Nu får hon jobba hårt, frugan

Min fru ser lite sliten ut, stackaren. Det har varit en tuff vecka för henne. Efter vi kom tillbaks från Ko Samet har vi ju inte något hembiträde längre, vilket var planerat. Eftersom tjejernas sista skoldag var i Måndags fick Plair en riktig kickstart på hemmamamma livet. För min del kan hon numer få rulla tummarna hur mycket hon vill, för det vet jag hon inte kommer finna tid till. Är det något med Thailändskor så är det stoltheten över att vara en bra husfru (även om det inte är en egenskap jag prioriterar högst).

Som tur var lyckades vi finna Poi ett jobb innan månaden var slut, så i Oktober blev det nog lite extra i kassan för henne (vi betalade henne månaden ut förstås). Skönt att slippa oroa sig för henne också.

Vad gör hon nu, frugan alltså?

När hon inte jagar barnen runt lägenheten, lekplatsen, shopping centrat, med en sked mat, så sköter hon om hemmet. Av någon anledning sätter hon sig inte ner när hon är klar, utan börjar om. Vi har kommit överens om att skaffa hemhjälp några timmar i veckan, någon som tar det värsta lasset (strykning & grovstädning), men Plair kommer sig inte för att sätta upp annonsen.

Det är bra kul att kolla på henne nu. Oj vad livet har ändrats sedan en vecka tillbaks. Då var det båda tjejerna i skolan och 24 timmars hemhjälp (städning, barnpassning, inköp, mm). Bra förberedelse för vad som komma skall (Sverige) får hon nu i stället.

I vilket fall, jag bad henne ta med Emily ut på stan över dagen (shoppa, fika, glida). Plair måste varva ner lite. Hon börjar verkligen se allvarlig ut (sällan thailändare har det uttrycket mer än några sekunder). Nu är hon orolig för att de andra barnen inte skall få någon mat om de är hemma med mig. Suck!

Jag tror Josefine behöver få vara storasyster ibland, hon med, och jag ser fram mot att hitta på något med de två mindre samtidigt.

Detta är ju huvudanledningen till att hon inte vill lämna någon av barnen hos mamma i Pattaya också, hon ser oss aldrig mata dem. Är det så konstigt då!? Hon jagar dem med skeden i högsta hugg en kvart innan de blir hungriga, ”vart de sitter, vart de går”, inte fasen man hinner emellan där. En riktig hönsmamma (i god bemärkelse) är vad hon är.

Eftersom jag har lite väl lätt att drömma mig bort, bli allvarlig, är hon en bra motpol mot mig.

Snart beger sig Plair ut på stan med Emily, och senare i kväll skall vi på inflyttningsfest hos John & Phueng. Grabbarna i fotbollslaget (Bangkok Vikings) skall ha fest, och det Skandinaviska Samfundet i Siam skall hålla sin årliga kräftskiva (läs: fylleslag, jag beskrev det här tidigare).

Trevlig helg Alla!

1 timme senare:

Det här var ju busenkelt. De sover som 2 klubbade sälar båda två :)

Bilder från Ko Samet

Här kommer lite bilder från förra helgens Ko Samet vistelse. Vi glömde vår kamera hemma så alla bilderna utom de 4 första kommer från mästerfotografen Jensas kamera. De 4 första skickade en dam från Singapore till oss.


Och här är en länk till en "slideshow" på alla bilderna!

Polaren Bruce hade ett medicinskt tips om min axel

Bruce, Amerikanen som tränade på SC Park är tillbaks i Thailand. Han dök upp på nya gymmet, Iriya, nu på eftermiddagen. Han skulle handla medlemskap på Måndag sa han. Det skall bli kul att ha någon mer att tjata med där. Jag hade hoppats att Julio, en annan Amerikan, skulle komma över också.

Personalen på Iriya Sports Club vet verkligen vad de sysslar med, och jag gillar stället mer och mer. Min axel blir inte bättre, och jag fick tipset att inte alls göra rörelser som gör ont... Synd att jag inte kunde räkna ut det själv. Mamma är tydligen specialiserad fysioterapeut fick jag precis reda på, tror jag. Kanske man skall passa på att konsultera henne nu när hon ändå är i Thailand.

Bruce påminner om min Schweiziska vän Mauro (jösses vad svårt det var att stava till sweisare), en intensiv och påläst människa som ger 120% i allt han företar sig, privat som arbete. Jag gillar dem båda men Mauro känner jag ju MYCKET bättre. Båda är experter på kost och medicin för övrigt. Bruce rekommenderade något som hete Coniflux (om jag inte minns fel) för min axel. Får prata med mamma om det.

Mushanden har blivit mycket bättre sedan jag flyttade över den till vänster sida.

Pekfingrarna har inte blivit bättre sedan jag startade med bloggandet.

Barn och flera språk: flerspråkighet

Det här med flerspråkighet redan från födseln är förstås en utmaning i sig själv. För oss fanns det förstås inget val. Min fru är Thailändska, jag svensk, och vi bor i Thailand. Jag har pratat uteslutande svenska med mina barn sedan deras första ögonblick. För att komplicera det hela ytterligare exponerar vi barnen för en hel del engelska, eftersom det är det språk min fru och jag kommunicerar tillsammans på.

Varför vi kommunicerar på engelska hemma, och inte svenska eller thai kanske du undrar?

Först, min fru pratar inte svenska alls. Skulle jag sedan prata Thai med min fru så skulle det ju bli det alldeles för dominanta språket på hemmaplan. Eftersom barnens förstaspråk är thai, och att de går på ett thai dagis, är jag rädd för att de skulle bli alldeles för bekväma, för att på allvar ta tag i svenskan. Självklart blir min egen thai oerhört lidande av detta, av att jag inte pratar thai med min fru.

Engelskan får komma som den kommer och det är inget vi fokuserar på alls. Så länge vi blir kvar utomlands så känns det som det minsta problemet. Vår umgängeskrets är framför allt internationell, och då pratar vi engelska som oftast. Barnen förstår mycket av det vi pratar om, har vi fått bevisat för oss.

Det är helt klart att var vi än bor i världen skall mina barn ha dessa 2 modersmål samt engelskan, i bakfickan, och detta känns absolut inte omöjligt.

Det är ju klart att jag har pratat thai med mina barn. Deras förståelse av svenska var länge inte mer än 20% mot deras thailändska. Det fanns ögonblick även jag ville dela med mina barn. Det var verkligen uppskattat när jag pratade thai med dem. Det blir mer och mer sällan.

Emily (4 år) har de senaste månaderna tagit ett ordentligt kliv i sin svenska. Ett sådant kliv hon annars bara tagit i samband med en svensk semester. Hon har till och med bett mig att inte prata thai med henne alls. Detta är ju väldigt positivt, och vad jag hade hoppats på skulle hända, förr eller senare. När vi nu kan prat om, och förklara saker, på svenska, går det ju med raketfart. Emily hade redan från början väldigt lätt för att skilja på svenska och thai. När hon var 2 år gammal och kom tillbaks till Thailand efter en Sverige semester, kunde hon ungefär lika många (få) ord på båda språken, och använde dem ofta rätt beroende på om hon pratade med mig eller min fru.

Josefine (3 år) har det gått mycket trögare för, även om storasyster visat vägen. Det är inte förrän sista månaderna hennes thai kommit igång riktigt ordentligt. Länge var det bara en blandat oförståelig gröt som kom ur hennes mun, även om hon förstod mycket av vad hennes mamma sade. Hon försöker med svenska ord av och till, jag tror uppmuntrad av sin storasyster, eftersom hon nog är lite imponerad av hennes kunskap inom detta område.

Jag tror Josefine har en jättehjälp av att ha Emily framför sig, speciellt eftersom jag tror att hon ärvt min oförmåga för att enkelt ta åt mig språk, vare sig det är svenska, engelska eller thai. Med det så borde det vara bevisat: även en gammal trähäst kan lära sig sitta.

Sebastian (1,5 år) har precis börjat prata förstårliga enstaka ord. Mycket om honom påminner om Emily överlag, så detta med språken har jag än känsla av kommer komma utav bara farten, eftersom det dessutom blir mer och mer svenska hemma. Detta är en miljö inte någon av hans systrar växte upp i.

Alla våra barn är olika, alla har de unika styrkor och svagheter. Vi älskar dem för hela paketet.

Den stora utmaningen blir nog snarare om ett år, när vi flyttar hem (antagligen blir det så). Självfallet blir det då fokus på att behålla samt utveckla det Thailändska språket. Det finns ingen kompromiss här, detta blir obligatoriskt. Jag har noterat när jag besökt vänner och bekanta i Sverige där ena föräldern är Thai, att den föräldern ofta inte har i närheten av det intresse som jag har för att behålla detta andra modersmål. Detta är en historia i sig, som jag får återkomma om, men min teori är följande:

I Thailand sätts utlänningar ofta på pedostal. Det är fint att ha annan härkomst än ren Thai. Har man en farfarsfar som immigrerade från Kina kallar man sig gärna för Thai-Kines. Det är inte fult att inte prata Thai, det är helt ok att prata engelska som utlänning även om man bott i landet i 10 år (därav att det finns utlänningar som bott 20 år i Thailand utan att lära sig räkna till 10). En Thai som kan den minsta engelska tar var chans att få briljera inför sin omgivning om han får chansen.

I mina ögon finns inget sorgligare än en Thai mamma som kommer på semester till Thailand, och uteslutande pratar yx-svenska med sitt barn. Jag träffade en senast på Ko Samet. Fadern får förstås ta på sig lika mycket ansvar för detta, men om mamman inte vill så.....

Det handlar inte bara om att kunna kommunicera med släkt och vänner i andra hemlandet, utan också om att lättare förstå sitt ursprung och de unika egenskaper man besitter, samt de framtida möjligheter flerspråkigheter erbjuder. Om 10-20 år skall ni se att Thailändska företag kommer etablera sig utanför dess egna gränser i en annan utsträckning, och det är klart att de kommer leta efter folk som obehindrat smälter in i båda kulturerna. Också, redan i dag kan dessa flerspråkiga vända åter Thailand för bra jobb.

Nu är man orolig för översvämningar i Bangkok också

Nu jäklar kan det bli översvämningar i Bangkok. Inte vanliga, utan riktiga, sådana vi hade för 6-7 år sedan. Jag skrev om den ökade risken för översvämningar för ca 1 månad sedan, i det här inlägget.

Mycket riktigt så fylls alla vattendepåer runt och kring Bangkok upp. Nu är det nära bristningsgränsen, och då har det ännu inte börjat regna ordentligt!! Vattnet kommer alltså från norr där det regnar som attan, och där många bybor går med vatten till midjan, och redan åker båt till 7 Eleven. Det är framför allt Chao Praya River som transporterar vatten söderut, mot dess mynning i Bangkok, som är boven. Dammarna uppåt landet kan inte ta mer vatten eftersom de redan orsakar förödelse för alla stackars bybor. Det är ju förstås inte bara vattnet som skapar förödelse utan också de sjukdomar som kommer med det.

Snälla bönder, hjälp till att rädda Bangkok, och dess elit!

Chao Praya och havsvatten (högvatten) transporterar nu vatten till Bangkok i mängden 2,423 kubikmeter i sekunden. Alla floder och träsk i Bangkok är redan fulla. Börjar det regna ordentligt på detta, då är det kört, helkört. Det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut, även Ex-PM Thaksin hade klarat det...

Suvarnabhumi Airport, vår nya flygplats

Det finns en sak om Thailand många turister kommer uppleva innan mig och det är att flyga från den nya flygplatsen, Suvarnabhumi Airport. Många historier har skrivits om denna redan, och fler kommer skrivas, men man kan inte bortse från att den verkar otroligt häftig. Det skulle inte förvåna mig om den är topp 3 världen, åtminstone kosmetiskt. De kan om de vill. Titta bara på tunnelbanan. WOW!

Jensa flyger hem på Fredag kväll, 2 dagar efter att Suvarnabhumi tagits i bruk, den lyckosten. Det skall bli ett nöje att köra dem till flygplatsen. Och jag tror till och med att jag skall följa med dem in i terminalbyggnaden.

I vilket fall, inte många kommer luras av varken tunnelbana eller ny flygplats. Man måste ta sig fram på vanliga platser också, alla kommer inte åka expresståg och tunnelbana mellan flygplatsen och Oriental Hotell.

Det riktiga Thailand är allt annat än detta.

Tänk att man väljer att lägga så mycket pengar, på så lite, i ett u-land som Thailand. Förklara för mig hur detta är en bättre investering för Thailand, än investering i den allmänna infrastrukturen (utbildning, skolor, arbetsmiljö, trafik, konstitution mm.).

Sebastian har hunnit bli 17 månader

Sebastian liksom glider med som på ett bananskal i vår familj. Med Emily hade man ju koll på allt hon gjorde och alla hennes utvecklingssteg. Med Josefine vart det mindre och nu med Sebastian är det ju minimalt, i alla fall i jämförelse med Emily.

Framför allt det rörande hans utveckling i jämförelse med andra barn har totalt fallit ur vår vardag. Överhuvudtaget tycker jag detta att jämföra barn är ett ytterst ointressant samtalsämne, om nu inte en förälder är genuint orolig. Jag tror att är det fara på färde så ser man de signalerna utan att stå där med luppen. Vi har ju fördelen att överlag tillbringa mycket tid med våra barn, både jag och min fru. Och det är vad jag tror och hoppas kommer räknas i långa loppet.

I vilket fall, jag noterade i morse vilken härlig motorik han hade skaffat sig, sådär helt plötsligt liksom. Hade jag inte sett detta med egna ögon vet jag inte om jag hade trott på det. Plair vart lika överraskad hon så det var inget vardagligt, det var tydligt.

Vi har en liten plasthäst som barnen alltid gillat när de varit små. Den är lite knepig att svänga med eftersom det inte finns någon styrning, så man får liksom knuffa den rätt med hjälp av fötterna. De hårda plasthjulen glider ganska lätt på vårt kaklade golv så detta är inget ”mission impossible”. Jag vet inte vad som hände, om han fick en plötslig adrenalinkick eller något men helt plötsligt for han runt i lägenheten som en torped. Skarpa svängar, u svängar, vändingar, ja han gjorde till och med piruetter på tiondels sekunden. Förstås var han så stolt över sig själv så att han skrek av glädje under hela uppvisningen. Slutligen körde han i på toaletten och parkerade.

Ja, Sebastian är 17 månader nu. Han har börjat prata tydliga ord, även om det är uteslutande på Thai. Jösses, killen börjar bli stor!

Jaha då, Sebastian också

Vattenkoppor alltså. Det börjar ploppa upp en hel del över hans lilla kropp också. Helt klart är de större än Emilys. Detta är blåsor, Emilys såg ut som små myggbett.

Plair ringde förstås till Bumrungrad för att kolla vad som händer. De sa att vaccinet inte nödvändigtvis skyddar helt utan ibland bara lindrar. Typiskt Thailändskt standardsvar för att vinna tid. Jag undrar jag, om det stämmer. Kanske?

Sebastian har inte vaccinerat sig ännu, och det lär inte behövas av vad jag kan se. Så där sparade vi 600 baht.

Inkubationstid är ca 2-3 veckor, alltså från första blåsan, tills den sista har torkat.

Ingen inflyttningsfest hos John på Lördag då, inte för barnen i alla fall. Ja, om inte de andra hemskt gärna vill att deras barn skall få vattenkoppor det vill säja. Med lite tur kanske de redan är vaccinerade, på ett annat sjukhus, och vill göra en kvalitetskontroll?

Kanske jag kan ta med Josefine annars, men bara om man kan bekräfta att vaccinet fungerade 100% antar jag. Hur gör man det?

Hur är det ställt med Bumrungrad Hospital egentligen?

Ja, det var ju det här med Emilys vattenkoppor och Bumrungrad Hospital, som jag skrev om tidigare i dag.

Jag är inte längre så säker på Bumrungrad Hospital (BH), och då talar jag ur egen erfarenhet. Vi har spenderat nära mot 1 miljon baht där (ca 200,000 kr), så det är inte som om jag skickar en alltför vild trevare här. Jag har skrivit om detta tidigare men tog mig nu lite tid att skrapa på ytan.

Det känns mer och mer som en pengafabrik. Jag trodde faktiskt att det var någon form av non-for-profit organisation där ett tag, vilket verkar ha varit en helt felaktigt uppfattning. Tittar man på deras hemsida och besöker deras sjukhus kan man lätt bli förvirrad. De marknadsför stenhårt sina egna projekt (mobila läkare som besöker utsatta grupper). Tydligen är detta ett markandsföringsverktyg snarare än ett genuint intresse för andra människor.

BH är Thailands första - Joint Commission Internationals - godkända sjukhus, och listat på SET (Stock Exchange of Thailand). Med andra ord är det ett privat företag med vinstdrivande intressen. Sjukhuset listades i Februari 2002, ungefär 6 månader innan Josefine föddes. Hon tillbringade sedan 2 månader på deras intensivavdelning. Inte så underligt att de var så bra just då kanske. JCI var antagligen fortfarande kvar och övervakade. De internationella investerarna är väll redan inne så nu blir det väll som vanligt, förfall och misär. Faktablad från Bumrungrad här.

När jag sökte efter länken till Bumrungrad Hospital kom jag över denna annons länk hos Google, Bumrungrad Death, som varnar för vårdresor till u-länder där regler inte är så hårda, och patienten oftast är utan skydd mot läkares slarv.

Läs vad de varnar för, och läs sedan Bumrungrads egna målsättning. Skall man skratta eller gråta.

Dock, Doktor Oradee och hennes team på NICU (natal intensive care unit) (intensiv avdelning för nyfödda) är mitt varmaste minne från Thailand. Detta var på BH. Jag kommer vara henne evigt tacksam för den energi hela hennes personal lade på dessa stackars nyfödda barn som föddes inte helt utan komplikationer. Vi tillbringade flera timmar om dagen med dem under 2 månaders tid och de var helt fantastiska.

Kontentan av det hela är att det är doktorn du är ute efter, inte sjukhuset nödvändigtvis. Gudskelov så jobbar läkarna ofta på flera olika sjukhus samtidigt.

Om någon som läser detta har någon egen story om sjukhusupplevelser i Thailand så tar jag gärna del av det.

Emily fått vattenkoppor, ändå var hon vaccinerad?

Emily har fått vattenkoppor tror vi. Underligt. Vi har ju vaccinerat henne mot det på Bangkoks mest välrenommerade sjukhus, Bumrungrad Hospital? Vaccinet hette Varilrix.

Ja, vi är ju inte helt säkra ännu förstås. Men detta är ju Thailand och då kan ju allt hända.

Det ser ut som små lätt kliade på myggbett. Vi var nyligen på Ko Samet och där fick hon ju en hel del bett, som hon sedan kliade friskt på. Över natten har det dykt upp ytterligare små märken. Några av de nya märkena är på ryggen och där kommer hon inte åt att klia, så vi tror inte att det är myggbett längre. Eftersom vattenkoppor går på hennes skola så känns det inte alltför avlägset.

Och vårt vaccin då, var det bara vatten det eller?

Säj inte att också sjukvården levererar undervärdiga produkter här i Thailand! Och nu pratar vi inte om djungelbutiker, och dåligt gjorda plagiat, utan om original produkter tillverkade för en marknad med lägra krav. Stora internationella företag med annars erkänt höga kvalitetskrav: Nestle, Nike, Christian Dior, mm kanske man skall omvärdera respekten för.

Om också Josefine får dessa vattenkoppor då tar det hus i helvetet, det kan jag lova.

Backpackers i Thailand, nutidens charterturister

Vill man läsa färgglada reseskildringar från Thailand har man definitivt kommit fel när man landar på min blog. För, den som vill drömma sig bort en stund, drar jag nog mattan undan fötterna för. Här presenteras istället verkligheten, inte på silverfat, utan i risskål. Kan du inte hantera detta, eller inte är mottaglig för andras (ibland icke önskvärda) erfarenheter, skall du nog avsluta redan här.

Take it or leave it!

Khaosan Road i Bangkok har ju alltid svämmats över av backpackers från alla världens hörn. I stället för att skaffa egna erfarenheter väljer man i stället att ta del av andras. Har man väll börjat följa denna trekking route blir det svårt att kliva av. Det finns tyvärr massor backpacker hotell, och barer, över hela Thailand där man enkelt kan följa i andras spår, mot andra liknande platser.

Kära turist, det blir inte mycket mindre Thailand än Khaosan Rd!

Efter alla Aftonbladets reseguider du laddat ner i PDF format, förstår du inte det?

Thailand är ett ytterst okomplicerat land att resa i. Befolkningen är genuint trevliga mot utlänningar. Du får bara bråk om du ber om det. Ja, om du inte häckar runt Khasoan, och andra liknande platser i Thailand, vill säja. Där ni finns, finns också alla dessa turistfångare man läser diverse skräckhistorier om.

Förstå detta. Blåögd godtrogen turist, utklädd till världsvan globetrotter, drar till sig Thailands sämre klientel. Det står nästan ”Lura mig” i pannan på er, men det kommer ni aldrig förstå. Eller ni kanske vill bli lurade? Kanske ni bara vill ha coola storys att berätta när ni kommer hem? Wow, det var militärkupp i Bangkok när jag var där...

Jag har bekanta som är mer på den andra extremen (lite väl magstarkt för min egen smak). De brukar ta sig till Khaosan Rd. som helgnöje. Väl där driver de skoningslöst med alla backpackers de stöter på. Alla vet ju hur en konversation på Khaosan Rd låter, så det är inte svårt att vara väl förbered.

- Hej!
- Var har du varit?
- Vad betalar du för ditt (sunkiga) boende?
- Vart skall du näst?
- Hej då!

Det är inte svårt, och kanske ganska roligt, att svara förvirrade på detta. Att sedan ställa allt denna person läst och hört om Thailand, på tvären, är förstås det ultimata målet. För tro mig, ni är ganska lustiga, jag sitter och småler sedan jag skrev första ordet på detta inlägg.

Min gamla mormors utflykter med pensionärsföreningen hemma i Barkarby har mer äventyr än vad Khaosan rd kan erbjuda. Åk till Thailand, men för guds skull undvik Khaosan Rd. Ja, om du inte är ytterst förtjust i charterresor vill säja! Du behöver inte en uppsamlingsplats som denna, där du väljer nästa destination baserat på andras nedärvda intryck! Det kanske fanns ett behov av detta för 20 år sedan men inte längre. Inse att Thailand är världens turistmetropol. Allt du behöver veta finner du reda på, på alla platser UTOM Khaosan Rd.

Gör Thailand rättvisa, gå inte i turistfällan!

Man kan se detta inlägg som drygt, ELLER, en kärleksförklaring till Thailand, landet jag tillbringat de senaste 10 åren i. Välj själv.

Öppna dina sinnen!

Ja, efter detta kan jag låta det vara osagt vad jag skriver om, på resten av min blog...

Mer om backpacker effekten i Thailand, och Asien, kan du läsa om, om du följer denna länk, levererad av min blog-kollega i Chiang Mai, Per Sundborn. Per skriver för övrigt mycket om sina resor i regionen, och jag kan rekommendera ett besök.

Ännu en gul Måndag

Jag var lite nyfiken i morse på de numer gula Måndagarna. I dag är ju den första Måndagen efter militärkuppen. Skulle jag se fler eller färre gulklädda Thailändare var vad jag undrade över. I så fall skulle man ju kunna tolka det på olika sätt (åtminstone på mitt sätt att se på saker och ting). Färre gula tröjor skulle kunna betyda att man inte stöder militärkuppen. Thaksinoppositionen har ju använt kungens färg i sitt eget intresse och detta har känts lite hopblandat. Oförändrat antal gula tröjor skulle kunna betyda att den verkligen används enbart för att visa respekt för kungen. Fler gula tröjor har jag haft svårt att fundera ut en andledning till och låter det vila. Gudarna skall veta att alla inte använder gula tröjor och jag tror inte deras respekt för kungen är mindre för det.

I vilket fall var det oförändrat med gula tröjor kring området där jag huserar. Jag frågade Khun Surima om detta och hon sa att hennes tröja enbart var ett stöd för Kungen. Det är väll antagligen så. Även mina barn hade sina gula tröjor på sig i dag. I vårt fall är det mer för att det är tvång. Vi respekterar ju kungen varje dag i veckan utan att springa runt som en nickedocka.

Jag undrar hur det ser ut ute i landet, för det var ju där Thaksin hade sitt stora stöd. Är det oförändrat där med får jag väll krypa till korset om detta. Någon som vet?

Fortfarande har vi inte hört från Kungen. I övrigt, oj vad allt är som vanligt!

Ko Samet var lika bra som jag hade hoppats

Långhelgen på Ko Samet var över lika snabbt som den kom. Men vad skön den var. Och lugn. Det vart mycket bad i turkost vatten. 2-3 timmar per dag skulle jag tro. Barnen älskade det. Mycket tassande vart det också på ljummen vit pudersand. Måltiderna intogs på bord som mer eller mindre stod nere i vattnet, i soluppgång som solnedgång. Mysigt. Trevligt sällskap i Jens och Elin och lilla Thea bidrog förstås.

Natten mot Söndagen kanske var ett undantag för då hade en grupp Bangkokianer bestämt sig för att sjunga karaoke på stranden HELA NATTEN (utan musik). Frugan sa att de var kändisar. En sak var säker, de var inte sångare, för vad jag hörde den natten var något av det sämsta jag hört i hela mitt liv. Jag hade nästan inte gjort det sämre själv. När de slitna satt på stranden och svamlade medan vi intog vår frukost tidigt på söndagsmorgonen såg de ut att ha fått sitt straff. Jag var inte avundsjuk på dem.

Självklart glömde jag bort att följa min nygjorda checklista. Vi glömde kamerorna samt barnens leksaker. Myggnäten kunde vi inte spänna upp för det fanns ingen krok att hänga dem på. Och, hade det funnits en krok på rätt plats så satt nog fläkten i vägen. En Thaivariant hade varit bättre eftersom man spänner upp dem mot 4 hörn i rummet. Klantigt av mig. 12 år i Thailand och 25 resor till Ko Samet och så missar jag så trivialt.

Mamma kom ner från Pattaya på Fredagseftermiddagen, och stannade över natten. Barnen väntade henne redan från tidig morgon. När hon sedan dök upp vid 3 tiden vart hon varmt välkomnad. Det gav nog mersmak.

I övrigt såg jag mina första live-militärer först när jag åkte ut ur Bangkok på väg mot Samet, 2 dagar efter kuppen. Nästa gång jag skulle stöta på dem var på samma plats på vägen hem. På ön pratades det inte mycket om militärkuppen alls. Jag hörde några utlänningar diskutera det en gång, det var allt. Vi glömde själva bort att prata om den till och med. Vad fanns att säja?

Det är så lugnt. Det ligger en råtta begraven någonstans.

Det känns som man kan andas ut nu

Allt känns ganska lugnt nu och det finns nog ingen anledning till oro. Det ryktas om att riksbankschefen (Bank of Thailand), Governor Pridiyathorn Devakula, har ombetts att ta över premiärministerposten. Det ryktas också om att han har antagit erbjudandet, även om han officiellt förnekar detta. Politiker bukar ju förneka in i det sista, speciellt om det är känsliga saker, så det kanske man inte skall ta för allvarligt på.

Av vad jag förstått så är detta en god man, så jag ser med spänning fram mot mer information.

Ska vi gömma oss på Ko Samet kanske?

Trots militärkuppen planerar vi att resa till Ko Samet i morgon bitti. Det känns som rätt plats att trycka lite på. Jensa ringde precis från Kanchanaburi, och berättade att de är på väg tillbaks till Bangkok. De var lite oroliga förstås, med all rätt. De reser ju med lilla Thea dryga 2 år. Efter omständigheterna var de mycket lugna. Detta blir en semester att minnas kan jag tro..

Om ”shit hits the fan” finns det regeringstrogna soldater som i skrivandes stund planerar ett motangrepp. Kanske vi åker till mamma i Pattaya efter Ko Samet, hon har ju gott om utrymme och ADSL. Hon lär ju förstå allvaret och släppa in oss, får vi hoppas.

Min egen teori

Allt detta är iscensatt av alla toppfigurer tillsammans. Situationen har varit ohållbar en längre tid och man har kommit överens med Thaksin om att rädda hans ansikte, OM han inte bjuder för mycket motstånd.

Det är ju viktigt att rädda Thaksins ansikte eftersom det också handlar om att visa signaler om hur man skall hantera detta i framtiden. Någon av dessa toppfigurer eller dess allierade kan mycket väl sitta på toppositioner framöver (må Lord Budda förbjuda). Militärkuppen var nödvändig för att övertyga folket om att Thaksin inte lämnade självmant som en fegis. När Thaksin enligt överenskommelse sparkade Army Commander-in-Chief General Sonthi Boon-yaratglin, vart det startskottet för kapitel 28 i Thailändsk historia. Thaksins familj var redan förberedda och därför har de sedan ett par veckor flygit ut sina prylar (till London antagligen) och nu lämnat landet (det är vad ryktena säjer).

Alla räddar ansiktet och ”life can go on as usual”. Vem blir nästa blodigel?

Det är bara två saker jag bekymrar mig över. Varför flydde prinsen till södra Thailand, och hur är det med konungen.

Ja, detta är min egen teori, och den kommer säkerligen få anledning att uppdateras

Pat tycker att det är bra med en militärkupp!

Khun Chanoknat (Pat) var helt salig när jag sprang på henne i morse. Pat tillhör den växande medelklassen som börjar få fotfäste i Thailand, och speciellt då i Bangkok. Bangkok och resten av thailand (turistmecka borträknat) är verkligen två vitt skilda världar.

Pat var så glad för att Thaksin hade blivit avsatt, oavsett medel. Så klart hade vi en het diskussion om detta. Varför skall det till en militärkupp för att styra upp Thailand? Och varför är det ok? Min argumentation är att detta kommer hända om och om igen tills människor med ”goda” avsikter styr landet.

Folket måste ju förstå vad som är i görningen när det sittande partiet försöker skapa fallskärmar genom att föreslå ändringar i konstitutionen samt kontrollera media och opposition.

Eftersom Thailand är ett u-land så är det viktigare att fokusera på att göra livet bättre för de sämst ställda, än på att titta blint på BNP. Detta inkluderar förstås ett fungerande utbildningssystem där man fokuserar på eleverna, och inte lärarna. Ett utbildat folk är en hotbild för eliten, så avsikterna med att fördröja detta har varit tydliga.

Det är förstås inte acceptabelt att militären kan mobilisera på detta vis. Det får inte finnas små hemliga nätverk i toppen av ett samhälle, och detta bör motverkas till varje pris.

Förhoppningsvis kommer Thailand bli bättre efter detta. Förhoppningsvis kommer Thailand inte förfalla ytterligare en gång. Det mest troliga är att historien kommer upprepa sig.

Ganska lugnt på smågatorna

Det var mycket lugnt på gatorna denna morgon, ungefär som en Söndag. Fortfarande bilköer, även om de var korta. Trafikljusen fungerade, och det måste betyda att poliserna inte har sprungit och gömt sig. Allt är bara underligt.

Jag som skulle åka till Ko Samet i morgon. Kanske jag gör det ändå.

Undantagstillstånd råder i Bangkok

Flera kompisar var ute en sväng i går. Det var lugnt och absolut inte oroligt. Barer stängde ner och militären de mötte på uppträdde INTE hotfullt.

Framöver kan det vara lämpligt att ha passet med sig.

Plair ringde runt till de andra mammorna i skolan för att ta reda på vad som händer i där i dag. Ingen visste. Undantagstillstånd säjer de, men vad betyder det egentligen? Denna information känner ju de flesta inte till. All thai tv, samt internationella nyhetskanaler, är fortfarande nedsläckta. Folk vet inte mycket mer än vad du och jag gör. Efter ett samtal med Emilys klassföreståndare fick vi reda på att alla statliga skolor (instutitioner?) är stängda tills vidare.

Plair ringde sin mor som bor i Patong, 6 mil norr om Chantaburi, och de hade inte en aning om vad som hade hänt. Ute i byarna gick de och la sig tidigt som vanligt, bara för att vakna upp till en nedsläckt tv, som visade sig vara en militärkupp. Snacka om att de vart överraskade. Nu har Thailändarna något att skvallra om TILLSAMMANS så jag hoppas detta för dem närmre varandra...

Kungen har inte gjort några offentliga framträdanden på en tid. Jag hoppas innerligen att han är ok, annars kan det bli turbulent. Jag undrar verkligen varför militären ställde upp sina pansarvagnar runt slottet. För att skydda mot vem? För att se till att han inte åkte iväg någonstans kanske? Och finns det något sammband med Premiärminister Thaksins långa frånvarao? Jag skall försöka utveckla denna teori under dagen.

Familjen sitter nu och tittat på de tv kanaler de öppnat upp under natten (film, tecknat, natur mm). Det känns som vilken vanlig dag som helt.

Jag åker ”nog” och jobbar som vanligt känns det som. I vilket fall måste jag åt min dator, så till kontoret bär det garanterat av (ja, möter jag en stridsvagn vänder jag nog hem igen). Undantagstillstånd eller inte undantagstillstånd. Jag kan ju alltid spela dum ovetande farang.

Blir det krig nu eller?

Jag låg och tänkte på detta i går innan jag somnade, förstås. Vad är på gång EGENTLIGEN?

Jag fick en kommentar om en av de teorier jag själv kom fram till (paranoid som jag är), på min blog, och väljer att svara på den här.

<< Bangkok expat said...
Det vi svenskar som bor i Bangkok (iaf jag) vill ha reda på är;
1: Finns det någon risk att en "andra del" av militären sätter hårt mot hårt mot upproret?
2: Om detta händer och ett mindre inbördeskrig bryter ut, vad skall vi vidta för åtgärder? blir vi hemflygna? >>

Detta är förstås den största faran, att en ensam dåre har tappat ansiktet. Detta är inte heller ett speciellt osannolikt scenario. Är det så kan det bli lite osäkert här eftersom andra trupper kommer förflytta sig mot Bangkok. Förr eller senare kommer de stå näsa mot näsa. En man med ett känsligt avtryckarfinger kan skriva historia.

Skulle det vara på detta viset kan det bli ganska blodigt men jag skulle tro det skulle stå mellan militären. Inbördeskrig tror inte jag på. Det skulle ju betyda att gemene man gav sig in i striderna och att hela landet vart en krigszon. Jag tror inte Thailändaren känner för att backa upp någon sida, om det nu är en general mot några andra.

Jag tror inte vi behöver vara alltför oroliga oavsett vad som händer. Man skall förstås undvika att röra sig på platser där det finns upprörda engagerade människor (typ där militären finns idag). Det mest troliga scenariot, som jag antydde i går kväll, är antagligen att detta är fortsättningen på det politiska rävspelet. Det betyder i så fall att alla militärer står bakom kuppen, och att detta kommer bli en oblodig historia.

Den sittande regering störtas med odemokratiska medel och folket tar tillbaks makten (läs: andra korrupta människor ta över pengarna).

Kabeltv nedsläckt!

Tydligen gick sateliten in i en solskugga. Jo just det, så är det nog. Nu vet jag bara vad jag kan läsa på de svenska nyhetssidorna. Det skall bli intressant att gå ut på gatan i morgon. Tyvärr får jag inte igång SKYPE på hemdatorn men kommer försöka vara tillgänglig via MSN

Milititärkupp i Bangkok!

Jag vart precis väckt av Mofok som sa att militären hade tågat in i stan. Det kom som en överraskning men ändå inte. Tydligen går allt lugnt till. Det har pratats om det ganska mycket de senaste dagarna, men alla förnekade att det kunde hända. Politiker. Thai TV är nedsläckt, men vi har kabel kanalerna, som också är det ända medium vi har för att följa detta. Primärministern är utomlands, prinsen i södra Thailand, och kungen vet vi inte riktigt var han är.

I vilket fall känns allt som vanligt. Undrar om man går till jobbet som vanligt i morgon? Det känns så.

Det pratas om VEM som ligger bakom denna kupp. De säjer sig stödja kungen, och om det är riktigt kanske det äntligen blir ordning och reda i detta land. En regeringschef har nyligen blivit sparkad, och det ligger nog närmre till hands. Vem det än är tror jag han stödjer kungen men tveksamt om HAN stödjer dem. Kungen är en gammal man frågan är om hans hälsa klarar detta. Jag hoppas innerligen att inte något har hänt honom och att det var det som var startskottet. Jag har länge varit rädd för vad som skulle hända den dag vår kära kung går bort.

Det finns gott om folk som har blivit klivna på det är helt klart.

Varför Thaksin har lagt mycket energi på att rensa i det militära börjar man kunna förstå. Att han har försökt byta ut nyckelpersoner till sina egna har länge varit ett orosmoment. Thaksin har mer eller mindre fått foten av Thailand. Gör han nu vad man fruktade han skulle göra om detta hände? Eller är det någon av de sårade generalerna som försöker att rädda ansiktet på sin chef?

Militären måste roteras. Militären får inte ha för mycket makt. Kanske militären nu sätter sin sista potatis själv. Bra för Thailand i så fall. Kanske vi äntligen kan få balans i politiken.

Vad kommer hända nu?

Snart tror jag vi får reda på vad som hänt mer i detalj. Jag tror detta är något överilat beslut av en desperat människa, och att någon snart kommer krypa till korset för att rädda det som räddas kan. I värsta fall kan det ju bli ett helvete. Jag kommer givetvis uppdatera bloggen löpande, men först skall jag sova.

Dåligt med lediga taxibilar när det regnar

Vi får hoppas att det inte fortsätter regna som i går (med det vet vi ju att det kommer göra).

Ingen bil (fortfarande på verkstaden) tvingade mig ut på gatan för att söka taxi. Såklart kom det ingen ledig taxi. Det gör det aldrig när det regnar. Det slutade med att jag fick styra stegen mot moppe-taxi killarna. För att inte drunkna på den översvämmade gatan fick jag slicka mig mot muren.

2 timmars ösregn var allt som behövdes. Otroligt. Moppen påminde mer om en motorbåt när vi sedan plöjde fram över gatorna.

Hur fasen skall jag komma till parkeringen den dag jag har bilen tillbaks kan man undra? Och hur skall den klara allt vatten (sist stannade den ju när jag körde över en vattenpöl)?

Goda nyheter! Den renoverade växellådan kommer vara på plats i morgon (vi får hoppas att de inte pratar thai-time) och bara kosta ca 8,000 baht (1,700 kr).

Tankar om framtiden

Mitt uppehållstillstånd (WP) går ut den 27/10 och snart kommer jag vara tvungen att ta tag i allt. Detta datum blir ofrånkomligen början på resten av mitt liv. Det finns liksom inget utrymme att flytta detta datum varken fram eller tillbaks. Det är efter detta datum jag själv kommer ha det yttersta ansvaret över mitt och min familjs välbefinnande. Vår framtid kommer alltså ligga i mina händer (som om det inte redan gjorde det).

Detta är ganska jobbigt. Ibland är det så jag söker med ljus och lykta för att fega ur. Men så snart jag kommer till sans så förstår jag ju att detta är rätt beslut att ta. Det kunde ha varit MYCKET värre.

1-2 år är ju också min egen flytta hem plan. Detta är alltså tiden jag har på mig för att skaffa ytterligare alternativ. Det känns som om det kunde varit värre och det ju så jag måste tänka.

Hela idéen med vad jag gör nu är ju att fria upp tid för andra saker. Jag räknar med att kunna ha 2 veckor i månaden att kunna lägga på familj, nya projekt, och livsåskådning. En sak som är gemensamt med allt jag har i tankarna är att med en bra uppkoppling kan jag göra det från vilken plats som helst, när som helst (ja, det finns ju vissa begränsningar). Det har mer slumpat sig så, än varit genomtänkt och det vore ju synd att slarva bort denna möjlighet.

Plair är mer orolig för en eventuell Sverigeflytt om 2 år än vad hon är för den omedelbara framtiden. Inte att hon inte vill, men att hon undrar om hur vi kommer leva, vad vi kommer ha råd med. Jag vet ju inte riktigt vad jag skall svara på det eftersom det kommer stå i relation till hur pass bra jag kommer lyckas med mina åtaganden. Det är ju ingen tvekan om att jag kan påverka nu, hur vi kommer ha det efter det första kvartalet i Sverige. Vi lever ett ganska vanligt Svensson liv här i dag. Vi gör ungefär vad man gör i Sverige (reser mer, köper mindre) så det blir nog ingen jätteomställning. Alla pengar går till skolor, mat, transport, försäkringar, och sparkontot (tyvärr måste man ha en ordentlig buffert här, för att kunna sova gott på natten).

Att flytta hem till ett vanligt liv efter 2-3 år som expat hade garanterat varit en värre chock för frugan. 2-3 år är vad det tar för många att inse att man ju faktiskt är lite mer än alla andra. När sedan mattan dras undan fötterna vid en hemflytt, så kan det inte vara så kul längre. Jag hade garanterat haft kvar fötterna på jorden eftersom jag är skeptisk av naturen, men min fru, njae, jag tror inte det. Tror inte en Thailändsk eller Svensk hemmafru/hemmaman gör någon större skillnad. Räddningen kan kanske vara att ha barn (inte hund), så att man inte hinner börja sysselsätta sig med alltför många meningslösa saker.

Fram tills den eventuella Sverigeflytten överväger vi att hyra ett hus, strax utanför Bangkok eller nära Plairs mor i Chantaburi. Jag känner att jag skulle behöva varva ner och samla tankarna, och Plair vill vara närmre sin mor, så det kan vara ett alternativ, eller kanske ett komplement. I Bangkok har jag möjlighet att hyra kontorsplats hos några kompisar. Detta alternativ känns hetast och jag tror inte jag vill missa den möjligheten, så vi blir nog kvar i Bangkok på ett eller annat vis.

Checklista för en långhelg på Ko Samet

Nu är det bara dagar kvar tills den efterlängtade långhelgen. För en långhelg till Ko Samet packar vi, som är en stor småbarnsfamilj, ner detta:

1. 2 ggr badkläder till alla (inklusive heltäckande)
2. Promenadskor och tofflor till alla
3. 2 badhanddukar till hela familjen (det finns några i bungalowen oxå)
4. Ombyte bara till hälften av dagarna
5. Flytvästar till barnen (för båtresorna)
6. Ett par nappflaskor (alla barnen gillar att somna och vakna med detta)
7. Myggnät & myggolja (eftersom vi går in i regnsäsongen)
8. Strandleksaker
9. Stort sittunderlag att placera under favoritpalmen
10. Kameror förstås

Allt detta skall rymmas i 2 normalstora sportbagar. Frugan tar gärna med för mycket annars, och det är jag som får bära.

Vi tar inte med:

1. Barnvagn (alldeles för bökigt att släpa på båtarna, och alldeles för få platser man kan rulla dem)
2. Inga långbyxor eller långärmade skjortor (snyggt men kommer inte användas)
3. Paraply

Tips:

1. Sanden. Den finkorniga sanden äter sig in överallt. Håll all elektronik i sina väskor och förslut med en plastpåse. Tro mig, sanden på Samet är inte som på andra platser. Du kommer finna denna sand i dina kläder för år framåt, du vill inte ha den i dina kameror.
2. Man kan handla det mesta på ön
3. De flesta resorter har 24h tvättservice
4. Det finns flera bankomater så ta inte med för mycket kontanter
5. Under lågsäsongen går det bra att ordna boende på plats (priser mellan 400-2,400 baht)
6. Ta en motorbåt direkt till den stranden du skall till. Vägarna är usla och taxibilarna likaså, samt dyra. Motorbåt till vår strand, Ao tub Tim kostar ca 1,000 baht.

Jag kommer komma tillbaks och uppdatera denna.

Någon som har en gul tröja till salu?

Är det bara jag som tycker det blir mer och mer gula tröjor på Måndagar?

Fortsätter det så här vågar man väll snart inte gå ut utan en själv!?

Jag tycker fortfarande det finns bättre sätt att visa respekt för den Thailändska kungen. Kungen har ju lagt mer eller mindre hela sitt liv på projekt för att förbättra livet för folket på gräsrotsnivå. Vi vet ju med säkerhet att han skulle uppskatta mer om hans råd följdes än att folk köper fler gula tröjor.

Jag skrev om detta nyligen, klicka här och läs mer.

Jaha, då var man turist igen

Redan Söndag, ja jösses vad tiden går när man har kul. Middagar, trafik, poolbad, trafik, shoppingturer, och trafik, ja så ungefär har vår helg sätt ut. Inget utom middagarna (då får man ju dricka öl) är egentligen någon av mina favoritsysslor, men det har varit kul ändå.

I morse mötte jag upp kompisen och hans familj på deras hotell. Vi hade bestämt oss för att åka och shoppa på Mabukrong (MBK). Plair stannade hemma med Sebastian så jag hade båda tjejerna med mig. Sällan det är bara jag och dem, men väldigt kul när det händer.

Taxikillen på deras hotell frågade vart vi skulle, och ropade sedan åt sig en taxi. Perfekt tänkte jag, då behöver man inte oroa sig för att chauffören missförstår. Jag hörde hur han bad chauffören köra oss till Fortune på Rachadapisek rd (vi skulle ta tunnelbanan därifrån)., och chauffören nickade till svar. YES, saken är biff tänkte jag!

Vi tryckte snabbt in oss, och de 2 vagnarna i taxin och gled i väg. Vad är det första chauffören säjer? Gissa!

”- Mister, we you go?”

Jösses!

Inte ens kompisens limousin från flygplatsen hade klarat av detta. Precis som jag beskrev i bloggen tidigare, hade chauffören sagt att han visste var det var, men lik förbannat börjat klia sig i nacken när de kom ut till bilen. Varför skall det behöva vara så här? Jensa och hans fru tyckte ju att det var lite charmigt förstås, och det är det ju. Men när de sedan åker hem, så är det en himla massa människor här som skall försöka få något gjort, och det är det som blir så svårt.

I vilket fall landade vi slutligen vid tunnelbanan, och precis som jag hade trott blev de ruggigt imponerade. Tunnelbanan är verkligen supercool. Den nya flygplatsen kommer bli det likaså. Som att kliva in i en annan värld. Jag tycker dock det är ett stort slöseri med skattebetalarnas pengar, men det är ju bara jag (som klagar på allt). Man skulle kunna bygga ut tunnelbanan, kanske 3 gånger så mycket, för samma pengar, om man nöjde sig med mindre. Men, låt oss inte tänka längre än vad näsan räcker.

Det handlar ju inte om detta förstås att förse invånarna med infrastruktur. Utan att stoppa mycket pengar i fickan, och ändå ha massor kvar att bygga, innan det blir färdigt är huvudsaken. Imponera lite på grannländerna en annan. Det kommer ju inte bli som i Singapore och Malaysia direkt där infrastrukturen i sin helhet imponerar, så det känns lite bortkastat.

Det gick ganska smidigt på MBK. Att det är inomhus med klimatanläggning var ju huvudanledningen till det valet. Ett mäktigt shopping centra helt klart men jag tycker inte det är billigt längre. Vi käkade och gick några varv men jag lyckades inte handla något. Jag föredrar The Mall och liknande mer och mer. Jag har aldrig gillat att pruta och det måste man göra på MBK och dess motsvarigheter.

Efter ett par timmar lämnade jag dem på MBK för att ta mina trötta små damer hemåt. Josefine hade redan sovit över en timme och Emmy började visa stora tecken på trötthet. Jag tänkte att detta skulle kunna bli jobbigt med lite otur. Emily gick ändå snällt bredvid vagnen utan att gnälla. Vi fick gå ganska långt innan vi slutligen fann en taxi. Imponerande helt klart. Överhuvudtaget är de mycket lättare att ha att göra med tjejerna, när vi är ute var och en med dem.

Vi får se vad vi hittar på senare i kväll. Troligtvis kommer vi att lyssna på matchen över SR. Den verkar inte streamas tyvärr. I går såg vi MFF – DIF och det funkade mycket bra, och ändå hade jag inte mer än 130 kb/s, det känns tryggt.

Familjen Granberg skall iväg tidigt i morgon bitti till Kanchanaburi (River Kwai) och vi får chans att vila upp oss inför Ko Samet resan senare i veckan.

Nu har kompisen landat

Det vart en liten morgon fika med kompisen som just anlänt. Medan jag väntade på att han skulle komma ner till receptionen noterade jag att svenska Tai-Kwando landslaget bodde på samma hotell. Jag skall försöka ta reda på vad som är på gång.

Fru och dotter hade han på min inrådan redan bäddat ner. Vi bestämde oss sedan för att ta en tidig middag tillsammans på en närbelägen restaurant (det finns massor). Kanske lite lek hos oss innan, så barnen får bekanta sig med varandra. 1 år vid denna ålder är ju ganska lång tid. Thea är ju bara strax över 2 år gammal, så hon kan inte minnas oss speciellt mycket. Sebastian skall vi inte prata om.

Han såg lite sömnig ut, så efter att ha givit lite tips om vad man kan göra första dagen i vår närhet, lät jag honom gå upp och vila lite.

Förutom att fylla upp garderoben kanske man skall passa på att gå till tandläkaren. Fast till tandläkaren skall man bara gå om man har en tillförlitlig referens för detta. På detta område har jag hört allt från mardröms till solskenshistorier.

Jag tycker också man skall gå till apoteket på en gång och skaffa antibiotika för en eventuell halsfluss eller maginfluensa. Flyplansluften suger och det är lätt att bli smittad av någon medpassagerare (dålig sömn sänker också motståndskraften). Även om maten är ok så är det en annan bakterieflora, så att skaffa lite imodium och koltabletter kan också vara på sin plats. Undvik att tillbringa semestern i hotellsängen. Antibiotikan här har krut som ni aldrig tidigare sätt. Man blir frisk innan tabletten hunnits lösas upp på vägen ner i magen.

Tydligen har researrangören för deras River Kwai utflykt tabbat sig. Vi får försöka plocka ihop något tillsammans i helgen i stället. De vill tydligen inte bo på båt utan på ett bra hotell, men ändå ha alla de andra utflykterna, samt transfers. Det känns som man borde kunna finna ett färdigt paket för detta.

Vett och etikett

Det är ungefär 200 meter att gå till den stora gatan där man kan plocka upp en taxi. Eftersom bilen fortfarande är trasig så vart det en liten promenad denna morgon. Ganska många på min gata göra samma promenad och kommer upp på ungefär samma ställe. Farangerna ställer sig snällt i kö, på diskret avstånd, bakom.

Thailändarna har en annan metod. De kan utan att tänka sig för ställa sig först i kön. När man påpekar detta så blir de nästan chockade och kryper som en mus längst bak i kön. Jag tror inte de gör detta med avsikt, utan bara att de är så ovana med att någon utomstående påpekar något. Normalt går det vägen, så tanken på hur fel det är har liksom inte infunnit sig.

Kanske de vet vad de gör. Många gånger kan de komma upp till kön, kolla in dess längd (aldrig mer än 2-3 personer), och sedan knalla mot trafiken och ställa sig 100 meter ner på gatan i stället.

Detta påminner ganska mycket om hur de kör bil. De verkar ha skygglappar. Oavsett om någon tränger sig eller behöver byta körfält så går det oerhört mycket energi till att stänga av färdvägen för motbilisten samtidigt som man undviker ögonkontakt. Detta är huvudanledningen till varför du inte kan använda färdvisarna innan du gjort din manöver. Visar du dina avsikter så är det ju helkört!

Jag har en teori om att vår mentalitet återspeglas i vårt trafikbeteende, Thailand inkluderat. Detta får jag återkomma om.

Mer om gratis Internet TV - SopCast

Nu har jag pulat lite med det här programmet som man behöver för att titta på streamad TV över Internet. Notera att man verkar kunna får en hyfsad bild som inte hackar på runt 150-300 kb/s. Detta är för mig ofattbart! De flesta spelare verkar spela samma streams. Jag valde SopCast och har nu installerat det. Jag behövde installera en plug-in för Mozilla Firefox och den hittade jag på deras forum. Det är oklart hur man hittar en programtablå men Myp2p verkar ha något användbart.

Kanalen som SopCast presenterar är bara öppen i samband med sändning, någon dag före, och någon dag efter. Man kan nog räkna med de stora matcherna men verkar inte kunna få det bekräftat innan matchdag, eller kanske rent utav vid matchstart.

På SopCast:s webbsida väljer man ”channel-live” för att söka kanaler som kan tänkas visa det man är sugen på. Kanalen som sänder svensk sport heter ”swe_sport” och man kan hitta den under flera grupper. Sök på ”swe_sport” eller AIK, om det är vad man är ute efter. När det börjar dra ihop sig skall du se att det ploppar upp trevliga resultat.

SWE_Sport verkar streama framför allt Canal+ och TV4:s visningar. Visas det du vill se där har du goda chanser.

Om någon har mer input här så är det mycket välkommet. Har du några frågor är det bara att skjuta. Jag skall uppdatera detta inlägg vid behov.

Hur man åker moppetaxi i Bangkok

Bilen är ju trasig så jag var tvungen att ta en moppetaxi till gymmet i dag. Jag har egentligen sagt att det är slut med detta eftersom barnen behöver sin far. Men sträckan är kort, bara 1 km, så jag gjorde det ändå. Jag bad den första killen i ledet köra mig till Palm Street där gymmet ligger. Det småduggade lite så de såg inte helt glada ut. Palm Street är alltså ett relativt nybyggt litet köpcentra i vår närhet. Det finns 3 ställen de kan köra sina kunder, dit, och till 2 andra ändor på gatan. Inte så svårgissat kan man tycka.

Thailändarna har skapat sitt eget fonetiska uttal som jag försöker gissa.

Jag ”– Bye Pam Stet Krap”
Moppekillen ”- Pam Seet?” (han ler undvikandes)
Jag ”- Pamm Steet”

Moppe killen börjar nu se riktigt orolig ut. Vad fasen säjer Farangen, ser han ut att tänka. En gnutta motvilja börjar spegla sig i hans ansikte.

Jag pekar vart vi skall och förklarar på Thai att det är ingen fara, jag vet vart det ligger. Han ler osäkert, och försöker köra mig åt andra hållet.

Det Skandinaviska fylleslaget i Bangkok

Snart är det dags för det årliga Skandinaviska fylleslaget här i Bangkok, nämligen kräftskivan.

Skandinaviska Samfundet i Siam (SSS) anordnar en del tillställningar, och av de 2 blötaste tar kräftskivan priset. Julfesten är god tvåa. Det var 4-5 år sedan som jag sist var på en av dessa fester och jag känner att jag fortfarande lider av sviterna. För att förklara hur mycket det sups så kan du ta en vanlig kräftskiva i Sverige och multiplicera den med 10. Slagsmål, misshandel, vandalisering, hot, spyor, affärer, ja allt är inkluderat.

Man kan nästan tro att man varit på Ibiza och hämtat deltagarna, så hårt festas det. Sanningen är dock att majoritet av deltagarna är Skandinaviska expats, och andra välbärgade bofasta Skandinaver. Är det något speciellt med oss utlandssvenskar som gör att vi festar så jäkla hårt när vi väl festar? Har vi ett större behov att sticka ut än andra människor? Eller är vi bara en bunt med individualister som försöker bräcka varandra, ja, man kan undra.

Spriten flödade fritt och vart bord om 10 hade en egen servitör som såg till att glasen var överfyllda. Vi fick även snapsglas utan fot. Jag vet inte hur många påtvingade snapsar jag skickade över axeln. När jag vaknade upp på eftermiddagen dagen efter saknade jag en sko, samt hade en flygbiljett i mega storlek liggandes bredvid sängen. Tydligen hade jag vunnit högsta vinsten på lotteriet, en T/R business class biljett till Sverige. Det tog 2 veckor att återhämta sig men biljetten satt fint.

Har man aldrig varit på en av dessa tillställningar tycker jag gått man kan prova. Se till att hamna vid ett bord där du har goda vänner, och inte bara olika typer av agenter som är där för att sälja något. Man vill inte prata affärer på denna fest. Det är ju meningslöst, eftersom man inte kommer komma ihåg vad som sagts.

I övrigt tycker jag inte SSS fyller någon riktig funktion här i Thailand, även om de verkligen skulle kunna göra det. I mina ögon gör de ingenting för att underlätta livet för Skandinaver som är bosatta här. Jag satt själv i styrelsen ett av åren så jag vet hur lite önskvärda förändringar är. De ordnar exklusiva fester, distribuerar sin månadstidning, och sysslar annars mest med inbördes beundran.

Vilken tur att man bor i Thailand

I dag har jag varit saftigt trött. Otroligt egentligen eftersom jag tycker jag lever ett mer hälsosammare liv för var dag. För lite alkohol på sistone kanske?

Inte kan väll en liten 3-årig helikopter förstöra nattsömnen för en 41-årig karl, väl? Har jag rätt på det sista skall jag gladligen åka förbi 7 Eleven på vägen hem. Åka!? Jag det kan man ju glömma, eftersom bilen är på verkstad. De skall tydligen hålla den ett par 3 dagar till, suck. Golvet har visst börjat rosta. Växellådan bör nog bytas ut.

Vilken jäkla tur att man bor i Thailand då. För här kostar sådant här nästan gratis!

.. peppar.. peppar

Morgonkaffe på balkongen

Jag stod på balkongen och intog morgonkaffet. Poolen låg stilla. Även om det var 28 grader i luften påmindes jag om hur jäkla svårt jag har att bada på morgonen. Jag ryser verkligen när jag ser morgonsimmarna. Jag är en ganska frussen kille kan man säja. Det är säkert +23 grader i vattnet nu på morgonen, men jag tycker en då det känns kallt om jag dippar foten. Är jag på Ko samet under den heta årstiden kan till och jag med bada, när som helst. Då är det +30 i vattnet dygnet runt och svalkar inte ens. Nu undviker vi Ko Samet vid den tiden, främst för att det är högsäsong och för att sol turisterna bokar upp allt och driver upp priserna. Sedan är det för varmt för att man skall kunna njuta ens i skuggan då..

När vi besöker Plairs mamma i Chantaburi får de koka vatten åt mig innan jag skall duscha. Ja, de har alltså inte varmvatten hemma. Jag har det sedan första minuten förstås. Hemma duschar hela familjen ofta utan att slå på varmvattnet. Brr, kalla tanke!

Ja, tillbaks till kaffet. Poolen är byggd i ett stort betongblock med en nedsänkning för själva badytan. Betongen har stått i över 15 år och är inte riktigt plan. När det regnar samlas det upp en del vatten i pölar. När jag står och drömmer över poolen så kommer det en arbetare och sopar undan dessa vattenpölar så gott han kan. Detta är lättare sagt än gjort eftersom han använder en sopp!? Han verkar inte ett dugg bekymrad för det utan tycker nog han gör ett gott dagsverk. Jag förstår inte varför han soppar vattnet ner i poolen och inte över kanten ner i trädgården? Kanske han tycker vatten är dyrt och vill spara oss pengar, kanske han är högerhänt och detta var det lättaste, eller kanske han gjorde som jag, stod och drömde?

Nu glider rengöringskillen in i bilden. Oj, tänkte jag nu, blir det bråk. Vi har problem som det är med smutsigt poolvatten och detta hjälper ju inte till. Han kommer in med en hink som innehåller koncentrerat klor i botten, och fyller upp med poolvatten. Han verkar inte ha noterat killen som soppar ner det smutsiga regnvattnet i poolen, ännu. Han börjar hälla ner kloret i olika hörn av poolen, ibland rör han lite med en pinne.

Nu morsar han på sop-killen också, ” – tjena”. Livet går vidare, vatten som vatten, klor som klor. Tack för kaffet!

En veckosummering av bloggen

Det verkar som min blog har sina highs och lows. Min familjs humor kanske inte är den mest uppskattade, och det är nog bara jag och far som tycker våra skämt är lite kul, ibland. Jag har vidareutvecklat detta skämtlynne med en dos sarkasm och ironi, en talang jag tror jag ärvt från den andra föräldern. Jag vet att min fru föraktar dessa skämt. Ironi speciellt, är något Thailändarna inte finner lustigt alls. Det är ju förstås beklagligt om någon skulle uppskatta mina skämt som personliga påhopp. Förlåt.

Alla är inte heller förtjusta i min tolkning av Thailand. Men det är ju vad det är, MIN tolkning av Thailand. Tänk om alla tyckte samma, vad tråkigt det skulle vara, eller? Tyvärr kommer det nog fortsätta på samma bana, från mig får ni min version. Jag skall dock försöka sockra min blog med lite gamla emails från mina första år i Thailand. Det kommer ni gilla!

Nedan ser ni en nytagen bild på hela min fantastiska familj (klickar man på bilden får man en förstoring). För er som trodde jag hade horn: jag är ledsen om jag gjorde er besvikna.

Thailand: Världens största kycklingfarm?

På Måndagar påminner Thailand mer om en kycklingfarm, än något annat. För att hedra Kung Bhumibol Adulyadej, Kung Rama IX:s 60 år på tronen har man bestämt sig för att bära hans färger resten av årets Måndagar (som är hans födelsedag). Detta är ett annat intressant faktum, Thailändare har mycket god koll på vilka dagar de är födda, samt vad deras namn betyder.

För att komma tillbaks till det gula, och kycklingfarmen: Detta innebär att var och varannan man springer runt med en gul t-shirt eller polo tröja, ofta med det kungliga emblemet broderat eller tryckt. Eftersom att man i Thailand vanligtvis arbetar i uniform, oavsett om man arbetar i fabrik eller på kontor, så blir det ju ganska färgglatt nu när folk klär upp sig. Taxi chaufförer, parkeringsvakter, butikspersonal, alla går i gult. Till och med mina barn. Det har blivit mode med gult helt plötsligt, massvis med folk springer hela veckan lång i denna färg. Det kommer mer och mer ”roligt” gula produkter, och folk tar tillfället att kombinera respekt, samhörighet, revolt och mode. Jag är inte säker på vilken den direkta anledningen för gemene man är, men gissar på samhörighet. GuavaJuice skriver mer om denna vinkling, och flera andra, på sin blog.

Gult är också färgen som oppositionen använder i sin kampanj att störta den sittande regeringen. Slump eller inte? Inte. Man försöker med andra ord använda kungen som draghäst. Oppositionen har fått ordentligt med kritik för detta. I vilket fall, i och med detta vågar folket springa runt med gula tröjor även andra dagar, utan att vara alltför oroliga för att komma på kant med någon inflytelserik människa.

Oppositionen verkar ha uppstått ur det gamla gardet av politiker, de som har tappat inflytande under Thaksins tid vid makten. Det är tydligt att dessa människor fortfarande har mycket makt (även om den varit slumrande), och är högt förankrade i den thailändska hiarkin. Kampen fortsätter. Det skall tilläggas att dessa människor inte är ett dugg bättre än den korrumperade regering de försöker störta. De har haft sina år, och en sak är säker, de gjorde det inte bättre. I Thailand väljer vi mellan pest och kolera känns det som.

Den dagen ärliga och hederliga människor ”vågar” kasta sig in i politiken, den dagen blir början för det nya Thailand. Den dagen ligger inte runt knuten.

Wow! Allsvenskan via internet, GRATIS!

Det var visst British Club som stod för motståndet, och vi spöade dem med 5-1. De var dåliga som vanligt. Oj, vad det ryckte i benen. Jag får ta mig en ordentlig funderare på detta. Jag vet ju att hälsenan kommer läka fullt, och att jag är lättränad. Dessutom är det ju inte allsvenskan direkt. Det är också en härlig gemenskap runt laget, och jag saknar den. Redan nu kan jag köra ganska hårt på gymmet även om jag inte börjat köra löpandet ännu. Jag kan springa men får inte upp någon fart så de känns meningslöst.

Tro det eller ej men vi såg AIK-Elfsborg live via en TV4 streaming. Vi använde programmet SopCast. Vi slapp alltså lyssna på matchen över radion! Johan har inte mer än 500 kb/s men en då fick vi en hyfsad bild (19 tums) och inte alls så hackigt som jag hade väntat mig. Jag har sökt med ljus och lykta efter detta men utan framgång. Detta var verkligen en glad överraskning. Det var Claus i fotbollslaget (Scandinavian Vikings Bangkok FC) som tipsade om detta. Han förtjänar ett par öl nästa gång jag ser honom. Det skall bli kul att prova detta hemma. Jag betalar för 1 mb/s men får ca 300 kb/s och det kan fungera.

Bra jobbat brorsan!

Tänk att lillebror skall få sitt andra barn. Jösses vad tiden går. Jag var 12 när Linus kom till världen, och det var verkligen en stor händelse minns jag. Han fick en stor plats i mitt liv. Det är lite sjukt men sanningen är att jag bytt blöjor på honom oftare än jag bytt på min egen Sebastian. Linus fick också åka barnvagns-race som få. Vagnen han hade var inget vidare på tvära kurvor, och så fanns det inget sele, så han ramlade ur ett par gånger. Han var lika glad för det. Sebastians gillar också att åka fort, men som tur var har han sele i sin snabba vagn. Linus var en mycket enkel pojke att ha att göra med. Det var också en härlig tid när han i en 6 månadersperiod bodde hos mig här i Bangkok. Det vart sedan några besök över åren innan han bildade sin egen familj. Nu är han en ansvarsfull ung man (dock oförmögen att lägga en kommentar i en blog), och snart 2 barns far.

Nu blir det ett snabbdopp i poolen innan det är dags för Emilys balettklass klockan 10.00. I eftermiddag skall jag och Josefine åka och titta på Vikings som spelar mot Tyskarna i en träningsmatch. Senare i kväll skall jag och Johan lyssna på AIK-Elfsborg över Internet.

Taxi från flygplatsen in till stan

Ska man resa från flygplatsen, Don Muang, in till stan så tar man enklast en vanlig taxi, från den alldeles vanliga taxi stationen, precis utanför entrén. Här tar de ut en extraavgift på 50 baht, och med startavgiften på ca 30 baht så kostar resan ca 150 baht, alltså ca 200 baht. Eventuella motorvägsavgifter får du betala själv men det skulle jag rekommendera. Dricks 20-30 baht max, men ALDRIG mer än 10%, oavsett hur lite det är i Svenska pengar. Detta med dricks är ett västerländsk påfund, och kommer du utanför turiststråken så ställer de sig förundrande till detta.

Så snart du sätter foten i terminalbyggnaden blir du givetvis jagad av leende mäklare som vill sälja andra ”bättre” transportalternativ till hutlösa priser. Om du trotts allt envisas med limousinservice, välj då hellre en legitim flygplatslimousin. Jag har ingen aning om vad det kostar med säkert 500-600 baht (bara en svensk hundring, så det kanske det kan vara värt).

Oavsett transportmedel, var säker på att de vet vart de skall köra dig. Acceptera inte en nick och ett leende. Kliar chauffören sig i nacken under resan skall du ge dig på att han börjar bli osäker. Jag hör att limousinchaufförerna gärna pratar om sin dåliga lön och stackars sjuka barn för att få mera dricks. Gå inte på detta!

Jag rekommenderar dig att läsa mitt första inlägg om taxis i Bangkok

Om att flytta tillbaks till Sverige

Jag får många frågor hemifrån om när jag skall flytta hem och jag tänkte att jag skulle lätta lite på hjärtat här, och nu. Tanken har länge varit att åka hem för en längre period, kanske 6-8 månader, för att få in hela familjen i karusellen. Sedan ut igen i ett par år. Med barnbidrag kanske vi tom skulle kunna ha råd med ordentliga skolor. 3 barn kostar även i Thailand. Barnen har pass och är svenska sedan födseln (ja, detta gick smidigare än vad jag hade trott) men frugan har det varit knepigare med. Tydligen måste vi under en ansökan om uppehållstillstånd vara i Sverige. Så, frågan är om vi skulle ”fastna” om vi gjorde detta. Jag vet inte om jag vill flytta hem redan nu. Jag vet verkligen inte.

Barnen älskar Sverige så där blir det nog inga problem. Själv har jag bara bra minnen av Sverige enda fram tills tonåren åtminstone. Första snöslaskminnet kommer där någonstans. Det finns nog ingen bättre plats i världen än Sverige för en barnfamilj. Bara det med lekparker i vart hörn samt barnvangsvänliga trottoarer ÖVERALLT är ju fantastiskt bara det. Sedan har vi ju gratis skola och sjukförsäkring. Höga skatter är inte enbart negativt. Det ger alla samma chans. Kom inte och säj att man inte kan lyckas i Sverige.

Du kan gärna bo i Thailand, men du kommer inte bli Thailändare. Stanna så länge du har jobb, sedan kan du dra, ungefär. De har en poäng helt klart.

Så frågan är vad jag skall göra i 6-8 månader!? Kanske ett vikariat vore det bästa för att landa ett intressant jobb. Gärna halv eller deltid så man kan fortsätta leva. Inköpare kunde ju vara lämpligt, säljare eller marknadsförare kanske, eller något helt annat? Sedan skall man ju bo också. Det blir ingen ren provisionsbaserad lön det är helt klart.

Så, jag håller på att slipa på min CV, och så snart den är klar skall den översättas till svenska (lättare sagt än gjort skulle jag tro) och sedan skall den ut både i Thailand och Sverige. Jag tänkte att innan man börjar välja och vraka kanske man skulle undersöka om man är attraktiv på marknaden eller inte. Make sense?

Frugan och jag är väll överens om att vi ”bör” flytta hem inför skolstarten.

Min fru har fått horn!

Det är nu bekräftat. Först sa Plair att insamlingsboxen utanför barnens skola var för de lokala scouterna, för det stod så på lådan. I morse såg hon en hel drös med studenter som stod i kö för att stoppa ner pengar. Hon frågade en annan mamma som mycket riktigt svarade att detta var betalning för sen ankomst. Tydligen växte hornen ut på min kära fru, för nu skall det bli action. Går det så långt så att våra barn blir reglerade från skolan så kommer jag göra ett kors i taket, och bli väldigt stolt över min fru.

Här är finner du bakgrunden till detta inlägg!

Vad som är mest skrämmande är ju egentligen hur dessa studenter och deras föräldrar bara rättar sig i ledet, bugar och bockar. En och en är de inte så tuffa men akta dig när de kommer i grupp.

Fortsättning följer.

Hur svårt är det kompis!

Kompisen som snart kommer på besök ringde härom dagen och var lite orolig, dels för standarden på bungalowen på Samet, dels för hur mycket det EGENTLIGEN regnar nu, men framför allt för att fråga hur man skriver en kommentar i min blog.

- I bungalowen, finns det typ rinnande vatten och sådant?
- Visst, sa jag
- Kan man duscha och tvätta med det vattnet? Finns det A/C på natten eller bara ett par timmar på morgonen?
- Oroa dig inte!

- Regnar det verkligen så mycket som du skriver i din blog, och varför skriver du som om du vill att det skall regna?
- Ge dig nu!

- Jag fattar inte hur man skriver en kommentar i din blog!? Kan inte du vara bussig och skicka mig en instruktionsbok?
- Nä, men du kan få årets frågvise-pris om du fortsätter!!

I vilket fall, jag bokade CS Park med tidig incheckning åt honom, i morse. Det vart ett DeLux rum med fönster mot trädgården för 1,800 baht per natt. Superior rummet som han själv hade föreslagit visade sig ha fönster mot motorvägen, som går ett stenkast från hotellet, så jag tog mig friheten...

En vanlig dag, på vår gata i stan

Klockan är 06:45 och jag hör hur Poi börjar plocka och pula ute i köket. Emily ligger och snusar bredvid mig så jag myser till lite och somnar om. Plair sover med Josefine och Sebastian i barnkammaren. Sebastian vaknar fortfarande på natten och grinar högljutt (påminner om Emily och hennes nattskräck, vilken vi sedan konstaterade att VI led mer av, än henne). Med Emily körde vi senare högtalarset i var rum, på låg volym, så vi slapp vakna var gång. Tydligt var att Emily sällan var vaken, utan gjorde allt detta i sömnen. Plair klarar inte av att höra, eller veta av, att barnen är ledsna så hon sover, och vaknar, med Sebastian. Ofta, men inte alltid, vill alla barnen sova med sin mamma. Ett bra komplement till en svensk far med andra ord.

Klockan ringer vid 07:00 och Emily (4) masar sig upp medan jag själ 10 minuter till. Det är kallt och skönt i sovrummet så jag själ ytterligare 10 minuter (ibland kan klockan vara 08.00 innan jag masar mig upp). Det verkar som om jag kommer vara morgontrött resten av mitt liv. Farsan är trött, båda brorsorna, och lilla Josefine (3) (som sover med Sebastian (16m) utan problem).

Så här långt en svensk svensson morgon.

Tjejerna är duschade när jag äntligen kommer ur sängen. De äter rissoppa med kyckling medan de kollar lite tecknat på tv. Vi försöker ta det lugnt på morgonen eftersom speciellt Josefine annars kan vara knepig att lämna av i skolan. Hennes morgonhumör påminner om hennes fars. Efter en stund har de skoluniformerna på sig. Härligt söta. En dag i veckan har de idrottsdag och i dag var det Josefins tur, och då har hon sportkläder på sig. Vi packar ryggorna med lite mellanmål (en svensk mardröm) och hänger dem på tjejerna. Ryggorna är nästa lika stora som dem. På vägen ut genom dörren får vi förstås häng av Sebastian (naken som vanligt) som alltid vill gå med när någon går ut genom dörren. Får han inte följa med ställer han till med ett ordentligt liv. Ofta tar vi den konflikten vid hissen i stället, men inte alltid.

In med barnen i bilen. Som vanligt upp i sätena med skorna på. Vi åker bara 300 meter så inga barnstolar här inte. Jag tar på mig bältet eftersom det är lag på det (2 trafikpolis-poster på denna korta sträcka). Jag låser dock dörrarna så guldklimparna inte faller ut av misstag. Speciellt Josefine är extra klåfingrig, och envis.

Skolan öppnar skolgården för tillfällig parkering på morgonen eftersom det annars skulle vara omöjligt att släppa av de små, som man ju måste följa med hela vägen in i klassrummen. Att parkera på gatan utanför är omöjligt. Vi måste sedan korsa gatan för att komma till vår byggnad. Övergångställen hjälper inte mycket. Fram till 08:00 har de en vänlig polisman som står där och stoppar bilarna, detta eftersom motoristerna visar noll hänsyn, ens vid ett övergångsställe utanför en skola. I dag får han ingen wai av brudarna, men det får han nog i morgon. Tjejerna gillar honom. Han brukar ta dem i hand och leda dem över gatan.

De flesta föräldrar med bil kör sina barn till och från skolan, vare sig de är 2 eller 15 år gamla. Det finns ju ett par skolbarn i Bangkok så detta bättrar ju inte på trafiksituationen direkt. Thailändarna överbeskyddar gärna sina barn på detta vis. Du kan möta gott om 18 åringar, som fnittrar som en 12 åring. Jag vet inte om det finns ett samband...

Vi går först och lämnar Emily eftersom hon är lättast. Hennes klassrum är på andra våningen, rakt ovanför Josefines. Hon waiar vacker sin fröken (som ler snällt, men ej waiar tillbaks). Vi waiar varandra. Jag kramar Emily innan hon på frökens uppmuntran hinner waia mig. Sedan går vi ner till Josefines rum (hon har Emilys lärare från förra terminen, fröken Khobkaew). Jag vet fortfarande inte hur det skall gå att lämna henne idag, men det känns bra eftersom hon är på gott humör. Måtte inget gå fel, nu när vi är så nära, tänk om hon ramlar. Allt går fint som tur var, och det är med välbehag jag lämnar skolan.

Väl i klassrumet påminner detta mer om lågstadiet än ett dagis, tyvärr. Redan vid 2 års ålder börjar de bekanta sig med bokstäverna. En av Emilys första läxor innebar att fylla en sida med bokstäver. Bokstäverna var så små så det var helt omöjligt för henne att följa den förstreckade linjen. Plair och jag fick ta turer att hålla hennes hand för att detta skulle lyckas. Läxor nästan var dag, kanske inte hyperallvarliga, utan mer för sakens skull.

Det var ett kvartssamtal en gång, då lät fröken meddela att Emily eventuellt inte skulle kunna graderas upp i nästa klass (eftersom vi inte gjort allt hemarbete). Jag svarade, ”- det är ok, hon är bara här för att leka med andra barn endå”. Hon graderades förstås upp eftersom detta bara var ett försök att sätta press på oss föräldrar. Nu vet ni varför jag kallar detta skolan, och inte dagis.

Nu har de väll skitigt i det blå skåpet!?

I morse hade tyrannerna ställt ut en insamlingsbössa vin entrén till skolan. Det var uppenbart att studenter som ankom sent förväntades placera ett bidrag där. Det stod något på kartongen som jag inte kunde läsa, så jag är inte 100% säker på min sak. Det var ganska uppenbart dock, speciellt eftersom ingen stod och sjöng i skamvrån. Samtidigt stod tyrannerna och hånlog.

Intressant är att det bara verkar vara högstadieeleverna som blir utsatta för detta. Intressant också att ingen hänsyn tas till orsak för sen ankomst. Många unga människor får jobba ganska hårt på fritiden, speciellt om familjen driver småskalig verksamhet.

Jag undrar om det inte vore bra för Thailändska utbildningssystemet om eleverna började vägra detta, och kanske till och med blev på gränsen till våldsam med dessa ”tyranner”. Det var väll så här på morfars tid kan jag tänka, och det var väll först min generation som satte ner skon ordentligt. Det gick för långt tycker jag, men det kan knappast vi eleverna belastas för. Fler föräldrar som mår bra, och har tid att umgås med sina barn, tror jag är en förutsättning för en fungerande skolmiljö. Både i Thailand och i Sverige.

En säl, en utter, NEJ, det är en Bass

Det vart ett kvällsdopp med barnen. Plair är lite risig så det vart bara jag och dem. Alla 3 börjar bli ganska vattenvana. Inget gnäll över lite vatten i ögona längre.

Som tur var klarar sig Emmy och Jossan sig bra i barnpoolen själva nu mer, så fokus på Bass. Jösses! Jag aldrig sätt en unge älska att bada så mycket. Han skriker och garvar oavbrutet under hela badturen. Inte konstigt att han gick upp ett kilo på köpet. Moby Dick kanske vi skall döpa om honom till...

Jag har placerat min blogg i
Thailand på bloggkartan.se så nu är vi 2 bloggare där.

Ko Samet, here we come!

Det skall bli såååå skönt att åka till Ko Samet igen. Att sitta nere på stranden med gamle barndomskompisen Jensa ser jag fram mot. Ett par kalla öl, lite gamla lögner, och en Thailändsk solnedgång kommer bli fint. Sist de var på besök var när jag gifte mig för ca 5 år sedan, men då vart Elin (hans fru) magsjuk, och dem strandsatta i Hua-Hin.

Det är nu lågsäsong och borde vara extra lugnt och skönt. Jag har till och med lyckas förhandsboka på mitt stamställe, Tub Tim Resorts, som ligger på en inte lika intensiv strand som de flesta andra. Ingen bedrift kanske eftersom de bara tar emot bokningar då det inte är nödvändigt. De har ett par riktigt fina bungalows när stranden där vi bodde samma tid förra året, och där skall vi bo igen. Här kunde Emily bo, sa hon sist. Är man kräsen, som vissa av mina andra kompisar, då har man nybyggda Samet Villa bara runt hörnet. Här kan man även boka i förväg!? Kanske för att det är en Fransman som driver stället, eller för att han har flera blad i sin kalender, jag vet inte...

Stranden, som heter Ao Tub Tim, är populär hos de kreativa trendsättarna i Bangkok (artister, konstnärer, mm), och det verkar bara vara dem som får boka året runt. Ko Samet är en liten ö, och man kör ledigt runt den på en timme eller 2, gissar jag. Man är aldrig långt borta från något.

Sist råkade jag pricka en långhelg i slutet av säsongen, som också var den sista helgen innan skolorna började. Fullt överallt. 1,500 baht för ett moskitnäste ett par hundra meter upp i buskarna var så man började grina. Kanske jag skulle vara glad att vi ens fick tak över huvudet. Jag vet att det byggs så det knakar nu, inför säsongen som drar igång i slutet av November. De varnade för det faktiskt, att det kunde höras lite spikandes mellan 08.00 – 17.00. Undrar vad det innebär, på riktigt!? Inte på vår bungalow väll, det borde de väll sagt?

Huset vid flodens slut

Det vart inte så sent hos Phueng & John i går. John skulle flyga till Malaysia tidigt på Söndagen, och jag var sliten efter Fredagens bravader. Vi skickade några löpare att handla mat, som vi sedan intog vid floden som passerar just utanför deras hus. Lika härlig mat som det var atmosfär. Tyvärr ligger det lite väl långt från Bangkok city för att vi skulle kunna bo där, förbi flygplatsen och 20 minuter till. Kanske på fel sida också, eftersom det skulle bli svårare att utnyttja mammas hus i Pattaya.

Våra barn har verkligen kul tillsammans. Sebbe och Alex kanske inte har så mycket utbyte av varandra ännu, men tjejerna har helkul. Tänk att det bara skiljer en dryg vecka mellan gossarna. Vilken tajming. Det enda orosmomentet är kanske våra fruar, och hur länge de skall hålla sams. Kanske för alltid, kanske inte. Deras ekonomi är ju lite annorlunda än vår nu för tiden, och våra fruars bekymmer lika så. Det är ju trots allt som så här i Thailand, pengarna gör människan...

Vi kom hem vid 21.00. Vi lyckades hålla alla utom Sebbe vakna under hemresan. Emily roade sig med att spana in månen som följde henne hela vägen hem, för att sedan som av en slump stanna just över vårt hus. Jag körde sedan en live turnering (texas holdem) på nätet, som varade fram tills midnatt. Det gick inget vidare. Jag kom 50 av 900, och det var bara de första 30 som hamnade på pallen. Frågan är om jag och poker är något annat än terapi. Efter 40,000 händer går jag fortfarande bara plus minus noll.

Det vart ytterligare ett par dopp i poolen under Söndagen, och solen tittade fram ordentligt. Emily drog på sig sina simglasögon och gjorde sina första dyk. Det verkar som om traumat från hennes babysim har släppt (detta trauma får jag och morsan ta på oss). Helt klarblå himmel helt plötsligt!? Jag som trodde, och hade hoppats, att regnsäsongen var här. Men icke sa Nicke. Suck! Värmen är verkligen något jag slutat uppskatta.

Vi hann också med att 2 vecko-handla på ett lokalt storköp. Aj vad det sved, igen. Det är ju helt otroligt att vi ska spendera 2 normala thai-löner bara på mat varje månad? Hur fasen gör Thailändarna?

Äntligen är poolen hel igen

Det var härligt att krypa ner i poolen eftermiddags. Jag tror vi har väntat nära på 2 månader på detta. Så lång tid har det tagit att renovera den. Mycket fram och tillbaka har det varit. Lägga om kakel. Vila. Kaffepaus. Ja, och allt annat som hör ett hantverk i Thailand till. Vi får se hur den håller. Solen tittade samtidigt fram och det känns som om faktor 50 inte var tillräcklig. Vi får se hur brännan utvecklar sig. Skönt med ett kallt bad i vilket fall, speciellt som det vart lite sent i går.... Uffe från Hua Hin var på besök.

Notera att alla bilder jag lägger ut kan förstoras genom att klicka på dem!

Nu skall vi iväg till John & Phueng, eller rättare sagt till hennes mamma, för att äta middag tillsammans. De flyger tillbaks till Malaysia i morgon för att mer eller mindre packa ihop, och flytta hit.

Är det jag eller dem som är UFO?

Efter det att jag lämnat barnen på skolan, så stod hon där i grinden, Madam ”världen är min, wai:a mig” Rektorn. Hon sökte min blick och ville säja hej tror jag, eftersom alla vill vara tjenis med farangen. Men, jag fick en sådan aggressions attack, så jag undvek att möta hennes. Rätt människa kanske, men på fel plats. I vilket fall så är hennes uppenbarelse mer lik en god mormors, än en hårt arbetande rektors. Hon ser verkligen jättesnäll ut. Jag undrar om hon jobbar eller bara åtnjuter respekt? Mitt intryck dock, är att hon skiter blanka fan i eleverna, och att vara viktig är prioritering nummer 1.

Jag skrev tidigare om skolan som försvarade 2 våldtäktsanklagade lärare, och det kan vara värt att läsa igen.

Hon går runt och ler och pekar, och alla runt henne gör exakt som hon säjer, leendes. Hon har nära på drottning status tycker jag. När det är ceremonier på skolan så sitter hon förstås i främsta raden på VIP sektionen. Totalt har de väll plats för en 10-12 personer. Alla som sitter där är antingen super gamla sponsorer, eller super viktiga sponsorer. Eftersom de flesta i hela salen hoppas på att en dag få glida in på VIP sektionen, så lever detta vidare. Det är viktigt för Thailändare att vara någon. Rövslickar kommittén arrangerar sedan ett par timslånga tal om hur bra alla VIP människor är, och speciellt då om hur bra Madam ”världen är min, wai:a mig” är. Normalt är det den ”riktiga” Rektorn, och en representant från elevrådet som håller tal. Är det något de är riktigt bra på Thailändarna så är det att memorera meningslösa saker. Detta fenomen märkte jag redan på ABAC. De studerade gamla prov, dess frågor och svar, medan jag läste kurslitteraturen. Vi klarade tentorna båda men jag fick nog plugga hårdare. Att memorera saker har aldrig varit min styrka.

Det gör mig inget om mina barn efter första wai:en till Madam ”världen är min, wai:a mig” Rektorn, säjer som Casino sa till sin mamma ”- Jag hälsar inte dig eftersom du inte hälsar tillbaks”. Men, om man skall nå framgång i Thailand skall man nog lära sig att slicka röv. Jag får nog anledning att komma tillbaks till detta.

Hörru din tjocka gris, sitt ner

Det händer nog bara i Thailand. Min kompis var på besök hos sin skräddare.

"Erik, sorry to say but you look much bigger than last time, sure you want same size...?

En så underbart härlig kommentar, och så typisk Thailändsk. Sånt här är charmigt tycker jag. När jag pluggade på ABAC (universitetet här i Bangkok) så kunde lärarna ofta kalla elever efter deras yttre attribut, typ

- Öh, du tjockis där bak, försök att komma i tid nästa gång.

Hela klassen garvade förstås. Jag tror inte att det alltid är kul, men detta är trots allt ganska accepterat. Dessutom får de smeknamn som gris, spöke, tjockis, krabba, redan vid födseln. En förklaring är att spökena skall förstå att denna person inte är värd att ta från denna värld. Thailändarna är ganska vidskepliga.

Det första min fru gjorde när hon flyttade in hos mig var att ”rena” min lägenhet från onda andar. Det fanns det säkert ett behov av, men jag är fortfarande kvar. Jag minns faktiskt inte om hon gjorde det hemma hos mor i Sverige när vi var på besök, men skall fråga henne...