Hemspråksundervisning i Thai - första klassen!

Man kan undra vad 40 minuter i veckan kommer ge men detta var en bra start som gav mersmak. Lugnt och fint och med rolighet som verktyg. Lite rita, lite pyssla, och lite bokläsning. En helt annan koncentration än när man själv försöker sig på något här hemma.

Jag har förståelse för alla som har det segt med hemspråket. Dels hade jag samma problem med svenskan för dem när vi bodde i Bangkok, dels så hade mina barn thai som förstaspråk till för ca 2 år sedan. Men ändå...

Jag tror på det vi alla vet men inte anammar speciellt - vägra förstå något som kommer på "fel" språk. VÄGRA och gör barnen en tjänst! (gäller i Thailand, gäller i Sverige) Björntjänster gör ingen glad.

Det är aldrig försent!

Avslutning på dagis

För Josefine var det tack och hej leverpastej eftersom hon börjar 6-årsverksamheten nere på Trollholmens skola i Augusti. För Sebastian var det bara som vilken avslutning som helst bortsett från att det var högsommarvärme.

Efter alla sånger var det picknick på området. Massor av föräldrar, massor av syskon och någon enstaka farmor och farfar.

Det svenska utbildningssystemet verkar suga fett

I veckan diskuterade jag kunskapsnivåer med en kompis i Bangkok. Hans dotter är ett år yngre än Emily och skriver redan 100 ord. I hennes skola oroar man sig för hennes eventuellt bristande oförmåga?? Emily skriver Emily och det är ungefär de bokstäver hon är trygg med. Skolan i Bangkok är visserligen en Internationell toppskola, Pattana men ändå.

Emily skrev sitt namn på Thailändska för över 2 år sedan. I den skolan hon gick började de med bokstäverna redan vid 2.5 års ålder. Detta var en Thailändsk privatskola och ingen Internationell. Jag tyckte det var lite väl, speciellt eftersom bokstäverna som skulle skrivas var så små och hennes motorik inte i närheten av att klara det.

Jag har väl alltid tyckt att lek är viktigt men nu är det som så att Emily har varit på mig om att lära sig skriva och läsa. Några av hennes kompisar kan redan. Jag utgår från att de lärt sig hemma och inte i förskolan. Vi har alltså börjat ta tag i detta på egen hand. Samtidigt gissar jag att det är dags att ta tag i de andra ämnena. Matematik har vi redan börjat med. Sjukt hur olika Josefine och Emily räknar! Nästa investering blir nog en jordglob. Geografi är kul.

Mina farhågor bekräftades i dagens pappersutgåva av DN. Artikeln heter "Medelmåttiga studieresultat i Sverige". Man rangordnar bla. 15 åringars (OECD länder) kunskaper i de naturvetenskapliga ämnena.

De Svenska ungdomarna placerar sig visserligen framför de Amerikanska (knappast en styrkemätare) men en bra bit bakom länder som Kanada, Japan, Australien, och Korea. De Finska studenterna är outstanding.

Med dagens artikel får jag bekräftat att den svenska skolan inte räcker till. Varje dag passerar jag ett mellanstadiefönster på Emilys skola och jag skräms över bristen av engagemang läraren i det rummet visar. Visst - det kanske är ett undantag, men det tror jag inte. Det finns ingen annan utväg än att själv utbilda sina barn - liksom ligga steget före så att de får chans att lära på sitt sätt, och i sin takt.

Jag är väl medveten om att många föräldrar redan anammat detta och det är väl antagligen det som bidrar till att deras barn sedan sticker ut kunskapsmässigt?

I Sverige säger de att vi har mindre och mindre tid över för våra barn och att allt mindre av den tiden är kvalitetstid. Kanske kan vara en bidragande orsak?

Det är lite sent att komma på detta men bättre sent än aldrig.

Jag har redan pratat med min chef om att gå ner till deltid. Idag har jag nog bestämt mig. Årskiftet ungefär. Mitt nästa ideella åtagande skall bli att lära mina barn allt som behövs lära sig om livet, och lite till :)

Google Advertising Professional Exam - kvalificerad

Där satt den äntligen!

Jag är nu en Google Advertising Professional (för privatpersoner). I kort betyder det att jag har en offentlig stämpel på att jag inte är helt bortkommen när det gäller att bygga annonskampanjer på Google. Detta blir definitivt ett bra komplement till de kunskaper jag redan har i området sökmotor optimering.

Nu täcker jag hela sökmotor spektrat liksom.

Jag har haft GAP certifieringen i bakhuvudet länge men det har helt enkelt inte funnits tid att finslipa kunskaperna förrän nu. Amerikanskt prov inklusive underliga frågor på begränsad tid. Som tur var så var har jag en viss rutin på detta sedan studierna vid Assumption University. Oavsett vart det tidsnöd.

109 frågor på 90 minuter som jag inte hade mer än 6 minuters marginal på. Man fick svara snabbt på det man kunde och komma tillbaks till det man var osäker på. Att söka på Internet efter svaren gick bort. Gränsen för godkänt låg vid 75% och provet kostade dessutom pengar att göra. Med tanke på detta och det faktum att man måste spendera 1000 usd på diverse annonskampanjer över 3 månad skall man förhoppningsvis slippa en översvämning av examinerade.

Eftersom jag kommer få en liten banner som intygar mina kunskaper börjar det bli läge att bygga på en (eller ett par) hemsida av lite mer proffessionel karaktär som jag kan skylta med allt detta på. Man vet aldrig när den kan komma till nytta men visst finns det en viss kategori av besökare jag inte vill dra till min blogg, potentiella uppdragsgivare tex,.

Ser jag fram mot första skoldagen eller?

Japp, så här sprudlande glad var vår lilla tjej när hon kom till skolan i morse. Första skoldagen. De senaste 2 veckorna har bara varit fritids. Nu kommer de stora barnen och nu blir det skola mer på riktigt.

Tyvärr missade vi att det var gruppfotografering klockan 09. Jag lämnade som vanligt vid 08 och detta gick mig helt förbi. Emily undrade varför bara hon saknade mamma och pappa....

Visst, det stod på kallelselappen vi fick i början av sommaren. Tyvärr sträcker sig mitt minne inte så långt men faan - jag brukar skriva in sådant i kalendern. Synd att de inte påminde mig i morse men det kan man knappast klandra dem för...

Inte bra.

Då var det dags för kvartssamtal igen

Det gick fort men här är vi igen. Kvartssamtal alltså.

Vi lyckades klämma in alla 3 på samma eftermiddag så det vart lite löpande band men gick bra ändå. Inget nytt men man är alltid nyfiken på hur de beter sig på dagis. Att det är annorlunda än mot hemma har man ju räknat ut.

Alla 3 verkar omtyckta av både personal och kamrater. De slåss inte, är hjälpsamma, och oftast på glatt humör.

Emily är speciellt duktig i motoriken och att smälta in i klassen, läsa situationer liksom. Hon leker nästan uteslutande med tjejerna och där är hon populär. Och det gillar hon.

Josefine har kommit igång ordentligt med språket. Inget nytt men även på dagis har de noterat det. Hon fortsätter att gå motströms och gör en del abstrakta saker. Löser sina problem på eget vis liksom. Bästa kompisarna är Nicole, Jessica och Oskar.

Sebastian är nästan störst i sin grupp och det har nog stigit honom åt huvudet. Hemma kör han på som en ångvält. På dagis visar han respekt till sina kompisar och drar sig undan om det blir bråk. Han tycker inte alls om när det bli bråk och han tar gärna hand om de mindre barnen, speciellt om de inte gråter.

Nästa månad flyttas han upp i nästa årskull. Väl många ettåringar på ingång så detta sker i förtid. De är 5 stycken som flyttas. Antingen hamnar han hos Josefine eller i den andra mellangruppen. Efter sommaren går Josefine till den stora gruppen.

Barnen lär sig mycket på dagis och de verkar ha roligt där. Sällan bråk på morgonen. Allt utöver att detta fortsätter att flyta på är bonus.

Då var problemen i skolorna löst

Satt och kollade på ett debattprogram om det upptrappade våldet i våra skolor. Det dröjer ju inte så länge innan mina barn är där – i skolorna då förhoppningsvis. Det slog mig att det nog vore en bra ide om man besökta sina barn i deras vardagsmiljö lite oftare än vad man gör. Barnen behöver vuxna förebilder och jag inte så säker på att lärarna varken skall eller kan ta den rollen.

Tyvärr blir det ju lite krystat om man kliver runt på barnens skola bara sådär. Kanske till och med lite pinsamt för barnen. Jag började fundera på hur man får andra vuxna till skolan, utan att det blir för konstlat.

Tanken slog mig - om man öppnade upp skolmatsalen för allmänheten, skulle det inte bli att man käkade lunch med ungarna lite då och då i så fall? Kanske man skulle kunna göra det lite subventionerat bara för sakens skull. Kanske maten skulle bli bättre. Tänk om omgivningen tände på iden de också och tog en lunch på lokala skolan ibland? Skulle det inte bli mer ok med tiden?

När nyhetens behag lagt sig, när det vart som vilken restaurant som helst – ja, bortsätt från att genomsnittsåldern antagligen alltid skulle vara ganska låg – skulle inte detta kunna bli ett nytt grepp nu när vuxna och barn bara glider längre och längre ifrån varandra? Att lära sig respektera varandra.

Åtminstone jag skulle känna mig trygg om jag visste att det fanns andra vuxna som rörde sig på skolorna. Andra vuxna som kanske inte var vardagsblinda.

Sådär ja, då ha jag löst ytterligare ett problem.

Snart dags för Emilys skolval

Nästa år är det dags för årskurs 0 för Emily. Detta kan man antingen köra på sin egen förskola eller på skolan man tänker börja i vad tiden lider. Emily börjar få en hel del post i ämnet - Tänk att hon har blivit så stor min lilla tjej. Vi vet förstås vart vi tänker försöka sätta henne. Minns inte om jag redan ställt mig i kö där, kanske dags att dubbelkolla. Närmst är bäst känns det som. Rotsunda Skolor är det som gäller för oss.

Idag fick vi ett erbjudande från Sollentuna International School som ligger på Bygatan nära Sollentuna Centrum. Det lockar med mer engelskspråkig undervisning. Men oj vilken resväg. Tyvärr har jag hört att det inte är något vidare där, en massa problem bara – så vi avvaktar nog med den.

Vikings, ett fotbollslag med momentum

Lite tråkigt att vårat veteranlag ”dog” efter jag lämnat det men det var kanske väntat. Ibland undrar jag om folk spelade bara för att vara bussiga mot mig eller inte kunde stå emot mitt tjat. Eller helt enkelt kanske inte fick arslet ur vagnen på egen hand. Oavsett hade veteranverksamheten varit en möjlighet att hålla spelare och kompisar kvar i laget längre. Det finns mycket nytta med detta. Ett mycket trevligt nätverk man inte skall behöva lämna bara för att man blir trasig.

Jag hade ju också hoppats på att det skulle finnas möjligheter att fortsätta att spela boll den dag jag flyttar tillbaks. Lite lättare att starta ett old boys lag från ett veteranlag än från det young boys vi verkar ha nu. Ofta har vi haft spelare i alla åldrar men vi tenderar till att var yngre än 35 i snitt. Att aktivera pensionerade spelare är svårt.

Samma gäller egentligen med den svenska lekgruppen vi startade upp strax innan flytten, även den verkar vara i gungning. Det övergår mitt förstånd hur man kan bo i Bangkok med småbarn och inte ha högsta prioritet för den enda Söndagen per månad som denna grupp samlas. Vad kan vara viktigare? Jag vet inte om det är en slump men jag tycker mig kunna se ett samband mellan inkomst och grad av engagemang…..

Grrrr!

Detta kan ju förklaras av att de som tjänar pengarna inte har tid. Men i så fall – släng in pengarna så vi kan fortsätta med detta på ett rättvist sätt!

Flyttar vi tillbaks vill vi ju vara med på detta igen, kanske även ta det ett steg vidare.

Egentligen var det ju dagens upplaga av Scandinavian Vikings jag skulle skriva om.

En 28 årig Norrman dök tydligen upp på Tisdagens träning. Han snurrade mer friskt än vad någon innan honom gjort. Direkt från norska Divison 1! Kvalitetsmässigt låter det som det bästa vi haft, meritmässigt inte förstås. Vi har ju haft spelare från flera av de högsta serierna, inklusive landslaget och VM deltagare.

I eftermiddags massakrerade de Bangkok Youth (hopplock av spelare från de internationella skolorna) mycket med hjälp av denna norrman. 5 mål stänkte han in innan halvtid. 10-1 slutade matchen. Nu har de momentum, nu går de upp på kvalplats till div 1. Härligt!

Ja, ja. Allt är inte guld som glimmar. Norrmannen skall provspela för ett lag i Thailands högsta serie (i deras proffsliga).

Träning varje Tisdag, matcher varje helg. Alla brukar vara välkommna men checka med tränarna först.

Relaterade webbsidor:
Scandinavian Vikings FC
Internationella Amatörligan i Bangkok
Scandinavian Vikings på Facebook

Svenskan börjar bli otroligt bra!

Det går fort nu. Jag tänker på språk och barnen.

De börjar bli sjukt duktiga på svenska nu, allihopa. Inte bara förstår de det mesta man säger, de kan även uttrycka sig. Dryga 3 månader på dagis har gjort sitt. Morsan kommer bli chockad när hon kommer hem från Thailand nästa månad. Hon drog ju redan i slutet av Augusti om jag inte minns fel.

Emily och Sebastian har lättast för sig. Josefine är lite som mig, lite språkligt seg.

Men som sagt var, det går att lära gamla hundar att sitta så hon fixar nog detta som en plätt.

Ganska vanligt som jag förstår det, att flerspråkiga barn inte pratar speciellt bra ända fram mot 4-årsåldern. Josefine kan nog inkluderas i den gruppen. Jag är ju en realistisk förälder. Mig såg man inte på balkongen för att hissa flagga när barnen tveksamt klämde första ordet vid 3 månaders ålder, eller tog första ”staaaaplande” steget (?) vid 7 månader.

Det finns både för och nackdelar med att vara realistisk men det är inte vad jag tänkte skriva om idag.

Emily och Sebastian hade redan från första bekantskapen med andra språket, inga som helst problem att skilja på vilka ord som hörde till svenskan och vilka som hörde till thailändskan. Även om ordförrådet länge var begränsat. Josefine blandar och är i jämförelse otydligast. Sebastian är väl för sin ålder längst fram. Har inte svenskan gått förbi ännu så gör den det vilken dag. Emily pratar förstås överlägset mest och bäst.

Det blir mer och mer viktigt att fokusera på thailändskan, och det gör vi. Snart kanske till och med jag kan vara med och prata utan att det gör skada.

Dags att få arslet ur vagnen med den thailändska lekgruppen här i Stockholm.

Det samma gäller Plair också faktiskt, hon gör oerhörda framsteg. 3 timmar i skolan var dag och massor av hempluggande ger resultat. Så mycket pluggande så vi snart måste överväga att anställa ett hembiträde. Jag har som sagt var 10 timmarsdagar redan som det är (ville bara bespara dig en syrlig kommentar:). Igår fyllde hon i den 30 sidiga ansökan på arbetsförmedlingens hemsida helt på egen hand. Ok, några frågor var det, men inte många. I vilket fall, studier i all sin ära, vi behöver en inkomst till. Tror det är dags för henne att komma ut i arbetslivet och lära sig vidare.

Barnens kompisar, en slump?

En kul grej på dagis som vi just fick reda på. Sebastians bästa kompis heter Joel. Egentligen är det mer som en lillebror, Joel är ju lite yngre. I vilket fall, Sebastian gillar att leka med honom. Det visar sig att Joel är bror till en av Josefines 2 bästa kompisar, Jessica. Hör och häpna nu.

Nicole heter den andra tjejen. Mamman östeurope och pappan måste vara neger. Nu har hon en ny man, en Italienare. Och tror ni inte han går i Plairs SFI klass!?

Lite kul med de 2 första barnen. Jag gillade deras mamma redan på inskolningen. Nu är alla barnen bästisar. Det kan ju inte vara en slump, eller?

Någon som sett en bortsprungen liten pojke?

Ja det har jag ju gjort förut. Tänker inte på Sebastian men väl på hans kompis som vart kvar i Bangkok, Alexander. Det var en jäkel på att springa bort.

Lite underliga saker som hänt frugan på sistone. I förrgår när hon var på väg till dagis för att lämna barnen vart hon tilltalad av en ung herre.

- Är det du som tappat din lilla pojke?

Det var det ju inte. Lite längre bort satt det alltså en liten pojke yngre än Sebastian och väntade på att någon skulle hitta honom. Plair tog med honom in till dagiset och en av fröknarna hade tidigare noterat att en dagmamma gått förbi utanför med en hord barn. Hon sprang efter och mycket riktigt hade de missat på räkningen. En generad inte alltför munter dagmamma var tvungen att gå in på ett DAGIS för att hämta sin eftersläntrare.

Blickar!? Typ.

Plair tillade: - trodde inte sånt kunde hända i Sverige, det är ju ett så perfekt land…

Det visade sig sedan vara kusinen Lins dagmamma. Hon är störtskön och hade det inte vart hon hade jag nog sågat hela dagmammekåren efter detta. Innan jag träffade just denna dagmamma kändes de mer som hemmafruar som inte önskade arbeta.

All eloge till henne men det här var ju inte bra.

Fredag och dagishämtning

Tyvärr springer jag inte på barnens dagis speciellt mycket. Så lång bara på fredagarna faktiskt. Skall försöka komma ifrån lite oftare. Plair lämnar sent och hämtar tidigt som det ser ut nu. I morgon är det dags igen. Jag fick chansen att besöka dagiset i tisdags förmiddag eftersom jag var med Emily till tandläkaren. Hon fick mycket gott betyg för sina tänder och det var hon mäkta stolt över.

Jag såg inte Sebastian när jag kom till dagiset men väl Josefine och hennes bästa kompisar, Nicole och Jessica. Konstigt vad lätt det är att tycka om barnens kamrater?

Inskolade i grevens tid

Sådär ja!

På Fredagen i andra inskolningsveckan hade vi även Sebastian på heldag på dagiset. Och det gick bra! På Måndag är det allvar på riktigt.

Plair han en repa till skolan (SFI) där hon för övrigt tycker hon hamnat i en för tuff klass. Vissa av studenterna har varit i Sverige i hela 4 år!?

En Thailändsk tjej i klassen. Jobbade som barnflicka/hembiträde för en Thailändsk familj i Sollentuna. I samma veva som de ville hon skulle stanna kvar och gömma sig efter turist visat gått ut träffade hon en svensk kille och flyttade ut. Hon fick förlängning med 3 månader och ansökte sedan efter UT på plats, och fick det. Tydligen har det varit fler Thailändare i klassen men de tyckte det var för svårt och att de andra var för bra. Svårt att glänsa och trist att vara sämst, känns det igen?

Dagisframgångar skördade

Eftersom jag är på kurs mån-onsdag fick frugan andra veckans inskolning helt på egna axlar. När jag för en stund sedan fick tag på henne berättade hon att det gått jättebra.

Emily är ju så gott som klar men även Josefine hade utan något som helst motstånd låtit sig lämnas. Skönt. Idag var det en hel timme Plair gick ifrån.

Sebastian gick också bra. Det vart en misslyckad lämning förra veckan som ställdes in men idag släppte han iväg Plair helt utan bråk. WOW! Det hade visserligen blivit lite gnabb ute på gården. Men inga tårar. Han såg grinden och ville gå hem. Inga tårar men han hade blivit lite putt...

Mmm, detta bådar gott!

Inskolningen i gång

Onekligen snällare än i Thailand där vi var med ett par timmar första dagen och sedan släppte för en halvdag andra dagen. Sedan var det klart.

Nu i Sverige är det en timma per dag i 4 dagar. Den 3:e dagen skall vi gå ifrån 10 minuter. Den 5:e dagen är det 2 timmar som gäller, och man skall som förälder gå hem en timme.

Jag trodde nog, och fick det bekräftat, att detta är gjort med de minsta barnen i tanken och att de är flexibla med de större barnen.

Eftersom våra 3 är på olika avdelningar vart det lite spring även om Emily fick klara sig mest själv. Emily planerar vi att lämna för heldag redan i morgon. Sebastian kan nog behöva hela veckan. Josefine är lite sjuk och med det svårläst (kinkig). Nästa vecka blir intressant men jag hoppas innerligen allt är klart då. Plair har redan missat 2 veckors SFI studier.

CSN ber om omöjliga dokument

Alldeles för seg för att skriva något riktigt. Dels var det systerns fest i Lördags, dels är det mycket med nya jobbet.

För tillfället trilskas jag lite med CSN. Fick mer eller mindre tillbaks dokumenten jag skickat dem. De ber om komplettering. Behöver alltså ha ett intyg från den Thailändska skattemyndigheten på hur mycket jag tjänat och vad jag betalt i skatt. Det jag skickat dem kom från min förra arbetsgivare.

Detta är lättare sagt än gjort kan jag lova. Jag fattar inte hur de tror man kan dribbla med myndigheter i ett u-land som man gör i ett i land? Få hålla tummarna för att detta ordnar upp sig. Har du inte haft någon inkomst tror jag det blir MYCKET svårt att bevisa. För min del kanske det kan lyckas.

Vädret har i alla fall kommit tillbaks. I helgen drar vi ut i skärgården. En lång helg blir det eftersom jag tagit ledigt på Måndag. Vad skönt det skall bli.

Dagisplatserna kommer och går

Först hade vi alla 3 hos en dagmamma i november, sedan inte. Sedan hade vi Sebastian och Josefine på dagis redan från augusti, men Emily inte. Sedan fick Emily plats hos dagmamma i november. Sedan bytte vi dagmamman mot ren förskola och fritids med start redan i augusti för Emily. Då erbjöd dagmamman Emily plats från augusti och vi skrev kontrakt.

I morse ringer dagiset där Sebastian och Josefine redan är klara och erbjuder en plats för Emily i deras ”stora” grupp. Förra veckan ringde de och erbjöd oss plats i deras ”mellan” grupp, som en nödlösning, men den avböjde jag. Efter lite beslutsvånda avbryter vi det nyskapade kontraktet med dagmamman (tydligen kan man göra det innan det påbörjats) och bekräftar att vi tar den senaste platsen vi erbjudits. Dagmamman är på semester utomlands och låter via sms meddela att hon inte kan ta lyssna av svararen där jag pratat in ett luddigt meddelande. Jag funderar på att skicka henne ett sms. Men tvekar. I vilket fall behöver hon nog veta detta så snart som möjligt.

Jag vet att dagmamman med Emily tog sig ett barn mer än vad hon brukar, så förhoppningsvis så ställer vi inte till det alltför mycket för henne.

Dagmamma eller dagis, ja, jag tror det beror på omständigheterna. Vår dagmamma var helt klart ingen normal dagmamma, eller i alla fall inte en sådan jag hade på näthinnan innan man mötte henne. Förskola hemma var mitt intryck. Fördelen med dagmamma måste ändå vara att barnen får mer utrymme, och vissa barn behöver det onekligen mer än andra. I ärlighetens namn är jag inte säker på att jag hade nappat på Växhusets (dagisets) erbjudande om det hade gällt Josefine.

Jag tror att Emily passar för dagis och stora grupper extra mycket, och Josefine kanske mindre. Visst finns säkert möjligheten att flytta över Josefine till Bushuset (dagmamman) nu när Emilys plats ställs till förfogande, men nu kör vi dagiset för alla. Detta är ett rent bekvämlighetsbeslut. Blir det några problem i framtiden vet vi att det kanske finns en utväg.

Ps. Det var en regning men trevlig helg hos Linus och Ingela i Oskarshamn. Jag kommer klistra upp bilder så snart jag får tid.

Lekgruppen i Bangkok

Jag noterade just att Erika som tog över lekgruppen efter mig ordnat med en egen blogg för dem. Barngruppen i Thailand heter bloggen och ligger hos Blogger. Eller blogg, varför inte kalla den deras hemsida. Här kommer de skriva om var träff samt länka till fotoalbum. Detta skall bli jättekul eftersom det ger mina barn möjligheten att följa sina gamla kompisar i bilder. Vi kommer definitivt försöka hinna med en träff när vi kommer till Thailand nästa gång, när det nu blir. Till dess blir det via bloggen.

Jag hoppas innerligen att det dyker upp fler lekgrupper i Thailand över tiden, och att de försöker dra nytta av denna blogg. En sida det händer något på är ju något roligare att följa än det ombytta.

Själv har jag planer på att dra igång något liknande här i Stockholm. Vi är nog 7 barn redan tror jag. Personligen tror jag man skulle kunna gå ytterligare ett par steg här i Sverige eftersom jag har en känsla av initiativ av detta slag får gehör hos staten. Är du intresserad kan du ju lägga en kommentar här.

Avslutning för SFI Sollentuna

2 veckor hann Plair med innan det efterlängtade lovet infann sig. 2 kvällar i veckan över 2 veckor. Ibland är livet grymt men när de drar igång i augusti igen då blir det andra bullar. Varje förmiddag på halvfart.

Idag var det avslutning och det var väldigt många som slutit upp. Det var alla klasser tillsammans. Få hade tagit med sig sina familjer, men jag var en av dem. Mat hade de lagat allihopa, inte bara min fru. En sann internationell atmosfär och mat jag aldrig tidigare sett. Första tanken när jag såg smörgåsbordet var att varför i helvete öppnar de inte en restaurant i sina lokaler och låter studenterna jobba extra. Det räcker ju att leverera maten, folk kan ju servera sig själva... Ja, ja.

Resten får ni via filmen.

Ps. Ni i Thailand, kan ni se filmerna numer (kör via photobucket numer)?

Avslutningsfika och sängbygge

Snart skall vi bege oss till avslutningen för Plairs korta sommarskola. Sista dagen var igår och nu vankas det fika, tilltugg och frågor. Vi behöver framför allt veta hur flexibla skolan är på att Plair eventuellt anpassar skolgången till ett arbete, hur snabbt man kan växla fart och tider liksom. Jag antar att hon har 2,000 timmar hon kan använda som hon vill, kanske tom slösa bort? Jag tror företaget som driver SFI är ett privat företag, vilket kan medföra vissa problem eftersom de i sin tur antagligen får betalt per elev som faktiskt går där.

Plair och tjejerna tar tåget, jag tar bilen med Sebastian. Tänk att det var så svåååååååååååårt att sätta henne på de kommunala färdmedlen och nu vill hon inget annat. I Thailand är det ju oftast stackaren som åker buss (ja, och Guava förstås) och det vill hon inte vara (stackare alltså). Skönt att detta släpper även om det kanske bara är för Sverige.

Efter detta åker vi och handlar madrasser till våningssängen samt lite skruvar för spjälorna som håller madrassena (spjälen glider ifrån varandra läskigt enkelt). Det var inte värre än att Emily kunde sova i den men detta måste fixas. Att sätta ihop den var ingen lekstuga. Antingen hade tidigare ägaren jävlats med mig eller så hade de själva haft den felmonterad. Jag baserar detta på hur delarna levererades, hur pluggen satt, och hur solljuset blekt delarna.

Tyvärr kunde jag inte köpa bokhylan. Bilden var urdålig (han hade fotat in i ett trångt förråd och man såg bara hälften). När jag stod där och tittade på den live visade det sig att jag missuppfattat den totalt. Med 4 delar menade han 2x ovan och 2x nedan medan jag förstod det som 4 sektioner. Den sektion man kunde se var den snyggast såklart. Den andra var rentutav ful. Han kommer ju aldrig få vad han begärt för detta.

Det var ruggigt med trafik igår kväll och tyvärr hade killen stressat från Årsta till sitt förråd i Bergshamra (han hyr ut lägenheten där i andrahand) för detta. Jag rekommenderade honom att passa på att ta en ny bild nu när vi lyft ut prylarna, men han förstod inte varför.

Det händer grejer på gamla gatan i stan!

Kompisen berättade att de satt upp trafikljus med timer utanför tjejernas gamla skola där vi bodde i Bangkok. Wow, det händer saker. Enbart övergångsställe med en herr Gårman skylt hjälpte ju föga. I Thailand betraktas det av någon konstig anledning som ett varning om att öka farten och att vara extra vaksam på att någon kan försöka smita över.

Man kan inte beskylla Thailändare för att vara överdrivet hjälpsamma mot dem de inte känner.

Första besöket hos Emilys dagmamma

Vi mötte upp Maria, som Emilys dagmamma heter, på en lekplats i närheten. Det var första gången Emily träffade henne. Plair och jag mötte henne redan igår. Det har varit många turer med Emilys skola men nu fick vi alltså den dagmamma vi inte skulle ha förrän i november, redan i augusti. Inskolning i samma veva som Sebastian och Josefine, men de skall ju gå på dagis. Jag är övertygad om att alla alternativen erbjuder för- och nackdelar, och att man bör försöka känna efter vad som är bäst för ens barn, om man har valmöjligheten. Det kan man inte säga att vi hade så mycket av. Emily fick en plats på skolan i deras 0:a, det skulle vara 5 femåringar och 26 sexåringar. Hon skulle alltså börja ett år tidigare. Över detta valde vi dagmamman.

Maria som hon heter är en del av en större grupp som jobbar tillsammans, delar upp barnen och har strukturerade aktiviteter. Påminner mycket om dagis bara det att grupperna är mindre och åldrarna är blandade. Samt att det drivs i egna hemmet. Tydligen fungerar inte alla dagmammor på samma sätt, vissa vill bara vara hemma av vad jag förstår. Maria kommer på rekommendationer från flera, min bror bland andra. Det var ju min bror och hans flickvän som satte oss i kontakt med henne (kusinen Lin går ju redan där, och verkar inte tagit skada).

Emily vart lite förvånad över att hennes nya skola var ute i det fria. De nya kompisarna tog hand om henne (och om Josefine också för den delen) på direkten. De var jättenyfikna på Lins kusin som kan prata ett främmande språk. Som ni kommer se på filmen var det mycket ungar, och även Sebastian var med. Lekparken är den större av de vi har i vår yttersta närhet. Barnen gillar den mycket.

Obs! För er som är i Thailand. Berätta gärna om ni kan se filmen eller inte. Jag vet inte om Photobucket också är censurerat av den odemokratisk tillsatta regeringen.

10 dagars kur antibiotika, suck

Ett telefonsamtal till husläkaren och receptet gick ut i cyberrymden, redo att plockas upp var som. Jäkligt skönt att slippa åka till en vårdcentral.

Igår vart det alltså en sväng till Apoteket i Upplands Väsby. Vi bor i utkanten av Sollentuna och det centrumet ligger avsevärt tillgängligare. Jag kom inte över någon bil förrän vi 17:30 och var lite orolig för om jag skulle hinna, rusningstrafik och allt. Det skulle jag inte oroat mig för.

Jag var hemma igen 17.55

Kanske bättre om Plair kan gå i skola i Upplands Väsby?

Det vart som väntat en 10 dagars kur, och inte den 3 dagars som jag vant mig vid under tiden i Thailand.

Efter 2 dagar på penicillin smittar jag inte längre, efter 3 dagar bör jag må betydligt bättre. Grillningen på Lördag och kalaset på Söndag är säkrat, men tyvärr måste jag ställa in Carabao konserten. Som tur var kan man leva som vanligt så snart man mår fint.

En sak är säker, hade jag gått på thailändsk penicillin hade jag varit frisk efter 24 timmar, antagligen på gott och ont.

Dagisplatser på Växhusets förskola

Det gick fort. De ringde precis från kommunen och lät meddela att vi har platser på Växhusets förskola from 13 Augusti, men bara för Sebastian och Josefine. 5 minuter efter det kom det ett e-brev med samma budskap. 5-års gruppen var tydligen full som det såg ut nu men eventuellt skulle de kunna få till något. Det vore ju ett himla extrajobb om Emily gick på ett annat dagis.

Detta även fast vi inte står i kö förrän från första Oktober. Hade tänk ändra det datumet, men det verkar ju inte behövas.

Samtidigt budgeterar vi med att Plair skall gå på föräldrapenning en tid, men kanske det inte var tänkt att vi skulle utnyttja detta för Emily alls. Kanske vi blir tvungna en tid? Trist för Josefine eller Sebastian att bara gå någon månad. Det känns som Emily är den som mest behöver det. Vilket dilemma, både för oss och dagiset. Det bästa vore om de skrapade fram en plats åt Emily, och vi kunde nypa den och Sebastians, och Plair kunde vara hemma med Josefine en tid. Tror jag.

I morgon skall vi i alla fall besöka dem. 2 minuters gångväg, rakt igenom skogsgläntan bakom lekplatsen.

Det är mycket med det världsliga.

Besök på öppna förskolan

Öppna förskolan var en intressant upplevelse. Organiserat som vilket dagis som helst, men med föräldrar delaktiga. Gratis, och fika till självkostnadspris. Tyvärr har de bara öppet några dagar i veckan så det gäller att passa på. Man kan förstås hatta runt också, eftersom det finns ungefär 5 öppna förskolor i var kommun, med olika öppettider. Tydligen kan man även besöka andra kommuner, så som vi gjort denna vecka (Upplands Väsby). Fröknarna var väldigt nyfikna på oss, och vi på dem förstås. Miljoner frågor, annars harmoniska människor kändes det som. Man blir lite avundsjuk när man träffar på människor som hittat så rätt här i livet.

Josefine och Sebastian var lite lugnare medan Emily var delaktig i det mesta. När de andra barnen stod och dansade (läs hoppade) till pippi sången dansade Emily som en fullvuxen kvinna. Visste inte om jag skulle vara stolt, eller rädd för att bli ställd mot väggen. Detta har de ju fått lära sig i skolan, att dansa snyggt och vara sexig. Skolan i Thailand kan vara intressant.

UFO känslan är stark och visar inga tecken på att avta. Underligt att man kan känna sig så utanför!?

3:e träffen för lekgruppen i Bangkok

Det var hemma hos Anna denna gång. De bodde i hus ute vid Rama 9 parken och hon hade ordnat med mat, bad och pyssel. Barnen fick chans att leka med deras kanin och hund som strövade fritt på gården. Idag var vi 10 barn och om du klickar på bilden eller denna länk får du se bilder på de flesta av dem.

Även om det är gemytligt med dessa hemma-hos träffar kan vi nog räkna med att det inte alltid kommer att vara så. Förhoppningsvis blir vi fler framöver och då behöver vi komma åt en offentlig lokal (samtidigt har inte alla utrymmet för detta). Faktum är att vi har 5 barn under 9 månader bara i existerande grupp. Det finns god tillväxt med andra ord.

VI skriver jag!? Jag skall ju hemåt.

Jag valde att lämna Sebastian hemma denna gång. Anna skulle ordna med påskpyssel och jag trodde jag skulle få svårt att alls serva tjejerna om jag tog med honom. Samtidigt ville jag ju hinna slänga några sista ord med alla dessa nyfunna vänner. Jag såg hur John fick jaga sin Alexander och förstod att jag gjort rätt.

Som vanligt tog jag på mig nya uppdrag. Jag lovade att ordna med en hemsida (blogg) och ett konto hos photobucket innan jag drar. Klart vi skall skriva dagbok över utvecklingen samtidigt är det ett bra sätt för intresserade att bekanta sig med oss innan de ansluter.

Jag kom sedan på den smarta iden att be Johan (eller bloggaren Guava som vi känner honom bättre) ordna med detta. Det är ju bara en tidsfråga innan han dyker upp med sin Felicia, så han kan lika bra börja jobba ideellt nu :) Gör jag detta blir det blogger, gör Johan detta blir det word press och eftersom Johan ändå kommer vara den som tar över så....

Nå Guava, vad säger du, tar du hedersuppdraget?

Barn och flera språk

Jag har skrivit om flerspråkighet förr men tar upp det igen. Josefine som är mellantjejen har varit ganska sen med språket. Inget ovanligt med det men så har det varit. Emily var normal. Sebastian tidig (i jämförelse med sina syskon i alla fall). Jag tror Emily och Sebastian lär sig språk med ungefär samma förutsättningar, men att den unge herren fått extra skjuts av att ha syskon som pratar med honom kontinuerligt.

Det var Josefine jag skulle skriva om här. Det har slagit mig på sistone att hon pratar mycket mer och att man också förstår henne bättre. Vi pratar om en 3 veckors period där hon gjort fler framsteg än kanske hela sista året. Det handlar om båda språken. Helt plötsligt verkar pengen ha ramlat ner. Plair och jag tog upp ämnet i bilen på väg ner till Soidao, och det var faktiskt första gången vi diskuterade saken, och vi var skrämmande överens. Jösses vad duktig hon blivit! Hon fyller 4 år i Augusti så visst är det inte konstigt att hon kan prata, och visst kunde hon prata innan också, men hon har också haft stora problem att skilja språken åt, ofta har det bara blivit ett mumlande.

Nu tycker jag inte man skall jämföra sina barn varken men varandra eller andra för mycket, men visst är utvecklingen intressant att följa. Josefine är i mycket väldigt olik sina syskon och hennes beteende ganska annorlunda. I Josefins fall finns det risk för att hon brås på mig när det gäller språket (även om jag tycker jag fått bukt med det värsta).

Lekgruppen Söndagen den 18 Mars

Vi var 12 barn mellan 2 och 6 år som lärde och lekte tillsammans denna varma Söndag vid Håkans pool på Sukhumvit Soi 19. De flesta kände varandra sedan tidigare. Håkan och Björn var nya till gruppen och med dem kom 3 nya barn vilket var jättekul. Jag hoppas att vi kan lägga till åtminstone en ny familj för varje träff.

Det vart mycket bad och fri lek. Sista timmen leddes av Elisabeth, Erikas mor, och det vart då organiserad sång och lek. Håkan och hans fru hade ordnat med mat och dryck i överflöd och det var ingen som gick hungrig från denna tillställning.

Vi ser alla fram mot nästa träff som går av stapeln hemma hos Anna Söndagen den 22:a April (helgen EFTER Songkrahn). Anna har utlovat en pysseldag med tema Påsken. Hon uppmanar till oömma kläder eftersom det bland annat kommer bli måla av.

För mig som flyttar hem snart är det med blandade känslor jag medverkar. Det hade känts bättre om jag kunde varit med lite längre än dessa 3, möjligtvis 4 tillfällena (om jag är kvar den 3:e Söndagen i Maj). I vilket fall känns det bra att ha varit med om att starta upp detta, och förhoppningsvis blir det något bestående. Detta är något som det pratats om länge, men aldrig gått av stapeln. Vi har ett bra momentum nu.

Visst, vi har ju den Skandinaviska lekgruppen på kyrkan på Tisdagseftermiddagarna, men för oss som bor här permanent passar den inte så bra (de flesta av oss jobbar ju då). Vi försökte få kyrkan att hjälpa oss med lokal i starten men de var inte speciellt tillmötesgående, antingen gick det inte att ha en ren svensk grupp (det finns en dansk och en finsk är på gång), eller så ville de ha för mycket pengar. Jag antar att det beror på vem som frågar. Överlag tycker jag den Skandinaviska kyrkan här i Bangkok fokuserar lite väl mycket på korttidskandinaverna, och pengarna. Prästparen sätter sin egen prägel på verksamheten, med all rätt. Denna senaste är inte den jag är som mest imponerad av, även om de verkar vänliga. Jag hoppas att jag får anledning att äta upp dessa ord.

Har du barn och bor i Bangkok tycker jag du skall ta dig en titt på Thailandsforumets avdelning om Svenskar som bor i Thailand.

Andra bloggar om: bangkok, lekgrupp, barn, svenska kyrkan, leka

Thailändska tonåringar i Sverige

Blogg kollegan Svenne Farang släppte via sin blogg in oss i sin familjs innersta. Hans Thailändska styvdotter har stora problem med att smälta in i Sverige. Hon skolkade tills att hon fick praktikplats och när hon nu inte längre ens går till praktikplatsen, sträcker Svenne ut en hand efter hjälp.

Jag har hört liknade historier från andra oberoende källor och tror att detta är något Thailändsk mer än ett invandrarproblem. De verkar längta hem till Thailand ganska snart. Pressen i Sverige är nog inte vad de hade räknat med är min gissning. När du gör fel får du det ganska snart intryckt i ansiktet. Så fungerar det ju inte i Thailand direkt, där det daltas in i oändlighet snarare. Kulturkrocken är ett faktum.

Detta är ett bra tillfälle att göra något av en tanke jag haft en tid, att öppna upp ThailandsForumet mot alla er som lever med, eller själva är, Thailändare. Denna nya forum del kallar vi tills vidare ”I Sverige med Thailändare” och här diskuterar vi allt som rör den Thai/Svenska situationen i Sverige. Detta kan vara arbete, byråkrati, uppehållstillstånd, familjär angelägenheter, eller vad som kan kännas relaterat.

Svenne ställde frågan på thailandsforum och förslagen börjar dugga in, läs: Thailändska tonåringar i Sverige. Alla kommentarer är varmt välkomna!

Klicka här för att komma till Svenne Farangs mycket välskrivna blogg om livet i Sverige, och längtan till Thailand.

De skall tilläggas att numer är dotterns bekantskapskrets enbart andra Thailändska ungdomar.

Andra bloggar om: ungdomar, invandrare, integration, thailändare, skolk

Udomsuksa och ISO 14001

I morse tog jag mig själv i kragen och frågade tyrannerna i grinden om det var enligt deras ISO standard, att radera upp studenterna för sen ankomst och "dissa" dem för det? Ja, detta var enligt deras nya ISO, sade mannen jag frågade. Deras ”nya” ISO, jag undrar vad det kan betyda? Frågan är om detta verkligen kan ingå i ISO standarden?

Det gör det förstås inte, och vid en närmre titt på ISO: s hemsida visade sig deras 14001 vara ett miljöcertifikat. Vilket jäkla lurendrejeri!

Naturligtvis åker studenterna samtidigt på repressalier för saker man annars ser mellan fingrarna för (smutsiga skor, skjortan utanför, mm,.). I Thailand är det mycket lagar och regler överlag. Egentligen får man inte göra någonting, men är ofta inget man efterföljer. Detta används istället som ett verktyg att centralisera makten, på skolor, på företag, inom politiken mm. Ranking är viktigt här. Stå på rätt sida och ha ett skönt liv, ställ dig på tvären och du får det surt ungefär. All makt till makten..

Jag vill återkomma till dessa vakter, eller administratorer som jag hellre vill kalla dem. De finns i alla länder. Smarta människor med låg empati för andra människor. De har ingen naturlig känsla för vad som är rätt eller fel utan föredrar att följa det skrivna reglementet till punk och pricka. Det är viktigt för dem att veta att de gjort rätt, och att det kan bevisas. Dessa människor skall inte sitta med makten förstås, men tyvärr verkar de dras till den typen av arbeten. Byråkratin får inte bli krångligare än vad den är, och den skall naturligtvis inte gå att gömma sig bakom. Administratorerna är duktiga, nyttiga, och användbara människor, men rätt man på rätt plats går före.

Minns tsunamin, minns skandalerna i samband med valet (Sverige), minns mer…

På vägen ut genom grinden stötte jag på fru Petronell (no2 furstighinnan på skolan) och frågade henne samma sak. Samma dumma svar. Jag undrar om de ens vet att de har en miljöstandard?

Just nu är jag ganska sugen på att skaffa mig lite mer kött på benen och trycka ett informationsblad jag kan dela ut till uppradade studenter. För jäkligt att de skall bli förnedrade på detta vis även fast föräldrarna betalar för att ha dem där. ”Customer is King” – vad hände med det? Först den dag de anammar detta kan de bli spelare på den internationella planen. Man kan inte båda äta kakan och ha den kvar.

Någon som har koll på ISO standarder för utbildnings instutitioner?

Andra bloggar om: utbildning, skola, straff, ISO 14001, byråkrati

Förvuxna svenska småbarn

 Som vanligt förvandlas de större barnens skolgård till en parkering på mornarna. Ganska smidigt måste jag säja. En ganska rolig sak med den här bilden är annars tjejernas jackor. Josefines är storlek 8-12 månader, och Emilys i 12-18 månader. Vi införskaffade dessa för 2 somrar sedan om jag inte minns fel. Redan då fick vi kliva ner i storlekarna. Det regnade och blåste och var allmänt Sverigetrist sommarväder den resan också.

Om man säjer så här: - H&M snålar inte med materialet.

Josefine är nu 3 ½ och Emily 4 ½ och det finns fortfarande lite att växa i!

Visst är mina tjejer små, men hallå, vad har hänt där hemma, har era barn blivit gigantiska monster? Eller är det bara som så att H&M vet om att vi är lite småsparsamma och vet om att vi vill ha LITE att växa i. Kanske det är så. Kul var det ändå när jag denna morgon kollade in storleksmärkningen på jackorna.

Andra bloggar om: H&M, barnkläder, udomsuksa, parking, bangkok

Svenska skolor i Thailand

Det är ganska underligt att det inte finns varken svensk skola eller svenskt dagis här i Bangkok? Man kan undra varför? Bara på Koh Lanta finns det åtminstone 2 skolor, och så vitt jag förstår är deras huvudsakliga marknad långliggande turister. Man tycker att i Bangkok med alla dess permanentboende, korttidskontraktsarbetande och turistande svenska barnfamiljer ,skulle kunna fylla åtminstone en blandklass? Men icke sa Nicke!

Varför är det så?

Kan det vara att vi inte har behov av detta tillräckligt mycket?

Kan det vara att vi inte tror det är möjligt att få att hända?

Om du är intresserad av detta som en affärsidé så är vi åtminstone ett dussintal barnfamiljer här i Bangkok som är villiga att hjälpa till att få detta att hända på ett eller annat vis.

På Thailandsforumet undrar 2 lyckligt lottade mammor, jennyby och Ninni, över skolorna i Koh Lanta. Vilken är den bästa?

Den som ändå hade det angenäma problemet...

Andra bloggar om: svensk skola, koh lanta, phuket, thailand, bangkok, utbildning

Thailändskan är fortfarande överlägsen svenskan

En kollega frågade mig precis om mina barn pratade lika bra svenska som de pratar thai. De gör de ju inte men diskussionen om varför började ta fart. Dels har barnen olika lätt för språk, oavsett vilket, och dels exponeras de ju mycket lite för det svenska. Skulle vi vara i Sverige nu, och i exakt samma situation, är jag övertygad om att mitt svar om de pratade Thai lika bra skulle blivit ett rungande; -JA!

Den enda svenska mina barn får från mig är stunden på morgonen (då är vi trötta) och stunden på kvällen (då vi är sega), och helgerna. Helgerna är väll när de snappar som mest, och då speciellt de helgerna då vi umgås med mycket andra svenskar (inte nödvändigtvis andra barn). Skulle vi (eller åtminstone dem) kunna tillbringa somrarna i Sverige vore saken biff tror jag.

Det finns säkerligen ett samband mellan bra förälder och att barnen pratar bra svenska.

Anna som vi träffade på lekgruppen är förstås utom tävlan. Hon har förmånen att vara hemma med sin dotter. Anna är ett exempel på att om vi flyttade hem skulle det inte bli några som helst problem att bygga på thailändskan, eftersom Plair åtminstone de första åren skulle vara hemma mycket. Hennes dotter, Sanya, pratar flytande skånska och av vad jag förstod var det det dominerande språket än så länge.

Lekgruppen ja, den kommer bli tyngre än jag trodde att dra igång, men det är en annan historia. Lekgruppen skulle ju inte bara handla om språket, utan också om det svenska arvet. Att inte bara vara tvåspråkig, utan också tvålänning. Just nu ser det ut som vi får försöka på annat håll.

Andra bloggar om: barn, språk, utveckling, thailändska, svenska, thailand

Vad de kan de små Thailändska brudarna

Jag bestämde mig för att lämna tjejerna redan vid skolgrinden denna morgon. Jag skojade med Emily om att jag skulle lämna dem redan på parkeringen och hon tyckte det lät helspännande. Eftersom de då måste korsa vägen gick den bort, förstås.

Det var kul att följa dem med blicken när de stolta drog iväg. Josefine fick för sig att hon skulle tränga sig igenom staketet och gå i gången. Det var lite trångt men efter mycket om och men var både hon och ryggan igenom. När det var dags för dem att skilja sig åt lät Emily Josefine vandra iväg mot sitt rum medan hon väntade som jag brukar göra, på att Jossan skulle hitta rätt, och inte hitta något annat spännande på vägen.

Jag gillar verkligen att se Emily göra så. Det är något man kanske skall förvänta sig, men inte ta för givet.

När de hade försvunnit ur mitt synfält gick jag långsamt bort för att genom deras fönster, från avstånd, kontrollera att även läraren var där och att deras ankomst var noterad. Jossan studsade runt i klassrummet. Hennes kompisar måste trott att lilla blygisen blivit tokig.

Jag ser likheter med Josefine och hennes kusin Wendela och morbror Adam (min 18 år yngre lillebror). Jag kan inte sätta fingret på det men deras bångstyrighet är väldigt liknande. Jag vet att det är en god egenskap de sitter på allihopa, även om thailändarna har lite svårt för det beteendet.

What goes around comes around…

På vägen till lekgruppen i morse forcerade sig en svenskflaggad bil sig före nästan hela kön för att smita före oss andra över Rama 9. Det var den där folkskygga smitningen, att ligga i fel fil men smyga tätt inpå där han vill in, och sedan stanna eller avvakta. Givetvis är det ingen som släpper in honom så planerna är att rivstarta och nypa en lucka längre fram. Hur vet jag att det var en svensks bil? Bilen hade en EU skylt med SW. Någon som känner någon svensk med en svart Toyota City  så var det nog han. Varför en han? Jo, på högra delen av registreringsskylten satt det en välkänd logga, Playboys lilla kanin.

På lekgruppen visade det sig att Hans (en av de jag inte kände sedan tidigare) arbetar som lärare på Udomsuksa School, mina barns skola. Otroligt att vi inte mötts eftersom han varit där mycket länge. I julas hade han tydligen listat ut vilka vi var (ja, han hade läst bloggen som skriver om hans skola) men vi hann smita innan han hann nypa oss. SWEA är några andra som fått ta sig en känga över bloggen, och förstås var en av de blivande mammorna på besök, verksam där...

Nä, bloggen har nog gjort sitt som avreageringsverktyg...

Lekgruppen gick utmärkt. Min mor försökte så gott hon kunde med att aktivera de större barnen. På gott och ont var det alldeles för mycket roliga saker att leka med, alldeles för många nya kompisar, och alldeles för många småttingar som hellre ville vara med de stora. I vilket fall var det en bra första tillställning som gav mersmak. Hela 11 barn från 20 månader upp till 4 1/2 år: Alexander, Sebastian, Linnea, Mejja, Olof, Enya, Josefine, Sanya, Jennifer, Emily och Nils hette de historiska deltagarna (sorterat efter ålder).

Andra bloggar om: lekgrupp, barn, dagis, skola, förskola, bangkok

Nyårsshow på Udomsuksa!

Idag var det nyårsuppträdande på barnens skola, Udomsuksa. Förra året hade de den på sin egen fotbollsplan, men i år hade de gjort gemensam sak med sin skola ute i Rangsit. Jag förstår nu varför biljetterna höll på att ta slut.

De hade hyrt Thai Cultural Center vid Rachadaphisek Rd. för detta tillfälle. Ett ganska modernt konserthus som säkerligen tar in upp mot 1,000 personer. Vi fick en plats lång uppe på 3:e våningen. Hur mycket tjejerna ens tittade efter oss så var det ju omöjligt att finna oss. Hade jag inte haft filmkameran med mig vete tusan om jag hade funnit dem själv.

Första timmen gick som vanligt till olika ceremonier, framför allt för och med den administrativa enheten på skolan. Man undrar just om platsen var vald för tillfället, eller för att få imponera på kultureliten som har sitt kontor där. I vilket fall var det ju föräldrarna som betalade kalaset. 400 baht per vuxen kostade det. Jag ska inte gå på detalj om vad jag tror om avsikterna, utan konstatera att åtminstone de små barnen tycker det är ganska kul att uppträda, och att de flesta föräldrar tycker det är värt pengarna att ha en spännande Söndagsutflykt att prata om.

Jag måste erkänna att det var en jättefin tillställning. Utsökta dräkter och välplanerade shower. Det roliga var att även Josefine dansade detta år. Förra gången var hon ju helt fastfrusen av stundens allvar. Inte många torra ögon skulle jag tro, inte hos oss i alla fall.

Det var 2 trötta damer vi letade upp vid fyrasnåret!

Andra bloggar om: skola, utbildning, barn, uppträdande, dans

En ursäkt för massor av Singha öl en Tisdag

Det är inte bara bomber och granater i Bangkok. I Tisdags kom studiekamraten från ABAC tiden, Jensa, på besök. 1 månads semester, och större delen av tiden i Bangkok, där han hyrt lägenhet. Det är 2 år sedan han var här sist. Mycket har hänt sedan dess. Jobbyten, skilsmässa, osv.

Vi beställde upp mat från restauranten runt hörnet, Baan Suckothai. Fram mot småtimmarna satt vi sedan och drack singha öl hemma i mitt kök. Jäkligt trevligt att snacka ikapp, samt friska upp minnet på saker som hände i stan, förr om åren. Jensa kommer ihåg så mycket. Jag ser fram mot massvis med blogguppslag över denna månad.

Jensa läser förstås min blogg och är ganska uppdaterad på vad som händer i min skalle. Han var lite orolig för att jag skulle fortsätta skriva ner ABAC, eftersom vi borde ha ett intresse av att vår utbildning skall stå sig i internationell jämförelse. Jag tröstade honom med att inte så många läser min blogg, så det var nog ingen fara på färde.

Jensa kände jag redan innan studierna på ABAC, även om vi inte alltid bott på samma platser så har vi haft god kontakt.

Andra bloggar om: abac, universitet, plugga, bangkok, thailand

Nyårsfirande i barnens skola

Idag var det nyårsfirande i barnens skola. Detta köper jag men julen kändes onödig. Å andra sidan, man firar ju allt här i Thailand så... jag skall inte tjata om detta. Charmigt antagligen.

Barnen bytte presenter med sina kompisar, lekte, men framför allt var de civilklädda. Det är lite lättare att INTE generalisera dem när de inte ser likadana ut. Jag gillar detta. Annars är det ju ALLTID uniformer på skolorna här. Kommer du tillräckligt långt ut i landet är det tvångsklippta frisyrer också, även om det numer är förbjudet.

En född ordningsvakt gör sig en bra lärare i Thailand.

Klockan är 14:00 här och Sebastian somnade precis framför en tecknad film, och Josefine i huset vi nyss byggt i vår säng. Emily ser inte trött ut så hon får vara, men det brukar hon klara. Hon verkar ha mindre sömnbehov än mig, den lilla damen.

Andra bloggar om: skola, utbildning, nyår, thailand, uniform

Julfirande på barnens skola

I en Thai skola tar man normalt vart tillfälle att visa vad det är som gäller, så också under julfirandet. Förhoppningsvis finns det undantag. Jag förstår egentligen inte varför de firar julen, det är ju en thaiskola, inte en internationell. Men i Thailand firar man som bekant allt. Man ger eloge till korrekta lärare och lydiga elever. Man delar ut diplom och man beundrar sig själva.

Framför allt hoppas man att alla skall förstå vad som ”egentligen” är viktigt.

Disciplin.

Engelsklärarna behandlade de som boskap. På full volym över högtalarsystemet uppmanades alla internationella lärare att ställa sig på en rak linje framme vid podiet. Mantrat repeterades åtskilliga gånger. Tro mig att det påpekades att linjen inte var tillräckligt rak, många gånger.

Detta är antagligen ett fullt logiskt beteende i Thailand, och i så fall skrämmande. För mig är det nästan så jag vill rusa fram och sno micken och slå den i huvudet på fru Pippinett.

I vilket fall verkade barnen gilla detta. Alla hade något rött på sig, de flesta i tomtemössa. Showen var denna gången bara en enkel en, där de bara stod och gungade lite. Personligen tycker jag det är ganska lagom.

Andra bloggar om: julfest, tomten, thailand, utbildning, skola

Ni kan stryka den sista önskningen på min lista

Då har barnen träffat den första tomten, det var under julfirandet i deras skola. Och ja nu är det bekräftat, i Thailand ringer han kontorsjouren. En av engelsklärarna hade fått äran detta år. En kille som bor på vår gata. En riktig late-night-röjare. Tydligen var det en sen kväll igår för han verkade ordentligt bakfylle full. Hans tomtesång, och dans för den delen, var snarare skoj med de andra lärarna, än att visa upp en tomte för barnen.

På vår skola har vi kanske inte de mest seriösa engelsklärarna men man får väll vad man betalar för, eller vad skolan betalar för är kanske en bättre gissning. Denna morgon såg de flesta lärarna mer slitna ut än normalt. Skolan måste haft en ordentlig tomtefest igår.

Som tur var finns det undantag även här. En av de lärarna som betedde sig som jag tycker en lärare skall var Josefines, en gullig tjej i 30 årsåldern.

Många fastnar ju för Thailand och gör allt för att få hänga kvar. Engelsklärare är ett alternativ eftersom det finns stor efterfrågan på dem. Plugga är ett annat, dykinstruktör, reseledare, kock, är andra. En gemensam nämnare är att de flesta som stannar är ganska partyglada de första åren. Tro nu inte att expatsen på de stora företagen är ett dugg bättre, speciellt inte de som kommer ut singel.

Om jag en vacker dag anställer någon, då blir det antingen folk som lekt rommen av sig, eller under KONTROLLERADE former. Och detta är inget jag kom på precis nu.

Detta var en av få av mina önskeklappar som jag hade förhoppning om att faktiskt casha in, att tomten skulle komma nykter. Jag hade räknat vår tomte Peter som nykter så länge han inte dansat in småpackad. Som ett brev på posteb fick jag istället detta. Surt.

Det skall bli intressant att höra vad Emily har att säja om tomten när jag kommer hem ikväll!

Ps. Jag har bilder på tomten men de får ni vänta ett par timmar på. Plair är kvar på skolan och kameran är med henne. Tills dess får ni hålla till godo med denna filmsnutt. Ds.



Andra bloggar om: skola, utbildning, lärare, onykter, bakfull

Kallt och skönt också i Bangkok

Jag tror jag skrev redan i början av November att vintern var på intågande. Vad fel jag hade. Nu har vi i alla fall haft det svalt och skönt hela 3 dagar (läs mornar, kanske kvällar) i rad. Kanske vintern kom till slut. Jag hade nästan skrivit av den eftersom vi snart går in i kalendersäsongen varmt.

De andra årstiderna, i alla fall kring Bangkok är, varmare, ännu varmare, och varmast, sedan blir det vinter igen, och med lite tur lite svalare. Ibland regnar det men de är som oftast varmt.

Numer är det kallt när man kliver ut ur duschen så det gäller att ha handduken redo efter det att man stängt av varmvattnet. Ja, nu använder hela familjen varmvattnet. Men detta med kyla när man kliver ur duschen i Thailand är knappast något jag lär får några sympatier för från Sverige.

Tjejerna ser roliga ut när de drar på sig sina stickade tröjor från H&M ovanpå skoluniformerna. Den Josefine använder är den vi köpte åt Emily när hon var två. Den sitter lite tajtare på Josefine dock, men hon är ju en bit över 3 så det är nog som det skall. De gillar sina stickade tröjor, och drar gärna på de inbyggda luvorna. Snygga, och MYCKET bra kvalitet på dessa tröjor måste jag säja.

Men vi småfryser lite sådär på morgonkvistarna nu. Kanske vi kan hålla tummarna för snö på julafton... Vad skönt det är ändå!

Andra bloggar om: bangkok, thailand, vinter, kallt, jul

Idrottsdag på Udomsuksa School

Det var idrottsdag på tjejernas skola i Fredags. Numer tillhör de båda den blå gruppen. Mest för att Josefine skall vilja vara med överhuvudtaget. Hon brukar vilja göra vad Emmi gör, tillsammans med henne. Men så vart det inte den här gången. Hon är inte alls intresserad av rampljuset.

Emily gick i det blå lagets parad, inte Josefine, hon hängde med oss. De hade klippt jättefina dräkter i papperskartonger, plastflaskor och annat de hade. Paraden består av alla olika lag. Lagen tävlar i olika moment, paraden är en, ballongleken en annan, och cheerleader tävlingen den ultimata. Det känns som att alla föräldrar vill ha med sina barn i färgens cheerleaderlag. Små 5-åriga flickor sminkade som glädjeflickor, synkroniserat dansande i sexiga uniformer.

Jag vet inte om jag gillar detta.

Uppenbarligen vill föräldrarna ha en sexig snygg dotter. Frågan är vart i kulturen det kommer från, men nog märks det när man ger sig ut på stan. Men låt gå, nästa år kommer nog Emily vilja vara med, jag väntar tills dess med att ta ställning. På VIP läktaren satt överheten och det var paradens höjdpunkt när var grupp stannade till där. NOT. De såg lite gubbsjuka ut, så småtjejerna var säkert sexiga för dem.



Andra bloggar om: bangkok, skola, dagis, thailand, barn

Det var nära ögat, igen!

I morse höll vi nästan på att bli överkörda utanför tjejernas skola. Inte bara vi utan massor av andra människor klarade sig med en hårsmån. Poliskonstapeln som står och vaktar övergångsstället när barnen kommer till skolan, hade tydligt markerat för bilarna att nu var det dags att stanna, för nu skulle vi få gå. Vi hade redan hunnit halvvägs över när en blind (det måste han ju har varit) bilförare kommer från andra hållet. En ny Toyota Fortuner skall tilläggas. Folk hade börjat gå från andra hållet med, och det var inte mycket utrymme för denna bil att trycka sig igenom. Men det gjorde han.

Det gick inte fort, kanske 20 km/hr, men det är just ointresset att stanna som jag reagerar på. Antagligen hade han inte sett polismannens signal. Att folk var på väg över hade han inte missat, det var ju därför han hade sänkt farten. Så mycket för respekten för ett bevakat övergångställe utanför en skola, full med barn och föräldrar, precis innan det är dags för fösta lektionen.

Polismannen blängde knappt på föraren, han orkade inte ödsla energi antagligen. Själv ville jag slå på dörren, men avstod. Blängde på honom det gjorde jag, det kan jag lova.

Tur att ingen vart påkörd, men det är väll bara en tidsfråga. Eller, det händer nog hela tiden, ingen bryr sig ju. Det är bara jag som bryr mig känns det som.

Undrar vad han tänkte när han körde vidare?

Andra bloggar om: thailand, bangkok, trafik, barn, skola

Nu är det ju snart jul gott folk!

Emily har börjat prata mycket om tomten nu. Hon gillar honom verkligen (om hon bara visste). Hon tycker så synd om mig för att han kom precis efter jag hade gått ut, förra julen ;)

Emily började berätta om allt hon ville ha. Hon vart lite orolig när jag sa att tomten nog inte förstår Thai. Allvarligt orolig. Emily är helt säker på att tomten finns, men visst, hon ser ju att han ser ut som en farang. Hon tänkte lite, och sa, - Pappa, kan inte du översätta till tomten?

Detta är julstämning för mig känner jag, när mina barn tittar på mig med DEN drömmande blicken, och pratar om tomten. Det var inte alls så förra året. Emily är ju 4 nu, och detta extra år gör stor skillnad.

Vi firar julen hemma hos John och Phueng, i vanlig ordning (4:e gången om jag inte räknat fel).

Julen får mej att tänka på lekgruppen som vi försöker starta upp. Mamma är intresserad av att hjälpa till åtminstone första gången, och John kan låna ut sitt gigantiska lekrum (bottenvåningen, med egen ingång och gräsmatta). Nu blir det av! Läs mer om detta på Thailandsforumet.

Andra bloggar om: bangkok, thailand, jul, tomten, barn

Lekgrupp för Svenska barn i Bangkok

Jag har startat upp ett forum som framför allt kommer att fokusera på oss som bor i Thailand mer eller mindre permanent. Framför att kommer jag starta egna trådar inom områden som intresserar min närmsta krets. Vad det blir utav det återstår att se!

Just nu är det ganska innehållslöst så har du några frågor som du tror jag kan besvara, ta din chans, för jag kommer besvara allt.

Just nu diskuterar vi när, var, och hur vi skall starta upp en lekgrupp för svenska barn här i Bangkok. Till en början kommer detta handla om max 2 dagar i månaden, över helger.

Svarar du ja på någon av nedan frågor, är vi mycket intresserade av att komma i kontakt med dig.

Har du småbarn med svensk anknytning?

Kan du tänka dig att jobba med detta?

Har du lyft ett liknande projekt tidigare?

Klicka här för att komma till just denna diskussion, under tema Hem & Skola på forumet!

Har du annan expertis om Thailand är du också givetvis välkommen att dela med dig

Andra bloggar om: thailand, bangkok, skola, dagis, forum

Barn & Skola: Jag behöver ditt råd!

Det är det här med det Thailändska skolsystemet, det som inte finns, och det jag skrivit om förr, som gnager igen. Det är framför allt i min döttrars skola som jag regelbundet kommer i kontakt med det, eller inte kommer i kontakt med kanske är en bättre beskrivning.

När vakterna som vanligt stod i grinden och dissade elever för sen ankomst, kände jag att det räckte. Jag var så här nära (2mm) från att be tyrannen att gå och göra något vettigt i stället. För att sedan gå (läs: springa) upp på personalkontoret och fråga varför det skall behöva vara på detta viset.

Jag vet redan deras svar, och jag har redan svar på dem. För att summera deras inställning: kvantitet framför kvalitet, bara för att det är enklast och det enda de förstår. Tyvärr.

Ja, jag vet, Thailand är ett U-land. Men. Bor man i Bangkok glömmer man bort det ibland.

Jag vill försöka göra något bra i denna skola. Hade jag kört mitt vanliga ”race” kunde det kanske gått överstyr och liksom drivit in mig i en återvändsgränd, och det vill jag inte, inte i detta fall. Speciellt inte eftersom jag antagligen hade varit tvungen att göra det på Thai, och det hade blivit lite ”smalt”, (vilket är en underdrift). Här vill jag verkligen gå framåt. Det är ju mina barns skola.

Min tanke nu när jag lugnat ner mig är att jag skall skriva till dem. Ansöka om ett möte med någon i ledningen, för att diskutera deras bestraffningssystem bla. Jag tänkte lite fint påpeka att om jag inte får svar så tar jag upp det på nästa årsmöte istället. I Emilys första termin, när jag skickade frugan som budbärare för att boka ett möte, kom hon tillbaks med budskapet: - vad vill du ändra, de gör vad du vill (och underförstått: bara de slipper prata med dig).

Jag vill inte väcka tigern som sover, men jag vill gör skolan lite bättre. Så lite måste jag nog ruska den. Jag tror jag kan, även om alla säjer att det är omöjligt. Det sa de på ABAC också, och där hade de alltid fel, även om jag tröttnade på att ställa mig på tvären i slutändan.

Jag undrar, finns det någon annan där ute som har kännedom om den thailändska kulturen, som kan ge mig några bra råd, så skulle det uppskattas.

Otroligt att jag inte kan skriva korta paragrafer, jag fattar inte...

Andra bloggar om: barn, skola, thailand, utbildning