Det vart hela 11 år i Bangkok innan återflytten till Sverige i Maj 2007. Thailand kommer vi tillbaks till. Tills dess kommer jag skriva om livet i Sverige. Allt har sin tid.

lördag, maj 31, 2008

Minutvägen i Jakobsberg - mitt första boende




Andra gången på ett par år som jag besöker platsen jag bodde fram tills 2 års åldern. Sjukt vad alla avstånd var små. Allt kändes så stort förr.

Om jag inte minns fel så bodde vi andra uppgången på andra eller tredje våningen. Minutvägen 13 skulle det då vara. Den gröna delen av huset på bilden. Förr var alla husen i den gröna färgen - om jag inte minns galet :)

Etiketter:

Ett av mina första minnen




Är just trappan ner till ställningen man piskade mattor på. Ställningen är inte längre kvar. Jag minns att jag stod där och käkade godis - tror det var cola flaskor. Jag var själv. Jag tror vi flyttade från Jakobsberg innan jag var 3 fyllda så detta är ett tidigt minne.

Etiketter:

söndag, april 06, 2008

Danne och Simon på besök




Simon har hunnit bli 17 månader. Han kröp knappt sist jag såg dem. Underligt att det känns som igår när de var här sist.

Danne var för övrigt en bekant från min första tid Thailand, 92-94 i Pattaya. Han jobbade som fabrikschef i Chonburi på den tiden. Knappt 25 år gammal var han då - inte illa. De kom kontinuerligt för att handla snus han och Krille, på den vägen var det.

Danne flyttade hem till Sverige redan 94 och drabbades aldrig riktigt av Thailandsfebern. Nu har han en lite, sin första. Kul.

Etiketter: ,

fredag, januari 04, 2008

Det kan vara farligt i Thailand

Men det är sällan det är Thailändarna som gör det farliga åt oss, oftast ger vi det till oss själva. En bekant strök med i nyårstrafiken. Bagarn kallades han. Jag lärde känna honom 1993 i Pattaya, det var under andra året som vi hade baren där. Har stött på han nästan varenda gång jag vart i Pattaya. Det visade sig att han var gammal klasskamrat till min kusin. Motorcykel olycka förstås.

Jojje körde ihjäl sig med sin trimmade jeep för ca 5 år sedan. Tvärnitade och flög ur stolen och rakt in i en lycktstolpe. Dog på fläcken. Sören var med i en allvarlig olycka året innan, samma jeep och samma förare. Då hamnade alla på gatan. Sören är invalidiserad i dag, om jag förstått saken rätt.

Bullen körde ihjäl sig på sin båge för ca 8 år sedan.

Magnus drunknande i en båtolycka i Sverige endast 25 år gammal. Hade precis kommit tillbaks till Sverige efter sin andra thailandsresa. Killen hade blommat ut. Världens blygaste kille första resan, kände knappt igen honom när han kom tillbaks året efter. Han dog lycklig men ack så ung.

Sjömannen dog utan känd orsak i sin lägenhet i Viking hotell i södra Pattaya. Endast 45 år gammal. Bara dog.

Bloman vart gammal och dog av åldersrelaterade sjukdomar även om det var alldeles för mycket sponken. Det gick fort mot slutet. Nisse dog av ålderdom. Han hade åtminstone förstånd att dra ner på spriten de sista 10 åren. Hade nog bra sista år. Jag är rädd för att om jag kollar runt med gamla bekanta så är det nog flera som gått Blomans öde till mötes. Det går fort efter 60 om man inte sköter sig.

En gemensam nämnare för många av dessa människor är stor aptit på livet, men tyvärr också på spriten. Framför allt det faktum att alla kör på fyllan. Faktum är att jag känner ingen som har haft ett fordon i Thailand och inte kört packad. Thailändare har ungefär samma inställning. Inte konstigt att det smäller titt som tätt.

Jag skall inte nämna alla kompisar som har klarat sig med en hårsmån men de är fler, många fler. Samtidigt var detta bara de människor jag kände, många var de andra.

Nej du gamle vän, ta en funderare om du skall ut i Thailandstrafiken i kväll. Ta det lugnt.

Etiketter: , ,

lördag, juni 09, 2007

Stockholm Maraton 07

Loppet idag måste ha varit det varmaste i dess historia. Inte förvånad över att en herre från Zimbabwe vann. Mer förvånad över att han däckade ihop efter målgång och över att en norska vann damloppet med hur mycket krafter som helst kvar.

Året jag sprang räknas nog till ett av de kallaste. Jag frös hela vägen. Knäna däckade under helt, de var som rostiga gångjärn sista milen. Jag kunde inte lira boll ordentligt på nära 2 år minns jag. Trist, det var ju boll jag ville lira på den tiden. 1986 tror jag det var och jag var 21 år gammal.

Etiketter: , ,

tisdag, november 14, 2006

Det är pappas dotter det!

När jag kom hem igår låg Josefine och slumrade i soffan. Klockan var 18:00 och hon var trött, hon hade nämligen missat att sova lunch i skolan. Vi hade glömt packa ner hennes gose-trasa. FÖR. Man kan inte vila på lunchen utan den. Så det så.

Klockan 19:30 sov hon fortfarande så vi beslöt att försöka få henne att sova hela natten. Och det gjorde hon ju förstås. Här har hon ju lite att brås på. Hon vaknade som en lite lärka klockan 6:30 och sjöng hela vägen till skolan. Väl där dubbel-konstaterade hon att goan var med. Och det var den.

Själv tillhörde jag länge skaran som utan problem klippte 12 timmars sömn. Bröderna var/är likadana. Jag misstänker att farsan sitter på sömngenen, för mamma kan jag inte minnas någonsin varit en sjusovare.

Priset tar dock kompisen Limbis från tonårstidens Norrviken. Efter den obligatoriska Fredagsfesten ringde man honom på Lördagen för att stämma av gårdagen. Fylla luckorna så att säja.

Vid 17:00 svarade hans mor: - Nej, Pär han sover fortfarande. Jag vill inte väcka honom, han verkar så trött. Ring senare.

Vid 20:00, innan man skulle på igen, provade man igen. Hans mor svarade, förstås: - Nej, oj, Pär är så trött. Kan du inte ringa imorgon igen?

Man brukade slutligen få liv i honom efter Lunch på Söndagen. Detta hände ofta. Limbis, mycket kan man säja om honom, men sova det kunde han.

Andra bloggar om: ,

Etiketter: , ,