Det vart hela 11 år i Bangkok innan återflytten till Sverige i Maj 2007. Thailand kommer vi tillbaks till. Tills dess kommer jag skriva om livet i Sverige. Allt har sin tid.

söndag, januari 03, 2010

Vad som göms i snö kommer fram i tö, och lycka kan inte köpas för pengar!

En sak som ständigt förbryllar mig är alla dessa människor som tjänar miljoner och miljoner och aldrig drar sig tillbaka. Jag tänker speciellt på VD: ar på större företag som samtidigt är styrelseproffs i andra. Oerhört kompetenta människor men har de verkligen allt smör på mackorna?

När ens arbete blir ens hobby, familj, och bästa vän - har inte något gått fel då? Jag förstår att det är en trevlig egotripp men är inte livet större en så?

Borde man inte förr eller senare komma till en punkt då man har så det räcker, att man bara kan dra sig tillbaks och njuta livets glada dagar med sina nära och kära? Det kan ju inte vara bara pengarna det handlar om, en idiot borde ju kunna räkna ut när man har så det räcker. Mycket vill ha mer. Det måste snarare vara ett oerhört behov av att synas, att vara någon. Att ha makt.

När man som anställd bygger ett liv där inte kärnan i detta liv är sin egen familj då är det dags att stanna upp och tänka till. Det är omgivningen som sätter värderingar och normer för dina barn. Är du en del av den omgivningen?

Allt för ofta har jag i Thailand sett småbarn behandla tjänstefolk som deras personliga slavar, och detta gäller inte bara överklassthai utan även arbetarklasssvenskars barn där. Är detta ok?

Min slutsummeringen av detta är att det finns grymt med människor i detta avlånga land som är avundsjuka på dessa människor som "lyckas", men som inte ser till priset de får betala, att det skulle vara för högt. Det skrämmer mig!

I Sverige är det mycket yta och utsida. Jag önskar att folk ville kliva ner från sina höga hästar då jag anser att man bara bygger murar genom att se ner på folk.

Ser man på sig själv ser många helst bara på skalet, och då den vackrare delen av skalet, den delen av skalet som man själv valt att styla. Inte konstigt kanske att desto mer man tjänar desto mer modeprylar köper man. Man tror att man blir en bättre människa av ett stiligt skall. Man försöker helt enkelt köpa sig en plats i solen.

Kanske därför dokusåpa är så stort, för att folk älskar att se andra ha misär. Det ger dem en oförtjänt stund av frist.

Vad som göms i snö kommer fram i tö och lycka köper man inte för pengar - tänk på det ni! Smält.

Etiketter: ,

tisdag, oktober 13, 2009

Det är dyrt med barn, och inte får man dra av för dem heller!

I media skriver man idag om vad det kan kosta om barnen väljer "fel" fritidsaktivitet. Hockey & Ridning kan gå på upp mot 10,000 kr per år och barn. Inte bara jag som ramlade av stolen från den insikten kan jag tro!

Det är förstås en rättighet för barnen, detta med dyra sporter - annars stannar de i utvecklingen och blir av med alla sina kompisar. Eller så kanske det inte är barnen som väljer själva? Vad vet jag...

Alltså, innebandy kostar upp mot 4000 kr per unge! INNEBANDY!!!

I min enfald har jag trott att barnens idrottande varit mer eller mindre gratis, subventionerat av kommunerna - men ack så fel jag haft!

Utöver allt detta har vi tiden vi lägger ned på att skjutsa och sälja barnens andelar av föreningslotterna. Tränarna tränar ofta gratis. Vad jag inte fattar är varför det inte är avdragsgillt, prylarna, vår tid, resorna?

Vart gick det fel?

När genomfördes blåsningen?

Hela tanken med allt detta är väl vettigt sysselsättning för massan? Massan som driver landet framåt. Vem vart girig, och när?

Om man spånar vidare...

Men är det inte lite prestige med? Villan, bilen, ungens kläder, och nu ungens fritidssysselsättning? Det kostar att ligga på topp. Vem vet, i framtiden kanske vi lärt oss uppskatta barnen för vad de är, kanske det då blir status med fler barn - som inte behöver vara toppade för att räcka till?

Eller är det som så att detta problem uppstår för att mammor och pappor har för mycket tid, tjänar för bra, och inte har annat gemensamt än barnen?

Kanske en kombination... oavsett så suger det fett!

Etiketter: ,

torsdag, oktober 08, 2009

Månaden framöver kan bli månaden som går till historien, även om det inte känns så troligt

Fotbollssäsongen avslutas den 7 November i Hua Hin med en riktigt rolig match mellan några svenskar i Hua Hin (med grymma meriter) och en hopsamling från Bangkokligans veteraner. Verkligen jättekul!

Det känns som om det är dags att sätta punkt med det.

Det är ju detta med matcherna att man tvingar sig själva att träna på sidan för att kunna bidra på planen. Man håller sig i hyffsad form. Just nu känns det dock som om veckans dagar inte räcker till för att man skall kunna hänga med som man vill. Av och till gör man bottennapp på planen som gör att man funderar på vad man håller på med... I morse var en sån dag!

Egentligen hade jag tänkt lägga av inför denna säsong, men tankarna på att kanske kanske hamna i Bangkok igen gjorde att de planerna lades på hyllan - man vill ju vara i form om man trampar på där igen :)

Det känns som om jag tvingas sänka mina ambitioner och istället fundera på att plocka upp fotbollen igen OM jag flyttar tillbaks... Tankarna på att fungera som utfyllnad lockar dock inte.

Yoga och promenader ger mig mer och mer av det jag tror jag behöver mer av, dessutom sliter det inte på stackars kroppen lika mycket. Tror livet går åt det hållet. Sund kost, sunt leverne och nu sunt motionerande!

Well, well, only time can tell...

Etiketter: ,

onsdag, maj 21, 2008

Miljötänk - visst är det framtiden?

I alla fall tycker jag det.

Jag tycker att man har en helt annan syn på detta nu för tiden. Gå tillbaks 20 år och du vart ofta klassad som rödstrumpa, kommunist, eller bohem när du valde den miljövänliga linjen. Nu är du smart.

Nu har tom kapitalismen fattat galoppen - så nu vet vi med säkerhet att framtiden är grön.

Grönt är numer pengar.

Pengar luktar inte.

Just pga detta faktum tror jag på en revolution i området inom en snart framtid. Man är dessutom ganska långtänkt. Ta bara alternativa bränslen som ett exempel. Bara för att utsläppen är låga är det nödvändigtvis inte ett miljövänligt alternativ.

Man går alltså ända tillbaks till framtagningsprocessen för att jämföra alternativen. Men - När skall man satsa mer på återvinning tro?

Jösses vad det konsumeras, och förbrukas, i väst. Jag menar - går en gummistövel sönder slängs den, inte lagas. Tänk om man släppte in en Thailändsk sopsorterare på en svensk soptipp - han skulle ju tro att han var i himlen. Borde man inte kunna exportera användbart skräp? Borde inte det gynna alla?

I låglöneländerna skulle jag tro att mycket av det vi slänger skulle kunna användas 10 år till - borde inte detta också bidra till minskad produktion och mindre utsläpp? Kanske en del prylar tom skulle kunna exporteras tillbaks till väst renoverat eller som återvunnen råvara?

Tyvärr kan vi inte förvänta oss att få något stöd för att minska produktionen, inte än på länge. Vi får nog vänta tills jordens befolkning fördubblat sig innan hotet blir tillräckligt stort för denna drastiska åtgärd.

Nu till frågan, hur profiterar man enklast på den gröna framtiden, vad skall man satsa på

Etiketter: ,

fredag, mars 21, 2008

En liten stuga på landet - det vore tider det

Både far- och morföräldrar hade sommarstugor. Morfar byggde 2 på samma landplätt. Det var i Hallstavik. Farsans föräldrar hade sitt i Kungsängen bortom Lejondalssjön. Vi tillbringade mycket tid där som barn, syrran och jag.

Gemensamt. De sålde när det vart för jobbigt för dem.

Kungsängen - ja, för 40 år sedan var Kungsängen långt norr ut, speciellt för dem som bodde söder om Stockholm. Hallstavik lockar mig mer idag skall erkännas. Kunsängen skulle man snarare överväga för permanentboende.

Ingen av mina föräldrar hade intresse i detta med fritidshus. Konstigt.

Alla deras barn (5) önskar att de hade haft något.

Dels är det ju ett fantastiskt sätt att hålla ihop en familj - eller splittra kanske, vad vet jag... Dels en oas i dagens sönderstressade samhälle. Ett sätt att bryta vardagen liksom.

Blir det några pengar över på min sida kommer jag investera i ett vinterbonat fritidshus det står klart. Helst skulle jag flytta från storstan men det kommer inte hända - dels för att Plair redan tycker vi bor för långt från civilisationen, dels för att det nog inte är så troligt att man hittar jobb.

Fritidshus blir en kompromiss. Och det lär dröja.

Hur långt måste man söka sig? En bra bit antagligen men min gräns går ungefär vid 2.5 timmars restid. Man kommer en bit förbi Gävle på det. Norröver blir det garanterat.

Stötte på en kille för en tid sedan som sedan hjälpt till mycket med mjukvaran på forumet jag driver. En IT konsult som marknadsför sin hemort på fritiden. Japp, det finns fortfarande sådana, som hjälper till gratis.

Svågadalen var det alltså. Tog tillfället att pricka ut det på kartan i går. Det visade sig ligga en bit ovanför Bollnäs och Ljusnan. Vilket landskap! Fantastiskt att kunna arbeta från en sådan plats.

Tyvärr inte inom räckhåll för fritidshus.

Sökandet fortgår.

Etiketter: , ,

onsdag, mars 12, 2008

Hemma och sjuk idag

Känns lite konstigt när man inte har hög feber att vara hemma. Företaget får ju betala de första 2 veckorna så lite ångerfull blir jag allt.

Tur att man har en bärbar jobb dator så man kan vara dum i huvudet och göra rätt för sig, och inte bara tillfriskna. Bortsätt från att ha loggat in på jobbservern och jobbat av mailboxen, samt skickat iväg några måste-rapporter har jag tillbringat mycket tid i soffan framför tv:n. Himla många intressanta kanaler faktiskt. Idag vart det kanal 24 Direkt för hela slanten. Dels handlade det om västvärldens lyxproblem dels om Bush administrationen.

Sant är att om jag inte jobbat hade jag ändå stressat upp mig över debattprogrammen jag legat och kikat på. Varför har jag så jäkla svårt att låta bli att engagera mig i allt som händer runt omkring mig? Kan inte ens gå på promenad utan att få hundra uppslag på nya grepp. Kan inte förstå det!

Nästan tur att jag är lite glömsk - annars skulle det nog bli totalt haveri där i hjärnkontoret.

Jag brukar skoja, med allvar i tonen, att jag nog skulle föredragit att bli en eremit som satt och mediterade långt bort från allt, i en liten grotta.

Etiketter: ,

onsdag, februari 20, 2008

Perspektiv på tillvaron

En kille på kontoret säckade precis ihop i ett epilepsianfall. Tydligen andra gången det händer här. Ambulansen kom förstås snabbt.

Vi var fler som stod lite handfallna men som tur var så var det någon som hade koll. För en tid sedan hade vi en kurs i hjärt och lungräddning och det var inte bara jag som missade den. Fick mig en tankeställare nu.

Visserligen är jag BARA 40 år gammal men visst ökar sannolikheten för att jag kommer befinna mig i en grupp där denna kunskap kan komma att efterfrågas.

På vår våning borde det vara ett krav att kunna hantera epilepsianfall från och med nu. Killen har nu haft 2 anfall och att man inte kan utesluta att det blir fler - vart finns medicinen, vad gör man, vart ringer man, frågorna kan bli många.

Killen skriver jag - för han var inte äldre än 40. Kanske bara 35. Tur för honom att han bor i Sverige kan jag tro. Men det vet han säkert redan.

Man är bra lyckligt lottad trots allt. Mycket skit i världen ändå kan man gnälla för trivialiteter som - varför blir det inte mer pengar över, varför får jag inte drömjobbet, varför kan jag inte resa mer...

Man får lite perspektiv på tillvaron när något sådant här händer.

Etiketter: ,

tisdag, december 11, 2007

7 månader i Sverige, hur känns det nu då?

Fick en fråga över bloggen för ett par dagar sedan och tänkte ta tillfället i akt att besvara den, så gott jag kan, och vågar utan att det blir för privat.

Det är ju som så att jag drog lite som en testpilot. Flera av mina kompisar fick småbarn i samma veva som mig. När, var, hur och om man skulle flytta tillbaks till Sverige med familjen har diskuterats flitigt. Man skall inte heller glömma att de flesta av oss befinner sig i ganska olika situationer. Så vad som gäller för mig gäller inte nödvändigtsvis för någon annnan.

Det var alltså Niklas som frågade:
Nu har du klarat av första Novembermånaden sedan du flyttade hem.

Kan du berätta lite om hur du känner dig nu med allt vad gäller liv, jobb, familj osv?

Så... Hur känns det nu då?

Jo tack. Det gör det. Något ekorrhjul faller vi inte in i även om vårt mönster kanske kan liknas vid det. Nu är vi i Sverige, och nu gör vi det bästa av det, sedan får det bära eller vara. Visst. Det är inget kul i mörkret.

Nu handlar detta visserligen bara om ett par månader som vi har det mörkare än vad jag är van vid men ändå. Synd att vi inte har snö. Tror det är det som saknas, snö. Oavsett blir livet vad man gör av det. Det går att göra saker nu med. Gör man inte saker då blir det tråkigt, och kanske hopplöst.

Vi har varit utanför lådan så länge, och det blir onekligen svårt att både krypa ner samt stänga locket igen. Drömmarna har vi inte begravt. Det bästa scenariot är fortfarande mycket tid på båda platser. Allt är ju möjligt, det vet vi ju av erfarenhet, det gäller ju att få arslet ur vagnen och åtminstone röra sig åt det hållet man vill.

Så började jag skriva… sedan vart det bara nonsens eller för privat, så jag klippte där. Av en slump pratade Niklas och jag med varandra precis men jag tror inte han vart klokare av det. Jag kan helt enkelt inte sätta fingret på vad jag tycker och tänker om detta.

Etiketter: , ,

söndag, oktober 28, 2007

Nu är det dags för november utmaningen!

Hade en diskussion på jobbet i förra veckan om just november. Tydligt är att för de flesta är november till februari typ gå i dvala och bli över med. Känner mer och mer att detta är ett mönster som måste brytas. Lätt för mig att säga kanske men varför skulle det egentligen vara lättare för mig.

Kanske för att jag har tittat på lådan utifrån?

Hej hopp ekorrhjul!

Nä, det är väl nu man skall ta semester och må bra, nu när man behöver det som mest. Bra förslag tyckte någon, men dyrt med flyg ju. ???

Vad är det för fel på skärgården?

En öppen brasa och höststormar med sina nära och kära. Är de inte det vi behöver mer av just när det blåser snålt?

Semester på sommaren känns ganska onödigt tycker jag. I alla fall om man stannar kvar i Sverige. Sverige är ju hur bra som helst på sommaren i vilket fall så varför lägga bränna allt krut då? Själv jobbade jag hela sommaren nästan. Tycker det är ganska så mycket mer av dagarna kvar när man kommer hem från jobbet på sommaren än vad det är nu. Ungarna är ute och leker mer. Man måste inte bada varje dag och måste man det så går det oavsett.

Nä du, det är nu på hösten man behöver kvalitet i sin tillvaro. Bryt mönstret.

Etiketter: ,

fredag, augusti 24, 2007

Livet ler äppel-mer

Jag behöver inget stort hus. Jag behöver ingen ny bil. Jag behöver ny inredning men inte så jag spricker. Jag behöver tid.

Men visst drömmer jag om allt det. Men jag drömmer om mycket annat också.

Jag dömer inte människor efter deras tillgångar även om jag måste erkänna att jag kan bli nyfiken på framgångsrika människor. Nyfiken, inte nödvändigtvis imponerad. Ibland blir jag imponerad, oftast inte. Jag inser att jag själv blir dömd efter mina tillgångar men det stör mig inte, och har aldrig gjort. Inte så mycket i alla fall.

Man blir inte lyckligare av att ha saker. Man kanske tror det, men gräset är alltid grönare på andra sidan staketet. Visst, det finns de som blir lyckliga av att vara någon, men det är deras olycka.

Lycka är glada och friska barn, mat på bordet, och en framtid.

2 resor till Bangladesh och kanske 2 veckor totalt, varav hälften spenderat på landsbygden. Vad jag såg där fick mig att förstå att man skall inte klaga. Speciellt inte om man kommer från Sverige. INGEN annanstans i världen har du samma möjligheter – kanske jag tog i så jag sprack men å andra sidan är jag inte van att dricka vitt vin. Tror inte man behöver åka till Bangladesh för att förstå detta, det räcker nog med att öppna ögonen på Thailandssemestern.

Kanske jag vart lite sentimental här men det får ni leva med.

Etiketter: