Det vart hela 11 år i Bangkok innan återflytten till Sverige i Maj 2007. Thailand kommer vi tillbaks till. Tills dess kommer jag skriva om livet i Sverige. Allt har sin tid.

onsdag, juni 24, 2009

En himla massa paket vart det!




Det första Sebastian sa när han såg mig idag var - varför är du inte gammal?

Vadå!? 44 är väll ingen ålder på en trähäst?

Syrran var först med att gratta. Hennes SMS väckte mig.

Etiketter:

söndag, maj 24, 2009

Från kvällstrött till kvällspigg - resan fortsätter

Det var länge sedan jag var så här pigg på kvällarna kan jag säga. Igår vart det ytterligare en flashback. Minns när jag var hälften så gammal att jag ofta låg helt klarvaken och väntade på att sömnen skulle infinna sig.

De senaste 10 åren i alla fall har jag ju alltid gått och lagt mig ganska sömndrucken, oavsett tid. Att somna har inte varit problemet, utan djupsömnen.

Jag började faktiskt tvivla på hur det egentligen var då, förr i tiden?

Jag hade en sjukt produktiv dag (faktiskt, hela veckan var kanon) men 01.00 igår satt jag fortfarande klarvaken. Gick och lade mig ändå men att räkna får var fruktlöst. Då hände det igen, hjärnan började leka på egen hand. Den här gången var det inte en amorteringsplan utan lösningar på några kodrelaterade problem jag har med några webbsidor just nu. (det har varit både skönt och inte att slippa detta)

Jag gick upp och tog en kopp te och en melatonin (för att hålla en eventuell sömn)klockan 02.20, surfade lite, och provade sömnen igen. Gick sådär.

Det hjälpte ju förstås inte till att Sebastian drömde krig eller något liknande. I MIN SÄNG. Snurrade som en propeller, grät, skrek, och pratade vart om vartannat.

Inga barn i sängen, så får det bli, IGEN....

I övrigt är jag ju helnöjd hur jag lyckats rubba min sopiga sömn. Det här kan bara bli bättre. Brukar säga, - Man skulle vart 15 år yngre med alla dessa ideer. Tills nu kommer man hem från jobbet och bara dör. Dock. Just nu känns det som man är 15 år yngre. Hinner med jättemycket släpande saker.

Inget att skylla på längre alltså :)

Etiketter: ,

fredag, mars 20, 2009

Idag var ytterligare en projektledares mardröm

Även om vi gick upp med tuppen = före 8 - Var vid polen innan 9 och på väg ut från Johns hem klockan 11 vart det en sjukt tight dag. Man glömmer av att man inte hinner så mycket olika saker i Bangkok (eller Thailand). Många faktorer som orsakar detta men främst köer i olika former.

Jag hann dock till Platinium där jag handlade massor av kläder för billig penning, en fika med Leo på BIG C vid Pratunam. Jag han dessutom hem till före 17. Vi skulle ju vara på bröllop på Army Club på Vipavadhi Rd klockan 18...

Plair han nästan...

Rörigt på passmyndigheten. Tydligen är mitt namn "fel"stavat ?? på något av våra dokument - helt plötsligt är allt omöjligt (fortsättning följer). Hon han klippa sig kort och han också till Prathunam. Tyvärr han hon inte hem förrän till 18.45.

Tur att det bara tog 20 minuter till bröllopet!

Nu sitter barnen proppmätta framför tv:n, med nyborstade tänder, och förhoppningsvis lite sömniga.

Plair drog precis ut med kompisar.

Jag kolhydratladdar inför matchen med Vikings i morgon. Innan skall jag dock hinna till tandläkaren. Plair kommer dra till Chantaburi för klassfest och förhoppningsvis dyker en barnvakt upp och täcker upp för luckan när jag inte hinner hem i tid från tandläkaren.

Barnen får hänga med till matchen för att se pappa svettas och dricka öl. Sedan hem och lämna dem, ge dem något att sova på, och sedan ut i Bangkoknatten.

Ingen rast, ingen ro - och jag ser tyvärr inget slut på dessa dagar.

Etiketter: ,

tisdag, december 16, 2008

I dessa tider är man gladare över mindre

Vi går ju in i en oviss framtid. Ingen vet hur lång tid det tar innan det vänder. Jag satt härom dagen och listade mina olika scenario, allt från bästa till sämsta.

Så här långt har ju allt gått som på räls. Förstahandskontrakt, dagis och förskoleplats på gångavstånd, fast anställning med hyfsat betalt, har varit medlem i A kassa i över 1 år, och som grädden på moset är Plair är studiemedelsberättigad och pratar redan svenska obehindrat.

På detta kan sägas att jag ÄNTLIGEN kommit igenom mina 180 föräldradagar till lägstanivå (60 kr om dagen typ). Jag kan alltså vara pappaledig på riktigt om jag vill.

I värsta fall får jag sparken i nästa runda (50/50 skulle jag tro) och då får jag väl 3 månaders uppsägningslön som kan följas upp med föräldraledigt i kanske 1.5 år. Nu kan jag inte vara i Thailand så länge och lyfta föräldrapenning men 9 månader skall vara ok. På detta skall läggas barnbidrag och eventuellt skolpeng. Sedan kickar den urlåga a kasseersättningen in...

Inget sopigt sämsta scenario va!?

Chefen och chefens chef har godkänt att jag tar ut en dag i veckan med föräldrapenning. (jag har ju stora barn så om de hade ställt sig på tvären hade jag nog inte åberopat mina rättigheter) Jag var orolig att de skulle ogilla detta eftersom min resurs inte ersätts i dessa tider. Lite tveksamma i början men när de funderat ett tag var det inga problem, rentutav bra. Vi hjälper företaget att spara pengar. Det var också så jag hade hoppats att de skulle tänka.

Det skall bli riktigt skönt att gå ner till 4 dagars veckor. Och jösses!? - det skulle kunna gälla för 2-3 år! Det skall bli roligt och skönt att tillbringa mer tid med Emily på tu man hand. Dessutom hoppas jag att kroppen skall få mer ro när jag kommer hinna med privatlivet på ett annat sätt.

Jag tänker en hel del på barnen och tonåren Även om jag inte tror någon av dem har gener att bli lika jobbig som jag var så skadar det inte att vara på sin vakt. Tonåren kan komma att bli en utmaning och om det blir så är jag rädd att det redan är kört. Det är en stor utmaning att aldrig tappa greppet utan att istället bygga förtroendekapital.

Mina x jobb och andra hobbies skall jag förpassa till kvällstid, efter barnen somnat. Och i ärlighetens namn - om det inte var som så att jag funderade på att någon gång starta eget skulle jag droppa alla x-jobb. Någon lyxkonsumption är det inte tal om, det intresserar mig inte en sekund - speciellt inte om valet står mellan det och barnen.

Det blir mer och mer tydligt att för mina barn är min tid och tålamod viktigare än mina pengar - när detta inte är längre är sant då är loppet kört.

Etiketter: , ,

onsdag, juli 09, 2008

Nu har gubben börjat tjattra igen

Tänk att så lite kan göra så mycket. 3-4 ljudlösa nätter räcker. Man kommer ikapp med sömnen, börjar tro att hälsoliver gett resultat bara för att kvällen efter höra gubbdjävens röst eka i betongen igen. Nu vet man att han kommer köra några nätter.

Måste snabbt bestämma mig för att byta säng när det händer. Igår bytte jag inte förrän vid 03, alldeles för sent.

Ytterligar en Zombiedag att lägga till raden.

Etiketter: ,

söndag, juni 29, 2008

Dags att leta eget boende

Jag hyr min lägenhet i andrahand av min mor, en rymlig 4:a. Morsan bor i en andrahands 2:a (mamma skilde sig strax efter vi flyttat hem) som hon i slutändan (visade det sig) bara fick besittning av för ett år. Detta är Sollentunahems policy noterar jag nu, och inget konstigt.

Ungefär som om jag inte hade tillräckligt med prylar på min To Do lista redan!?

När mamma tvingas flytta ut i November måste vi antingen ha en lägenhet till henne eller till oss klar. Tur att vi skaffade rymligt tält för en tid sedan.

Det är ljus i tunneln.

Noterade att jag stått i Sollentunahems bostadskö i ganska exakt 3 år och med det lyckats samla på mig hela 1064 poäng. Man har delat ut lägenheter till medlemmar med betydligt färre poäng. Visade mitt intresse för 2 lägenheter i Edsberg precis.

Tyvärr kom detta lite plötsligt - så att leta enbart i Rotsunda Gård går ju fett bort. Eftersom de flesta lägenheter görs tillgängliga på andra platser än där vi bor får vi räkna med att byta dagis och skola för barnen. Har nu anmält intresse för allt mellan en 3:a och en 5:a i hela kommunen.

Oavsett var skulle det vara skönt att ha en egen lägenhet. Vem vet, kanske den kan bli en bostadsrätt som jag kan bli rik på :) Att köpa i dagens klimat känns inte optimalt, inte för mig som kanske vill sälja redan om några år. På en 10 årsplan är det nog en ganska riskfri investering. Priserna kommer gå ner mer de närmsta åren, folk kommer snart tvingas sälja till priser de idag ratar.

Just nu ångrar jag bittert att jag inte ställde mig i fler köer den där mörka kvällen i Bangkok för 3 år sedan. Inte för att jag hade planer på att flytta hem men vad hade man att förlora? Flera köplatser än denna var gratis, andra kostade så lite som ett par hundringar om året. Gör inte om mitt misstag. Det visar sig nu att man kan få en lägenhet bara efter några år.

Du måste ju faktiskt inte flytta till Sverige bara för att du kommer först i kön.

Tack Susanne (plastmor) för att du mer eller mindre tvingade in mig i Sollentunahems kö.

Etiketter: ,

onsdag, juni 18, 2008

Gubben på våningen under håller på ta kål på mig

Lösningen är inte att byta sovrum.

Jag vet inte vad det är med honom men han är gammal och sjuk och låter som faan på nätterna. Han diskuterar högljutt med sig själv nätterna igenom.

- Men hallå! är den vanligaste frasen.

Detta sker inte varje natt men det går i perioder - veckovis liksom. Han ligger i rummet under vårt sovrum oturligt nog. Hans röst är dov och driver genom väggarna. Barnen verkar inte störas. Inte frugan heller för den delen. Bara jag.

Jag vaknar flera gånger per natt och ligger ibland vaken timmar. Dels är det irriterande, dels blir jag skitförbannad. Än har jag inte hoppat på golvet men det ligger inte långt borta.

Just nu är jag så trött.

Ironiskt nog är detta samma människor som klagade på oss dagen efter vi flyttat in. Tror visserligen de hade störts mer av själva in flytten som skedde innan vi kom än av oss.

Jag får känslan av att tanten låter gubben vara vaken på nätterna för att det passar henne - kanske hon jobbar på dagarna och föredrar att han sover då, eller tvärtom - att hon vill att han skall vara vaken på nätterna och sova när hon är vaken. Kanske det var just den rytmen som vi störde när vi kom hem - det vart helt plötsligt svårare att behålla hans sömn dagtid efter det.

Hon lär definitivt inte sova i hans rum för hennes röst hör jag aldrig.

Trött!

Etiketter: , ,

måndag, juni 16, 2008

Thailand i höst

Vi planerar ju att åka på semester i höst och självklart är Thailand resemålet. Självklart för att det blir vår första semester sedan hemflytten.

Målet är att försöka vara borta över November och i ca 6 veckor. Det skulle vara synd att behöva åka redan i början av Oktober - som ju kan vara en fantastisk fin höstmånad. Allt handlar om priset på biljetten.

Fick en offert idag på 37,000 kr för hela familjen. Avresa 1/11 hem 12/12 med China Air och med stop i Beijing!!!

37,000 kr!!!

Jösses!

Vi lär samtidigt spendera minst 20,000 sek i fickpengar.

Ca 60,000 kr - eller 327,000 Baht!!!

327,000 baht - helt plötsligt får pengarna ett värde!

=

Insatsen på ett stort hus eller lägenhet (i Thailand).

3-4 Rai land. Land man kan odla och tjäna pengar på.

3 årslöner för en utbildad Thailändare.

Utbetalning av 32,000 baht om året om man köper fonder som ger en passiv inkomst på 10%. Pengar man kan välja att återinvestera och låta växa till 512,000 baht på 5 år. Eller 1 miljon på 10 år, eller 2 miljoner på 15 år.

Jag hoppas innerligen att vi får tag på billigare biljetter annars kommer detta göra ont. Vi kommer ju precis från en 10 årsvistelse i landet. Herregud - det finns många andra hål att stoppa pengarna i.

Tjejerna och Plair längtar något otroligt så iväg skall vi.

Vi får förbli fattiga som kyrkråttor.

En sak är säker, det dröjer tills nästa gång. Längtas det efter mamma får hon flygas hit. Så får det bli.

Ps. Hur sjukt det är med människor som knappt får det att gå ihop och ändå tvingar iväg sig på utlandssemestrar. Dags att vakna - Sverige är fantastiskt.

Etiketter: ,

lördag, maj 31, 2008

Mälarvägen i Jakobsberg - en nostalgitripp

I eftermiddag spelar vi match mot FC Järfälla. På kartan noterade jag att planen vi skall spela på bara ligger ett stenkast från där jag bodde mina första 2 år. Jag har massor av unika minnen från den tiden, både tankar och bilder.

Jag har bara besökt bostadsområdet en gång sedan dess och det var när jag lämnade mamma hos en ny bekant för några år sedan. Snubben borde i grannporten. Faan vad häftigt det var att komma tillbaks. Alla husen var så små, området var så litet.

Jag skall ta med mig familjen till matchen så vi skall försöka hinna förbi och besöka mitt första boende igen. Det finns förstås andra platser det vore kul att besöka i detta avseende, Hässelby Villstad och Backlura tex.

Etiketter: ,

tisdag, maj 13, 2008

1 år i Sverige

Igår firade vi faktiskt årsdagen av hemflytten från Thailand. Ehhm. Firade kanske var fel ord för vi glömde bort det. Inte det att man inte tänkt på det för det har man verkligen gjort.

1 år - fasen vad fort det gick.

Just nu sitter jag, a jobbets vägnar, på ett hotell i Linköping. Hade någon siat om detta för 16 månader sedan hade fler än jag idiotförklarat människan.

Känns knappt som om jag varit borta.

Thailand känns avlägset, nästan overkligt.

Sjukt.

Ps. Det behövdes en påminnelse - tack Rickie!

Etiketter: ,

söndag, april 20, 2008

Sollentuna FF - Björnligan 4-1

Det var säsongspremiär på Helenelunds konstgräs. Sollentuna och Helenelund har ju gått ihop och bildat Sollentuna FF så nu har vi en konstgräsplan. Härligt.

Undertecknad la spiken i kistan, 3-0 satt där den skulle.

För att vara årets första tillfäll med boll var det helt ok. Löpningen gick ok trots sjukdomar. Det kan bara bli bättre från här. Tills kroppen säger stopp trampar jag på. Jag är orolig för fot och knäleder. Jag läker så himla segt nu för tiden.

Etiketter: , ,

lördag, april 12, 2008

TG 960 Ankommande Bangkok




Alltid lite nostalgi när man hämtar från den flighten (det blir inte ofta men det händer). Den här gången var det John som passerade Sverige på väg till Tyskland. Frukost hos oss.

Ny parkering för ankommande. Det tog ett tag innan jag fattade men måste erkänna att det var en förbättring. Det vart några varv i onödan.

Etiketter: ,

söndag, april 06, 2008

Danne och Simon på besök




Simon har hunnit bli 17 månader. Han kröp knappt sist jag såg dem. Underligt att det känns som igår när de var här sist.

Danne var för övrigt en bekant från min första tid Thailand, 92-94 i Pattaya. Han jobbade som fabrikschef i Chonburi på den tiden. Knappt 25 år gammal var han då - inte illa. De kom kontinuerligt för att handla snus han och Krille, på den vägen var det.

Danne flyttade hem till Sverige redan 94 och drabbades aldrig riktigt av Thailandsfebern. Nu har han en lite, sin första. Kul.

Etiketter: ,

onsdag, april 02, 2008

Eftermiddag och 15 grader. Nice Nice Fågelbajs





Och en dålig ursäkt för en kall öl i solen tillsammans med grannen, men så vart det. Sverige är fantastiskt så snart temperaturen går över 15 grader så är det bara. Det har legat över 7 grader ett par dagar nu. Jag tror inte jag pratat lika mycket med grannarna på hela vintern som de sista 2 dagarna.

Fy skäms på oss!

Som sagt var, nyckeln till lycka i Sverige är att acceptera vintern och gilla den. Att gå runt och hata den blir inget bättre av.

Jag lär jobba hela sommaren och dra till Thailand sent i höst. Det var kanon att jobba på sommaren, lugnare, trevligare, samt att man ändå hade massor av timmar för fritid varje kväll efter jobbet. Konstigt - men man kan undra vart de timmarna tar vägen på vintern. Låt oss hitta dem.

Ps. Fick en nice skatteåterbäring. Inte oväntat men likväl.. nice.

Ps2. Min jävla tand som jag tänkte fixa i Thailand i höst börjar bråka. Hoppas att det är tillfälligt. Annars = Typiskt.

Etiketter: , , ,

fredag, mars 28, 2008

Sova är man ju ganska bra på ZZZzzZZzzzz

Hur många mer än mig är både morgon- och kvällströtta?

Även om jag ofta inte kan sova längre än till 8.00 är jag ändå väldigt trött när denna tidpunkt infaller. Att det är just 8.00 beror mycket på barnen och de vaknarutinerna vi haft under en längre tid nu.

Tror mig för detta... 5 sekunder innan min väckarklocka ringer vaknar jag... nästan alltid. Det sjuka är att det spelar ingen roll om jag flyttar tiden för väckning tidigare jag vaknar ändå 5 sekunder innan det ringer??

Nu snoozar jag gärna - något jag måste sluta med. Det gör mig till en Zombie lagom tills det är dags att stiga upp på riktigt.

Och kvällarna ja. 20.00 är jag tillräckligt trött för att somna. Detta gäller även om jag sov 10-11 timmar dygnen innan. Kvällstrött har jag alltid varit men detta är till extremen. Visst kan saker pigga upp, en bra film, ett par öl, en bra bok, bygga något på datorn, jobba lite mm. Men trams tv (såpa, idol, robinson) - när jag går inte igång på sånt.

Förhoppningsvis skall min hälsokur göra lite jobb i denna avdelning. Än så länge tror jag inte jag känner något, men å andra sidan är jag inte helt frisk ännu.

Etiketter: , ,

onsdag, mars 12, 2008

Hemma och sjuk idag

Känns lite konstigt när man inte har hög feber att vara hemma. Företaget får ju betala de första 2 veckorna så lite ångerfull blir jag allt.

Tur att man har en bärbar jobb dator så man kan vara dum i huvudet och göra rätt för sig, och inte bara tillfriskna. Bortsätt från att ha loggat in på jobbservern och jobbat av mailboxen, samt skickat iväg några måste-rapporter har jag tillbringat mycket tid i soffan framför tv:n. Himla många intressanta kanaler faktiskt. Idag vart det kanal 24 Direkt för hela slanten. Dels handlade det om västvärldens lyxproblem dels om Bush administrationen.

Sant är att om jag inte jobbat hade jag ändå stressat upp mig över debattprogrammen jag legat och kikat på. Varför har jag så jäkla svårt att låta bli att engagera mig i allt som händer runt omkring mig? Kan inte ens gå på promenad utan att få hundra uppslag på nya grepp. Kan inte förstå det!

Nästan tur att jag är lite glömsk - annars skulle det nog bli totalt haveri där i hjärnkontoret.

Jag brukar skoja, med allvar i tonen, att jag nog skulle föredragit att bli en eremit som satt och mediterade långt bort från allt, i en liten grotta.

Etiketter: ,

fredag, februari 29, 2008

- Jag tyar icke mer Karl Oskar!

Så har det känts det ungefär.

Det har varit MYCKET på sistone och även om det varit mestadels bra saker har det ändå varit så många saker att styra upp så det stundtals känts oöverkomligt. Bland annat krashade servern forumet låg på i samband med uppgraderingen.

Så, inte nog med att alla gamla modifieringar skulle styras upp... Själva plattformen krashade. I slutändan styrdes det värsta upp med nya konfigureringar av servern. Skönt. Men... ungefär som om det var det enda jag hade att göra..

På jobbet är det full rulle förstås. Som att springa 800 meter ungefär - när ett varv är avklarat får man springa om det. Även om det är mycket är det oftast roligt. Förhoppningsvis kommer jag kunna påverka lite mer själv framöver och då kommer det bli ännu bättre.

Vad som än händer på servern och jobbet har jag ju fortfarande lite sidoåtaganden. Även där har jag sett en klar aktivitetsökning. Dags att styra upp saker och ting. Om jag kan hala det mesta till i höst då vi är i Thailand kan jag jobba i lugn och ro medan jag har semester eller föräldraledighet från jobbet. Synd att man inte kan klona sig. Det hade varit enklast.

Det dröjer nog ett tag innan det kommer annat än spontana bilder tagna med min mobiltelefon här på bloggen.

Ikväll skall jag på Edsbacka Bistro med några gamla goda vänner. Samtidigt har Plair vänner från skolan på middag hemma hos oss.

Trevlig helg på er!

Etiketter: ,

lördag, februari 09, 2008

Min nya bil - en SAAB?




Var ute hos Johan på Motor Centrum i Åkersberga och kollade på hans bilar i förmiddags. Dags att skaffa en - igen. Valde mellan en inte allt för dyr nästan ny Opel 06 och en äldre men billigare Saab 9-5 01 SE 2.0T Kombi. Identifierade mig mer med SAABen måste jag erkänna.

Johan är en nära vän till min svåger men jag har en historia med honom från tonåren. Han är 5 år yngre än mig så på den tiden var han ju "bara" en hang around. Tänker inte dra den men noterar hur livet går i cykler. Nu är han VD på en ganska så stor återförsäljarkedja av bilar.

Seriös kille om någon av er letar bil.

Etiketter:

måndag, januari 14, 2008

Hur är det med urinblåsan?

Egentligen är jag ju en förvirrad grabb i yngre tonåren, instängd i en 42 årings kropp. Och tyvärr blir det svårare och svårare att förneka detta, att kroppen går mot 43 alltså.

Ett par förändringar beträffande mig själv som jag noterat de senaste 4-5 åren är bland annat att jag måste upp och pissa strax innan klockan ringer på morgonen. OAVSETT om jag drack något innan jag gick och la mig eller inte. Urinblåsan verkar vara helt utan stuns. Stukar mig när jag kliver ur sängen, och inte som förr, enbart efter en brutal engelsmans glidtackling. Ett lätt utdraget ledband tar + 4 månader att läka istället för 3 veckor (om det ens läker). Dricker jag kaffe på sena eftermiddagen blir det stört omöjligt att sova den natten, även om jag samtidigt är jättetrött. Dåligt med sömn ett par nätter tar flera dygn att hämta tillbaks. Ett par öl för mycket, och kanske några glas vin på det 2 dagar i rad och ångesten sitter i till onsdag. Som tur var är känslan bekant och man biter ihop, härdar ut, och väntar in sig själv.

Bara en tidsfråga innan jag får köpa mitt första viagrapack… Nä, så långt skall det väl inte behöva gå!

Sedan har vi det här med sömnen. Helt plötsligt börjar det bli helt hopplöst att sova längre än till 07.00 - från att ha varit en sjusovare utan dess like!? Tro nu inte att jag vaknar pigg - nej du, så jäkla trött är jag, men kan inte somna om. Inget bra alls med det som jag kan se det.

Vad jag vill komma till är att det nu börjar spela stor roll hur man lever. Det betalar sig verkligen att tänka vad man stoppar i sig – för den största sanningen är nog att man blir vad man stoppar i sig. Jag har skrivit en hel del om kost kontra vävnadsanalyser (håranalys) och även om jag inte tjatar på om det tror jag benhårt på det. Detta är framtiden. Och det är fortfarande i sin linda.

Och du – urinblåsan kan man fixa till. Låt mig bli försökskanin.

Etiketter: ,

lördag, januari 05, 2008

Att blogga eller inte blogga

Jag börjar avsky orden bloggare och blogg...

Var precis inne och skulle skriva ett inlägg om Facebook. Facebook och andra sociala nätverk fascinerar mig mer och mer. Och det borde de ju. Jag är ju i branschen så att säga. Men jag tänker inte skiva om Facebook nu utan om bloggsfären.

Blogssfären alltså, den som nästan dödade min fritid. Skadad som man är så var det ju tävling men framför allt handlade det om att lätta på trycket. Det handlade om placering och inte om vad det borde, att dra in annonspengar.

Annonspengar, HA. Dem har jag inte räknat sedan dacke gick och dog. Tanken på att tjäna pengar på bloggen gav jag upp för hundra år sedan. Vad jag däremot började förstå var att det var ett utmärkt sätt att nätverka på. Ganska lätta att hitta likasinnade. De bloggare som jag gillade att läsa gillade att läsa mig, och så vart vi bloggkompisar. Flera av dessa människor har jag dessutom träffat. Härliga människor. Hittills har ingen gjort mig besviken.

Så föddes iden om Thailandsforumet som jag envisas med att stava med S (kan ingen förklara varför det är helfel, jag fattar inte?). Ett nätverk för oss andra. Kanaler som alla kommer åt. Alternativen var ju annars barerna, Scandinavian Society in Siam, eller andra nätverksgrupperingar. Få av dem passade mig som handsken. Nätverksträffarna i Bangkok var lite väl mycket nätverka för att passa min smak.

För några månader sedan slutade jag skriva på bloggen, eller drog ned till minimum. Torka. Inget att skriva om liksom. Samtidigt kändes det inte alls lika spännande att bjuda på sig själv. Såg hur jag störtdök på listorna. Sket i det och kastade in blogghandduken. För någon månad sedan drog jag bort min länk från min signatur på Thailandsforumet. Reträtten var ett faktum.

När jag nu planerade att skriva om Facebook dök jag på några gamla länkar jag hade gömda i marginalen. Bla,. Bloggportalens. Döm min förvåning när jag nu gick in och studerade Bloggportalens topplistor (förlåt mig för att jag fortfarande ligger kvar inom sektionerna ”resa” och ”utlandssvenskar”). Lika många besökare som i glansdagarna. Bessynerligt!? Jag förstår att kompisarna i Thailand tycker jag är lite småintressant att läsa (och de är anledningen till att jag fortfarande blottar mig) men majoriteten av läsarna finns ju i Sverige. Och därför vart det bloggen och inte Facebook som detta handlade om.

Jättekul men, vad är det som lockar?

Eller har du bara fastnat i en dålig Såpa?

Etiketter: , ,

tisdag, december 11, 2007

Hemma och sjuk

Jag stod i valet och kvalet där igår när jag stegade ut från kontoret, ta med eller inte ta med datorn hem. Kände mig lite krasslig men bara lite. Bestämde mig för att ta med datorn, men bara för att glömma elkabeln. Att, "i-fall-att", bara kunna jobba 2 timmar hemifrån kändes meningslöst. Gick tillbaka efter den och tur var väl det, nu är jag sjuk.

Det går i vågor. Sjuk – jobbar nog imorgon – blir nog hemma hela veckan - sjuk –jobbar – lägger mig en stund – osv.

Jag vet inte om alla har det men vi har ett företagsnummer man kan ringa för att sjukskriva sig, eller vara hemma med sjukt barn. De kontaktar sedan både din avdelning och försäkringskassan åt dig. Det är en läkare som svarar så man får dessutom rådgivning. Faan vad bekvämt.

Sitter nu nedbäddad i nya soffan. Dricker kaffe. Kollar lite tv. Samt försöker jobba av sådant som behöver omedelbar åtgärd.

Etiketter: ,

fredag, juli 13, 2007

När Fredags kvällen kommer och….

Veckan avlöpte väl. Så här långt kanske jag skulle tillägga. Imorgon har vi ju systerns 40-års skiva, och de har rykte av sig att bli sjöslag, hennes fester alltså. Nakenbad i polen och sånt. Glöm alltså inte att synka Google Earth mot Rotsunda på Lördag.

Igår fick jag en ny NB och idag en ny Ericsson, en något slimmare än den jag har. De frågade om jag ville ha en Nokia eller Ericsson och smilade lite när jag undrande om det fanns en PDA :) Jag måste erkänna att jag inte riktigt älskar att ”tuna” dessa apparater, flytta över nummer och sånt. Jag måste komma på ett bra sätt att synka både hemdator och jobbdator med telefonen. Samtidigt skall man krångla för att ringa privat, lägga till prefixer och sånt.

2 dagar hann jag alltså jobba innan det vart helg. Nästan alla var på semester. De som inte var denna vecka, går nästa, och förbereder sig för fullt. Då blir det tyst.

För en kille som mig som lider av prestationsångest känns det något påfrestande att mer eller mindre rulla tummarna. Jag slår ihjäl tid genom att lära mig om företaget och departementet jag ingår i samt att friska upp minnet. Det råder inget tvivel om att detta kommer bli ett mycket intressant och lärorikt år. Den största skillnaden mot förra företaget jag tidigare jobbade för är ju marknadsföringsbudgeten. Jag får nästan ont i magen när de sprider 100,000 tals dollar på projekt jag känner man skulle kunna kört åtminstone delvis in-house, på en pisskvart.

Jag antar att du förstår att jag inte kommer skriva speciellt mycket om jobbet i detalj här. 2 skäl. Det ovan och det faktum att det känns olustigt att mina kollegor får chansen att läsa mig inifrån och ut och inte tvärtom här via bloggen är orsaken.

Ha en trevlig helg!

Etiketter: ,

lördag, juni 09, 2007

Stockholm Maraton 07

Loppet idag måste ha varit det varmaste i dess historia. Inte förvånad över att en herre från Zimbabwe vann. Mer förvånad över att han däckade ihop efter målgång och över att en norska vann damloppet med hur mycket krafter som helst kvar.

Året jag sprang räknas nog till ett av de kallaste. Jag frös hela vägen. Knäna däckade under helt, de var som rostiga gångjärn sista milen. Jag kunde inte lira boll ordentligt på nära 2 år minns jag. Trist, det var ju boll jag ville lira på den tiden. 1986 tror jag det var och jag var 21 år gammal.

Etiketter: , ,

tisdag, april 24, 2007

Utflyttningsskivan på Dubliner

Ytterligare en gång vart jag förvånad över uppslutningen av vänner i samband med en av mina högtider. Den första var ju mitt bröllop ute i djungeln för nästan 6 år sedan. Nu var det den spontana utflyttningsskivan. Man blir fasen rörd till tårar.

Det vart mat och massor av öl på trevliga Dubliner (Irländsk) innan filmen klipptes. Jag tror vi var nära på 25 personer. Perfekt att få med alla på en och samma kväll. Som tur var hade Norske Stein med sig sin kamera. Kvällen förevigades och jag skall limma upp flera bilder här vad tiden lider.

På Fredag är det frugans tur igen (hennes andra), så kanske det blir fler tillfällen även för en annan!

Etiketter: ,

tisdag, april 17, 2007

Just det, det får jag inte glömma…

Axeln gör sig påmind så snart jag gör för mycket träningsuppehåll. Speciellt nu efter hård säng och konstiga kuddar ett par nätter hemma hos Plairs mor känner jag det tydligt. Nä, axeln måste tränas regelbundet annars tar mussmärtan över, det är nu bevisat.

De senaste 6 veckorna har det varit si och så med träningen. Detta av flera anledningar, men främst av tidsbrist. Kvällarna går ju bort helt och hållet och har gjort sedan Emily kom till.

Mina framsteg inom hälsokosten avstannade också. Det är svårt att skylla denna på åtkomsten av sockerfri soya mjölk men jag gör ett försök. Min ämnesomsättning är nog så hög den kan bli just nu. Aktiviteter, både mentala och fysiska snabbar ju på den. Så om jag någonsin kommer till ett läge då jag skall bromsa den hellre än att öka den, så är det nu. Sällan jag blir sugen på cola, frukt och andra grönsaker, men det är jag nu. Det kan ju vara en tillfällighet förstås, men sötma bromsar ämnesomsättningen (metabolismen).

Jag tror man skall stanna och lyssna noga på sin kropp och själ lite oftare. Det kan ju vara så att den har något att säga, någon av gångerna.

Etiketter: ,

torsdag, april 05, 2007

Mycket helger på ingång!

Imorgon fredag är det helg, nästa fredag är det helg, följande måndag och tisdag är det helg. Helg, helg och mera helg. Tyvärr gör det ingen skillnad för en annan. Antingen ångest för att jag jobbar för lite eftersom ingen av de jag jobbar för har helg, eller ångest för att jag jobbar för mycket, eftersom familjen vill göra massor av saker.

Det börjar dra ihop sig mot Songkran och sista resan på länge till Soidao. Det känns onekligen lite nostalgiskt. Vi skall få tillbaks bilen i helgen är det sagt, och utan den blir det ju ingen resa. Vi har veckan på oss med andra ord för att ”deala” och ”wheala” med verkstaden.

I helgen måste vi också få ut annonser med bilder på prylarna vi vill sälja. Skambudsgubben var inte skrämmande skamlig så det kanske kan bli lite klirr i flyttkassan.

Sedan skall vi planera för vår utflyttningsfest. Det blir den 5:e eller 12:e Maj det står helt klart. Biljetter först, sedan spikar jag datumet. Goda vänner, skriv in datumen i era kalendrar.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , ,

måndag, april 02, 2007

Jösses vad varmt det är i Bangkok nu!

Helt snurrigt att man kan missa det men springer man inte ute på gatorna så mycket utan mest går in och ur olika klimatanläggningar är det faktiskt möjligt. Nu är det ordentligt varmt och det sedan en dryg vecka tillbaks.

Kände det framför allt när vi rullade över till Stefan igår för Linneas kalas. Gångavstånd så vi lastade tvillingvagnen full och kastade oss iväg. Satan i gatan vad det gassade. Det påminner om de första åren i Bangkok, cirkeln sluts med andra ord.

Temperaturen har alltså legat och pendlat runt 38 grader. Prognosen för nästa vecka är att den skall sakta men säkert gå ner mot 36 grader!? Tur att bilen är på verkstad för nu är det inte bara gamla bilar som får problem med nedkylningen. Stillastående trafik, varma motorer, och gassande sol rockar inte fett för någon biltillverkare. Tvärtom mot Sverige med andra ord.

Elräkningen kommer inte heller bli spännande, eller, det är väll just det den kommer bli, spännande alltså. Det skulle inte förvåna mig om vi går över 6,000 baht för vår lilla lägenhet, för första gången. Elen blir ju också dyrare när det konsumeras mycket, marknad och efterfrågan.

Och i eftermiddag skall jag givetvis ut på kvalitetsinspektion... Tur att det bara är 1,000 par skor, för det kommer bli varmt. Men det finns de som har det värre det är säkert. De festa i Thailand lever ju helt utan klimatanläggning. Nu badas det kan jag säja, i floder, i havet, i dammar, och vart det finns vatten, så länge det finns.

Ja just det! Vad tyckte ni om mitt Aprilskämt :)


Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

onsdag, mars 28, 2007

Bilverkstaden

Mycket bloggande nu. Det brukar bli det när det spinner på för mycket. Samtidigt känner jag att jag börjar komma ifatt eller åtminstone få kontroll över situationen. Jag var nere och badade med barnen nyss, men tydligen räckte det inte för att komma ner i varv. Så jag kör lite mer här..

Jag lämnade in bilen för att fixa försäkringsskadorna i förmiddags. Det verkar som om de kommer måla om bilen igen. Helt sjukt. Det var ju bara 1 ½ år sedan sist!

Jag blir väll inte mer tillskrapad av motorcyklister än någon annan? Med en premie på 15,000 baht om året kan man undra vad försäkringsbolagen skall tjäna pengar på?

Borde det inte vara i allas intresse med en lägre premie och självrisk?

Verkstaden ser inte mycket ut för världen (som förra gången ungefär) så det gäller att vara noggrann när jag hämtar ut kärran. Sist fick de ju måla om. Den nya lacken sprack. Det var mitt fel förstås, eftersom det var så mycket gammal färg under. Förstås låg underarbetet på verkstadens sida, vilket de fick förklarat för sig av försäkringsbolaget. När jag sedan inte ville mötas halvvägs och åtminstone betala lite för deras misstag vart de lite putt tror jag.

Klimatanläggning, fönsterhissar, och spolare var alla trasiga när jag hämtade ut bilen. Verkstaden vägrade fixa och jag åkte på det själv. Lite långsökt att tro att de skulle plocka delar från bilen, gammal som den var redan då. Deras sätt att straffa mig eller en tillfällighet?

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , ,

Min CV och en eventuell Googling

En god vän påminde om att detta redskap ofta används i kombination med jobb interjuver, eller strax innan, då man bestämmer vem som skall få komma upp. Jag undrar om jag överhuvudtaget behöver skriva någon CV, hela mitt liv ligger ju på nätet. Synd att man inte kan sudda lite…

Notera att jag skriver ”mitt namn”, och inte mitt namn. Jag skall inte lägga till något mer till sökmotorerna nu.

En Googling på “Mitt namn” ger dig 495 träffar, slå det om du kan!


Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

tisdag, mars 27, 2007

Men stackars oss då!?

Även om mycket är billigare här i Thailand, och vår privatekonomi lär få sig en känga efter hemflytten finns det ändå ett par punkter som är positiva. Det kommer bli lättare att snåla i Sverige, det är jag säker på. Vi spenderar trots allt en del, men massor på i mina ögon helt onödiga saker och alldeles för ofta. Vi borde ha en viss marginal på vår sida här.

Många av våra bekanta har en helt annan ekonomi än oss. Fruarna har ofta underhåll på en bit över 10,000 kr i månaden (ibland det dubbla) och då är de stora inköpen borträknade. De har inneboende hembiträden plus barnflicka och ändå håller flera av mammorna sig fullt sysselsatta över 12 timmar om dagen, och hinner knappt hämta barnen i skolan, utan skickar chauffören.

Hushållsarbetet är ju så påfrestande. Desto fler betjänter desto fler att hålla reda på, samt sätta i sysselsättning, eller ersätta.

Som jämförelse: en BRA Thailändsk lön ligger på runt 4,000 kr. Med BRA menar jag då så mycket man knappt kan hoppas på att tjäna efter avslutad universitetsutbildning, och efter massor av yrkesverksamma år. Det finns som vi märker flera olika vägar att gå.

Vad gör de?

Fikar på Starbucks, glider på Paragon, shoppar i märkesbutiker. Jargongen är densamma, internationell. Faktum är att dessa Thailändska hemmafruar påminner ganska mycket om övriga internationella husfruar (ja, det är nästan uteslutande fruar), må de vara Japaner, Kineser, Amerikaner eller Svenskar.

Jag upplever många som oerhört fokuserade på deras barns vara och inte vara, även om de inte tillbringar all ledig tid med dem. Ungefär som om man ser det som en heltidssyssla att barnen måste ha ”smarta” leksaker, gå på bästa skolan, ha det mest pedagogiska utbildningsmaterialet, märkeskläder, och på annat sätt diskutera barnens utveckling med de andra mammorna (antagligen pratar de om papporna också, och de mammorna som inte finns i rummet, precis som på vilken syjunta i världen som helst, men jag hoppar över detta kapitel nu). Detta betyder nu inte att man leker mer med sina barn, är en bättre mamma, utan bara att mer av ens liv cirkulerar kring dem.

Och… av någon underlig anledning är det nästan att betrakta som fult att vara fattig i Thailand även om 80% av befolkningen skulle kunna räknas in här.

Ingen vill förstås pekas ut som en fattig stackare… och det säkerställs genom överspendering.

Med det vet du nu varför man hellre springer med pengarna runt halsen, spenderar dem på vänner på krogen, än sätter in dem på banken.

Det är viktigt att få vara Phi (storasystern, den framgångsrike) lite då och då.

Jag förstår inte varför det är så viktigt att vara viktig här i Thailand. Respekt är i mina ögon något man förtjänar, och inte köper sig till. Man blir inte en bättre människa bara för att man har mer pengar på banken, det är inte heller säkert man blir lyckligare.

De flesta av mina vänner inser att den dagen man flyttar hem kommer saker att te sig annorlunda, och skillnader jämna ut sig. Alla inser inte detta, eller vill inte se det, tyvärr.

Tro nu inte att jag ser oss som bättre människor, eller att vi inte vill ha mera pengar vi också, men se mitt dilemma!?

Min fru behöver verkligen lära sig att hålla i slantarna, och Sverige kommer göra henne gott på denna punkt, eftersom hon blir tvungen. I Sverige behöver hon inte köpa nya kläder, glass och godis till barnen var dag för att betraktas som en bra mamma, snarare tvärt om.

Varför är det synd om oss?

Kanske det blir synd om oss, men det är inte vad jag skriver om nu…

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , ,

torsdag, mars 22, 2007

Faan vad du tunn du blivit!?

Att jag har det omvända problemet mot överviktiga har nog inte undgått många av mina vänner. På sistone har jag fått ovanligt många kommentarer om detta, att jag ser tunn ut. Kollade på vågen och den pendlar som vanligt mellan 70-72 kg?

Men visst, jag håller med, jag ser lite tärd ut för tillfället. Kanske att jag tränat bort det sista fettet jag hade kvar, för tränar det gör jag, även om jag inte äter. Jag brukar bli hungrig av att träna men inte nu.

Kan tro att det kan ha med flytten att göra. Dåligt med sömn bättrar antagligen inte på situationen.

Magen känns som om ett trimmat 6-pack fastän jag sällan tränar den.

Det är hur den KÄNNS, inte hur den ser ut...

Etiketter: ,

tisdag, mars 20, 2007

Bilsäljardag i Bangkok

Tankarna cirkulerar främst runt flytten just nu. Nu på förmiddagen skall jag ut för att tvätta bilen och ta lite bilder. Jag behöver ju bilder för att kunna annonsera ut den. När jag är klar med detta skall lämna in den på ett garage i närheten för att fixa lite försäkringsskador, främst repor från förbipasserande moppar.

Har du åkt bil i Bangkok så vet du att de bara ska fram till varje pris, mopedisterna, även om det innebär att de måste trycka sig igenom. Inte stannar de efter de kört in i dig heller, de bara nickar vänligt och kör vidare.

Otroligt egentligen att man inte har självrisk i Thailand. Folk springer till verkstaden med den minsta repa och är inte ett dugg försiktiga med sina fordon. Har de inte försäkring är de istället överförsiktiga och tar sig knappt framåt. Jag tror en självrisk skulle sänka premierna ordentligt och var till godo för alla.

Frugans uppdrag blir att i eftermiddag inhandla gula tidningen. Vi behöver dels veta vad bilen står i, exakt, och dels lägga ut annonser där. Det kommer väll bli att jag skickar runt detta i alla medier/nyhetsbrev jag kommer åt här i Thailand också. Jag vill ju inte lämna bilen bakom mig.

Helt klart kommer jag acceptera högsta bud om jag inte får vad jag vill. Jag tror bilen ligger runt 140-150,000 baht och kommer väll täcka våra flybiljetter ungefär. Det är en bra och snygg bil för att vara så gammal, 1995: a.

Du kan läsa mer om bilen, samt titta på bilder av den på denna länk


Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

måndag, mars 12, 2007

Oj vilka orosmoln som hänger över mig

Detta med hemflytten börjar verkligen sätta sig i magtrakterna. Inte för att jag ångrar mig det minsta men det är bråttom med dokument som skall översättas om jag skall hinna hem innan sommaren. Ansökan för Plairs uppehållstillstånd skulle ju helst ha varit inne igår.

Samtidigt skall man planera för hemflytten: sälja av sakerna och skeppa hem det man väljer att behålla, införskaffa biljetter (enkla eller t/r), slipa på CV samt distribuera den, söka åtminstone ett halvtidsjobb, handla på sig kläder och andra prylar som är extra billigt här, mm. Flera av dessa punkter är ganska stora, åtminstone i mina ögon.

Hade det inte varit för att jag hade ett jobb att sköta hade detta kanske varit en bagatell. Eftersom jag ligger efter även på mina professionella åtaganden spär det istället bara på oroskänslan.

Förra veckan levde jag inte heller speciellt hälsosamt. I och med att den avslutades med ett dunder kalas i Lördags känner jag mig inte ett dugg upplagd på att ta tag i detta just nu. Hade jag varit miljonär hade jag hyrt en assistent och istället lagt in mig själv på hälsohem.

Jag gillar stress men absolut inte denna typ av stress.

Kanske dumt men nu tänker jag smälta lunchen och sedan bege mig till gymmet för ett träningspass, troligtvis ett extra långt löp pass i ett inte alltför hårt tempo, eventuellt med en bastu som pricken över i: et. Efter det bär det av hemåt för att färdigställa dokumenten. Denna börda måste bort så snart som möjligt så jag kan ta tag i allt annat som ligger och släpar.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , ,

söndag, mars 11, 2007

Jag är lite udda - som alla andra...

Har blivit utmanad av Annie – UFO, att skriva sex underliga/egendomliga saker om mig själv samt välja sex andra bloggare som jag utmanar att göra samma sak. Jag vet inte om jag kan skaka fram 6 stycken men jag skall göra ett försök. Dessa instruktioner ska ingå i mitt utmanings-inlägg, och jag ska även notifiera utvalda bloggare om att de blivit utmanade av mig på deras egna bloggar...

1) Jag oroar mig för saker som antagligen inte kommer hända. I fall att något trist händer så är jag redan förbered, men eftersom det sällan gör det oroar jag mig ofta i onödan. Detta är på gränsen till att man skulle kunna kalla mig paranoid.
2) Jag blir lätt blöt i ögat när jag tittar på drama på tv, det kan tom vara en såpa eller tecknat.
3) Jag vill mycket mer än jag hinner med, men kastar mig ändå in i nya projekt stup i kvart. Min ryggsäck med löften kan stundtals vara oerhört betungande.
4) Jag har svårt att finna ro för att luta mig över en god bok även om jag inget hellre vill.
5) Jag är en bättre pappa i mina tankar än vad jag är i verkligheten.
6) Jag har oerhört lätt för att börja dagdrömma. Det räcker att jag ser något som påminner om något så börjar det. Jag skrattar åt filmen ”A beautiful mind” eftersom jag känner igen mig i hans drömmande. Jag skulle aldrig komma på tanken att läsa en bok medan jag vaktar barnen vid polen.

Det var viktigt att få upp detta snabbt eftersom jag såg att kollegan Guava redan var utmanad och antagligen skulle nypt flera av mina ”offer”… Jag hoppas att du förlåter mig :)

Jag utmanar följande bloggare: Svenne Farang, Michael Härensjö, Ett fotavtryck i Asien, GreenCurry, Malee, och kusinen Jessica

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

torsdag, mars 08, 2007

Om varför jag väljer att flytta hem till Sverige

Efter det att jag offentliggjort mitt beslut om att flytta tillbaks till Sverige fick jag förstås en hel del frågor om varför, både från vänner och bekanta, men även här över bloggen.

Hans frågade:

Vad är det egentligen som får dig att flytta hem igen?

Är du "feed up" med thailändare och Bangkok?
(kanske dumma frågor! :o))


Jag förstår att man kan undra, speciellt om man går i tankarna om att själv flytta till Thailand.

Efter mer eller mindre 15 år i landet känner jag inte längre den där kicken av att det springer massa leende människor runt omkring mig hela tiden. Jag tycker inte heller värmen är speciellt behaglig, 5-10 grader svalare hade varit skönare. Att ha en pool runt hörnet är trevligt, men efter ett par år känner man sig inte tvungen att bada i den längre. Solen kan man bli brun av, det är sant, men du kommer till en gräns då det absolut inte spelar någon roll. De flesta som jobbar här för en längre tid, undviker hellre solen, än utsätter sig för den. Du lär dig förstå varför.

Visst är det skönt att ha ett paradis som Koh Samed runt hörnet, att kunna gå ner på hörnet och hämta middagen var dag, köpa ett par öl i 7-11 på Lördagseftermiddagen, eller att gå ut på krogen hela familjen utan att det kostar så man spricker. Visst kommer jag att sakna allt detta. Dock, vad jag främst kommer att sakna är utan tvekan mina vänner här i Bangkok. Över åren har det blivit mer och mer svenskar av någon konstig anledning (eller det är nog inte så konstigt när jag tänker efter). Som tur var är det bara 12 timmar emellan länderna och de flesta besöker Sverige varje år.

Samtidigt blir det vardagsliv här också. Man spenderar mer och mer tid hemma. Min fru glor på dumburken och jag leker med datorn. Barnen tjatar om att få gå ner i garaget och sparka boll. Man reser mer sällan över helgen.

Som nyhetens behag kan Thailand nog vara bra för en barnfamilj. Man kan resa, bada, sola, äta glass, och göra allt det där man inte gör för ofta i Sverige. 1 eller 2 år kan nog vara ljuvligt, eller rentutav nyttigt för familjen. Efter ett tag tror jag dock att man upptäcker att Thailand inte är speciellt barnvänligt. Man kan inte rulla barnvagnen för att antingen är trottoaren för smal, har en stolpe mitt i, eller är full med hål. Man får ta bilen till lekplatsen. Bilister stannar inte för barnfamiljer som vill passera över vägen, inte på övergångsställe, och inte ens om en ensam mamma hamnat med sina småbarn mitt mellan filerna (läs: min fru på väg att lämna barnen i skolan). Det är jag, jag och jag, för hela slanten. Visst finns det undantag, men än så länge är de för få.

Thailändarna behandlar inte varandra som de behandlar turister, det skall man inte glömma. Undantag görs förstås när man vet att någon har pengar och/eller makt. Man slickar upp och sparkar ner. Jag har trotts allt förståelse för detta eftersom de flesta Thailändare är fattiga och först måste söka omedelbar försörjning och vara vän med makten. Men jag ser inte längre glädje i deras leenden, bara en önskan bort.

Thailand är trots allt ett u-land, och ett u-land jag inte ser mycket hopp för eftersom de som styr är så oerhört korrumperade och självgoda. Över 80% av landets befolkning är fattiga bönder, och kommer så att förbli av den anledningen att det är så man vill ha det. Det kommer alltid att finnas möjligheter för affärsmän med lite kontakter, men inte för gemene man som ni stöter på ute på gatan. Som besökaren Green Curry skrev häromdagen: I Sverige ges nästan alla möjligheten, och det är upp till var och en vad de gör av den.

Jag ser fram mot att ha grönområden med temperaturer som gör en promenad behaglig. Bäckar man kan dricka ur. Lekparker runt hörnet. Dagis, skola, fri sjukvård, anställningstrygghet, och a-kassa. Jag ser till och med fram mot att betala svenska skatter.

Jag ser fram mot årstiderna, även om jag nog alltid kommer tycka att vi har för lite sommar. Jag ser fram mot att åter sätta min fot i den svenska vildmarken, den som för många andra än svenskar är lika exotisk som den i Nepal eller Butan. Jag ser fram mot en vintervecka i fjällen, och mot en sommarvecka i svenska skärgården.

Jag tror jag äntligen är redo för att uppskatta Sverige och svenskarna. Det är något visst med oss svenskar, och även om vi kan vara knepiga skall vi vara stolta över oss och vad vi har åstadkommit.

Sverige har ungefär lika många invånare som Bangkok betänk det. Det är ingen tillfällighet att vi har massor av framgångsrika storföretag, industriledare, affärsmän, föreläsare, idrottsmän, klubblag mm, och Thailand har nästan inget. Det är våra skattepengar och en hårt arbetande skicklig arbetsklass som gett utrymme för detta (det är ju de som betalar skatt). Visst, folk är uttråkade, vill ha det som grannen har, folk är olyckliga. Folk vet tyvärr inte hur bra det har det. Jag vet. Och jag tror jag kan uppskatta det mer än många andra, och framför allt mer än vad jag brukade göra.

Jag skall ärligt erkänna att hade det inte varit för att jag hade familj skulle det vara svårare att hitta starka anledningar till att flytta hem. Thailand för en singel (kanske för barnlöst par) är en skön och kompromisslös egotripp. Man behöver inte tjäna en förmögenhet för att ligga på topp 24/7. I Thailand, gör som Thailändarna: imorgon är en annan dag.

Första Thailandskapitlet är nu avslutat. Jag var 27 när jag drog, och jag kommer hem nästan 42 år gammal. Jag kommer hem med fru och 3 barn. Förhoppningsvis kommer jag hem med en stor erfarenhet rikare.

Hemma är där man hänger hatten, och jag ser fram mot att hänga den nära resten av min familj igen.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

söndag, mars 04, 2007

Ny förstärkare införskaffad

Det tog lite tid och en massa beslutsvånda, men nu står den där i alla fall - den nya förstärkaren. 3 ggr så stor, 3 ggr så tung, och 200 fler uttag på baksidan.

20 försäljare trängdes runt mig. De kunde inget alls, men det är ju så thailändarna vill ha det, mycket rövslickeri och lite action. Jag provlyssnade ett par stycken i min prisklass, sedan nöp jag den som jag tyckte gav mest valuta för pengarna. Det tog 3 killar 10 minuter att få upp den ur kartongen samt testa den. Killen som sålde den hittade inte ens till hissen. Jag tror det var hans första dag.

En tysk Sherman med 5.1 kanaler (duger väl för hemmabio) vart det.

När jag sedan kom hem var så mycket valmöjligheter på baksidan att jag kraftigt övervägde att kontakta en stereo installatör,.. någon annan dag. I vilket fall provade jag, även om jag kände att hornen i pannan började växa ut.

Jag vet inte om det var tur eller skicklighet men jag lyckades koppla ihop den med dvd: n och tv: n på första försöket. Troligtvis var det en kombination av ovan, för jag vart mäkta förvånad när det kom ljud ur högtalarna, men det var alldeles för många knappar och uttag för att vara enbart tur.

Den nya högtalarsladden jag samtidigt införskaffade lyckades jag inte montera, jag fick inte på kontakterna. Ena ändan skulle ju också in i högtalarna. Jobbigt!

Kabeltv:n har vi fortfarande inte fått in i systemet, ljudet kommer ur tv:n fortfarande.

Men inte fasen var det 3 ggr så bättre ljud än den 20 år (!?!) gamla som just dog, inte ännu i alla fall. Från vissa DVD är det som om den inte fångar alla ljudspår.

Det får vara så här nu ett tag…

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: ,

onsdag, februari 28, 2007

Amatörgolfturnering för Svenskar i Thailand

En gammal kompis är i Thailand för att spela golf, han hade 3 dagar i Bangkok. De är en grupp på 10-15 man som reser tillsammans. Alla känner inte varandra utan var snarare på väg ner till samma amatörtävling.

Med andra ord vart det en tur på stan.

Lasse och jag var helt klart bland de yngsta i gruppen. Man börjar bli lite smågammal när man umgås i grupper där den äldsta är en bit över 50. Hade vi haft en 20-åring med oss hade han nog INTE reflekterat över att ungdomarna Lasse och Nille inte riktigt passade in, så illa är det. Tyvärr.

Jag har inga problem alls med detta utan tycker snarare det är intressant att lyssna på folk som varit med ett tag. Det slog mig också vilken skillnad på snacket det är, när man träffar dessa mogna män när de reser med sina fruar, eller som nu, med sina kompisar. Som natt och dag ungefär.

Det var bara gubbar i gruppen, förstås.

En kompis till mig i Hua-Hin, Uffe på SweThai Golf, arrangerar en liknande amatör golftävling i November varje år, bara för svenskar. Det verkar helkul och jag funderar på om jag inte skall försöka att sätta ihop ett lag tills nästa år. Om jag är kvar. Enda problemet är att den spelas över 4 speldagar, och nästan en hel vecka. Det kan bli lite svårt att få Bangkok folk att sluta upp till detta, men inte omöjligt. Nästa problem är väll hur man skall överleva veckan. Det festas ganska hårt och det är ett under att inte fler människor stryker med, blir hemlösa, bortgifta, mm.

Det vart middag på Gullivers (mycket god mat) på Sukhumvit soi 7. Vi tog och tog oss sedan till en av gubbarnas favoritbarer, en utomhusbar, nere på Patpong. Jag bröt mig ur och begav mig hemåt strax efter midnatt. Det var en trevlig kväll och framför allt kul att hinna träffa Lasse. Gubbarna drog vidare mot Pattaya.

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , ,

söndag, februari 25, 2007

Vilken hund är du?

Det är sällan jag gör sådana här personlighetstester men jag hittade ett roligt via Malee’s blogg.

Jag skulle alltså varit en bullmastiff om jag var hund. Intressant.

Bullmastiffen är en muskulös och kraftig hund, stark utan att verka klumpig. Den skäller sällan och har inte så starka jaktinstinkter. Bullmastiffen kanske ser lite ruff ut, men det är inte en hund som är trolig att bita människor. Tvärtom så är bullmastiffen en fantastisk sällskapshund.
Bullmastiffen har aldrig blivit använd i flock utan har alltid arbetat ensam. Detta gör att den har utvecklat en hög grad av självständighet. Denna självständighet gör att bullmastiffen har en stark självtillit och är väldigt trygg i sig själv. Bullmastiffen har ett mycket kärleksfullt lynne samtidigt som den är psykisk stark. I en familjesituation anpassar den sig lätt till familjens rytm. Den är inte så beroende av fasta rutiner. Bullmastiffen är glad och utåtvänd mot vuxna och barn och är en lugn och behärskad familjemedlem.

Ehh, jo, ehh, jag är ju av den inställningen att äkta skönhet kommer innifrån...

Prova själv här!

Andra bloggar om: , ,

Etiketter:

lördag, februari 10, 2007

Det vart alltså en Sony Ericsson W810i

Och inte en PDA av värsting format som var tänk från början.

Alltså en Sony Ericsson W810i för 11,800 baht vart det. Jag kom fram till detta efter att ha diskuterat med goda vänner och tittat i plånboken. Själva jobb biten får jag klara på den bärbara datorn även framöver. Dock, telefonen är klar för GPRS/EDGE så jag kan använda den som modem. Eftersom den bärbara inte har Bluetooth får jag koppla ihop dem med USB kabel eller infrarött. Tanken är ju inte att köra detta permanent utan bara när jag bestämmer mig för att förlänga en helg man redan är bortrest på.

Telefonen höll för övrigt på att kastas i backen innan jag förstod att mitt sim kort var raderat sedan tidigare, och att alla kontakter låg kvar i minnet på den andra telefonen. Ni som känner mig kan förstå att jag höll på att gå upp i limningen när jag var tvungen att möta upp Plair men kunde inte ringa henne. Jag kunde inte heller fatta vart simkortet låg, så att jag kunde flytta tillbaks det. När jag upptäcker att manualen var på Thai, och när Sebastian blev helt rabiat så snart jag stannade vagnen, höll jag på att spricka.

Det fanns inte ens tid för de 5 djupa andetagen...

I vilket fall, DTAC tar 1 baht minuten för denna tjänst och det återstår att se hur mycket tryck det är i krokarna runt där Plairs mamma bor (det är ju där jag kommer använda detta som mest). Jag är rädd för att jag får jaga reda på sändaren...

Så... det kommer alltså inte blir fler spontana blogg inlägg, eller att jag jobbar av e-posten när jag sitter någonstans och väntar på frugan. Liten skärm och vanliga tangenter uppmuntrar ju inte till några längre stycken.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

tisdag, februari 06, 2007

Första dagen på resten av mitt liv

Dags att kasta sig ut i trafiken. Det bär av till Tesco/Lotus för lite hälsoinköp (om man kan lita på dem). På vägen stannar jag till på gymmet för lite löpning och styrketräning. Tidigare under dagen skaffade jag mig också en grundkurs i stillhetsmeditation, som jag precis lyssnat igenom instruktionerna till. Det verkar intressant och jag ser fram mota att bita i detta, kanske i morgon redan. Meditation har jag provat förut, och ser fram mot att prova det igen. Det känns som om jag har mer på fötterna denna gång, bättre kurs, och fler motiv. Ett bra sätt att komma ner i varv och fokusera på verkligheten.

Kosten, motionen, och meditationen i kombination känns som vägen att vandra.

Varför gör jag allt detta, och så HÅRT kanske du undrar?

Jag skall bli en bättre far till mina barn, svårare än så är det inte!

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

Ett nyttigt mellanmål rikt på proteiner

Jag sitter här och försöker komma fram till ett enkelt mellanmål, något som jag kan äta till frukost och mellan målen, och som samtidigt uppfyller de kostråd jag mottagit. Spannmål är tydligen ok som proteinkälla, dvs. om det inte är förädladat (mjöl). Jag skall tills jag vet mer om detta försöka koka ihop en havregrynsgröt, och blanda ner några ägg. Tydligen är det mycket kalcium i de flesta nötter så någon mussli vispar jag inte ner innan jag vet mer. Går den att göra på sojamjölk provar jag med det. Cashewnötter är tydligen bra för mig. Snacka om gröt!

I ärlighetens namn kan jag inte se hur havre skulle kunna vara så mycket bättre än ris så det får jag forska vidare i.

Det får bli fisk, fågel och biff till lunch och middag, och försöka att undvika att frossa i riset. Det bör inte vara några problem så länge jag inte äter soppor och grytor.

På detta drar jag ner på mejeriprodukter, frukt, kaffe och alkohol. Motion och meditation står även det på programmet. Vi får se vart jag står om en vecka.

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

måndag, februari 05, 2007

Nya kostvanor från och med i morgon

I kort rekommenderas jag att äta mer proteinrik mat och oftare. Jag skall minska eller avstå från frukt och mejeriprodukter. Jag skall undvika vitamin D och kalcium. Alkohol är antagonist till viktiga mineraler som magnesium (energi) så jag skall äta mer nötter och dricka mindre öl.... hur svårt skall detta vara bara för att testa om det fungerar?


Idag äter jag sällan frukost. Det blir lunch i form av thai mat runt 13:00, och innan dess har jag i bästa fall fåt i mig ett par 3 koppar kaffe. Mer thaimat runt middagstid och kanske en stor öl eller två. Kan jag bättra på dessa vanor med 50% (vilket inte känns som mission impossible) skall det nog bli en kraftig förbättring. Jag tyckte själv det vart bättre när jag provade att dricka soya mjölk (proteinrikt) mer regelbundet. Nu smakar den ganska sött och innehåller antagligen mejeriprodukter så jag drog ner på den. Kanske provar igen, eller läser på mig om den.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

En långsam ämnesomsättare typ 1, det är jag det

Som kompisen J brukar säga som oftast: - Den här gången känns det annorlunda..

Det är ganska många bitar för att puzzlet skall komma ihop. Utan alla bitar blir det ju aldrig fullkomligt. Alla har vi väll vårt eget lilla Nirvana i tankarna.

Kanske bättre att likna oss med en pyramid, det spelar ingen roll hur mycket du putsar på toppstenarna, förr eller senare börjar stenarna i botten falla sönder. Det är många saker att tänka på, och det är mycket som hänger samman. Samtidigt är vi alla olika. Man kan inte bara gå och köpa en multivitamin burk och en bok om hälsa och tro att man har hittat lösningen. Det gäller att ha tid att hitta sin egen väg, och det är den vägen jag skall försöka hitta.

Eftersom jag tror nyckeln är kosten så skall jag vara extra noggrann med dieten framöver. Förstå-sig-på:are delar in oss i snabba och långsamma ämnesomsättare, och fördelar under 8 undergrupper (typer). Från håraranalysen fick jag bekräftat att jag är en långsam ämnesomsättare och typ 1. Att jag var långsam det hade min terapeut redan gissat (kalla händer, kroppsbyggnad, lynne, mm) men typ 1 var nytt.

Fysiska kännetecken på denna grupp är:
• Trötthet
• Orthostatic hypotension (plötslig yrsel när man ställer sig upp)
• Låg kroppstemperatur
• Lågt blodtryck
• Päronformad kropp (höfter bredare än midja)
• Kalla händer och fötter

Kännetecken relaterade till Endokrina aktiviteter (det endokrina systemet förser en kemisk kontakt från hypofysen i hjärnan till alla organ som kontrollerar kroppens ämnesomsättning, tillväxt & utveckling, och fortplantning) för denna grupp är:
• Para-Sympathetic nervous system dominance (ökad blodtillförsel för matsmältningen)
• Tissue alkalinity (jag har fått eksem på gamla dagar)
• Pancreatic increased activity (matsmältning)
• Adrenal medullary insufficiency (adrenalin production)
• Parathyroid activity increased (reglerar kalciumnivåer så att nerv och muskel system skall fungera bättre)
• Thyroid activity decreased (Sköldkörteln, hormonet som produceras går direkt ut i blodet och påverkar ämnesomsättningen)
• Hypochlorhydria (extremt låga nivåer av hydrochloric syra i magsäcken)

Allt detta påverkar i sin tur, andra saker som i sin tur...

Jag tar gärna hjälp med översättning/förklaring av de endokrina diagnoserna, någon?

Jag skall komma tillbaks om detta när min egen bild klarnar. Visst känner jag igen mig i mycket men det är liiiiite mastigt att bita i, bara för att nämna förnamnet. Tydligt är att man behöver en egen coach, eller ett bra forum där man kan nå en, annars är man låst till att acceptera diagnosen.

I kort rekommenderas jag att äta mer proteinrik mat och oftare. Jag skall minska eller avstå från frukt och mejeriprodukter. Jag skall undvika vitamin D och kalcium. Alkohol är antagonist till viktiga mineraler som magnesium (energi) så jag skall äta mer nötter och dricka mindre öl.... hur svårt skall detta vara bara för att testa om det fungerar?

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

Damma bilen, inte tvätta den

Istället för regn är det här damm som oftast smutsar ner våra bilar (och allt annat förstås). Kombinationen är värst förstås, men det regnar ju inte så ofta som tur var. Jag skaffade en fjädervippa för ett drygt år sedan. Tänkte att den kunde vara perfekt att damma av kärran med, lite snabbt, då och då. Det vart inte så ofta förstås.

I morse slet jag fram den granna fjädervippan från sin gömma i bagageutrymmet. 20 talet olika färger fördelat över hundratals små söta fjädrar.

Jag började svänga den över huven, och började drömma mig bort förstås. Helt plötsligt är hela garaget fyllt av färgglada fjädrar. Tydligen hade fästet för fjädrarna torkat sönder. Det var bara att lite snyggt packa ner den och låtsas som om det regnar. Det är tur att man är i Thailand. Det skall mycket till innan någon kommer fram och frågar om man inte skall ta hand om sin fjäderställning...

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter:

söndag, februari 04, 2007

Tur att man är gift med en bullmamma

Det har inte blivit mycket träning de sista 2 månaderna. Dels vart jag sjuk och dels tappade jag lite intresse när frugan tvärförbjöd mig att börja spela boll igen. Visst, jag kan ju gå bara för hälsan, men det hjälper till att ha lite kortsiktiga mål på vägen.

När jag inte förbrukar energi stänger jag också min införsel. Jag går inte upp i vikt som alla andra utan ner. Skulle det inte vara för att frugan jagade mig som en 2 åring runt lägenheten med en sked mat i högsta hugg, skulle det bara vara skinn och ben kvar av mig.

Jag fick en kommentar av brorsan igår, och frugan har väll sett det hon med.

Vad tror ni frugan säjer då (och denna gången har jag dubbelkollat, inga missförstånd)?

- Jag tror du behöver träffa grabbarna lite oftare. Varför börjar du inte spela boll igen?

Och så säjer de att vägen till mannens hjärta är via magen...

Jag fick nästan tårar i ögona...

Det är lite väl mycket som snurrar nu, och jag har svårt att inte ta jobbet med mig hem, även om det inte är nödvändigt. Att komma tillbaks till fotbollen är nog precis vad jag behöver, framför allt för det mentala.

WATCH OUT HERE I COME!

(även om inte hälsenan är läkt)

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

Andrea Bocelli under the desert sky

Vår gamla stereo har varit mycket tyst på sistone. Jag har verkligen saknat musiken, även om jag aldrig har varit någon musikgalning. Jag har aldrig varit fixerad vid någon speciell artist, inte för någon längre tid i alla fall, utan jag har gillat musik som är bra överlag, oavsett vem som gjort den. Det har vart punk, rock, disco, techno, ja "name it and you got it", som gått på mina apparater över åren. Givetvis tycker jag också om thaimusik, pop eller landsbygds musik, ”array goday”!

På senare år har det tagit en vändning mot klassisk musik, opera, och liknande. Vet inte vad det är men det tar tag i mig på ett sätt jag aldrig känt från musiken förut.

Jag chansade på att jag skulle lyckas få igång stereon samt lyckas koppla in tv:n på förstärkaren så jag köpte en konsert jag gått och sneglat på ett tag; Andrea Bocelli live i Las Vegas ”under the desert sky”.

Tur att chansade, för jag lyckades. Några sladdar hade glappat i dosan därav det stora haveriet. CD spelaren är nog fortfarande trasig men ljudet från högtalarna fixade jag genom att plocka ur alla leksaker barnen lyckats släppa ner innanför skyddsduken!?

Nu är det Sebastian, jag och Andree för hela slanten. Inte bara jag som är trollbunden. Vad bra vi har det!

- Stefan, nu kommer jag snart och plockar upp mina gamla högtalare, sedan blir det surround också!

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: ,

onsdag, januari 31, 2007

Uppe med tuppen!

Det är inte varje morgon jag vaknar 45 minuter innan klockan ringer men det hände denna morgon. 06.15 stod visaren på när jag förstod att solen snart skulle lysa upp Änglarnas stad (Thailändska namnet på Bangkok: Khrung Thep).

Jag skall inte påstå att jag kände mig varken utvilad eller sugen på att gå upp men det gjorde jag. Tystnaden klimatanläggningen lämnat bakom sig samt den irriterande fläkten som sveper över mig var helt enkelt för mycket. Kan jag bara vänja mig vid detta kommer jag sova som en kung, inget tvivel om det. Men just nu är det bara för mycket nya intryck.

Men snart blir det varmt igen!

Kombinationen morgon- och kvällstrött är inget vidare om man samtidigt tycker det saknas timmar på dygnet!

Etiketter: ,

torsdag, januari 25, 2007

Passet: sista delen

Ryssen ringde precis på. Hans mia noi hade hittat mitt pass när hon rullade bilarna i morse. Jaaaaaaaaaaaaaaaa!

Jag förlåter honom nu för att han alltid ringer eller ringer på efter 22:00 även om han vet vi har småbarn. En bra kille om det inte vore för just detta. Inte alls ryss-bordus. Min fru var god vän med hans fru innan hon flyttade tillbaks till Ryssland med deras dotter. Hon gillar inte att han har en mia noi...

Synd att jag inte vet vem hon är, annars kunde jag tackat henne. Jag har en känsla av att jag kanske delar hiss med henne av och till på morgnarna. Det kan bli lite pinsamt nu.

Nu slipper jag åka runt halva stan, utan kan fokusera på att göra ett bra dagsverke och snabbt komma iväg till Pattaya tidigt på Fredagen. Plair åker till Koh Samed med kompisar och jag åker till mamma och Ingemar med alla barnen. Med så många som jag har får man vara glad att man är välkommen ens till sin mor.

Etiketter:

Passet: del 2

Frugan kollade med personalen där vi bor, och på skolan där barnen går. Inget pass.

Det mest troliga är ju att det ramlat ut hemma. Jag hade hoppats på att någon skulle hitta det och lämnat in. Det finns ju inget direkt värde i ett pass, annat än för svarta börsen. Ganska olagligt att handla med.

Plair skall sätta upp en skylt om hittelön nere i entrén och dyker inte passet upp tills i morgon bitti känns det som jag har lite onödigt arbete att bita i. Upp till ambassaden, till polisen, till immigration för 90 dagarsvisning utan pass (?), och sedan när nya passet kommer upp till immigration för att få in de gamla stämplarna. Har du gjort detta nyligen kan du gärna få hjälpa mig att friska upp minnet.

Inte första gången jag tappat mitt pass, även om det var tillfälligt förra gången. Då hade jag gömt undan alla våra pass så bra att vi tappade bort dem. Vi hade haft inbrott i samma veva och var bergsäkra på att de fått med sig passen. 1 år senare, med nya pass, hittade vi de gamla...

Andra bloggar om: ,

Etiketter:

Det blir ingen 90 dagars uppvisning, inte idag i alla fall!

Vad skall jag säja? Är det oskickligt, otur, eller bara mig?

Plockade prydligt fram passet igår kväll och lade det på plånboken för att inte glömma det. Stoppade i morse ner det i bröstfickan även om det inte gick ner helt och en bit stack upp. Lämnar tjejerna på skolan. Sitter i trafikkö. När jag kör in i garaget vid kontoret känner jag efter passet och tror du inte att det är borta!?

Jag skall inte anklaga någon lokal ficktjuv för att stryka runt mina kvarter på mornarna, jag lovar.

Passet har förstås ramlat ut av sig själv, troligtvis när jag med 2 väskor i en hand försökte lyfta upp en ledsen Josefine med den andra. Den kan förstås hänt när jag flyttade bilar i garaget, eller när vi gick in och ur bilen. En sak är säker, det ramlade ur antingen i vår byggnad eller på skolområdet. Man parkerar nämligen på basketplanen på morgonen.

Jag ringde Plair och frågade om det fallit ur redan hemma, men icke. Hon lovade att gå och kolla, och fråga, på båda platserna. Hoppas hon frågar vakten vart min bil stod så hon kan titta runt där. Frågar hon honom om han sätt passet, och han inte har det, säjer han garanterat ”- Här finns det inte, 100% säkert, ingen ide att kolla där han parkerade”.

Det har gått 20 minuter sedan jag ringde....

Jobbigt...

Mig i ett nötskal känns det som.

Den 27 Januari är min dag för uppvisning, på det får man en vecka. Och jag har inget pass! Tur att jag har en papperskopia i alla fall.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: