Det vart hela 11 år i Bangkok innan återflytten till Sverige i Maj 2007. Thailand kommer vi tillbaks till. Tills dess kommer jag skriva om livet i Sverige. Allt har sin tid.

söndag, maj 18, 2008

En viss hemlängtan existerar




Barnen tjatade till sig en film från Thailand, en av våra egna. En vardagsfilm från hösten 2004. Sebastian låg i mammas mage och Emily och Josefine var små.

Halva filmen från vår lägehet i Bangkok inklusive Emilys första skoldag samt en resa till Soidao och Plairs mamma.

I skrivandes stund storbölar Emily och vill åka tillbaks. Semestern i höst är för avlägsen. Riktigt rörande. Det var något med vardagen i Thailand som jag inte kan sätta fingret på riktigt. Trodde inte barnen skulle känna det.

Vilket 1-års jubileum.

Etiketter:

fredag, maj 16, 2008

Då har 1 år gått sedan vi flyttade hem från Thailand

Jag börjar skriva om detta idag men kommer nog vara tvungen att komma tillbaks och lägga till vad tiden lider. Jag tänkte försöka beskriva i kort hur det känns nu när vårt första år har gått.

Först och främst har vi haft en jäkla tur.

Mammas bostadsrätt vart tillgänglig med kort varsel (detta var i Mars 07). Inom 2 månader bestämde vi oss för att det var dags för hundåren i Sverige :) Lite tidigt men lägenheten var det avgörande för vårt hastiga beslut. I maj 2007 gick flyttlasset.

Tack vare min syster blev jag shortlistad för ett jobb i min sektor, ett stort multinationellt företag. Ett jobb som jag sedan fick. Jag bröjade jobba i mitten av Juli. Det var helt ok att jobba på sommaren. Det påminnde om att jobba i Thailand. Visserligen ett vikariat men det övergick nyligen i en fast anställning. Inte nog med det, det betalade dessutom bra, och sedan mer.

Plair har pluggat stenhårt på SFI sedan förra sommaren. Idag kommunicerar vi på Svenska hemma. Jag är övertygad över att hon klarar examenprovet i slutet av Juni och sedan kan plugga som alla andra, med studiebidrag. Eller kanske börja jobba.

Vi har tur som inte har den pressen att vi måste välja.

Barnen fick snabbt plats på samma dagis - detta även om det var ett himla hattande mellan olika platser innan dess vart tillgängliga. Föreståndaren var lyrisk över Thailand och jag tror det hjälpte oss - hon verkligen jobbade för att vi skulle få plats med alla 3 hos dem.

Som jag ser det har vi 2 år till i Sverige innan vi ens kan fundera på att flytta tillbaks. Barn och fru skall vara mer eller mindre flytande i tal och skrift, och alla skall vara ordentligt inkörda i systemet. Tillbaks till vad kanske du undrar?

Ja inte vet jag. Men omöjligt är det inte.

Det mesta vi tar oss för numer är med en återkomst till Thailand i baktankarna. Jobb, studier, ja allt.

I ärlighetens namn vet jag inte ens om jag skulle vilja flytta tillbaks om jag fick välja. Jag vet ingenting just nu. Inget annat än att jag gärna skulle vilja gå ner i arbetstid. Jag tror jag skulle trivas bättre om jag fick 4-dagars veckor. Jag behöver tid för att gå ner i varv.

I Sverige behöver man definitivt helger och semester mycket mer än vad man behöver det i Thailand - detta även om man jobbar lika mycket. Fördelen med att jobba i Thailand för min del var nog att man inte omgavs att lika prestationsorienterade människor som en själv. I Sverige får man inte mycket draghjälp att landa.

Jag saknar mayben ray mentaliteten mer och mer. Flyttar jag tillbaks skall jag aldrig mer förakta den. Jag kan nästan lova det.

Etiketter: ,

tisdag, maj 13, 2008

1 år i Sverige

Igår firade vi faktiskt årsdagen av hemflytten från Thailand. Ehhm. Firade kanske var fel ord för vi glömde bort det. Inte det att man inte tänkt på det för det har man verkligen gjort.

1 år - fasen vad fort det gick.

Just nu sitter jag, a jobbets vägnar, på ett hotell i Linköping. Hade någon siat om detta för 16 månader sedan hade fler än jag idiotförklarat människan.

Känns knappt som om jag varit borta.

Thailand känns avlägset, nästan overkligt.

Sjukt.

Ps. Det behövdes en påminnelse - tack Rickie!

Etiketter: ,

tisdag, december 11, 2007

7 månader i Sverige, hur känns det nu då?

Fick en fråga över bloggen för ett par dagar sedan och tänkte ta tillfället i akt att besvara den, så gott jag kan, och vågar utan att det blir för privat.

Det är ju som så att jag drog lite som en testpilot. Flera av mina kompisar fick småbarn i samma veva som mig. När, var, hur och om man skulle flytta tillbaks till Sverige med familjen har diskuterats flitigt. Man skall inte heller glömma att de flesta av oss befinner sig i ganska olika situationer. Så vad som gäller för mig gäller inte nödvändigtsvis för någon annnan.

Det var alltså Niklas som frågade:
Nu har du klarat av första Novembermånaden sedan du flyttade hem.

Kan du berätta lite om hur du känner dig nu med allt vad gäller liv, jobb, familj osv?

Så... Hur känns det nu då?

Jo tack. Det gör det. Något ekorrhjul faller vi inte in i även om vårt mönster kanske kan liknas vid det. Nu är vi i Sverige, och nu gör vi det bästa av det, sedan får det bära eller vara. Visst. Det är inget kul i mörkret.

Nu handlar detta visserligen bara om ett par månader som vi har det mörkare än vad jag är van vid men ändå. Synd att vi inte har snö. Tror det är det som saknas, snö. Oavsett blir livet vad man gör av det. Det går att göra saker nu med. Gör man inte saker då blir det tråkigt, och kanske hopplöst.

Vi har varit utanför lådan så länge, och det blir onekligen svårt att både krypa ner samt stänga locket igen. Drömmarna har vi inte begravt. Det bästa scenariot är fortfarande mycket tid på båda platser. Allt är ju möjligt, det vet vi ju av erfarenhet, det gäller ju att få arslet ur vagnen och åtminstone röra sig åt det hållet man vill.

Så började jag skriva… sedan vart det bara nonsens eller för privat, så jag klippte där. Av en slump pratade Niklas och jag med varandra precis men jag tror inte han vart klokare av det. Jag kan helt enkelt inte sätta fingret på vad jag tycker och tänker om detta.

Etiketter: , ,

torsdag, november 08, 2007

Ser man på. Där rök ytterligare en oskuld.

Inte ofta nu för tiden men det vart ju en del just vid hemkomsten.

Jag hade ett möte i stan (bilen på verkstad) på eftermiddag och ”tvingades” åka kommunalt hem. Det vart hela paketet, tunnelbana, pendeltåg, och buss. Så farligt var det ju inte men ytterligare en gång var jag lite vilsen.

Det blir mindre och mindre sådant numer, vilset…

Trist kanske men livet har sin gång och man vänjer sig med det mesta.

Det jag reflekterade på var vad tråkiga alla var, hur mycket de sket i alla andra. Eftersom jag inte rör mig helt enligt mönstret var det ju några stackare som mer eller mindre gick in i mig. En ursäkt från mig, en bitter blick tillbaks från dem och vidare. På bussen likadant.

- FÅR JAG KOMMA FÖRBI HÄR!

- KAN INGEN SÄTTA SIG PÅ DEN PLATSEN SÅ DET BLIR LITE UTRYMME?

- Sätt dig själv vet ja!?

Vad fasen är det med oss svenskar? Eller, vad fasen är det som hänt?

Vi har det för bra nu. Egon växer och blir stora. Hoppas jag inte vänjer mig vid det.

Ekonomin kommer aldrig blomma som den nu gör. Snart blir det flygplatser och massor av nya landningsbanor, vi får se hur kul livet blir då. Låt oss bry oss lite mer om varandra redan nu. Vi sitter faktiskt i samma båt när det kommer kring.

Etiketter: , ,

torsdag, oktober 04, 2007

Vart är min framtid?

Jag tänker på det ofta. Som tur var blir jag snart påmind om att det blir minst 2-3 år till i Sverige. Oavsett vart vi vill bo framöver skall frugan bli svensk och barnen lära sig språket flytande, i både tal och skrift. Problemet är dock när det kommer till eventuella investeringar. Hur länge blir vi här? Det mesta man köper tappar ju 25% bara genom att packa upp det ur kartongen, och ytterligare 25% efter en månad. Det finns ett värde i produkten om man behåller den men knappast om man behöver sälja den.

Det hjälper liksom inte till att tänka på det viset. Vi skulle ju behöva piffa upp lägenheten för att trivas ännu bättre.

Du behöver inte hålla i hatten. Det är väl inte så konstigt att dessa tankar ockuperar mig av och till.

Tänk samtidigt om alla jag känner flyttar bort från Bangkok! Hur kul är det då att komma tillbaks?

Det skulle vara mycket roligare här om de flyttade hem, tror jag.

Det verkar som om svenskarna här i Sverige har svårt för spontana sammankomster. Allt verkar vara så jobbigt. Börjar känna det själv. Det är hemsysslor, extrajobb och andra orsaker. I Thailand var det mer eller mindre varje vecka att åtminstone några av oss slöt upp för middag. Saknar det. Mycket.

Etiketter:

onsdag, juli 04, 2007

Vardagen verkar hinna ikapp oss

Jaha, då närmar det sig 2 månader i Sverige. Det mest sjuka med detta är att det knappt känns att jag varit borta alls? Barnen pratar dålig svenska och frugan ser ut som en invandrare, och om det inte vore för dem skulle det nog kännas ännu sjukare. Den 12 juli börjar jag jobba och i mitten av augusti börjar barnen på dagis. Plair börjar på SFI på heltid ungefär i samma veva.

Jag kan bara gissa hur snurrigt det kommer kännas mot slutet av september?

Då har man haft en månad av typiskt svenska rutiner. Helt plötsligt får man börja göra punktinsatser när utrymme finnes. Samordna dagisleveranser, tvätt, matinköp och städning. Jag ser inga problem med detta men det tar nog lite längre tid för frugan att anpassa sig till den lite mer effektiva livsstilen. Den där man alltid försöker göra något nyttigt på vägen till något annat.

En annan kompis vart omflyttad till Sverige efter ungefär lika många år som mig i Thailand. Hem helt själv. Han upplevde det som ganska tomt även om det till en början kändes bra. Nu är han tillbaks i Thailand, är gift, och har barn. Att flytta hem med familjen är, och måste vara, en helt annan grej. Egotrippen gör man ju bäst i Thailand, egotripparnas paradis.

Nästa stora milstolpe för oss måste vara också ett jobb för Plair. Så snart det hänt får vi betrakta oss som ganska klara. Hon kommer gå på SFI på förmiddagarna så till en början är det eftermiddagar som gäller för jobb, och i viss mån kvällar och helger. Halvtid vore en bra start. Får hon ett heltidsjobb lär hon hoppa av skolan, eller nog lägga om den till ett par kvällar i veckan. Vi är inte för optimistiska på denna punk men tror nog vi hittat i alla fall något innan årets utgång. Frugan är inte kräsen alls som det ser ut idag. Skall hon kunna åka till thailand ofta, samt skicka pengar hem, kommer detta ju bli ett nödvändigt ont.

Pengar, pengar och pengar….

Etiketter: , ,

måndag, juni 25, 2007

Efter regn kommer solsken

Säger de..

Idag var en händelserik dag. Klockan 07 hämtade jag upp John på Arlanda. Vi droppade hans väskor hos hans syrra och intog sedan frukost hemma hos oss. Klockan 10 kom mitt flyttgods och klockan 12 lämnade jag John på pendeltågsstationen. Klockan 14 gled jag sedan in för min anställningsintervjuv. Inte vilken som helst utan för ett jobb jag vill ha, och ett jag är kvalificerad för (i mina ögon sett i alla fall).

Jag hade lite svårt att sova igår. Brukar ha det när det händer stora saker. Klockan 3.15 konstaterade jag att jag ändå hade nästan 3 timmar kvar att sova. Nu började jag bli trött, så det var ju goda nyheter. Det var så ljust så jag snarare trodde klockan drog sig mot 06.

I vilket fall. Nu har vi leksaker, och leksaker, och ännu mera leksaker hemma. Tog vi inte med oss något annat börjar jag undra?

Etiketter: ,

torsdag, juni 14, 2007

Nå, hur vart det sedan då?

Jag råkade snubbla över ett inlägg jag skrev den 8 Mars i år.

Kommer ni ihåg när jag skrev ”om varför jag väljer att flytta hem till Sverige igen”?

Så här gick den:
Efter mer eller mindre 15 år i landet känner jag inte längre den där kicken av att det springer massa leende människor runt omkring mig hela tiden. Jag tycker inte heller värmen är speciellt behaglig, 5-10 grader svalare hade varit skönare. Att ha en pool runt hörnet är trevligt, men efter ett par år känner man sig inte tvungen att bada i den längre. Solen kan man bli brun av, det är sant, men du kommer till en gräns då det absolut inte spelar någon roll. De flesta som jobbar här för en längre tid, undviker hellre solen, än utsätter sig för den. Du lär dig förstå varför. bla. bla. bla.

Det stod klart för mig att jag antagligen är skyldig er att summera min första tid i Sverige, hur väl det överstämde med mina förväntningar.

Rätt eller fel?

Etiketter: , ,

måndag, maj 28, 2007

Sollentuna by day

Idag vart det ytterligare en myndighetsdag, det vart alltså runthoppning i Sollentuna kommun. Noterade i försäkringskassans databas att Plair fått sina 4 sista siffror, och det var ju en skön milstolpe i så fall. Vi har fortfarande inte fått beskedet via posten. Jag ville säkerställa att de förstått att vi är hemma och vill ha barnbidrag. Tur det, för det visade sig att de ville ha banketter ifyllda. Mycket blanketter blir det.

Jag har också fått vetskap om att man kan få jobb som dagmamma till sina egna barn. Det skulle ligga på ca 3,500 kr per barn PLUS mat ersättning! Snurrigt men sjukt bra om det är sant. I vilket fall, får vi det får vi se det som en nödlösning. Barnen måste ju ut bland andra barn, samt förbereda sig för skolan som komma skall.

Och så var det det här med vädret. Det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder säger de. Och dåliga rutiner kanske. Jag skulle vilja tillägga till detta: att det tar ett tag att få in rutinen på att en varm vårdag ändå packa väskan med vinterkläder. Igår hade vi säkert 25 grader och strålande sol med ljumna brisar, idag regnar det småspik och är kanske en 15 grader kallt.

Nu gäller det alltså att få in åtminstone foten i det hårt snurrande ekorrhjulet. Det blir nog lättare när vi vet vad vi har och vart vi är på väg, även om vi räknar med 2 tuffa år. Då har vi ändå haft en sanslös uppbackning från familj och vänner nu i startskedet. Men, vi måste skaffa möbler, ordentliga kläder, dagis, svenska skola, jobb, och lära oss handla innan vi kan luta oss tillbaks och känna lugnet som alla andra. Vi plockar fortfarande i hyllorna som om vi vore i Bangkok. 3 rätters 5 gånger om dagen typ. Det fungerar ju inte här.

Andra bekännelsen: Det var mycket dyrare här än vad jag ens hade drömt om.

Etiketter: ,

måndag, maj 14, 2007

Idag var det lite småkallt

Det vore ju för sjukt om vi skulle behöva handla vinterkläder redan nu!? Det är ju mitten av maj för bövelen!

Man ljuger om man säger att det inte varit lite småkyligt de sista 2 dagarna. I förmiddags var det så pass att det duggade småspik.
Måndag och vi har fortfarande inte hunnit med något alls. I morgon hoppas jag att vi kommer iväg för at ordna med Plair fyra sista siffror samt att anmäla henne till en SFI kurs.

Vi måste också påminna försäkringskassan om att vi är hemma, så vi får de magiska barnbidragen. Jag har inte kollat upp det ännu, men kan Plair få föräldrapenning (även om minimum) bör hon troligtvis gå på det, åtminstone tills vi får in barnen på dagis, eller hos dagmamma. Jag har inte en aning om hennes rättigheter…

Lite praktiska saker som inte bör vänta, att stå i mao!

Denna vecka har vi lite frist, det har vi bestämt…

Etiketter: ,

söndag, maj 13, 2007

Jösses vad ljust det är!

Emily hade ett förtroligt samtal med sin mor i morse. ”- Mamma, blir det aldrig mörkt i Sawadeden?”

Jag man kan ju undra? De har ju dött i sina sängar strax efter 20.00 båda kvällarna och ännu inte sett en skymning ens. Att solen både går upp och ner när de sover har de som sagt var svårt att förstå.

Nu är vi ju ändå bara i början av Maj, det kommer bli både ljusare och varmare…

Etiketter:

lördag, maj 12, 2007

Sverige biter i oss...

En underlig sak som slagit mig dessa dygn i fosterlandet är att barnen sitter vid middagsbordet och äter, samt sover i sina sängar. UTAN att klaga!?

Vad är det med Sverige som skapar dessa enkla övergångar…

Etiketter:

Välkommen till porten herr Uddman, hoppas ni kommer trivas

Strax innan samlingen för områdets vårstädning tog 2 damer mig åt sidan för ett allvarets ord. Tydligen hade vi väsnats för mycket vår första dag. I kort frågade de om barnen kanske kunde sluta leka, och kanske även sluta springa i lägenheten? Damen under har en man som tydligen är myckets sjuk, och vi stör… Det var hennes väninna i samma port som deltog i samtalet.

Fram tills nu har de ju haft det lugnt och skönt. Mamma och Ingemar är ju ljudlösa, när de väl använt lägenheten.

Jag sa som det var, att jag respekterade deras åsikter men att vi knappast kan sänka ljudnivån från noll till inget.

Jösses, FÖRSTA dagen!

Dåså, då var man hemma igen :) !

Massor av andra trevliga människor, och bortsätt från incidenten med damerna var det en positiv dag. Även om jag kanske inte hade så där jättemycket gemensamt med dem...

Ps. Bredband installerat. 10 mbps för 150 kr i månaden. Mums fillibabba!

Etiketter:

Landet annorlunda dag 2

Första morgonen i det annorlunda landet. Känslorna jag har är HELT annorlunda från de gånger jag kommit för semester. Det känns i kropp och själ att vi är här för att stanna, och inte på genomresa. Första morgonen på den svenska kudden är avklarad och jag känner ingen som helst ångest över mitt beslut. Skönt. (Jag lovar att skriva också när de första tankarna om tvivel kommer, för de kommer förstås. Något annat vore ju konstigt.)

Det slår mig att jag inte längre kan gå runt barfota och i kortbyxor, att det är helt enkelt för svalt för det. Jag börjar minnas varför man avvänder fula tubsockor, strumporna skall ju värma också! Vi måste alltså handla morgonrockar och fleece sockor.

Plair gick mitt i natten in och la sig hos barnen, det var för ljust i vårt sovrum. Hennes krav i morse ”- persienner i vårt rum, precis som i de andra rummen”. Det visade sig att vi faktiskt hade en rullgardin där bakom gardinen, även om den var bra maskerad. 1:a problemet löst!

Förstås lyckades vi anlända dagen före områdets städdag. Ok, det är en bra dag att träffa grannarna, men kanske 2-3 dagar tidigare än nödvändigt. Med sådana här påfund kan jag förstå att folk lär sig att hålla rent efter sig, och att följa gruppens regler, samt respektera andras. En bra sak. Det skall bli intressant att träffa de som styr och ställer i föreningen, och se vilka typer av personligheter de är? Oförhandlingsbara byråkrater, eller helt enkelt bara driftiga och hjälpsamma medmänniskor?

Vi skall i vilket fall vara försiktiga, jag vill inte hamna i de svenska lådan igen, precis som vi inte hamnade in den Thailändska! Ett visst utanförskap kan göra livet lättare att leva, så som det gjorde i Bangkok…

Även om man gillar regler och rutiner måste man inte följa dem man inte kan relatera till (om det inte står i lagboken då kanske). Jag får en känsla av främlingskap, av att komma till ett nytt land. Jag känner mig som en svartskalle ännu en gång. Det stör mig faktiskt inte alltför mycket vad svenskarna har för sig, tycker, och bryr sig om, eftersom jag inte begriper det lika bra längre. Ja, ja, dag 2 och mycket kan hända. Men denna erfarenhet känns positiv, även om jag tror Sverige är MYCKET bättre på att bryta ner sina gäster än vad Thailand är. Hur länge står vi emot?

Kanske därför alla gillar Thailand så mycket, boxen öppnar sig liksom, man ser stjärnorna.

Klockan är 07.00 första morgonen och andra dagen. Vi har fortfarande inte sett mörkret. Och vi har fortfarande varken telefon eller bredband.

Ps. Snor bredband utanför brorsan. Klockan har hunnit bli 08.30 och jag sitter på deras veranda och småfryser om fingrarna. Tror familjen sover där inne :)

Etiketter: ,