Dee är på tillfälligt besök över sommaren. Ytterligare en kompis med barn i ungefär samma åldrar som mina (Meija är 2½ år och Oden 8 månader). Att även Plair och Dee är goda vänner sedan tidigare gjorde ju inte vistelsen sämre. Även Niklas föräldrar var på plats och förgyllde tillvaron, och det fanns gott om rum för oss alla. Hela 40 år har de haft stället. Tänk vad mysig. En liten familjegård. Det skulle man ha. Vilket härligt arv att lämna efter sig.

Det vart maskgrävning och fiske förstås. Napp efter bara några minuter. Barnen stormtrivdes även om fisket satt långt inne. Vi var tvungna att vänta ut regnet först.

På denna länk har ni lite fler bilder från helgen på Valdemarsö. Bilderna får tala för sig själva. Jag hoppas vi hinner ut en sväng till innan de åker tillbaks till Bangkok.

Etiketter: , ,

tisdag, juni 26, 2007

Ring billigare med Halebop?

Kompisen Erik som är på besök i fosterlandet grävde något djupare än mig när han letade mobiloperatör. Medan jag surfade mest mellan Comviqs egna erbjudanden kollade han in de olika leverantörerna. Ingen dum ide och det betalade sig. Han valde Halebop och efter att ha lustläst deras hemsida tycker jag de verkar klockrena.

Eller vad tycks om detta:
1. Ring till Thailand för 0,89 öre/min (fast och mobilt).
2. Ring gratis till anda Halebop kunder
3. Ring gratis till ALLA andra mobila och fasta nät i Sverige för 49 kr i veckan, eller betala 0,69 öre/min.

När de gäller öppningsavgifter verkar de vara ungefär som de andra operatörerna.

Att byta till Halebop kontantkort och behålla ditt nuvarande mobilnummer är helt gratis och hur enkelt som helst. Första gången du laddar kortet efter flytten får du dessutom 100 kr extra att ringa för. Ditt abonnemang får inte vara operatörlåst förstås.

Har du något bättre? Har du någon annan erfarenhet av Halebop?

Etiketter: ,

söndag, juni 17, 2007

Sommar, sommar, sommar…

Minns ni den gamla slagdängan?

Mmmmm…..

I like!

Ingen svensk sommar utan den.

Satt just och tittade i min kalender. OCH. Det är trevlig läsning. Kompisarna från Bangkok börjar flyga in för Sverigesemester redan nästa vecka. I sista veckan av Juli räknar jag till hela 7 kompisar med fötterna i fäderneslandet på en och samma gång. En av killar jobbar ju numer i Kina. Jag kallar han Thailandspolare ändå, eftersom det var där vi träffades. Numer var kanske ett dåligt ordval eftersom han varit i Kina i över 5 år. Inte så troligt att man får chansen att möta dem på en och samma gång med att jag träffar dem alla är nog ganska troligt. En eller ett par gånger.

Midsommarfirande verkar luta åt Rotsunda gårds eget detta år. Alltså inte Hersby som har varit familjens tradition sedan länge. Hersby är trevligt men kanske lite väl mycket folk på en och samma begränsade utrymme. Vad vill man ha på midsommar?

Midsommarstång och dans på lokal. Sill och nubbe intar man ju hemma.

Sillen och nubben finns ju på avsevärt närmre avstånd om vi firar i Rotsunda. Det är väll det avgörande antar jag…

Etiketter: ,

lördag, juni 02, 2007

Landskamp och grillning

Kväll blir det grillning och fotboll hemma hos Jensa. De blir en slags återförening från en tidig Bangkok tid eftersom vi som träffas alla bodde i Bangkok på sena 90- talet. Kribbe och Håkan pluggade då på ITM i Ramkamhaeng och jag och Jensa på ABAC som låg nästan granne. Det måste varit något visst med ITM (hotell och restaurang skola), för Kribbe gifte sig med en klasskamrat, och Håkan med sin lärarinna.

Nu har vi haft god kontakt allihopa över åren, även om vi bott på olika ställen i olika omgångar. Men visst finns det saker att prata om.

Innan grillningen skall jag hinna med en vända till Toys R Us. Det vore ju synd om vi inte hade presenter till barnen på deras födelsedag.

På Söndag morgon ligger det på mitt bord att göra tårta och arrangera lekar. Det gäller att vara i form.

Tur att vi växt ifrån shotsåldern allihopa. Jag är ganska säkert på att det kommer gå städat till ikväll.

Etiketter: ,

måndag, maj 14, 2007

Snurrigt värre!

Sitter och surfar lite medan jag väntar på att middagen skall bli klar. Känner mig lite seg. Noterade precis att klockan börjar gå mot 21.00!?

Sjukt vad ljuset kan bedra en…

Etiketter: ,

söndag, april 01, 2007

Plairs ansökan om uppehållstillstånd

Jag fick precis ett telefonsamtal från Ambassaden, de hade försökt ringa mig sedan slutet av förra veckan. Tydligen är det problem med Plairs ansökan. Inte med hennes ansökan egentligen, utan snarare med kvotan för Thailändare för 2007.

Redan 2006 minskade man kvotan, främst för alla problem med skenäktenskap, och nu har det visat sig att man låtit redan innehavare av uppehållstillstånd ta hem alltför många släktingar. Normalt brukar de bara stanna över semestern, men nu har de valt att stanna baserat på feltolkade lagar som gör detta möjligt. Kvotan är mer än överfull.

Hade det inte varit för att jag var arbetslös hade detta fortfarande inte varit några problem för oss, eftersom det var som jag gissat, att vi hamnat i gräddfilen. Suck!

Vi har inte fått det formella avslaget ännu men man ringde för att förvarna mig, eftersom man vet att jag funderar på att köpa biljett oavsett.

En annan tråkig information fick jag när ambassadtjänstemannen frågade mig varför vi inte hade uppgett att min fru hade varit gift tidigare (?), och bott i Tyskland (?) i över 3 år. Jag höll på att ramla av stolen. Inte för att det spelade in i vår ansökan sa han, men man skall vara uppriktig. Pinsamt värre när jag fick låtsas att jag kände till detta.

Det här var ju inget kul alls!

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , ,

torsdag, mars 15, 2007

Milstolpe 2 avklarad

Även om jag befarat det värsta gick det som vanligt snabbt och smidigt uppe på ambassaden. Trevliga och hjälpsamma människor måste jag säja. Jag har full förståelse för att det kan vara påfrestande med blixtförälskelser från kvällen före, som kommer in strax innan stängning, och vill ansöka om turistvisa. Jag förstår att detta kan vara ett påfrestande yrke. Trots allt är man betald för att göra ett jobb.

Gillar de inte heller situationen, och du saknar papper, ja då får du nog inte mycket service, utan blir hemskickad. Inget lätt yrke.

De bad mig om att för säkerhetsskull komplettera med ett färskt personbevis. Jag hoppas hitta det snabbt på nätet.

Väl på ambassaden stötte jag på bloggaren Guava med familj, inklusive fader på besök från Sverige. Jättetrevligt att slutligen få träffa också hans fru, och att se Felicia i verkligheten. Johan som han heter på riktigt, var upp för att ansöka om turistvisum för sin fru, och pass för sin dotter om jag inte noterade fel. De åker ju till Sverige på semester i sommar.

Milstolpe 3 får bli att kolla upp fraktpriser till Sverige samt att besluta om vad som skall säljas av och vad som skall tas med hem.

Andra bloggar om: , ,

Etiketter: , ,

onsdag, mars 14, 2007

En sak jag kommer sakna mycket från Thailand är..

Och troligtvis kommer jag bli påmind nästan varje dag…

Tankarna börjar samlas, den värsta ångesten efter spritfesten i Lördags har lagt sig. Dumma trevliga tonårsfylla.

Bitarna börjar falla på plats likaså humöret.

Jag skulle verkligen vilja ha ett datum att jobba mot, och om allt går väl vid vår ansökan imorgon skall jag rikta in mig på mitten av maj. Kan jag få flygbiljetter bokade så tror jag livet blir lättare efter det. Enligt Ambassaden kan jag stressa ner: ”- det löser sig”, får jag höra från dem. Jag håller tummarna.

Jag har tänkt en del på vad jag kommer sakna som mest från Thailand och efter lite överslag så råder det inget tvivel. Att 345 dagar om året kliva in och ur duschen utan att få köldskador är oslagbart för en frussen stackare som mig.

Jag har skrivit om det förr men tyckte det kunde vara värt att nämna igen.

Tro nu inte att jag börjar få kalla fötter...

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , ,

tisdag, mars 13, 2007

Nedräkning i Bangkok

Det har blivit en vana för oss att ta sovmorgon sedan barnen gick på lov. 09.00 vaknade vi till liv i morse och inte ens Sebastian hade vaknat och skrikit efter mjölk. Han kan annars vara ganska pålitlig på denna punkt.

Men inte tusen är jag utvilad för det. Jag tänker ta det lugnt fram till lunch, jobba så gott jag kan, och gör sedan ett sent pass på kontoret. Förhoppningsvis får jag under dagen svar från ambassaden om mina frågor. Alla dessa dokument som jag samlar in för sjuttielfte gången. Det skulle förvåna mig mycket om inte Sverige spar allt sådant här.

Jag ringde svenska skattemyndigheten i förra veckan, och bad om kopia på vårt thailändska äktenskapsbevis och inom 3 dagar kom det vidimerat och klart hit till Bangkok. Nu är frågan om Ambassaden tar detta som en auktoriserad översättning eller inte.

Har du gjort allt detta nyligen kan du gärna få kliva in på Thailandsforumets Sverige del, och svara på lite frågor i ämnet.

Varmt är det också, varmt och fuktigt. Inga konstigheter med det men det är lite mer än vanligt. Och ska jag gnälla på något mer så får det bli på att poolen igen är obrukbar. Sist de strödde klor i den så tror jag någon hade blandat ut kloret med sand, för det låg något vitt utspritt över poolbotten, alltså inte upptaget av vattnet. De hade väll prutat för hårt på priset, eller sålt hälften vidare..

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

måndag, mars 12, 2007

Oj vilka orosmoln som hänger över mig

Detta med hemflytten börjar verkligen sätta sig i magtrakterna. Inte för att jag ångrar mig det minsta men det är bråttom med dokument som skall översättas om jag skall hinna hem innan sommaren. Ansökan för Plairs uppehållstillstånd skulle ju helst ha varit inne igår.

Samtidigt skall man planera för hemflytten: sälja av sakerna och skeppa hem det man väljer att behålla, införskaffa biljetter (enkla eller t/r), slipa på CV samt distribuera den, söka åtminstone ett halvtidsjobb, handla på sig kläder och andra prylar som är extra billigt här, mm. Flera av dessa punkter är ganska stora, åtminstone i mina ögon.

Hade det inte varit för att jag hade ett jobb att sköta hade detta kanske varit en bagatell. Eftersom jag ligger efter även på mina professionella åtaganden spär det istället bara på oroskänslan.

Förra veckan levde jag inte heller speciellt hälsosamt. I och med att den avslutades med ett dunder kalas i Lördags känner jag mig inte ett dugg upplagd på att ta tag i detta just nu. Hade jag varit miljonär hade jag hyrt en assistent och istället lagt in mig själv på hälsohem.

Jag gillar stress men absolut inte denna typ av stress.

Kanske dumt men nu tänker jag smälta lunchen och sedan bege mig till gymmet för ett träningspass, troligtvis ett extra långt löp pass i ett inte alltför hårt tempo, eventuellt med en bastu som pricken över i: et. Efter det bär det av hemåt för att färdigställa dokumenten. Denna börda måste bort så snart som möjligt så jag kan ta tag i allt annat som ligger och släpar.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , ,

torsdag, mars 08, 2007

Om varför jag väljer att flytta hem till Sverige

Efter det att jag offentliggjort mitt beslut om att flytta tillbaks till Sverige fick jag förstås en hel del frågor om varför, både från vänner och bekanta, men även här över bloggen.

Hans frågade:

Vad är det egentligen som får dig att flytta hem igen?

Är du "feed up" med thailändare och Bangkok?
(kanske dumma frågor! :o))


Jag förstår att man kan undra, speciellt om man går i tankarna om att själv flytta till Thailand.

Efter mer eller mindre 15 år i landet känner jag inte längre den där kicken av att det springer massa leende människor runt omkring mig hela tiden. Jag tycker inte heller värmen är speciellt behaglig, 5-10 grader svalare hade varit skönare. Att ha en pool runt hörnet är trevligt, men efter ett par år känner man sig inte tvungen att bada i den längre. Solen kan man bli brun av, det är sant, men du kommer till en gräns då det absolut inte spelar någon roll. De flesta som jobbar här för en längre tid, undviker hellre solen, än utsätter sig för den. Du lär dig förstå varför.

Visst är det skönt att ha ett paradis som Koh Samed runt hörnet, att kunna gå ner på hörnet och hämta middagen var dag, köpa ett par öl i 7-11 på Lördagseftermiddagen, eller att gå ut på krogen hela familjen utan att det kostar så man spricker. Visst kommer jag att sakna allt detta. Dock, vad jag främst kommer att sakna är utan tvekan mina vänner här i Bangkok. Över åren har det blivit mer och mer svenskar av någon konstig anledning (eller det är nog inte så konstigt när jag tänker efter). Som tur var är det bara 12 timmar emellan länderna och de flesta besöker Sverige varje år.

Samtidigt blir det vardagsliv här också. Man spenderar mer och mer tid hemma. Min fru glor på dumburken och jag leker med datorn. Barnen tjatar om att få gå ner i garaget och sparka boll. Man reser mer sällan över helgen.

Som nyhetens behag kan Thailand nog vara bra för en barnfamilj. Man kan resa, bada, sola, äta glass, och göra allt det där man inte gör för ofta i Sverige. 1 eller 2 år kan nog vara ljuvligt, eller rentutav nyttigt för familjen. Efter ett tag tror jag dock att man upptäcker att Thailand inte är speciellt barnvänligt. Man kan inte rulla barnvagnen för att antingen är trottoaren för smal, har en stolpe mitt i, eller är full med hål. Man får ta bilen till lekplatsen. Bilister stannar inte för barnfamiljer som vill passera över vägen, inte på övergångsställe, och inte ens om en ensam mamma hamnat med sina småbarn mitt mellan filerna (läs: min fru på väg att lämna barnen i skolan). Det är jag, jag och jag, för hela slanten. Visst finns det undantag, men än så länge är de för få.

Thailändarna behandlar inte varandra som de behandlar turister, det skall man inte glömma. Undantag görs förstås när man vet att någon har pengar och/eller makt. Man slickar upp och sparkar ner. Jag har trotts allt förståelse för detta eftersom de flesta Thailändare är fattiga och först måste söka omedelbar försörjning och vara vän med makten. Men jag ser inte längre glädje i deras leenden, bara en önskan bort.

Thailand är trots allt ett u-land, och ett u-land jag inte ser mycket hopp för eftersom de som styr är så oerhört korrumperade och självgoda. Över 80% av landets befolkning är fattiga bönder, och kommer så att förbli av den anledningen att det är så man vill ha det. Det kommer alltid att finnas möjligheter för affärsmän med lite kontakter, men inte för gemene man som ni stöter på ute på gatan. Som besökaren Green Curry skrev häromdagen: I Sverige ges nästan alla möjligheten, och det är upp till var och en vad de gör av den.

Jag ser fram mot att ha grönområden med temperaturer som gör en promenad behaglig. Bäckar man kan dricka ur. Lekparker runt hörnet. Dagis, skola, fri sjukvård, anställningstrygghet, och a-kassa. Jag ser till och med fram mot att betala svenska skatter.

Jag ser fram mot årstiderna, även om jag nog alltid kommer tycka att vi har för lite sommar. Jag ser fram mot att åter sätta min fot i den svenska vildmarken, den som för många andra än svenskar är lika exotisk som den i Nepal eller Butan. Jag ser fram mot en vintervecka i fjällen, och mot en sommarvecka i svenska skärgården.

Jag tror jag äntligen är redo för att uppskatta Sverige och svenskarna. Det är något visst med oss svenskar, och även om vi kan vara knepiga skall vi vara stolta över oss och vad vi har åstadkommit.

Sverige har ungefär lika många invånare som Bangkok betänk det. Det är ingen tillfällighet att vi har massor av framgångsrika storföretag, industriledare, affärsmän, föreläsare, idrottsmän, klubblag mm, och Thailand har nästan inget. Det är våra skattepengar och en hårt arbetande skicklig arbetsklass som gett utrymme för detta (det är ju de som betalar skatt). Visst, folk är uttråkade, vill ha det som grannen har, folk är olyckliga. Folk vet tyvärr inte hur bra det har det. Jag vet. Och jag tror jag kan uppskatta det mer än många andra, och framför allt mer än vad jag brukade göra.

Jag skall ärligt erkänna att hade det inte varit för att jag hade familj skulle det vara svårare att hitta starka anledningar till att flytta hem. Thailand för en singel (kanske för barnlöst par) är en skön och kompromisslös egotripp. Man behöver inte tjäna en förmögenhet för att ligga på topp 24/7. I Thailand, gör som Thailändarna: imorgon är en annan dag.

Första Thailandskapitlet är nu avslutat. Jag var 27 när jag drog, och jag kommer hem nästan 42 år gammal. Jag kommer hem med fru och 3 barn. Förhoppningsvis kommer jag hem med en stor erfarenhet rikare.

Hemma är där man hänger hatten, och jag ser fram mot att hänga den nära resten av min familj igen.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

tisdag, mars 06, 2007

Besök på Svenska ambassaden i Bangkok

Det är helt klart en annorlunda känsla som infunnit sig i magtrakten, nu efter helgens stora beslut.

Inte så mycket att vänta på utan bara att ordna dokumenten för Plair och lämna in hennes ansökan om uppehållstillstånd. Eftersom vi varit gifta i 5 år och har 3 barn som är inskrivna i Sverige som svenskar, borde detta vara en formalitet 8får vi hoppas). Enda haken är väll hur länge vi får vänta innan Plair får komma upp på intervjun. Efter det tar det ca 3-4 veckor innan immigrationsmyndigheten beslutat i ärendet. Det är nog lika bra att jag åker upp och lämnar in ansökan själv, med lite tur finns det något bekant ansikte på plats, och som kan skicka oss framåt i kön, eller kanske ge oss en strötid vid någon inställd intervju (det borde ju kunna vara ganska vanligt förekommande har jag en känsla av).

Det är en hel del dokument att skaka fram. Vissa skall översättas och de allra flesta presenteras i duplikat. Bland annat verkar det som om vi måste skapa fram en version av den beryktade husboken, eller husregistret som den också kallas. Jag ber till min lyckliga stjärna att vi har en kopia här i Bangkok.

Jag skall också se över möjligheten att göra denna ansökan på plats i Sverige. Jag har hört att om man är gift och har barn tillsammans är detta möjligt, eller kan vara.

I så fall kan det gå ganska fort…

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

måndag, mars 05, 2007

Thailändska tonåringar i Sverige

Blogg kollegan Svenne Farang släppte via sin blogg in oss i sin familjs innersta. Hans Thailändska styvdotter har stora problem med att smälta in i Sverige. Hon skolkade tills att hon fick praktikplats och när hon nu inte längre ens går till praktikplatsen, sträcker Svenne ut en hand efter hjälp.

Jag har hört liknade historier från andra oberoende källor och tror att detta är något Thailändsk mer än ett invandrarproblem. De verkar längta hem till Thailand ganska snart. Pressen i Sverige är nog inte vad de hade räknat med är min gissning. När du gör fel får du det ganska snart intryckt i ansiktet. Så fungerar det ju inte i Thailand direkt, där det daltas in i oändlighet snarare. Kulturkrocken är ett faktum.

Detta är ett bra tillfälle att göra något av en tanke jag haft en tid, att öppna upp ThailandsForumet mot alla er som lever med, eller själva är, Thailändare. Denna nya forum del kallar vi tills vidare ”I Sverige med Thailändare” och här diskuterar vi allt som rör den Thai/Svenska situationen i Sverige. Detta kan vara arbete, byråkrati, uppehållstillstånd, familjär angelägenheter, eller vad som kan kännas relaterat.

Svenne ställde frågan på thailandsforum och förslagen börjar dugga in, läs: Thailändska tonåringar i Sverige. Alla kommentarer är varmt välkomna!

Klicka här för att komma till Svenne Farangs mycket välskrivna blogg om livet i Sverige, och längtan till Thailand.

De skall tilläggas att numer är dotterns bekantskapskrets enbart andra Thailändska ungdomar.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , ,

söndag, mars 04, 2007

Emily tyckte vi skulle packa och dra

Det är helgdag imorgon Måndag så stämningen är fortfarande ganska soft. Vi har börjat prata lite Sverige här i storstan. Jag frågade Emily vad hon tyckte och hon ville ju åka förstås. Jag förklarade att vi nog stannar där om vi åker dit, men hon var fortfarande med på det. Vi kunde väll ändå åka att hälsa på Yai (mormor) och kusinerna Phi och Ohm Im ändå tyckte hon, vi reser ju så mycket i vilket fall. Jag sa att det blir nog inte så, utan det blir nog att vi börjar åka till farfar, kusinerna: Linn, Amanda och Wendela, samt gammelmormor, istället.

Farmor då undrade hon?

Farmor är minsta problemet, hon är lika ofta på båda platserna.

Plair vart lite oroad av Emilys kommentar och försökte förklara samma sak på Thai för att se hur mycket hon förstått. Emily hade förstått rätt.

Emilys slutliga kommentar var: det är mycket roligare i Sverige, man kan gå ut och leka där man bor. Här där vi bor i Bangkok finns det inget att göra.

Sant, här i stan måste man ta bilen om man vill åka och leka. Bangkok är ingen plats för ett barn att växa upp på (även om det finns möjligheter), och det är vad jag får försöka hänga upp mig på.

Emily kom precis och frågade om vi inte kunde åka nu, det är kul att flyga när det är mörkt tyckte hon…

Vi kommer nog snart…

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: ,

Det finns en lägenhet till mig i Sverige…

Den är inte gratis, men den finns, och värre öden kunde man stå inför, eller hur?

Jag måste alltså bestämma mig i denna vecka, om jag vill ha lägenheten eller inte. 6-12 månader blir det och kanske redan från sommaren. Perfekt för barnen att rycka upp sitt svenska språk, perfekt för ossatt känna oss för.

Får vi smak stannar vi nog, men jag håller verkligen en öppning på en återkomst.

Mitt liv kännetecknas av situationer som denna, nu eller aldrig. Det var också så jag hamnade i Thailand första gången:
”– vi flyttar på Torsdag, skall du med?”.

Jag hade alltså aldrig varit i Asien innan jag flyttade till Thailand. Det här var 1992 och jag var då 27 år gammal.

Vad har hänt sedan dess, annat än att jag snart skall fylla 42!?

Vakum, vakum och vakum känns det som, även om jag hunnit med studier, rest mycket, träffat massor av människor, och jobbat. Tiden har gått fort. Det är det värsta med att vara i Thailand (landet utan årstider), all tid går lika fort som en semester.

Tur ändå att jag drog den där gråmuliga Augustidagen för hundra år sedan. Nu har vi ju Emily, Josefine, Sebastian och min fru Plair förstås. Ödet.

Vad tycker ni, skall jag packa, sälja och dra (åt andra hållet eller)?

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

torsdag, februari 22, 2007

Svennis till landslaget!?

Detta var en trevlig överraskning att mötas av så här på morgonkvisten. Visserligen bara lösa rykten men ändå!

Lagerbäck skulle kunna behövas bättre hos det Thailändska landslaget, ett gäng sanslöst skickliga tekniker, men helt utan känsla för kollektivet. Jag vet inte hur många gånger vi, Bangkok Vikings, mött unga skickliga Thailändska lag som sprungit åttor runt oss, haft 85%: igt bollinnehav, men vi ändå besegrat med 2-1. Sjukt men sant.

Mentaliteten bland våra idrottsmän går ju mer och mer åt individualism, och men den typisk svenska Lagerbäck är det väll kanske inte så konstigt att det blir lite slitningar i fotbollslandslaget. Jag är förstås av den uppfattningen att den första som skall gå är Lagrell eftersom det är i toppen vi städar när organisationen är smutsig. Inte för att han gjort ett dåligt jobb utan för att han varit med så länge att han helt enkelt inte behöver lyssna på andra för att driva igenom sina idéer längre. Man måste försöka hålla en mellanväg.

Kan Svennis lyckas bättre än Lagerbäck eller Tommy x 2?

Det blir nog svårt men om någon skulle göra det är det väll Svennis. Han är inte bara en taktiker utan en människokännare. Han har förstått att det inte bara är taktik utan även att bäst när det gäller är en viktig faktor. Han får helt enkelt ut mer av sina spelare än många andra elittränare. Chippen och Zlatan skulle inte ha behövt bli arga på honom för att bli bättre.

Zlatan har tappat min respekt för alltid även om jag tycker att han skall vara med när han är i form. Bevisligen spelar han bara för sig själv, men oj vad bra han är när han är bra.

Jag undrar också om det är proportionerligt med psykopater bland elittränarna? Jag ställer mig ofta frågande till hur mycket det egna laget tillåts göra innan de tycks ha gått över gränsen, och hur lite det andra tycks få göra. Är tränarna objektiva och konsekventa eller är mentaliteten mer - om man misslyckas har de andra fuskat. Jag kan se att denna mentalitet driver allt framåt, på gott och ont, även om de inte når den absoluta toppen.

Det är för mig en gåta hur skrikiga tränare kan uppfattas som bra tränare. Hur lagdelarna skall röra sig på planen under match tränar man på INNAN match. Under matchen styr man skeppet inte spelarna. De måste helt enkelt vara alldeles för rädda för att förlora, för att våga vinna.

Svennis känns som en frisk fläkt.

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: ,

söndag, februari 11, 2007

Så Carlolina Gylling tar alltså ut sina bröstimplantat..

Ja vad säjer man om det annat än vad i helskota skulle de in där och göra första gången?

Skönhetsidealet får ni ta ansvar för själva. Jag är inte ensam om att föredra ett par äkta små, än ett par stora konstgjorda. Ibland undrar jag verkligen vad ni håller på med där borta i landet i Sverige, när ni tror att roten till er låga självkänsla ligger i era yttre attribut. Jag trodde ni var smarta människor.

Det första jag undrar är varför man skriver om det, och därför glider jag in på sidan. Istället för att skriva om avigsidorna, och riskerna med dåliga implantat, får läsaren gissa att det handlar om låg självkänsla.

Under rubriken ”Carolina Gynning: Brösten ute – Nu säljs de”, i Aftonbladet, gör de stor sak av denna händelse

Nu vill Carolina Gynning vända blad i sitt liv.
I torsdags opererade hon ut sina bröstimplantat – och lät fotografen Elisabeth Ohlson Wallin göra konst av händelsen.

”Ser det som ritual”
Implantaten ska Carolina lägga i en plexiglaskista och begrava symboliskt.
– Jag ser det som en ritual. Jag rengör mitt liv, säger hon till Svenska Dagbladet.

Varför skriver man inte som det var? - När jag var ung ville jag rankas bättre än de andra tjejerna, det var viktigt för mig. Jag nöjde mig inte med att vara tvåa, jag ville vara först. Nu när mitt självförtroende är på topp tänker jag operera ut implantaten. Jag har längre inget att bevisa utan kan vara mig själv. Jag hoppas innerligen att jag inte blir lika ”ute” som Pamela Andersson, och att jag sätter tillbaks dem. Det skulle ju vara ett oerhört bakslag för den självbild jag har idag. Det eftersom det då är bevisat att utan dem kan jag inte vara där jag vill, i rampljuset. Det finns inget viktigare för mig, och har aldrig gjort, än att synas.

Carolina vill bli en förebild för tjejer som känner trycket att förstora brösten för männens skull.
– Samhället har skapat ideal om hur man ska se ut. Är du inte perfekt så är du inte okej, säger hon.


Tyvärr är det som så att samhället sätter hård press på alla, inte bara kvinnor. Jag kan inte tänka mig något annat ingrepp än bröstförstoring (för kvinnor och transvestiter) som kan ge så stort omedelbart resultat, därav ingreppen. Mycket trist.

Det bästa vore ju förstås att gå till roten med problemet. Vi lever ett stressigt liv. Föräldrarna, och andra nära, som skall vara våra förebilder och mentorer hänger oftast inte med i svängarna. Inte förrän det är för sent fattar de att något är snett. Feminismen som skyndat på att bryta upp familjerna får ta på sig en stor del av denna skuld. Istället skulle man förespråkat förändringar som uppmuntrar till att ha ena föräldern hemma. Inkomstskatten skulle givetvis vara baserad på familjens totala inkomst, inte den individuella.

Barnen behöver en mor som finns därför dem, och de behöver en far som ser till så att detta kan hända. Detta borde vara grundstenarna i en familj (jag är säker på att det av naturen ibland skulle bli det omvända, inga konstigheter med det). Varför skall vi under en fjärt i universum sätta naturens lagar ur spel bara för att tillfredställa våra egon?

Sedan ska silikonet auktioneras ut på Ebay och pengarna skänkas till välgörande ändamål.

All eloge till Carolina men nu börjar det lukta skumt. Det skall bli mycket intressant att se vad baktankarna är, om det finns några? Är det inte som så att det ligger i tiden att göra vad hon gör och att hennes rådgivare föreslagit att detta kan ge henne det lyft som hon alltid hoppats på – att ha en seriös image offentligt (själv står hon nog frågande till varför hon inte alltid haft det tror jag). Samtidigt är det nog som så att enbart vinsten går till välgörande ändamål, först skall operationen betalas, managern ha sitt, och finns det något kvar dribblas det mesta nog bort på annat vis. Du når knappast toppen om du inte har den mentaliteten.

Här i Thailand är den ingen skillnad. Skönhetsingreppen slår alla rekord. Bröstimplantat och näsförstoringar måste stå högst på önskelistan. Sedan kommer nog den kinesiska ögonlocken (ja, många Thailändare tycker det asiatiska är vackrare än det västerländska) och läpparna.

Så tjejer världen över, istället för att skylla på männen, varför ställer ni er inte frågan: - Varför är det så himla viktigt för er att vi skall avguda er?

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

tisdag, januari 16, 2007

Obol vilken soppa!

Historien upprepar sig tydligen. Det är många som nu tjänar sjukt mycket pengar. Och mycket vill ha mer, det vet vi ju!

Med mycket pengar på fickan dras man in i projekt som är lite större. Man kanske investerar i ljusskygga investmentföretag som lovar att så länge ingen tar ut sina pengar och ekonomin snurrar på kommer avkastningen vara enorm. Man kanske rentav investerar i egna projekt. Fastighetsbranschen är populär.

Här i Thailand ser vi hur fastighetsmarknaden står i full blom. Pengarna strömmar in som de aldrig tidigare gjort. Aktörerna är många men tydligt är att Medelhavsområdet tappar mot Thailand. För oss som bor här är det knappast förvånande. Inte bara flyttar svenskarna som bor där hit, utan även affärsmännen. Vad jag fasar över är alla klippare som kommer till Thailand med mycket pengar och enbart egen vinning i tankarna. De som dras hit likt hajar för ett skrovmål. Man lovar guld och gröna skogar och snackar omkull alla. Man har inga egentliga intressen av att leverera.

När ekonomin sedan vänder kan man inte färdigställa pga. likviditetsbrist; detta efter alldeles för omfattande provisionsutbetalningar och sidoinvesteringar.

Vem drabbas? Affärsmannen?

- Nä, det är du, du som betalar för något du bara sett illustrerade bilder på. Affärsmannen har redan stoppat undan sina sköna slantar. Han är smartare än så.

Tillbaks till detta om Obol. Först och främst finner jag det besynnerligt att de lyckats snacka sönder så många framgångsrika företagare. Det måste vara som så, att för många ”wannabee” affärsmän var Obolkillarna förebilder. De betalar provision för att bli insläppta i viktiga närverk, sedan börjar skrovmålet. Dessa människor tror ju själva på vad de säjer, deras visioner är enorma och det är klart att folk lockas med.

Jag oroar mig för konsekvenserna av detta. Jag tror inte Sverige kan påverka den globala ekonomiska cykeln. Men, det finns många Internationella företag i samma bransch. Om de alla börjar erfara fler och fler uttag, ja då kan karusellen vara igång på allvar. För inte vill de betala tillbaks några pengar inte, det ingick ju inte i deras planer.

Jag tror världen kan behöva några års lågkonjunktur även om det inte är något jag själv önskar. Det är dags att landa.

Finner du detta intressant kanske du kan vara intresserad av att läsa inlägget om fastighetmarknaden i Thailand. Allt jag skriver är förstås utifrån egen synvinkel, och skall som så betraktas.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

torsdag, november 23, 2006

Har du vänt kappan efter vinden?

Kompisen tipsade om en artikel i DI: "Nya regeringen chockhöjer arbetsgivaravgifterna"

Man skall inte svänga kappan efter vinden, tydligen...

Alla nyrika sossar som klev över blocket är lurade. Jag kan inte annat än att småle. Gott åt dem var min första spontana tanke.

Storkapitalet tar alltså tillbaks dessa pengar för att rabattera storföretagen istället. Direkt eller indirekt. Det låter som Thailand där medelklassen skall betala alla skatter.

Nu drabbas ju andra också. Detta lär ju inte blåsa ytterligare liv i den stagnerande ekonomin, snarare tvärtom. Vad är baktanken med detta kan man undra? Har det vänt redan kanske, och de drar åt handbromsen direkt, för att räddas vad som räddas kan?

I och för sig tycker jag att sossarna och moderaterna har drivit ganska liknande politik. Det kan vara bra att de särar på sig lite. Det har ju inte vart skillnader som natt och dag direkt.

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,